Reträtten från Österbotten: Minnet av återtåget 1808-1809

By Niklas Engelmark

21 februari 1808 passerar 24000 ryska soldater finska gränsen utan någon krigsförklaring. "Finska kriget" kom att förändra Sverige för alltid. Inte bara slets Sverige och Finland isär efter nästan 700 års gemenskap. Statskuppen mot Gustav IV Adolf och den nya grundlagen lade grunden för det moderna Sveriges neutralitetspolitik och blev spiken i kistan för vad som fanns kvar av gamla stormakts-ambitioner.

I denna korta skildring av kriget kan vi genom kvarvarande minnesmärken, slagfält och krigsmonument följa den svenska arméns reträtt från Österbotten, genom Norr- och Västerbotten. Ständigt med ryssarna tätt inpå.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 7, 2019
• ISBN: 9789176996072

Niklas Engelmark

Niklas Engelmark har rest i Napoleonkrigens fotspår i flera år. Han har tidigare fått ett par historiska artiklar publicerade.

Book preview

Reträtten från Österbotten

Förord

Kongl. maj:ts nådiga kungörelse, om krig emot kejsaren i Ryssland.

Midsommar i Nykarleby 1808

Döbeln vid Jutas

Slaget vid Oravais

Reträtt längst kustlandsvägen

Konventionen i Kalix

Gustav IV Adolf och faderns arv

Ryssarna intar Skellefteå

Krigssjukhus i Umeå

Fäktningen vid Hörnefors

Expeditionen till Västerbotten

Ryska generalgraven i Bygdeå

De sista skotten

En kostsam fred

Litteraturförteckning & vidare läsning

Impressum

Förord

Den som idag vistas i Newcastle och besöker slottet som givit namn åt staden kan se namn inristade i murens innervägg. Dessa kvarlämningar från belägringen av slottet 1644 under det engelska inbördeskriget gjordes av ett par engelska försvarare, kanske som en rolig grej, kanske som en desperat lämning till eftervärlden.  

Från Newcastle kan den historieintresserade med fördel ta ett tåg norrut, till byn Haltwhistle som sägs vara Storbritanniens geografiska mittpunkt och därifrån ta sig ut till resterna av kejsar Hadrianus mur som byggdes av romarna för att skydda det romerska Britannien från barbarerna i norr. Även om stora delar av muren plockats ner som byggtjänligt material av de boende i området under medeltiden finns fundamentet kvar, bitvis ganska välbevarat. Det är alltså möjligt idag att stå på samma mur och blicka ut över samma öde landskap som romerska gränsvakter gjorde för 2000 år sedan.  

Dessa typer av upplevelser har alltid fascinerat mig. Att stå på en historiskt laddad plats och försöka föreställa sig hur de som stod på samma plats kände och tänkte då, för sjuhundra eller sjuttio år sedan.

Även om kriget 1808-09 fått en undanskymd plats i det kollektiva minnet finns det än idag en hel del kvarlämningar bevarade i form av byggnader, platser och minnesmärken. I den historiska backspegeln är tvåhundra år inte en speciellt lång tid. Vid tvåhundraårs-minnet restes det dessutom en del nya monument vilket gör en sammanställning av dessa aktuell. Jag har valt att framställa dessa i berättande form genom att presentera krigets grunder och förlopp i lätta drag.

 I arbetet att kartlägga och finna minnesmärken från den svenska huvudarméns reträtt har jag rest runt i Norr-Öster- och Västerbotten och läst vad jag kommit över av utgivet material, allt från böcker till sockenblad. En del minnesmärken krävde en del detektivarbete för att finna.

Jag hävdar ingalunda att detta är en komplett sammanställning av samtliga kvarlämningar, vissa har jag även medvetet utelämnat. Arbetet skildrar endast den svenska huvudarméns väg under krigets andra halva.

För den som vill fördjupa sig mer i kriget har jag sammanställt alla mina källor i slutet. 

Niklas Engelmark, Gällivare 2019 

Kongl. maj:ts nådiga kungörelse, om krig emot kejsaren i Ryssland.

Wi GUSTAF ADOLPH med Guds Nåde Sweriges, Göthes och Wendes Konung etc .etc. etc. Arfwinge til Dannemark och Norrige,  hertig till Schleswig Hollstein etc. etc.

Göre weterligt: at som kejsaren i Ryssland på et trolöst sätt och utan föregången krigsförklaring låtit sina Troupper inråda uti vårt stor förstendöme Finland, samt oss och vårt land fiendteligt angripit: och  vi, under förtröstan på bistånd af den allsmägtige Guden, som är et säkert värn emot våld och orättwisa, widtagit och än vidare ärne vidtaga alla möjeliga anstalter, mått och steg till fiendens fördrifvande och wåre trogna undersåtares försvar, altså hafve vi funnit oss föranlåtne härmed i Nåder förordna och påbjuda, at all skeppsfart, handel och postgång  samt all annan brefverling, under hvad namn det vara må, ifrån och til alla uti Ryska Riket samt derunder liggande landskaper belägne hamnar, städer och orter, skola wid lifstraff tilgörandes, ifrån denna dag aldeles uphöra. Det är fördenskull härmed vår nådiga vilja och befallning til våra fält-marshalkar, General-Governeur, Öfwerståtshållare, Commenderande Generaler, Amiraler, Landshöfdingar och alle andre wåre befälhaware til land och watten, att de med sine underhafvande icke allenast i war i sin ort foga all anstalt, at denna wår Nådige wilje behörigen skyndsammast til allmän efterättelse.....

Det alle, som wederbör, hafwe sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso hafwe Wi detta med Egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. 

Gustaf Adolph. 

 Gifwen Gripsholms Slott den 5 mars 1808.

Gustav IV Adolf, målning av Per Kraft den yngre 1809.

Midsommar i Nykarleby 1808

Dagen före slaget vid Jutas återvänder löjtnant Adam Weissenstein till Nykarleby i Österbotten. I sina dagboksanteckningar kallar han staden för ett gott ställe med ett beskedligt folk. Fänrik Carl Johan Ljunggren vid Västmanlands regemente, som med sina skriftliga skildringar av kriget varit till stor hjälp för eftervärlden, var inte lika imponerad av staden.  Han är tacksam över att få sova i en säng, de två dagar den svenska hären uppehåller sig i Nykarleby under reträtten från Oravais, men beklagar sig över bristen på mat i krigets spår. Om själva staden skriver han att Ingenting var för öfrigt att skåda, ty Nykarleby är inte något märkvärdigt ställe: låga, rödmålade trähus med torftak, på sin höjd ett eller annat tegeltak, illa stenlagda gator och ett irreguljärt, skräpigt torg – se där hela härligheten! Det förhåller sig så, att, har man sett en svensk småstad, man kan i andanom föreställa sig alltsammans. Vid krigsutbrottet 1808 fanns 128 byggnader och drygt 700 invånare i Nykarleby.  210 år senare är befolkningen drygt 7500. Det mesta av staden blev lågornas rov i en brand 1858 men återbyggdes snabbt. Ljunggren benämner ovan Nykarleby som en svensk småstad, vilket var sant 1808 och inte är helt osant idag heller. Den svensk-finska gemenskapen som varade i nästan 700 år och officiellt tog slut 1809 lever till stora delar kvar i denna del av Finland.  I kontrast till Ljunggrens beskrivning 1808 finner besökaren idag en idyllisk småstad med mycket skönhet. Den svenska besökaren kanske reagerar mest på det faktum att staden är nästan helt