Från dystopi till ekoekonomi: Reportage om en möjlig framtid

By Ingemar Tigerberg

Den som undersöker tillståndet för den globala miljön kan lätt drabbas av en chock - det barkar åt helt fel håll. Och om man tittar vidare på hur vi människor fungerar och på hur vårt ekonomiska system är uppbyggt så är det nära till hands att känna hopplöshet inför framtiden. Utvecklingen beskrivs ofta med komplexa samband, så svåra att förstå att diskussionen om vår framtid överlämnas i händerna på diverse ”experter”.

Från Dystopi till Ekoekonomi slår ett slag mot detta demokratiska underskott och lyfter fram konkreta inblickar på vad en mer hållbar ekonomi kan innebära för människors vardag – en slags visualiserad nationalekonomi.

Ingemar Tigerbergs skildring bidrar till en hoppfullare framtidsbild än den som annars ofta går att utläsa från miljörörelsen, något att längta till när man översköljs av floden med allvarliga rapporter om planetens tillstånd.

Boken består av hårda fakta som beskriver situationen för vår miljö och dess ekonomiska samband, varvade med reportage och intervjuer som konkretiserar idéer med lösningar på problemen. De utvalda exemplen fick författaren själv att byta ut förtvivlan och frustration mot hopp och framtidslängtan, men budskapet är också att det behövs styrmedel för att manövrera utvecklingen bort från en annalkande dystopi, mot en attraktiv ekoekonomi.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 13, 2012
• ISBN: 9789174632736

Ingemar Tigerberg

Ingemar Tigerberg, född 1981, är journalist, författare och delägare i Camino – ett mediaföretag som sprider berättelser om en grönare, godare och skönare framtid.

Book preview

förverkligas.

KAPITEL 1:

EN VÄRLD I OBALANS

Tidigare har forskningen fokuserat mest på lokala miljöproblem, men det senaste decenniet har forskarna jorden över gått samman i större projekt för att få en helhetsbild över planetens tillstånd. Numera avlöser forskningsrapporterna om det globala miljötillståndet varandra, och dessvärre pekar diagnoserna på att planeten är rejält sjuk.

Ett stort steg för att närma sig lösningar på problemen är att forskningen inte begränsas till de rent miljömässiga aspekterna, utan numera undersöks även de ekonomiska konsekvenserna av utvecklingen. På så sätt kan även de som inte bryr sig om miljön nås. Utvecklingen är långt förbi stadiet av att vara en strikt moralisk fråga (rädda djuren), den samlade bilden är otvivelaktigt sådan att planetens sjukdomstillstånd påverkar oss alla och mänskligheten måste komma på botemedel för att säkra sin överlevnad och sitt välstånd.

Jag har haft förmånen att träffa Mattias Klum som i sitt arbete som naturfotograf på nära håll har sett rovdrift av viktiga naturmiljöer för ekonomisk vinning. Men bilden som Mattias förmedlar är också att det inte är någon enkel konflikt. Viktiga och känsliga regnskogar ligger ofta i fattiga länder som är beroende av inkomster från exploateringen. De drömmer om ett välstånd. Ekonomi och miljö hör ihop, som alltid.

Mångas ryggmärgsreaktion på miljöproblemen är att det är befolkningsökningens fel – om vi var färre på planeten skulle vi kunna leva på det här sättet utan problem. Ett sådant resonemang riskerar att hamna i otäcka slutsatser, och Hans Rosling, den uppmärksammade professorn i internationell hälsa, berättar varför och ger nya perspektiv.

Slutligen i detta kapitel hittar ni ett nydanande exempel från Stockholm där man planerar att bygga ett område som enligt planen ska ge mer tillbaka till naturen än vad det tar. Tidigare har mänsklig påverkan mer eller mindre alltid handlat om negativa konsekvenser för miljön. Här nosar vi istället på ett helt nytt synsätt för mänskligheten – hur kan vi bidra till en bättre miljö genom att exploatera?

Kraftkällan Klum

Inom naturfoto är han en superstjärna med flera publiceringar i National Geographic. Mattias Klum är entreprenören och regnskogsambassadören som hittar gränsöverskridande samarbeten som få.

– Kolla här, mangroveträd!

Mattias Klum dyker ner i en kruka och börjar passionerat berätta allt om mangroveväxter och deras rötter. Trots att han har en lång resa bakom sig sprudlar det om honom, det märks att han trivs i miljön på det tropiska växthuset i Uppsala, där vi har bestämt träff. Utanför ligger snön tjock.

– Jag älskar kontraster. Det är härligt att komma hem till en riktig vinter, och hit är en plats som jag gärna återkommer till. Häromkring lekte jag när jag var barn, säger han och ser sig spralligt omkring.

I det vintervita Uppsala var växthuset det vi hittade som, om än på ett lite konstlat sätt, bäst kunde efterlikna miljöerna som Mattias vanligtvis rör sig i. För bara några dagar sedan var han djupt inne i Borneos djungler. I sitt dokumentära fotoprojekt The Testament of Teberan visar Mattias hur palmoljeplantagerna breder ut sig på regnskogens bekostnad. Huvudpersonen Teberan tillhör en utdöende nomadstam och jagas på grund av sin kamp för att rädda regnskogen. Mattias bilder av palmoljeplantagernas monokulturer som sträcker sig bortom horisonten etsar sig fast.

I Borneo finns enligt Världsnaturfonden mer än 6 000 växtarter och 100 djurarter som inte finns någon annanstans i världen, dessutom fungerar skogen som en av världens viktigaste koldioxidsänkor. På 1970-talet tog skövlingen fart på allvar och nu finns bara omkring hälften av skogarna kvar. Efterfrågan på palmolja ökar hela tiden, inte minst på grund av den ökade marknaden för biodiesel.

Fotoreportaget finansierades bland annat av National Geographic som är en av Mattias återkommande uppdragsgivare. Jag undrar hur det är att jobba för en sådan klassisk aktör inom naturfoto.

– Spännande, utmanande och en fantastisk plattform, men ibland känner man sig som en lögnare.

Det kan låta en aning motsägelsefullt att en dokumentärfotograf beskriver sig som en lögnare, men enligt Mattias handlar det om parallella verkligheter där den ena sidan ofta får mer utrymme än den andra.

– Som fotograf kontrakteras man ibland för att visa upp fantastiska naturmiljöer. Men på väg till dessa fantastiska miljöer ser man många gånger fasansfulla avverkningar, gruvdrift, kränkningar av mänskliga rättigheter eller allt detta samtidigt. Då kan det kännas som att jag åker in i den världen med skygglappar och plockar ut det allra vackraste och visar upp för 50 miljoner människor, som känner att å vilken vacker värld vi lever i. När det i själva verket ser väldigt kritiskt ut. Därför kan jag känna att visualiseringen av de världarna ibland kan kännas endimensionella. För om man zoomar ut blir det bisarrt. Och därför har jag mer och mer genom åren skrivit i mina kontrakt att även få visa den andra