Att Överleva Schizofreni

By Richard Carlson Jr.

Richard Carlson Jr. diagnostiserades med paranoid schizofreni när han var tjugo år gammal. Hans sjukdom först manifesterade när han var en ung ungdom. Modern psykiatri misslyckades starkt Richard för över ett decennium. Därefter förstod han, efter en incident som involverade polisen, att hans diagnos var riktig och började äntligen den långa processen att återhämta sig. Över tio år senare förbättras hans liv väsentligt. Under sin behandling återhämtade sig också Richard från depression, tvångssyndrom och slöhet.

Låt inte vad som hände med Richard hända dig, en nära anhörig, eller en patient som arbetar med allvarlig psykisk sjukdom. Alltid vara ärliga med varandra, och med din psykiater.

• Language: Svenska
• Publisher: BadPress
• Release date: Jan 16, 2019
• ISBN: 9781547531479

Book preview

Ansvarsfriskrivning:

Informationen i denna bok bör inte betraktas som medicinsk rådgivning. Författaren är inte en medicinsk fackman. Psykisk hälsa konsumenter bör alltid rådgöra med läkare för rådgivning

Att Överleva Schizophreni är en non-fiction bok men några händelser och andra detaljer har ändrats.

Kapitel 1

Var ärlig

Snälla lyssna, för det här är viktig.

Det viktigaste jag har lärt mig att hantera min allvarliga psykiska sjukdomar är att du måste vara sanningsenliga för dig själv och andra. Ärlighet är inte bara grunden för ett framgångsrikt och meningsfullt liv - du kan inte få den behandling du behöver eller upplev sann återhämtning utan den.

Slösa inte år av ditt liv som berättar lögner.

Eftersom jag var inte ärlig med min psykiater och familj, jag har inte fått adekvat behandling i över tio år.  Det är tio år av mitt liv som jag inte kan få tillbaka.

Tveka inte att börja är sanningsenliga omedelbart. Ditt liv kan bero på det.

––––––––

Kapitel 2

Född i New York City

Hägern sätta mig in i mammas armar i början av 1970-talet. Mina föräldrar var medelklass och katolska, och vi bodde på en trevlig gata i närheten av en av de judiska kvarteren. Visste du att personer som har schizofreni är mer benägna att ha fötts och bor i en urban miljö? Jag tillbringade en stor del av min barndom i New York City, så jag undrar ofta hur mycket skillnad det gjorde.

Mamma var en hårt arbetande kvinna som stannade hemma för att ta hand om mig, liksom mina yngre bröder, Mike och Steve.  Min pappa var en stor fader, som ett bra exempel för mig att följa. En gång, han tog mig till sitt arbete i reningsverk anläggningen. Han och mamma var både omtänksam mot oss. Livet verkade perfekt.

Mina tidigaste minnen av min morfar, som bodde på första våningen i vårt hus. Mina föräldrar, bröder, och jag bodde på övervåningen. Jag skulle köra på nedervåningen i pyjamas för att se mina farföräldrar varje morgon. Farfar utvandrade från Polen när han var sjutton. Mormor var född i Amerika, men växte upp i Polen. Jag älskade henne så mycket. En av mina mest levande minnen av henne att pierogis för middag. Min polska arv är så viktig för mig på grund av mina farföräldrar.

Min farfar var en utmärkt förebild och jag kunde inte vänta med att växa upp är precis som honom. Jag såg upp till min far, som var en fantastisk pappa, men jag minns Grandpa bästa. Han var en fin människa, och vi vill ta långa promenader i staden tillsammans.

En gång när jag var fyra, jag gjorde bromsspår med min leksak Batmobile bil i färsk cement som vår granne, Teddy, hade lagt ned i sin trädgård, och farfar utjämnade cement för mig efteråt.

Farfar var skallig, hade tjocka glasögon och luktade cigarr han rökt.

Gör inte det! utbrister farfar som han såg mig från fönstret, Nej! Men, jag fortsatte att köra min nya Batmobile genom färsk cement. Batmobile hjul och mina små händer var fläckiga i torkning av cement. Som farfar förhastade, solljus visade genom molnen.

Vroom, vroooom, vroooooom! Jag grumbled som jag körde Batmobile ännu snabbare. Batman och Robin hade att fånga onda Joker!

