Orsbo - från bronsålder till 1745

By Mats Olsson

Den medeltida källaren på Orsbo väckte intresset att skildra gårdens och ägarnas historia. Redan under bronsåldern fanns människor där Orsbo odlades upp under senare delen av 1300-talet. Gården var sätesgård i slutet av 1400-talet och källaren dess fatabur. Brukarnas kamp om besittningsrätten skildras under en tid där släkten genom innehav av arvslotter ägde gården.
Gården hade jämförelsevis mycket boskap, tre kvarnar, en sågkvarn och en stor smedja. Tidigt 1600-tal ingick den senare i Upplands landsfaktori som tillverkade musköter. En häradsdomare brukade Orsbo i ett våldsamt samhälle vilket återspeglas i domstolshandlingar.
I samtida dokument beskrivs hur förödande järnhanteringen var för ortens skogar. För bönderna medförde de vallonska järnbruken dramatiska förändringar. Bruken övertog kronans beskattningsrätt och bönderna tvingades betala skatten som leverans av träkol och dagsverken. Skattebördan blev övermäktig, traktens jordbruk förföll och bonden blev skuldsatt. Skulden ledde i Orsbos fall till en utdragen process mellan bruksägaren de Geer och Orsbosläkten när den medeltida bördsrätten mötte en modernare marknads¬ekonomisk rättssyn. Vid parternas förlikning 1745 upphörde visserligen gården som skattehemman och blev frälsehemman under Löfsta bruk ̶ men till ett oväntat pris.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Aug 18, 2022
• ISBN: 9789180571296

Mats Olsson

Huvudförfattaren är en pensionerad zoologiprofessor som i samarbete med en kemiforskare, två arkivforskare och en släktforskare under ett mångårigt samarbete beskriver en gårds och familjs historia från medeltida lågfrälse till utarmad skuldsatt skattebondefamilj som efter processer på tinget tvingas bli skatte-frälsebonde under de Geer på vallonbruket i Löfsta.

Book preview

Orsbo – från bronsålder till 1745

Arbete, arv, besittning, beskattning

Mats Olsson, Anders Olsson,

Andreas Engström, Ingmar Fröjd,

Lars-Gösta Hellberg

Innehåll

Inledning

Förhistorisk tid och medeltid

De första bosättningarna

Namnet Orsbos bakgrund

De första skriftliga beläggen under medeltiden

Vasatiden

Styrbjörn Lauritson och sonen Mats Storbjörnson

Beskattningslängder ger bondenamn

Sonen Mats Storbjörnsson tar över

Vad vi kan utläsa av de tidiga källorna

Orsbo, en del av ett godskomplex

Frälset i Norduppland

Indikationer på att Orsbo var sätesgård för lågfrälse

Äganderättens förändring under 1500–1700-talen

Den medeltida rätten

Äganderätten under utveckling

Stormaktstiden

Storbondeepoken

En krigisk tid

Beskattningen av granngårdarna under 1500-talet och början av 1600-talet

Rörsmed på Orsbo – en roll i den tidiga krigsmakten.

Kampen om Sävastbo

Boskapslängdernas produktionsuppgifter

Mantal belyser antalet arbetsföra

Andra inkomstkällor än jordbruket

Domare Tomas Olofsson och sonen Lars

Tomas blir bonde på Orsbo

Tomas blir domare och Orsbo bomärke blir känt

Utråingen av Orsbo

Sävastbo under Tomas tid

Kyrkans familjeinsyn

Lars Tomson blir bonde på Orsbo

Slutet av Orsbos välstånd och början på bruksherrens tid

Orsbos skattebörda

Krigen och järnet utarmar Orsbo

Skogen räcker »knappt till gärdsel och vedbrand«

Frihetstiden

Arvet efter domare Tomas

Styvfar Olof Larsson

Styvfar inför rätta.

