Fyrtio år för bättre hörsel: Stiftelsen FAR:s avtryck i svensk audiologisk forskning

By Linda Swartz

I slutet av 1970-talet samlades fem unga forskarstuderande i Göteborg kring ett gemensamt problem. De ville skapa en ny sorts hörapparat med bättre inställningsmöjligheter. De fem blev snart sju, då kom även hjälp vid tinnitus in under gruppens paraply.
Den gynnsamma mixen av tekniker, medicinare och beteendevetare gjorde att innovationen, den multiprogrammerbara hörapparaten med flerkanalskompression, blev så bra att den kunde patenteras. Patenten, och framtida inkomster från dessa, placerades i en stiftelse som fick namnet Stiftelsen för audiologisk forskning (Foundation for Audiological Research, FAR) och där hela gruppen blev styrelsemedlemmar.
År 2000 bildade stiftelsen en fond med syfte att stödja projekt inom svensk audiologisk forskning: Stingerfonden. Stipendier delades ut mellan 2000 och 2012, främst till unga personer i början av sina akademiska karriärer. Projekten som har fått stöd sträcker sig från tekniska och medicinska innovationer via mätinstrument och diagnostik till beteendevetenskapliga metoder. Under åren 2007 till 2019 drev stiftelsen ett resurscenter på ön Brac i Kroatien, där forskare kunde tillbringa tid för sitt arbete inom området.
I bokens andra del presenteras sju forskare som på olika sätt har uppmuntrats av Stingerfonden. Bredden i deras forskning, och de samarbeten discipliner emellan som har gjort den forskningen möjlig, belyser fondens grundläggande idé: att stötta tvärvetenskaplig audiologisk forskning i Sverige.
Stiftelsen FAR skapades alltså med pengar genererade från patent. Vägen till patent gick via idé, innovation och utvärdering. I alla dessa steg gör tvärvetenskap att resultaten blir robusta och väl förankrade i verkligheten. Även i den fortsatta resan mot en användbar och säljbar produkt spelar ett brett angreppssätt , i kombination med entreprenörskap, en viktig roll.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Aug 7, 2023
• ISBN: 9789180805803

Linda Swartz

Linda Swartz är en erfaren vetenskapsjournalist och redaktör, baserad i Stockholm, med bred och mångfacetterad kunskap. Hennes främsta ämnesområden är vård och omsorg från de tre perspektiven personal, patient och närstående. Hon skriver oftast mot en fond av forskning, men också utifrån människors erfarenheter i livet och arbetslivet. Linda Swartz är chefredaktör för tidskriften Palliativ Vård. Dessutom är hon återkommande skribent i bland annat Riksförbundet HjärtLungs medlemstidning Status. Hon var redaktör för boken Pionjärerna - berättelser av tretton kvinnor som var med och formade svensk arbetsterapi (2019). Nästa bok ska handla om unga vuxna med hörselnedsättning, som lever i både de hörandes värld och de dövas.

Book preview

INNEHÅLL

FÖRORD

FAR— FOUNDATION FOR AUDIOLOGICAL RESEARCH

Kapitel 1 Med innovation som grund

Kapitel 2 Den tvärvetenskapliga gruppen

Kapitel 3 Kliniska försök

Kapitel 4 Ett kåseri med distans

Kapitel 5 Tinnitusmaskeraren

Kapitel 6 Stiftelsen bildas

Kapitel 7 Entreprenörskap och problemlösning

Kapitel 8 Kommersialisering

Kapitel 9 Phonometern

Kapitel 10 En öppen forskningsmiljö

Kapitel 11 Huset och slutet

FAR:S STYRELSE – EN PRESENTATION

Soly Erlandsson

Björn Israelsson

Arne Leijon

Maud Eriksson Mangold

Stephan Mangold

Anders Ringdahl

Thomas Hutchins

STINGERFONDEN – HUR GICK DET SEN?

Jonas Brännström

Bo Håkansson

Susanne Köbler

Milijana Malmberg

Elina Mäki-Torkko

Karolina Smeds

Stephen Widén

PATENT

REFERENSER

TACK

FÖRORD

Det finns ett enkelt skäl till att Stiftelsen FAR – Foundation for Audiological Research – överhuvudtaget existerar: människorna bakom den vill hjälpa andra. I Sverige finns ungefär 1,5 miljoner personer som har en mer eller mindre allvarlig hörselnedsättning. Frukterna av stiftelsens arbete har kommit många av dem, och många i övriga världen, till del.

