För ung för att vara klok: Till alla föräldrar från hela mitt hjärta

By Marius C. Stoicescu

Det är berättelsen om en tid och en plats som betraktas genom ett barns sätt att se på världen. Berättelsen skildrar en tid efter första världskriget då staden som pojken lever i delvis ligger i ruiner. Det sker mycket runt omkring honom och han vill vara ute på gatan där det händer saker. Han är både åskådare och deltagare i gatans liv. Både föräldrarna och lärarna i skolan är missnöjda över hans beteende och hans moder tror att han kommer att korrigeras genom att aga honom. Han växer och allting omkring honom förändrar sig vilket förvirrar honom. Han försöker förändra sig och anpassa sig till de krav som ställs utav samhället. Hans barndomskompis blir däremot en vetenskapsman, en supersapiens. Trots skillnaden mellan de två blir deras vänskap levande, de två behöver varandra på något sätt.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 17, 2019
• ISBN: 9789178515158

Marius C. Stoicescu

Författaren föredrar att inte prata om sig själv utan läsarna själva får bedöma honom utifrån berättelsen i boken.

Book preview

Innehållsförteckning

Flugor och spindlar

Epikris

Tider

Mischa

Syndernas förlåtelse

Guds straff

Rädslan

Pavan

Isfabriken

Likvagnen

Olyckan

Sierska

Tvätterskan

Tjuven

Gudmor

Svarten

Tider

Papá

Ängeln med fräknar

Bebbe

Barn och förälder

Nya föräldrar

Flugor och spindlar

Två saker är oändliga – universum och människans dumhet. Och när det gäller universum så är jag inte helt säker.

Einstein

En av våra sommarlekar var att fånga flugor. Det gick till så här: en snabb rörelse med kupad hand och flugan var antingen i näven eller borta, för flugan var också snabb och lyckades ibland komma undan.

För mig var det en gåta hur det i deras lilla huvud kunde finnas plats för livsbevarelsedriften och hur flugorna kunde skilja på det som var farligt och inte. Flugan kunde till exempel sätta sig på min hand, men om jag kupade handen med avsikt att fånga den, så flög den iväg. Visste flugan när någonting var farligt eller inte, var den rädd också? Kanske var den rädd som jag, kanske på ett annat sätt, eller så kanske kunde den läsa människans tankar genom telepati. Så grymt det vore, tänkte jag, om flugorna visste vad jag tänkte om läraren till fjärde klassen. Och inte bara om honom …

Det var sommar och flugorna fanns överallt. De var en pest både för människor och djur. Hästarna fick dem på kroppen och försökte få bort dem genom att vifta med svansen eller darra med huden. De flög även in i ögonen, i näsan och i munnen och hästarna blev frustrerade av maktlöshet.

Hundarna brukade fånga dem i luften, men vi, vi var lika hjälplösa som hästarna. De satte sig överallt i ansiktet och på maten. Det var mängder av dem i köket och i sovrummet. Svarta flugor, gröna flugor, små flugor och stora flugor som getingar. Även deras surrande ljud när de flög var störande. Vi alla hatade dem. Jag, Mischa, Vajda och några andra tävlade om vem som kunde fånga flest. Vi gjorde var sin hög av döda flugor på bordet som vi räknade och till slut utsågs en vinnare.

Barn kan vara grymma. De vet inte om en fisk eller en fluga kan få ont och vi var inget undantag. En annan lek med flugorna var att dra av deras vingar, binda en tråd runt midjan och på tråden hängde vi en bit papper som vi lastade med små gruskorn. Vi sa att vi gjorde dem till minihästar.

Vi jagade även katter och hundar. Jag vill inte berätta hur vi gjorde för andra ungar kan ta efter och jag vill inte bli stämplad som djurplågare. OK, vi var insektplågare och mördare men ingen som brydde om det. Men djurplågare var vi inte. Jag älskade min hund och mer än en gång räddade jag grannens katt när den var i underläge, trängd i en vrå, och hunden redo att sätta sina tänder i kattens nacke. Men främmande hundar och katter som sprang omkring var en annan sak. Vi behandlade dem som inkräktare, ungefär som flugorna. Men det var fel, tycker jag nu, mycket som vi gjorde då är inte OK nu, tiderna ändras och med det folks inställning till saker och ting.

