Från en hård uppväxt till ett liv

By Claes-Göran Rosén

Min biografi från födelse till 25 års ålder. Uppväxten i Malmö.
1950- och 60-talen var inte alltid så idylliska sett ur ett barns ögon.
Här får man bl.a. läsa om de dåtida barnhemmens hårda villkor, med misshandel och pennalism.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 17, 2020
• ISBN: 9789180073608

Claes-Göran Rosén

Claes-Göran Rosén är född 1949 i Malmö Här kommer hans självbiografiska berättelse om si dramatiska och traumatiska uppväxt.

Book preview

Till

Laila Nyberg

Innehållsförteckning

Mina Föräldrar

Början av livet

Hösten som aldrig glömdes

Möllevångsgatan

Kristianstad

Slöjdgatan

Nyhem

Katrinelund

Segevång

Kirsebergsgatan

I lumpen

Södra Förstadsgatan

Holma

Mina Föräldrar

Jag inleder mina minnen med att presentera mina dagars upphov. Min far, Nils Hjalmar, var född i Kristianstad 1903. Hans föräldrar hette Karl och Tilda. Farfar var född Johansson, men fick namnet Rosén i militären. Han var snickare till yrket.

Min far värvade sig som 17-åring. Men efter krigsslutet 1945 tröttnade han och blev symaskinsförsäljare. Det var vid denna tid mina föräldrar träffades. De hade båda varit gifta tidigare och far hade en son och en dotter i det äktenskapet. Han fick även en son när han låg i beredskapen i Helsingborg 1940.

Min mor, Ellen, var född i Lund 1906. Hennes föräldrar hette Per och Matilda. Morfar var bagare. Han var född Pålsson och fick namnet Florén i militären.

Min mor hade två döttrar sen tidigare. Hon fick en son 1940 som dog efter några dagar.

Far hade nio syskon, två bröder och sju systrar. Han trodde i hela sitt liv att den äldsta brodern emigrerat till Amerika. Men senare forskning har visat att han befann sig på ett mentalsjukhus i Stockholm, där han avled. Detta har alltså farfar och farmor hållit hemligt för barnen.

Mor hade två bröder och en syster.

Mor utbildade sig i unga år till bokbindare, en av hennes bröder blev bagare som sin far och den andre hade egen verksamhet, Gardinspecialisten, i Malmö.

Hon hade haft det svårt som ung när hon blev med barn och 20 år gammal blev utestängd från sitt föräldrahem. Hon berättade att hon en julafton stått utanför föräldrarnas bostad med sin lilla dotter i famnen och tittat in på det storslagna julfirandet. Mormor hade vägrat att släppa in henne. Det hjälpte inte att morfar bad om nåd för henne. Hon fick gå därifrån. Hem till sitt lilla rum hon hyrde på Backarna.

Början av livet

Jag kom till världen två dagar innan midsommarafton 1949. Min mor gick igenom en svår förlossning, där jag togs ut med tång. Efteråt var hon mycket förvirrad och trodde hon fött 11 barn. Mina föräldrar bodde då på Jakobs Gränd i Arlöv. När jag kommit hem ska min far ha stått och tittat på mig och sagt: Ja, nu börjar du se ut som en människa, men fan vad du såg för djävlig ut som nyfödd. Jag blev döpt i Arlövs kyrka med min äldsta syster som gudmor. Mitt namn hade far bestämt, för han läste just då en roman, där huvudpersonen bar det namnet och honom gick det bra för. Det tyckte far om.

Från Arlöv har jag bara korta minnesglimtar, som när jag visade lekkamraterna en julklapp jag fått, ett lok av trä från Brio. Jag minns också när vi lekte med hink och spade i sandlådan på gården.

Jag minns julen när min systers make, ja hon var så mycket äldre att hon gett mig en svåger, efter några glas började stå på huvudet och gå på händerna, gå ner i spagat med ett fyllt vinglas på pannan och sen resa sig upp utan att röra vid golvet med händerna och glaset kvar på pannan, lika välfyllt. Detta skådade jag med stora ögon.

* * *

Från Arlöv flyttade vi till Vellinge, jag var två år då. Mina föräldrar hade fått jobb i betesfälten. När symaskinsaffärerna gick sämre tog de andra jobb. Jag var med ute i betesfälten. Mina minnen från den här tiden är inte många. Men jag minns att jag fick en hund, en s.k. skånsk terrier. Den döpte jag till Snoddas, efter min dåvarande idol. En dag fick Snoddas valpsjukan, så far tog in den i köket och stängde dörren. Jag hörde hur den gnydde och skällde. Jag försökte ta mig in till den, för jag tyckte synd om den. Men far höll mig tillbaka och sa: Nej, han kan skada dig. Efter någon timme blev det tyst. Och far öppnade försiktigt köksdörren och kikade in. Då var hunden död. Vi gick ut i trädgården och far grävde en grav till den, medan mor stod med hunden i famnen.

Ett annat minne jag har från den här tiden är att far tog in en huggkubbe i köket, sen gick han och hämtade en yxa och en höna. Jag följde med in i köket och far stängde dörren. Sen högg han huvudet av hönan, men förlorade greppet så den började flyga omkring i köket, utan huvud. Det var en märklig syn för en liten grabb på två år. Jag minns också att en dag när det regnade tyckte jag synd om hönsen och började bära in dem i huset, en under var arm. Eftersom det var rätt så många höns tog det en stund, men till slut hade jag fått in alla i huset, där de kacklande tycktes trivas förträffligt. Ja, de trivdes så bra att de sket ner hela rummet. Mor var inte så glad när hon kom in och såg eländet.

* * *

Efter Vellinge flyttade vi till Jerusalemsgatan. Där har jag bara svaga minnen. Mor passade farfar där, för han hade svårt att klara sig själv. Men far tyckte inte om det, för han hatade farfar. Farfar skulle ha varit mycket svår mot sin familj i fars barndom. I fyllan hade han ofta misshandlat hustru och barn.

Så far skickade farfar till sin bror i Kristianstad. När vi hälsade på där fick jag gå in till farfar och sitta i hans knä. Han hade ett långt vitt skägg som jag blev intresserad av och drog frejdigt i. Men då blev farfar förbannad och lade mig över knäna och gav mig mitt livs första kok stryk med sin käpp. Far rusade in när han hörde mina skrik och satte stopp för misshandeln. Jag var två år då.

* * *

På Jerusalemsgatan bodde en norrländsk familj som brukade ha kalas med surströmming och far hatade det, för det luktade i hela huset när de satte igång. När far var