I slutet av 1970-talet samlades fem unga, nyfikna forskarstuderande kring ett gemensamt problem. De ville skapa en ny sorts hörapparat med bättre inställningsmöjligheter. Målet var ett hjälpmedel som skulle fungera enklare i vardagen och ge en bättre ljudupplevelse. De fem blev snart sju – då kom även hjälp vid tinnitus in under gruppens paraply.

Den gynnsamma mixen av tekniker, medicinare och beteendevetare gjorde att innovationen – den multiprogrammerbara hörapparaten med flerkanalskompression – blev så bra att den kunde patenteras. Tre medlemmar av den tvärvetenskapliga forskningsgruppen hade sina namn på det patentet. De kunde ha tagit pengarna och dragit. I stället lades patenten, och framtida inkomster från dessa, i en stiftelse som fick namnet Foundation for Audiological Research och där hela gruppen blev styrelsemedlemmar.

År 2000 bildade stiftelsen en fond med syfte att stödja projekt inom svensk audiologisk forskning. Fonden grundades, och fick sitt namn, under styrelsens konferensresa till Australien. Den döptes till Stingerfonden, efter en giftig manet som kallades stinger. Tanken var inte djupare än att namnet var enkelt, lätt att minnas och signalerade kraft.

Från instiftandet till i dag har Stingerfonden delvis finansierat 45 olika tvärvetenskapliga forskningsprojekt med sammanlagt 4,7 miljoner. Dessutom har 109 vistelsestipendier i fondens hus i Kroatien delats ut. Det sista och enskilt största forskningsanslaget är två postdokstipendier på vardera 1,5 miljoner kronor.

Doktorandstipendierna delades ut mellan 2000 och 2012. De har främst riktats till unga personer i början av sina akademiska karriärer. Projekten som har fått stöd sträcker sig från tekniska och medicinska innovationer via mätinstrument och diagnostik till beteendevetenskapliga metoder. Och mycket mer. I bokens andra del presenteras sju forskare som på olika sätt har uppmuntrats av Stingerfonden. Bredden i deras forskning, och de samarbeten discipliner emellan som har gjort den forskningen möjlig, belyser fondens grundläggande idé: att stötta tvärvetenskaplig audiologisk forskning i Sverige.

Det tvärvetenskapliga förhållningssättet passar hörselforskningen väl. Utmaningarna är ofta komplexa och berör alltid människor i deras vardag: dels alla de som lever med hörselnedsättning, dels personerna i deras omgivning vars beteende ytterligare kan underlätta hörandet om även de får rätt stöd.

Stiftelsen FAR skapades alltså med pengar genererade från patent. Vägen till patent gick via idé, innovation och utvärdering. I alla dessa steg gör tvärvetenskap att resultaten blir robusta och väl förankrade i verkligheten. Även i den fortsatta resan mot en användbar och säljbar produkt spelar ett brett angreppssätt –i kombination med entreprenörskap – en viktig roll. Hela FAR:s historia bygger på samarbete mellan människor som sinsemellan är olika, men som vill uppnå samma sak: en ljusare framtid för alla i behov av bättre hörsel.

Stockholm sommaren 2023

Linda Swartz, redaktör och vetenskapsjournalist

Styrelsen för FAR samlad i april 2009 vid Villa Forum Auditum i Kroatien, stiftelsens hus för forskarvistelser. Bakre raden från vänster Anders Ringdahl, Björn Israelsson, Stephan Mangold och Arne Leijon. Främre raden Thomas Hutchins , Soly Erlandsson och Maud Mangold.

I vilket en revolutionerande idé får tre nyfikna att finna varandra

En grupp kan inte bestå av en enda person. Men den kan ha sitt ursprung på en viss plats. För den tvärvetenskapliga forskargruppen heter den platsen Sahlgrenska sjukhuset ¹ i Göteborg. Närmare bestämt var det sjukhusets hörselvårdsavdelning som blev navet, även om både Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet kom att spela avgörande roller.

Först på plats på hörselvårdsavdelningen var Arne Leijon. Han hade läst teknisk fysik på Chalmers, men lockades egentligen inte av ett jobb i industrin, framför allt inte i försvarsindustrin. Han läste medicinsk teknik som specialitet sista året.

