Kapten Kid och Kalle Kruth

By Rein Westerbusch Norberg

Kusinerna Axel och Kalle är på seglarsemester med sina föräldrar. Det är sommar, sol och äventyr – för till sjöss förvandlas de annars så vanliga pojkarna till fruktade sjöbusar. De blir till Kapten Kid och Kalle Kruth och i deras lekar är varje förbipasserande segelbåt värd att kapas och tas över. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 4, 2022
• ISBN: 9788726961744

Book preview

Klart skepp!

Det var sista helgen före sjösättningen. Vid varje båt på varvet fanns det folk som arbetade.

Ljuden av surrande slipmaskiner blandades med dova hammarslag och musiken från en transistorapparat.

En vindpust fläktade fram mellan raderna av båtar och förde med sig en stark doft av tjära och terpentin.

Doften kom från en stor segelbåt som låg under ett skjul av grå presenning.

Det var familjen Ömans båt, Sjöhästen.

Det var för namnets skull som mamma Lise-Lott hade gått med på att skaffa båt. Hon hade ridit sedan hon var liten flicka, och skulle hon nu ge sig ut på havet tyckte hon att det kunde vara passande att göra det på en sjöhäst.

Pappa Rune hade köpt båten på västkusten för fem år sedan. Han hade byggt om henne och satt på en ny mast och den gamla lotsbåten hade återigen blivit den segelbåt hon en gång var.

Rune hade varit sjöman på riktigt när han var ung och hade seglat till Sydamerika på en lastbåt innan han blev lärare. Han visste allt om sjön och båtar och prenumererade på två båttidningar. När han arbetade med båten brukade han nynna sjömanssånger trots att han aldrig kunde hålla melodin. Hans son var döpt efter en sjöman i en visa.

Axel Öman hade vant sig vid sitt namn, som man alltid gör med det namn man har fått. Fast han var lite förvånad över att man överhuvudtaget döpte folk efter kroppsdelar. Men han var inte ensam. Han hade sett på teve att det fanns en sprinterlöpare som hette Ben Johnsson och en statsminister som hette Foten Carlsson.

För Axel Öman var årets sjösättning den viktigaste någonsin. Tidigare hade han bara följt med någon gång när mamma Lise-Lott skulle till varvet med smörgåsar och kaffe till pappa Rune.

Axel hade tidigare betraktat båten som pappas. Något han bestämde över precis som Axel bestämde över sin cykel.

Men i år var det annorlunda.

I år hade han varit med pappa till varvet tre helger i rad och arbetat på båten. Det gjorde honom till delägare hade Rune sagt.

Axel Öman var den enda nioåringen som stod med en pensel i handen trots att det fanns en hel del barn på varvet idag.

Axel tyckte om att vara på varvet. Det fick honom att känna sig större. När man har målarfärg både på händerna och byxorna är man ingen smågrabb.

När det var kafferast eller pilsnerpaus fick Axel sin läskedryck och bulle och satt bredvid pappa och lyssnade när gubbarna berättade för varandra hur man målar och skrapar en båt.

– Nå Rune, hur går det för grabben då? hade de frågat den första dagen Axel var med.

– Det vet ni väl att Axel Öman är en riktig sjöman, skrattade Rune och lade armen om honom.

De andra gubbarna skrattade också åt honom men det gjorde inget för i år ville Axel verkligen känna sig som en riktig sjöman. Dagarna efter midsommar skulle kusin Kalle från Stockholm komma med sin pappa och segla med i fyra långa veckor.

Axel beundrade sin kusin från Stockholm. Inte nog med att han var ett år äldre. Han snackade dessutom stockholmsslang. Det är samma språk som i