Enligt min uppfattning var det vi och spindlarna som var flugornas värsta fiender. Spindlarna, måste jag säga, var ännu värre än oss. Det pågick ett ständigt krig mellan spindlar och flugor. Saken var välkänd men det togs aldrig upp på Förenta Nationernas fredskonferens trots att alla länder var drabbade av krigshandlingar mellan dessa två fiender. Kriget hade pågått sedan urminnes tider – spindlarna gjorde allt mer sofistikerade och utbredda nät och flugorna svarade listigt genom att doppa sina ben i all möjlig skit, smutsa ner fönstren, så att folk skulle tvätta dem, förstöra näten och döda spindlarna. Vad smarta de var – det är därifrån kommer ordspråket smart som en fluga– det är inte många som känner till det. Ordspråket var i alla fall i vardagsbruk på vår skola, ungefär som absolut nuförtiden.

Jag har glömt att nämna en väldigt viktig sak som blev startskottet till den händelse-utveckling som sedan skulle komma att följa. Nämligen att det fanns en skicklig fotograf på vår huvudgata, nära biografen. Han tog jättefina bröllopsbilder, bilder på bebisar och på vem som helst. Han kunde få en apa att se ut som en brud, så skicklig var han. Han var naturälskare och tog fantastiska bilder på solnedgång och fullmåne, men den här gången hade han tagit en bild på en fluga som hade fastnat i ett spindelnät. Bilden satt i butiksfönstret, så att alla som gick förbi eller gick på bio kunde se hur flugan blev frihetsberövad medan spindeln sakta och plågsamt mördade flugan och sög dennes blod.

Bilden, förstorad hundra gånger, var hemsk och gjorde stort intryck på folk, även på mig och Mischa. En tidning publicerade bilden på en hel sida och den blev känd över hela landet.

Många blev arga över spindelns agerande och hans respektlöshet gentemot en annan ras. Folk skrev protest inlägg i tidningar och sociala medier. Som följd bildades en förening, FSOFFI, alltså Föreningen för Skydd och Försvar av Flugornas Intresse, förkortad FFFluga, vars syfte var att skydda flugorna och förstås samtidigt uppmanade hela befolkningen genom annonser i tidningen och radio att förstöra alla spindelnät.

Som svar till FFFluga publicerade en annan tidning en artikel författad av en professor i naturvetenskap. Artikeln belyste problemet – att genom förstörandet av spindelnäten skulle många spindelarter komma att försvinna. Därmed borde spindeln utlysas som utrotningshotad och således hamna under världsnaturfondens beskydd. Som följd bildades Föreningen för Skydd och Försvar av Spindlarnas Intresse, FSOFSI, eller FFSpindel.

FFFluga kunde inte svälja ståndpunkten i artikeln. Det hela togs till och med som en förolämpning och det gavs i uppdrag till en vetenskapsman att skriva en artikel om flugans roll i naturens ekologi. Artikeln argumenterade att eftersom det finns många fågelarter, samt fladdermöss, spindlar, hundar och katter, som åt flugor, var därmed även deras existens hotad. Det blev en underbar artikel, men många tyckte att artikeln saknade saklig bevisning. Det finns ju vetenskapsmän som kan tillverka vetenskapliga bevis som tagna ur luften. Men det gör inte så mycket, ibland visar det sig att även påhittade bevis duger lika bra som de vetenskapliga. Ett bra exempel är när man trodde att jorden var platt eller att solen snurrade runt jorden. Det finns även aktuella exempel som är ännu värre.

FFSpindel tänkte inte ge sig och svarade genom att tillverka leksaksspindlar som man gav bort till barnen, sådana som man slänger på väggen, där de klibbar fast och sedan rullar ner som de vore levande. Några barn hade även riktiga spindlar som husdjur som de skrytsamt tog med till skolan i en liten burk. En lärare som var förtjust i spindlar gav barnen i uppdrag att skriva en uppsats Min spindel och jag, vilket satte flug-barnen i en svår position. Inte nog med det, spindel-barnen hittade på en retsam ramsa: Flyg fula fluga flyg, och den fula flugan flög och lurade flug-barnen att upprepa den. De blev ofta utskrattade på grund av det.