– Jag tänkte att det skulle vara en väg till att göra något som var någorlunda till mänsklighetens nytta, säger Arne.

Han letade efter jobb i sjukvården, men hamnade i stället på Volvo i fyra år. Där skrev han datorprogram för att beskriva karossformer.

– Det var lärorikt både matematiskt och programmeringstekniskt.

Av en bekant som jobbade på Sahlgrenska som hörselpedagog blev Arne tipsad om ett ledigt ingenjörsjobb på sjukhusets hörselvårdsavdelning. Arne blev nyfiken, sökte, fick jobbet och började där som teknisk audiolog 1975.

– När jag väl hade börjat upptäckte jag att "det här är ju riktigt intressant".

Arnes jobb gick ut på att utveckla metodik för att ställa in hörapparater. Han fick fria händer att lära sig hur tekniken funkar och satte igång att fundera på modeller för att ställa in. Det blev en del experiment gjorda, men inte forskningsinriktade.

1976 dök ingenjörsstudenten Stephan Mangold upp på Sahlgrenska. Tillsammans med studiekamraten Göran Rissler-Åkesson skulle han göra ett examensarbete kring en helt ny typ av hörapparat med programmerbart filter.

Stephan gick på civilingenjörsutbildningen vid sektionen för elektroteknik på Chalmers sedan 1972. En av professorerna, Torkel Wallmark, hade startat en kurs om innovation och entreprenörskap. Torkel var inspirerad av de innovationsprocesser som han tog del av under sin tid på Stanforduniversitetet i USA. Nu ville han ta vara på studenternas idéer. Kursen var öppen för alla inom elektroteknik, teknisk fysik och maskin. Där deltog Göran Rissler-Åkesson, som var en god vän till Stephan, med idén om en programmerbar hörapparat.

– Göran hade en idé som jag fick frågan om att vara med och utveckla. Tanken var att hörapparater borde kunna förses med ett programmerbart filter för att bli mer anpassningsbara. Torkel tyckte att vi skulle bygga vidare på den tanken som ett examensarbete, säger Stephan.

Sommaren 1976 genomförde Stephan och Göran examensarbetet genom att skapa en prototyp för en programmerbar hörapparatfunktion. Det var här Arne och Stephan började arbeta tillsammans på allvar. Arne förstod direkt varför Torkel och Stephan tyckte att idén var så bra:

– Ett programmerbart filter var i framkant av vad man rent tekniskt kunde göra på den tiden. Jag hade nyligen varit på en forskningskonferens i Danmark, och lärt mig att det inte räcker att förstärka ljuden, man måste ta hänsyn till att örat är olinjärt och göra förstärkningen nivåkänslig. På så vis kan man göra så att starka ljud förstärks mindre och svaga mer².

Nuförtiden är detta standard, berättar Arne, men då var det helt nytt. Den stora nyheten med idén var att hörapparaten skulle kunna ställas in från en dator. Tidigare gjordes det med små skruvar och mejslar. De mest avancerade apparaterna hade en skruv för diskant och en för bas, plus en volymknapp.

Med denna nya teknik kunde ljuden som gick in i hörapparaten delas upp utifrån vilken frekvens de hade, och de tre frekvensbanden kunde förstärkas eller dämpas oberoende av varandra. Brytpunkterna programmerades i intervaller om en halv oktav, och inom varje frekvensband kunde ljudet dämpas i intervaller om tre decibel. Detta skulle leda till betydligt fler möjligheter att ställa in hörapparaten utifrån bärarens hörselnedsättning.

Hörselnedsättningens komplexitet, i kombination med de olika kraven på lyssningen, hanterades av en dator som beräknade de olika grundinställningarna. Sedan programmerades hörapparatens minne, via en kontrollenhet. Utprovaren kunde sköta datorn och kommunicera med den hörselskadade för att ta reda på om grundinställningarna lät tillfredsställande. Efter utprovningen och programmeringen behövdes inte datorn och kontrollenheten.

Stephan, Göran och Arne gjorde ett första kliniskt försök med filtret på två hörselskadade patienter. Det fanns kvinna som arbetade på Sahlgrenskas hörselvårdsavdelning vars man var hörselskadad. Han blev inbjuden