Wedels Göteborg: En orättvis uppslagsbok från Alla-heter-Glenn till Västlänken

By Kristian Wedel

”Alla-heter-Glenn.
Nej, det gör de inte. Men om man begränsar sig till fotboll får man ibland en stark känsla av att alla heter antingen Glenn eller Hysén – och i något enstaka fall bådadera.”

Kristian Wedel – GP:s Världens gång-redaktör och författare till ett dussin böcker om Göteborg – har sammanställt denna göteborgska uppslagsbok. Den har inga objektiva anspråk.

• Language: Svenska
• Publisher: Stampen AB
• Release date: Sep 7, 2016
• ISBN: 9789188463050

Kristian Wedel

Kristian Wedel har kåserat i Göteborgs-Posten i nästan två decennier. Han har också skrivit ett tjugotal böcker.

Book preview

Alla-heter-Glenn

Nej, det gör de inte. Men om man begränsar sig till fotboll får man ibland en stark känsla av att alla heter antingen Glenn eller Hysén (och i något enstaka fall bådadera).

Andra Långgatan

Porr- och antikvitetsbranscherna (sambandet är gåtfullt) verkar traditionellt ha varit så starka här att göteborgarna i hastigheten glömmer att Andra Långgatan är en fullt legitim genomfartsled mellan Järntorget och Masthugget.

Det är alltså lätt att träffa någon gammal skolkamrat som obegripligt högröd vecklar in sig i förklaringar om att bilen inte gick att ställa någon annanstans eller att han är på jakt efter parkeringsmynt. Han stammar och trasslar till det. Då har man troligen träffat någon som i smyg ämnar köpa ett par antika estniska nysilverkandelabrar.

Barken Viking

I snart ett halvsekel har Barken Viking varit fånge. Hennes stormast sticker upp 55,5 meter över vattenytan.

Älvsborgsbron – invigd 1966 – har en seglingsfri höjd på 45 meter. Å andra sidan skulle det inte ha hjälpt att riva Älvsborgsbron. Barken Viking är sedan länge fastbyggd med kajen och numera nästan mer byggnad än båt. Men hon är en skönhet – det största segelfartyg som byggts i Norden: 97 meter långt, med en segelarea på 3 690 kvadratmeter.

Göteborg är visserligen en sjöfartsstad, men det är på intet vis självklart att Viking ligger här. Andra hamnar hade varit lika naturliga som slutdestination. Hon byggdes år 1906 på Burmeister & Wain i Köpenhamn. Hon blev ett led i segelsjöfartens allra sista kapitel – det som så vackert skildras i exempelvis Gordon Macfies och Eric Newbys böcker. Där passerar Viking revy. Under dessa segelsjöfartens sista decennier levde segelfartygen i ständig bokstavlig livsfara – hårt trängda av motordrivna fartyg som brutalt trängde fram i farlederna, gärna i kompakt mörker – och evig ekonomisk knapphet. Till slut var det i princip bara den australiska vetetraden som återstod för Viking och de andra stolta segelfartygen. Ibland hade hon också svenskt trä i lasten. Förutsättningen var obefintliga personal- och bränslekostnader och en last som kunde bli en månad försenad utan att förfaras.

Hon seglade under dansk, finsk och svensk flagg.

Någon snabbseglare var hon aldrig. Hastighetsrekordet 15,5 knop – 28, 7 kilometer i timmen – sattes i en magnifik storm i the roaring forties. Segelmakaren Johan Sommarström har fällt ett bevingat och inte särskilt smickrande yttrande om Vikings sjöegenskaper: Viking skuffade halva oceanen framför sig och släpade den andra halvan efter sig.

Beda

Ovana berättare av Göteborgsvitsar behandlar ibland Beda som ett grått och opersonligt komplement till Ada. Man kan rentav höra beklagliga exempel – troligen berättade av från Stockholm inflyttade SVT-medarbetare – där Beda placeras i par med Osborn. Inget kunde vara mer felaktigt. Bedas dramaturgiska funktion är fullständigt solitär och bland göteborgska vitsberättare kan man återfinna renodlade Bedaspecialister.

En typisk Bedavits – orimlig med Ada i huvudrollen – kan låta så här:

Beda går till doktorn som ber hennes att ta av sig på överkroppen. När han håller stetoskopet mot hennes rygg säger Beda:

– Hu så kalla läppar doktorn har.

Bedavitsarna kan inte med bästa vilja betecknas som politiskt korrekta.

Bergsjön

Bland Göteborgs stadsdelar har Bergsjön en unik framtoning – beläget i kuperad terräng på de skogiga höjderna nästan en mil från innerstaden. En förstagångsbesökare som tar spårvagnen dit tycker att det känns som att åka upp i ett alplandskap. Ofta ligger höghusen dessutom på hög höjd. Från de översta våningarna på till exempel Tycho Brahes gata – som hyser några av Göteborgs intressantaste byggnader – är utsikten enastående.

En del Bergsjönbor har därmed ett oslagbart övertag i diskussioner med innerstadsgöteborgare – de kan se Vinga fyr från köksfönstret…

Börsen

Har du händelsevis någon torsdagskväll haft vägarna förbi Börsen och då lika händelsevis slunkit in och lyssnat på kommunfullmäktige? Om inte – gör det! Börsen är invändigt en av de trivsammaste lokalerna i Göteborg – oöverskådligt många gånger demolerad och renoverad sedan invigningen i december 1849. I dag vandrar man på röda mattor mellan vaniljgula väggar. Det känns som ett vagt 1800-tal, med gröna soffor på lejontassar och vitrinskåp med blåvitt porslin. Trappan till åhörarläktaren har en betryggande instängd doft av gammalt trä och bänkar med röda sammetskuddar. Vakterna brukar vara vänliga och jovialiska. Själva förhandlingarna – där de 81 ledamöterna så fryntligt som möjligt försöker kvadda varandra – kan vara häpnadsväckande underhållande.

Ibland vaknar man liksom upp efter en halvtimme och upptäcker att man har varit fullständigt trollbunden av en diskussion om bandybanan på Heden eller något parkeringshus i Frölunda.

Chalmers

Skotsk-göteborgaren William Chalmers (1748–1811) gjorde sig en förmögenhet som platschef för ostindiska