1690-talets nödår återspeglas i kyrkoböckerna

Lars son Erik tar över och båtsmän mantalskrivs

Från skatte- till frälsehemman

Klimatförbättring och ökande befolkning

En ny bosättning på Orsboskog

Skattebondens ekonomi under 1600 och 1700-talen

De ödesdigra åren

Tiden efter rysshärjningarna

Processerna kring uppköpet av Orsbo

Hösttinget 1743

Vintertinget 1744

Vårtinget 1744

Sommartinget 1744

Hösttinget 1744

Hemställan inför vintertinget 1745

Vintertinget 1745

Sommartinget 1745

Hösttinget 1745

Reflektion över domslutet

Ombyggnaden av Orsbos källare

Sammanfattning

Källor och använda förkortningar

Litteratur

Inledning

Intresset för gårdens historia väcktes av att det under ett brygghus finns en äldre källare vars historia fram till ett ägarbyte 2002 i stora delar var okänd. Brygghuset är avbildat på bokens titelsida. Tidigare låg källaren under mangårdsbyggnaden för bonden på Orsbo men under 1880-talet byggdes en ny mangårdsbyggnad då den ursprungliga revs och ersattes med nuvarande brygghus. Källaren, är en välvd välbyggd stenbyggnad med två rum. När arkivstudien påbörjades 2009 fanns endast Riksantikvarieämbetets notering om en Fornlämning Nr 14 i Österlöfsta socken: I denna källare gömdes det kyrksilver, som räddades undan ryssarna 1719, då Österlövsta kyrka nedbrändes. I salen ovanför källaren hölls gudstjänst, tills kyrkan blev åter uppbyggd.

G. Ekelund. (RAÄ 14:1).

År 2010 återfanns kulturlager i källarens jordgolv. Detta ledde till en inspektion av Upplandsmuseet som mynnade ut i en byggnadsarkeologisk undersökning och renovering av valven. Detta arbete genomfördes sommaren 2011 av arkeologerna Anna Ölund och Joakim Kjellberg samt byggnadsantikvarien Martin Åhrén (samtliga Upplandsmuseet) varefter muraren Stefan Kjetselberg, Fagerviken, Hållnäs, med ledning av undersökningen genomförde en renovering av källarens två portvalv. Arbetet presenterades i rapporter från Upplands -museet¹, ². Den byggnadsarkeologiska rapporten beskriver källaren som en sannolikt senmedeltida byggnad, ursprungligen en undervåning till ett tidigare hus. Någon gång tycks det ursprungliga huset ha ersatts av en parstuga byggd på stenvåningen. Vid något tillfälle omvandlades stenvåningen till jordkällare och jord och sten omslöt byggnaden.

Vi har genom arkivstudier och inventeringar velat belysa hemmanet Orsbos historiska utveckling från sen medeltid fram till våra dagar samt möjligen förklara ursprunget för den välbyggda stenvåningen till det tidigast kända huset på Orsbo. De arkiv som utnyttjats är digitalt tillgängliga mantals- och skattelängder, kyrkohandlingar, domböcker (genom ArkivDigital), Lantmäteriets historiska kartor samt sist men inte minst originalhandlingar från Leufsta Bruksarkiv och Centralarkivet i Falun.

---

1 Ölund 2011.

2 Åhrén 2011.

