Alvernas öde 4: Den förunderliga flöjten

By Peter Gotthardt

En mäktig fiende har kommit till alvlandet. Hans plan är att förslava alla alver. För att alverna inte ska duka under behöver de både vara modiga och hålla hoppet vid liv.Häxan Smicker har fångat Tussilago och hela alvhären. Tornblad och Tussilagos mor, Ärenpris, är på väg för att befria dem. Men kan de två övervinna alla kung Stolts krigare och Smickers trolldom?Det här är den fjärde av fyra böcker i serien om alverna:Alvernas ödeEn mäktig och hjärtlös fiende har kommit till alvernas land. Han vill härska över alverna och förslava dem. Men alverna tar upp kampen mot fienden. Inte ens när det ser som mörkast ut ger de upp hoppet om att kunna besegra fienden och ta tillbaka sitt land. Möt alverna Tussilago, Björnbär, Ärenpris och Humle i deras kamp mot ondskan.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 2, 2020
• ISBN: 9788711872819

Book preview

spel.

1

Fördömt! tänkte Tussilago och suckade djupt. Vi är alla fördömda. På grund av mig.

Jag förde alverna ut i kamp. Min dröm var att besegra kung Stolt. Jag trodde att hans krigare fruktade oss och att hans makt var bruten. Så vi följde efter dem. Men det var en fälla. Nu är vi alla fångade här på Ödeslätten.

Runt om henne stod vissna träd i tusental. Varje träd var en förvandlad alv. Tussilago var en av dem. Häxan Smicker hade fångat alverna med sina hemliga konster och förhäxat dem.

Nu stod de och sträckte sina döda grenar upp mot himlen i stum förtvivlan. Den enda som hade ansiktet fritt var Tussilago.

Det finns ingen som kan hjälpa oss, tänkte hon. Min mor har lämnat oss och vandrat upp i bergen. Och ingen har hört från henne sedan dess.

Min älskade Humle skulle göra allt för mig, det vet jag. Men han är antingen död eller slav hos kung Stolt.

Kristall har lämnat oss tillsammans med Björnbär och de andra. De letar efter ett hjälpmedel som kan ta livet av kung Stolt. Men de har inte kommit tillbaka. De måste ha mött döden i bergens djup.

Tussilago suckade igen.

Det är hopplöst, sade hon till sig själv. Vi kommer inte härifrån. Den här platsen är som en ond dröm som man aldrig vaknar ur.

En vindstöt for vinande fram över den uttorkade marken. Vinden förde med sig ett moln av damm. Dammolnet fortsatte in mellan träden och piskade Tussilago i ögonen.

Plötsligt lade dammet sig, och Smicker stod framför henne med ett skadeglatt leende.

Vad vill du? viskade Tussilago. Hennes mun var så torr att hon nästan inte kunde få fram orden. Kommer du för att plåga mig?

Varför skulle jag det? Jag är din vän, sade Smicker. "Frågan är vad du själv vill. Vill du stanna år efter år på den här dammiga slätten, plågad av en törst som aldrig släcks?