EXIL : sju aktivister. Sju öden i Sverige

By Paul Frigyes

I Sverige bor det människor från jordens alla hörn. Dessvärre har många av dem behövt fly från sitt ursprungliga hemland. Skyddade av yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter fortsätter de aktivt att arbeta för förbättring med hoppet om att en dag kunna känna sig säkra och fria i sitt ursprungsland. I den här boken får vi ta del av sju starka demokratiaktivisters berättelser om hur de vägrar tystas; modet de besitter för att våga kritisera, kräva förändring och förbättring. Den handlar om människor som fortsätter att kämpa för sitt land från sitt nya hemland Sverige.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 9, 2022
• ISBN: 9788728413593

Book preview

Paul Frigyes

EXIL

Sju aktivister. Sju öden i Sverige

SAGA Egmont

EXIL : sju aktivister. Sju öden i Sverige

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2017, 2022 Paul Frigyes och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728413593

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

EXILär delvis finansierad av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete och av Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål. Bidragsgivarna delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens.

Sverige mitt i världen

Haur du sitt Malmö haur du sitt varden.

Så löd en idag smått klassisk reklamslogan från dagstidningen Sydsvenskan 1995. Det var en självironisk drift med stadens självtillräcklighet i en tid då stadens industrier hade avvecklats och framtiden tycktes blek. Utropet visade upp en identitet som inte lät sig imponeras, ryckte på axlarna och drog ett kaxigt skämt. Den rostande industristaden var ett eget universum, och överlevde med jämnmod.

Idag är dessa ord mer aktuella än någonsin – men av andra anledningar.

Malmö är, liksom Sverige i övrigt, mer internationaliserat än någonsin förr.

Folk från de flesta av världens länder bor i Sverige, av olika anledningar, och med olika mål, drömmar, arbeten och vanor.

Många som en gång flytt sitt land till Sverige har gjort det på grund av bristen på yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. En del av dem har också återvänt till politiska och ibland ekonomiska toppositioner i hemländer i Afrika, Mellanöstern och Latinamerika. Mellan 1969 och 2014 har en kvarts miljon människor flyttat över Sveriges gränser. Det finns ett samband mellan cirkulär migration och utveckling, både för den som flyttar och för länderna som denne flyttar mellan.

Andra fortsätter att kämpa för sina frågor i Sverige, med hopp om att en dag kunna återvända till sitt ursprungsland när det blivit bättre. Jag har träffat sju människor som bor i Sverige men fortsätter kämpa för en rimligare ordning i sina hemländer. Flera av dem har fått göra stora personliga offer bara för rätten att kräva bråkdelen av sådant vi tycker är självklarheter: att få tycka och trycka vad man vill, att få rösta om sitt lands styre, att få skydd från övergrepp och nyckfulla fängslanden. Att deras släktingar och landsmän i hemländerna förvägras dessa rättigheter är ofta i sig en drivkraft för att fortsätta kampen från Sverige.

I denna bok får vi möta Abdulbaset från Syrien, Meron från Eritrea, Alexis från Kuba, Taffan från Kurdistan, Isaac från Zimbabwe, Afrah från Jemen och Pulatjan från Uzbekistan.

Till Sverige har de alla tagit med sig en bit av sina vanor, ovanor, erfarenheter, drömmar, sin kultur och sina drivkrafter. Deras historier påminner om att Sverige är en del av världen och kan spela roll för andra länders utveckling. Men deras öden berättar också något om alla människors förmåga och vilja att engagera sig i uppgifter bortom de egna personliga målen – och att enskilda människors engagemang kan spela avgörande roll för förnyelse och en bättre ordning i vår värld.

Paul Frigyes

Malmö, augusti 2017

NAMN: Abdulbaset Sieda, 60 år

BAKGRUND: Uppvuxen i Amuda, Syrien. Doktorsexamen i filosofi från Damaskus.

YRKE: Lärare i arabiska och kurdiska.

BOR: Uppsala

FAMILJ: frun Piroz, fyra döttrar, 35, 30, 26, 22 år, samt en son, 35 år.

DRIVKRAFT: Känslan av ansvar.