Förhistorisk tid och medeltid

De första bosättningarna

De äldsta fynden av mänsklig aktivitet i Orsbo omedelbara omgivningar härstammar från yngre bronsåldern eller äldre järnåldern. Orsbo ligger på en ås som under bronsåldern utgjorde kusten för en vik av Bottenhavet. Ca 600 m SV om Orsbo upptäcktes 2013 tre rösen vilka nu finns inlagda i Fornsök³. (Figur 1 och 2). Strax NV om dessa rösen ligger 4 mindre rösen. De tre större rösena har en storlek på 7 – 10 diameter (Figur 12). Tidigare kända rösen i området är mindre, 4 – 8 m i diameter, och återfinns i trakterna kring Borgmyren väster om Orsbo, samt i Elinge by öster om Orsbo. De rösen vi upptäckte är inte daterade i Fornsök. Broberg⁴ diskuterar åldern på rösen i regionen. Han urskiljer två kategorier av rösen. Den ena härrör från yngre järnåldern i anslutning till medeltida och sentida bygder (jfr rösen i Elinge O Orsbo, Figur 2) medan den andra återfinns på höglänt skogsmark (högre än 20 m nivån) ett par kilometer från den sentida bebyggelsen. Dessa anses vara från yngre bronsåldern/äldre järnålder. Den senare kategorin återfinns i ett glest stråk från Gävleområdet över Västland, Österlövsta (jfr rösen NV Orsbo, Fig. 1), Valö ner mot Harg, Ekeby och Edebo. Rösena vi upptäckte syd Orsbo ligger på nivån >25 m och drygt 2 km från bolbyarna Elinge och Åkerby varför de torde höra till den senare, äldre kategorin.

Namnet Orsbos bakgrund

Dahlbäck⁵ tar upp de norduppländska ortnamnens historia i relation till landhöjningens betydelse för bebyggelsehistorien. Han anger att bo-namn som ortnamn sannolikt redan var etablerade vid inledningen av 1300-talet men då som en sekundär odling till huvudbyn dit allt gårdsfolk på huvudgården tidvis flyttade med sin boskap. Något senare, under kolonisationen av skogslandet kring byarna, kom bo-namnet att stå för en etablerad bosättning. Bodland skall inte förväxlas med det mera sentida begreppet fäbodar där valldrängar och pigor sommartid höll djur på bete för smör- och ostproduktion.

Om brukningsenheten låg under ett frälse betalades en s.k. rekognitionsavgift eller en mindre avgift som bekräftelse på att man ej ägde stället men arrendrade/hyrde det. Huvuddelen av hyran till godsägaren var dock dagsverken.

Figur 1. Karta visar läget för Orsbo källare. R på kartan anger rösen kring Borgmyren och i Elinge samt rösen syd Orsbo. Underlagskarta © Lantmäteriets fastighetskarta.

Rahmqvist⁶, som citerar Hedblom⁷, diskuterar ortnamn i regionen. Namnsatta ortnamn uppbyggda av personnamn som ett första led följt av -bo användes under perioden 1250 fram till senare delen av 1300-talet. Enligt Rahmqvist tyder namnbildningen i Tierps socken på att denna inte slutförts vid inledningen av 1300-talet. Oft a föregicks namnsättningen med det mera opreciserade namnet »Boda« som stod för en utjord, eller nyodling till en by eller under en frälsegård. Enligt Hedblom fanns byarnas »bodland« företrädesvis i anslutning till allmänningens våtmarker och ängsland där de mera torrlänta områdena även gav förutsättningar för mindre odlingsmark. Ett sådant läge är också karaktäristiskt för Orsbo som ligger i en slutting ned mot våtmarker. De tidiga odlingsmarkerna låg sannolikt där den torrlänta Smilyckan (Smedjelyckan) nu ligger. (Figur 2).

Som så många andra gårdar i Norduppland präglas markerna vid Orsbo av morän och blockrik terräng. Jorden är kalkrik vilket gör den bördig och den stora mängden sten i jorden gör att jorden värms upp tidigare på våren och håller värmen längre på hösten vilket gynnar växtligheten. De ursprungliga sankmarkerna som idag är åkermark var mest lämpade för bete samt myr- och ängsslåtter som gav en god produktionsmöjlighet för boskap. På de torrlänta små ytor som bröts till åkermark var avkastningen säkert god jämfört med de ofta sura jordar som utmärker kalkfattiga jordbruksarealer i många andra delar av Sverige.