Detta var oerhört fräckt tyckte FFFlugaföreningen, att flug-barnen blev mobbade på det viset. Dessutom hade många barn och även vuxna spindelfobi. För att besvara spindel-barnens mobbning tillverkades plastflugor i form av majblommor, för att dela ut dem till barnen. De var väldigt söta, men barnen ville inte ha dem eftersom de inte kunde flyga. FFFluga gav inte upp utan gick till massmedia och anklagade FFSpindel för falsk propaganda. Vidare stämde de FFSpindel i rätten för rashat. Tingsrätten gav FFFluga rätt.

FFSpindel överklagade. Deras advokat hade hittat ett hål i lagen, rashat var inte ett brott hos insekter och de fick rätt i hovrätten.

FFFluga överklagade till Högsta domstolen, där FFSpindel befanns skyldig till antiflugism.

FFSpindel överklagade till Europadomstolen, dock utan svar då väntetiden var flera år.

Under tiden försåg FFSpindel- föreningen spindlarna med syntetiskt nät, en uppfinning av en berömd spindelnetforskare.

FFFluga i sin tur försåg flugorna med skit tillverkad genom genteknik som kunde förstöra syntetiskt nät genom att smälta det. Föreningen beväpnade också flugorna med pyttesmå Sheffield stålknivar som kunde skära syntetiskt spindelnät.

FFSpindel satte en rökbomb i FFFlugas klubbhus.

FFFluga organiserade en protestaktion med plakat vars text löd: Död åt utsugarna!. Mörda mördarna!. Utsugarna och mördarna var spindlarna, förstås, men det tolkades som ett angrepp mot de rika inom FFSpindel klubben, som hade råd att köpa dyrt syntetiskt spindelnät.

Det var inte klokt vad de höll på med! Jag måste säga att jag skäms för det. Och det var bara början!

Hatet spreds och det blev nu alltmer personligt. De började skriva på varandras dörrar Spindel-Sadist förkortat SS med hänvisning till nazistmetoder, respektive FD Fuckoff & Die vilket var Flug-Dynga i en annan tolkning.

Grannarna slutade prata med varandra, för de visste inte till vilken förening de andra hörde till. Spindel-barn och Flugbarn slogs och mobbade varandra. På den tiden var mobbning inte förbjudet utan räknades som ett naturligt sätt att umgås. Slagsmål mellan pojkar var också tillåtet inom vissa gränser, för det var tecken på mod som en blivande man bör ha.

Nu var halva befolkningen för Flugan och mot Spindeln och den andra hälften tvärtom. Det fanns också en minoritet som tvekade, som ena dagen var på Flugsidan andra dagen på Spindelsidan. Dispyten tog en politisk vändning och blev diskuterad i parlamentet och senaten, men utan resultat – som vanligt annars. Gifta par som hittills hade levt lyckliga ihop skiljde sig på grund av ideologisk skiljaktighet.

Skolorna var nu Fluga- eller Spindelprofilerade. Barnen fick lära sig flugans roll i ekosystemet respektive högteknologin bakom spindelnätet, vilket, till människans fördel, kom att användas inom kort inom medicin och industrin. Konflikten mellan de två parterna fortskred varje dag och faran att det skulle bryta ut i ett civilt krig var nu överhängande.

Men – i svåra tider föds genier. I stan fanns ett enda tryckeri, vars VD kom på en lysande ide: att dessa två föreningar bör ha var sin tidning för att kunna sprida sin egen ideologi. Tidningarna Flugan och Spindeln kom ut samtidigt från samma tryckeri, skrivna av samma redaktörer. Men vilken ideologisk duell som skapats, vilken saklig konflikt som brustit ut från dessa tidningar tack vare redaktörernas anpassningsförmåga. Adepterna på varje sida av dispyten slukade varje rad i spalterna. Karikatyrer blåste upp konflikten ännu mer. De som inte hade valt sida köpte båda tidningarna för att hålla sig à jour.