Grandpa gripit min handled och drog min leksaksbil ur gyttjan. Jag ropade i defiance, Grandpa, nej! övergripande min rygg och hänga tätt till bil, som inte försöker att flytta en muskel. Han vandrade ner mig den branta trappan till vår källare för en noggrann handtvätt.

Men Joker! Batman och Robin behöver min hjälp!

Spela inte i cement, Richard, skällde. När han var arg, hans slavisk brytning var ännu mer uttalad.

Batmobile, sade jag, att vilja spela mer som han kavlade upp mina ärmar. I stället för att ge tillbaka min leksak, han skurat och tvättades sedan mina händer.

Jag fortfarande behövs för att hjälpa Batman, så jag frågade om jag kunde spela i trädgården. När han lät mig gå lancerade till smuts där en rad behemoth rosebushes växte. Mina bröst började att genljuda som jag kört till räddningen genom fuktig jord.

Vrooom vroom, vroooooom! Batmobilen sped till gothams Bank.

Jag stoppade Joker! Jag är en hjälte!

Jag var älskad av mina föräldrar och farföräldrar mycket.

Kapitel 3

Min Barndom i Upstate New York

Innan jag blev gammal nog att börja dagis, mina föräldrar hade ett hus byggt i Stormville, vilket var en liten stad i Upstate New York. Mina föräldrar inte vill att jag ska växa upp i staden, eftersom de trodde att staden var för grovt för barn. De ville också att jag hade en bra utbildning. Det var 1975, och vårt hus hade gula sidospår med vit klädsel.

Pappa sätter i en liten damm i vår bakgård, fylld med lilja kuddar, fisk och kräftor. En dag tog pappa hem en stor groda från sitt arbete och lade den i dammen.

Stormville var för mig den största platsen i hela världen för att ett barn ska leva och växa. Jag hade skitkul fånga grodor, tadpoles, paddor, sköldpaddor, ormar, newts, drakliknande salamandrar och en myriad av andra varelser, inte bara från dammen i vårt närområde, men från bäckar och dammar i hela grannskapet. Jag lekte att jag var i spetsen för armén, lyckades jag en byggarbetsplats med toy truckar, och jag hade kul på många andra sätt på våra Stormville house. Vilda hallon och björnbär växte i vår trädgård, och de smakade så söta.

En gång min pappa hyrde en människa med en bulldozer för att ta bort ett träd i vår trädgård, och mannen erbjudit mig att köra honom bulldozer. Jag var för blyg, så jag vägrade. Jag önskar att jag inte hade. Växa upp, jag missade en hel del intressanta erfarenheter eftersom jag var blyg.

Hur skulle du vilja köra min bulldozer över din trädgård? mannen frågade, klättra ned från schaktblad. Han bar en vit t-shirt med hål, gamla workman's gröna overaller och skavda tan stövlar.

Pappa tittade tillbaka på mig när jag streckad bakom honom tyst. Jag förväntade mig inte att erbjudas att göra något idag som var så himla kul! Föreställa mig en femåring!-körning en bulldozer, justt gillar en reell byggnadsarbetare. Det pirrar i min bröstkorg dånet skälva med orolig nervositet. Det hade utgjutit regn tidigare denna eftermiddag, och sommaren luftfuktigheten orsakade mitt svettiga skjorta för att klamra sig fast vid mitt bröst.

Mamma lägger händerna på hennes höfter. Komma ut och berätta för mannen, ja, Richard! Hon uppmanar.

Jag tittade på mina skor och pappa knä, titta på mig. Var inte blyg. Du kan köra den och se hur det känns, sade han.

Jag önskade att jag kunde köra en bulldozer, men mina läppar var låsta.

Berättar mannen: Ja," sade mamma igen, och jag vände mig bort från nice mannen.

Jag är blyg, svarade jag, han skådar på mammas ansikte för en sekund. Om bara hon skulle rädda mig från denna situation!

Det ska bli kul, hon uppmuntras. Justt försöka den.

Jag kommer att sitta bredvid dig, mannen som lovat, så kommer ingenting att hända.

I Jag skakade på huvudet, och ser ner på mina skor, även om jag verkligen ville köra bulldozer. En minut senare gick jag bort och fann en fristad i vårt närområde. Där lekte jag med min leksaksbulldozer, trycka avloppsvatten runt på min behandling av avloppsvatten anläggning. Jag kände mig mer bekväm är utom synhåll från nice mannen. Men jag ville och önskade att jag kunde köra mannens bulldozer. Om endast mannen var inte här då