FOTOGRAFIET NÄRA HJÄRTAT: Ishtarporten, en av Babylons åtta portar i blå mosaik, döpt efter gudinnan Ishtar. Porten var frukt av en tid där olika traditioner kunde samverka och där samhället blomstrade av mångfalden.

Förhandlaren från Amuda

D en 13 november 1960 verkade vara som vilken annan dag som helst i den lilla syrisk-kurdiska staden Amuda, vid gränsen till Turkiet. I stadens biograf Sherazad visades en spökfilm för stadens barn. Den egyptiska filmen Midnattspöket var ett underligt val, för de flesta i publiken var under 14, men Syrien som då var allierat med Egypten hade beordrat allmän visning av filmen för att samla intäkter till stöd för för Algeriets befrielse från kolonialmakten Frankrike. Projektorn rullade varm hela dagen och under dagens sista visning fanns mer än 500 barn i salongen.

Och så hände det som ibland hände med gamla filmprojektorer.

Filmremsan började brinna.

Flammor slog upp i kontrollrummet och fick snabbt fäste i tak och väggar. När svarta sjok av rök plötsligt vällde in i salongen utbröt panik. Biografen var byggd av halm och lera och medan branden blixtsnabbt spreds över byggnaden rusade barnen mot utgången. Men dörrarna till salongen öppnades inåt och när de panikslagna barnen tryckte på föll de över varandra, hamnade i en hög varpå kropparnas tyngd tryckte igen salongsdörrarna.

På bara några minuter dog över 200 barn i biografen. Amuda var ingen stor stad, och nästan varje familj hade förlorat någon ung medlem eller släkting.

Detta hände under en en tid av avkolonisering, då den arabiska identiteten skulle återupprättas i nationen, en process i vilken den kurdiska identiteten sågs som ett hinder. Kurderna var åsidosatta av det arabiska majoritetssamhället, som även sänt egyptiska lärare för att undervisa i de kurdiska områdena.

Efter tragedin sjöd Amuda av misstro och ilska.

MINST I SKOLAN

En av de som dött i branden var Alwan Sieda. Han var äldste son i en familj med nio barn och skulle just börja i skolan. Skolans rektor och en egyptisk lärare som var vän till familjen, kom på besök och beklagade sorgen för de förkrossade föräldrarna.

Och de hade ett förslag. I stället för äldste brodern kunde den fyra år yngre brodern beredas plats i skolan.

Abdulbaset var bara fem år gammal. För familjen och den religiöse fadern blev förslaget en tröst och ett tecken på kontinuitet och försynens nåd att Abdulbaset fick träda in i den äldre broderns plats.

Abdulbaset Sieda tänker tillbaka på sina tidiga år, och den dramatiska olycka som påverkade hans egen och många andra familjer i Amuda.

– Branden och min brors död påverkade hela familjen djupt. Själv fick jag omedelbar, stark känsla att jag var tvungen att axla ett stort ansvar. I den fanns nog också inslag av skuld, eftersom jag hade överlevt. Varför hade jag det? Den där grundkänslan har följt mig sedan dess. Egentligen fick jag ingen riktig barndom.

EN DUBBEL HEMLIGHET

Den tragiska branden fick också politisk laddning i staden och i den omgivande kurdiskt dominerade Hasakahregionen. Kurderna misstrodde landets arabiska ledare, myndigheterna genomförde ingen grundlig utredning av olyckan och många såg tragedin som ett tecken på regimens diskriminering av deras folkgrupp.

– Frågan om kurdernas rättigheter trädde tidigt fram för mig, säger Abdulbaset Sieda, som sitter i sin soffa och berättar om sitt raska inträde i böckernas värld för över ett halvt sekel sedan.

Idag bor han i ett nybyggt villaområde utanför Uppsala där bara åkrar låg för något år sedan. Dagtid arbetar han som lärare i Uppsala, precis som frun Piroz. När jag besöker dem bjuder de på middag. Sverige har varit hans hemvist sedan 1990-talet, men han har behållit ett aktivt engagemang i Syriens politik, vilket kom att intensifieras under det uppror som startade