Ödets Rutter

By Aldivan Torres

Livet är en lång väg som står till männens förfogande. Med fri vilja är det upp till var och en av er att fatta era egna beslut. Ödet är vårt barn. Ta tyglarna i livet och välj din väg. Av denna anledning ger boken viktiga reflektioner över våra val. Det är en oumbärlig text i sökandet efter personlig utveckling. Allt detta är inbäddat i serien Siaren, den viktigaste serien i världslitteraturen. Det är den andra delen av boken jag är.

• Language: Svenska
• Publisher: ALDIVAN Teixeira TORRES
• Release date: Oct 31, 2023
• ISBN: 9798223277989

Book preview

Pesqueira

––––––––

En ny dag gryr med stor intensitet. Solen går upp och översvämmar omgivningen med sina kraftfulla strålar. Däremot blåser en mild och sval bris som hjälper till att väcka och slappna av.

Det fanns dock ingen tid att förlora. Änglarna steg upp tidigt och gick, med ägarens samtycke, för att kalla på den andre för att äta frukost.

En efter en blir de utvisade från sina rum, samlas och beger sig till matsalen. Den korta sträckan avverkas snabbt och precis som kvällen innan tar de för sig. När de är klara går du och äter i lugn och ro, sittande runt ett bord i närheten, i den vackra lovande morgonen.

Allt tycktes befinna sig i en atmosfär av fred och krig på samma gång. Låt mig förklara. Fred för att troget ha fullföljt schemat fram till nu, och internt krig för att inte ha några konkreta definitioner om framtiden för de kommande händelserna. Förutom att de var oroliga hade de en växande önskan att kontrollera sitt öde, vilket i de flesta fall inte var möjligt, vilket orsakade frustration hos dem. Ingenting togs dock som definitivt.

Den stora dygd de besatt var optimism, och den hjälpte dem att möta alla situationer, inklusive gräl mellan dem. En av dem inträffar vid frukosttid, men Raphaelle lyckas med sin auktoritet kontrollera den. Det var ett fånigt gräl mellan kvinnorna om vikten av var och en. Lika bra att de till slut blev sams.

Det var med stormsteg som de avslutade frukosten. I en snabb genomgång valde de en plats att gå till, återvände till sina rum, packade väskorna, åkte igen, betalade vistelsen, sa adjö och lämnade anläggningen. Jag är hos var och en, inom dem, ropade för att bli hörd och ekade i deras sinnen.

Från centrum går de i östlig riktning med destination till en av stadens ändar. Under överfarten till fots möter de bekanta, främlingar och möter den kaotiska trafiken när de korsar gatorna. Trots det blir de inte avskräckta.

Gradvis passerar de viktiga punkter, som avenyn som går ner till busstationen, franciskanerklostret och når Avenyn i Recife, svänger vänster mot det federala universitetet i Pesqueira.

Nu var varje steg avgörande eftersom de närmade sig målet. Efter att ha gått ungefär tvåhundra meter stannar de framför ett övergivet hus. På en given signal kommer de alla närmare, passerar genom ingången, kommer in i det yttre området och vid denna punkt talar Guds son.

Mina bröder, jag står framför en symbol för mitt förflutna. År 2002 var jag på genomresa här och hörde en mörk historia från mina vänner om den här platsen, som handlade om mord, rättvisa, andlighet och rädsla. Tiden har gått, men jag har ändå inte glömt historien. Mitt mål nu är att få en förklaring till vad som har hänt, avslutade siaren. 

Så fort han sa det verkade allt förändras. På ett mystiskt sätt stängs porten bakom dem. Mörka moln täcker delvis solen och skriken hörs inne i huset som skrämmer människorna. Rafael dem talar:

"Lugna ner dig, väktare! Förlåt vår vän för hans nyfikenhet. Vi lovar att åka iväg omedelbart och lämna dig i fred.

Rafael gjorde en signal och kallade på Uriel och tillsammans tog de tag i människorna och flög över muren. På några sekunder var de ute. De går åter i motsatt riktning och sedan förklarar ängeln:

"Det är inte tiden än, Guds son! Du är inte redo än. (Rafael)

"Jag förstår inte. Varför inte? (Guds son)

"Fråga oss inte. Det är det bästa vi kan göra nu – ingrep Uriel.

" Väldigt bra. (Guds son)

"Vad är nästa steg, Rafael? (Renato)

Låt oss fortsätta resan, svarade han.

"Okej. (Renato)

"Låt oss ha tur! (Raphaelle Ferreira)

"Jag önskar, katt! (Siaren)

"Jag är redo, Aldivan. Kan du röra vid mig? (Bernadette Sousa)

"Jag väntade på det, min tjänare. (Siaren) 

Aldivan går fram till sin apostel. Kärleksfullt sträcker han ut armen och den här gången rör han vid fingertopparna. Den lena huden får honom att vibrera och få en vision om hennes framtid:

"Bernadette satt hemma och drack en kopp te, tillbakalutad på en stol i vardagsrummet. Vid femtio års ålder minns hon de viktigaste händelserna i sitt hektiska liv: uppväxten från sina föräldrar, uppväxten tillsammans med vänner i byn Mimoso, passagen i tonåren, våldtäkten, aborten och löftet från en ung man att allt kunde förändras. Uppmuntrad av hans ord hade han accepterat hans inbjudan att resa genom världen och hade verkligen upptäckt en far och en son som var beredda att göra vad som helst för henne. Han visade mycket kärlek och som belöning ägnade hon sig åt grannen på mentalsjukhuset i närheten. Dessutom sprider hon sitt budskap till alla som kände