Eriksson⁸ diskuterar ortnamnens ursprung i Tierps socken som gränsar till Österlöfsta socken. I Tierps finns ett ortnamn som är snarlikt och möjligen har samma ursprung som Orsbo nämligen Ordsbo. Gården i Tierp nämns i skrift 1431 och kallades då Oraksbodum⁹, ¹⁰. Även Orsbo i Österlöfsta socken skrevs under 1600- och 1700-talen som Ordsbo. Första ledet i namnet kan möjligen tolkas som mansnamnet Oragher bildat av ragher som på fornnordiska betyder kvinnlig, feg eller omanlig¹¹,¹². Genom tillägget O fås dess motsatts (jämför rädd – orädd) och närmast en förstärkning av dess motsats – den tappre, orädde och manlige. Denna etymologiska tolkning är dock osäker men då Orsbo/Ordsbo endast förekommer som ortnamn i Norduppland borde tidpunkten när gårdsbildningarna ägde rum vara samtida i Tierp och Österlöfsta socknar. Bosättaren hette således möjligen Oragher eller »den tappre« och etablerade sig på bolbyns¹³ allmänningsmark¹⁴ alternativt på häradsallmänningen, antingen som utflyttad bonde från byn eller som brukare av en enhet under frälse. Som personnamn är namnet Orager inte belagt på Institutet för språk och folkminnen (Isof). Om den ovan angivna etymologin är korrekt tycks namnet i alla fall inte vara ett vanligt bondenamn. Granngården till Orsbo heter Sävastbo som också har betydande fornminneslämningar i form av mycket långa stenmurar och välsatta grunder. (Figur 2). Även här kan namnet sannolikt härledas till ett ovanligt namn Sigfasth eller Sævast¹⁵ som enligt Isof senast kan beläggas till år 1440 i Uppland. Även här är det fråga om ett ovanligt medeltida namn. Vid en genomgång av de 164 beskattade personerna på en markgäldsförteckning från 1312¹⁶ saknas såväl Oragher som Sigfasth i Österlöfsta socken.

De första skriftliga beläggen under medeltiden

I den ovan nämnda markgäldsförteckning från 1312 anges ett antal skattande i byar och gårdar i Österlöfsta socken för första gången. Markgälden var en extraskatt där huvuddelen av de skattskyldiga anses ha varit bönder, men även hantverkare och fiskare fick betala

gälden¹⁷,¹⁸. Man anser att kyrkans och det världsliga frälsets landbor, dvs. arrendatorer på mindre gårdar som låg under någon form av frälse, inte finns med i längderna. I listan nämns personnamn (antal inom parentes) vid ortnamnen Grönö (7), Sund (7), Walnäs (8), Skärplinge (27), Österänge (6), Försäter (30), Åkerby (13), Borgen (10), Håkansbo (8), Nymnden (5), Fälandbo (10), Elinge (13), Walparbo (8), Hillebola (7), Österänge (3). Samtliga skattande bor i byar varför kolonisationen av socknens och byarnas allmänningsmark uppenbarligen inte påbörjats i Österlöfsta socken 1312. Flertalet enskilda gårdar med bo-namn som nämns i senare jordeböcker saknas i markgäldsförteckningen vilket stödjer att dessa tillkommit senare under 1300- och 1400-talen. Något som också framhållits i tidigare arbeten¹⁹, ²⁰. Enligt DMS²¹ framkommer i domstolshandlingar senare även namnen på andra gårdar före 1545, men inte Orsbo. Av särskilt intresse är att granngården till Orsbo, gården Sävastbo, enligt DMS återfinns i ett dombrev från 1470-talet vilket tyder på att gårdarna vid detta tillfälle var etablerade sedan en tid tillbaka²².

Under 1300-talet inträffade dramatiska förändringar för befolkning och bosättningar i Norden. Två viktiga skeenden påverkar befolkningen i Österlöfsta under 1300-talets