Idén var genial på så vis att folket koncentrerade sig nu på den ideologiska fronten i stället för att ta till krigshandlingar. Och det var lönsamt också. Maskinerna i tryckeriet gick varma dag som natt och förtjänsten var så stor att redaktörerna fick fördubblad lön. Fotografen illustrerade båda tidningarna med tragiska bilder av flugor korsfästa på spindelnät, respektive spindlar vars nät hade blivit förstörda, och av den anledningen hade de blivit väldigt ledsna och tvungna att söka asyl till en ideologifri stad.

Den tionde december fick vetenskaps-mannen som uppfunnit det nya proteinet för att tillverka syntetiskt spindelnät, Nobelpriset. Det fick han dela med kemidoktorn som uppfann syntetiskt koskit till flugorna.

Spindelnätsproteinet var användbart inom många områden, eftersom tråden var tillverkad av ett ämne som var hundra gånger mer hållbart än stål. Den industriellt tillverkade koskiten, som kunde förstöra det syntetiska spindelnätet, var viktig med tanke på landets säkerhet, så att inte syntetiska spindelnät skulle spridas i obegränsad mängd och på olämpliga ställen (dessa blev aldrig preciserade).

Nobelpriset, som det var förväntat, satte fart på tillverkningen. Nya fabriker för syntetiskt spindelnät och kemisk dynga anställde folk. Arbetslösheten sjönk till noll och staden blomstrade ekonomiskt. Massmedia anställde redaktörer som var specialiserade i fluga- eller spindelläran och de rapporterade på teve, i radio och tidningar. För barn producerades tecknade filmer med flugor eller spindlar, liknande Piff och Puff och Kalle Anka. Det fanns även filmer av typen Tom & Jerry där spindlar och flugor jävlades med varandra.

Medlemmarna i båda föreningarna blev allt mer arga på varandra av all propaganda. Massmedia var dränkt i en flod av protestbrev, hotbrev och arga telefonsamtal från båda sidorna. Som följd fick Posten och Televerket anställa mer folk från angränsande städer samt introducera ny datorstyrd teknologi som skulle klara av flödet av brev. Bokhandeln sålde papper och kuvert i stora mängder samt kulspetspennor och tuschpennor som kom att användas på dörrar och fönster.

På grund av nyanställningarna på Posten, pennfabriken, samt hos alla andra industrier beroende av motsättningarna exponerade ovan, ägde en befolkningsökning rum. Detta medförde ökad konsumtion, tillbyggnad av bostäder, fler livsmedelsbutiker, och givetvis gick priserna upp eftersom folk hade råd. Alla körde omkring i nya bilar, vilket påverkade hela landets ekonomi eftersom bilproduktionen innefattade alla industrigrenar – metall, kemi, design, verkstad, elektronik, you name it.

Det är så konstigt hur ett destruktivt beteende hos folk kan ha positiva effekter, som i det här fallet! Men viktigt är att det går framåt, ekonomiskt sett.

Tyvärr, samtidigt ökade vandalismen, sprungen ur hatet mellan de två partierna. Folk gick nämligen ut på natten, skrev skällsord på motståndarnas bilar, slog sönder rutor och strålkastare. Bilbränder blev vardag. Försäkringspremierna fördubblades och köerna på verkstäderna blev flera månader långa.

Otroligt hur människan förvrängas av hat! För nu var det inte längre frågan om flugor eller spindlar. Hatet hade blivit personligt, det var vi eller dem.

Med så många nya bilar ökade trafiken och därmed även trafikförseelserna. Staden var inte byggd för så många bilar och att parkera bilen var nu nästan omöjligt. Så kom kommunstyrelsen på en väldigt smart lösning: förut kunde även analfabeter få körkort, men nu skulle det bli svårt och dyrt att ta körkort och det var lätt att bli av med det. Bensinpriset ökade och en enorm parkeringstaxa infördes, för att man ansåg att de som hade råd att köpa bil även hade råd att betala allt det där för att använda sin bil.

Man skulle nästan