Spårhundar (Trackerhundar): Spårningsarbete för Hundar

By Finn Olsson

Spårningsarbete: En hunds nos i aktion - Hur din hund kan bli en statligt godkänd spårningshund.

 

Spårning - eller mantrailing i en något annorlunda form - är en nyttig aktivitet för din hund. Du behöver faktiskt inte lära honom så mycket här, eftersom din fyrbenta vän kan sniffa förvisso... och han gör det varje dag på varje promenad.

 

Så varför bry sig om spårningsträning? Frågan brinner under din tunga. Tja... spårningsarbetet är lite mer djupgående. Du själv eller någon annan person lägger ut ett spår som hunden kan följa. Men naturligtvis inte på vilket sätt som helst, för det finns regler för detta. Du kan till och med avlägga vissa examina för att kunna leda din hund som en erkänd spårnings- eller räddningshund.

 

Liknande regler gäller för mantrailing, men här följer din fyrbenta vän inte ett artificiellt utlagt spår, utan hunden är tränad att följa doften av en mycket specifik person och på så sätt hitta till exempel en försvunnen person.

 

Innehållet i boken är:

• Spårningsarbetet
• Utbildning i spårning
• Svårigheter i naturen
• Mantrailing och ID-spårning
• Användning på leden
• Testet för att bli en erkänd spårhund
• Tips för inlärning
• Slutsats

 

Kan din hund göra det? Absolut... det finns bara några få undantag där denna sport bör undvikas. Dessa förklaras i den här guiden. Dessutom får du veta hur du tränar din spårhund till att bli en spårhund och vad du behöver för att göra det. Du får all den bakgrundsinformation du behöver för att kunna ta med dig din fyrbenta vän ut på vandring.

 

Ha kul med att läsa, lära dig och träna.

• Language: Svenska
• Publisher: Finn Olsson
• Release date: Sep 23, 2022
• ISBN: 9798215861516

Book preview

Spårhundar (Trackerhundar): Spårningsarbete för Hundar

Finn Olsson

Innehåll

Introduktion till

Spårningsarbetet

Spårningsarbete - vad är det?

Utbildning för spårning runt om i landet

Kunskap om utbildning - vad är viktigt innan utbildningen börjar?

En resa till hundens nosgrotta

Utbildningskrav

Lämpliga hundraser

Utbildning i spårning

Terrängen

Utrustning

Aktivering av start

Läggning av spårets bana

Sökhastighet och frihet för hunden

De första försöken

Eventuell felaktig konditionering

Svårigheter i naturen

Svårighetsnivåer för en bana

Äldre spår och spårbrott

Korsningar av stigar

Tappa inte orienteringen

Vädrets inverkan på hunden och spåret

Slingrar sig på sommaren

Spårande på vintern

Släpar i regn och blåst

Slingrande i svår terräng

Mantrailing och ID-spårning - variationer av spårningsarbete

Användning på leden

Skillnaden mellan utbildning och utplacering

Planering och dokumentation

Spårning i en nödsituation

Att hitta ett förlorat spår

Testet för att bli en erkänd spårhund

Examinationskriterier - är du och din hund lämpliga?

Examensbestämmelserna

Spårningsprov 1 (FPr 1)

Spårningstest 2 (FPr 2)

Spårningsprov 3 (FPr 3)

Spårhundsprov 1 (FH 1)

Spårhundstest 2 (FH 2)

IPO FH

Förberedelser för provet

Förarens och hundens beteende

Betyg

Humoristiskt exempel på hur det INTE ska vara

Tips för snabb inlärning

Avslutande ord

Källor

Introduktion till

Människans mest populära husdjur har en mycket speciell förmåga: den kan lukta särskilt bra och är dessutom mycket lätt att lära sig att bli känslig för olika lukter. En hund kan alltså upptäcka vissa material och ämnen. Även under de svåraste förhållanden kan en hund lukta sig till vissa föremål, t.ex. kontanter eller droger.

Men vad menas med spårningsarbete och vad kännetecknar det? Kan alla hundraser bli spårningsspecialister eller är detta endast förbehållet speciella raser? I den här guiden får du veta om din hund är en av dem och hur du kan träna den för spårningsarbete.

Spårningsarbetet

Hundens luktsinne är mycket bättre än människans. En hunds näsa kan ha upp till 200 miljoner luktceller, jämfört med endast cirka fem miljoner hos människor.

Du har säkert observerat ditt husdjur på promenader när det sniffar mycket i gräset eller på träden. I dessa ögonblick kan han läsa vilken hund som har varit här sist. Kanske är det en trevlig tik som letar efter en lämplig följeslagare ... eller så har en konstig hanhund slagit sig till ro och kan erbjuda din fyrbenta vän konkurrens. All denna information finns i andra hundars doftmärken och dessa är mycket viktiga för din fyrbenta vän. För honom är det morgontidningen.

Hundens naturliga luktsinne kan dock förfinas och specialiseras ytterligare. Detta är särskilt fördelaktigt när det gäller att erbjuda djuret en artanpassad aktivitet. Förmågan att sniffa är inneboende i varje hund och den gör det eftersom den är genetiskt förankrad i den. Du kan använda detta som en grund för aktiviteter och erbjuda honom mycket mer än bara en rutinmässig promenad och en efterföljande lek med att hämta.

Lär dig nu vad som menas med detta spårningsarbete och hur det kom till att träna hundar att sniffa upp vissa ämnen.

Spårningsarbete - vad är det?

Sedan hundar domesticerades har de använts för alla möjliga uppgifter. Det var också så de föddes upp på den tiden. Vissa raser hade en mycket god skyddsinstinkt och uppföddes som boskaps- och vakthundar, medan andra raser hade en stark jaktinstinkt och därför användes som jakthundar. Ytterligare andra raser var särskilt bra på att följa doften av potentiella byten. Dessa hundar användes sedan som sökhundar. Alla dessa naturligt existerande instinkter valdes ut och endast de bästa djuren användes för vidare avel för att förbättra och förfina de avsedda ambitionerna. Spårnings- eller sökhundar har funnits lika länge som människan har utnyttjat hundens egenskaper.

Själva begreppet räddningshund är dock inte så gammalt och uppstod under andra världskriget i England. Här låter en äldre kvinna sin lilla hund leta efter skadade och begravda människor i spillrorna av sönderbombade hus. Efter att den lilla räddarens framgång blev känd användes fler hundar för att hitta försvunna personer. Återigen var det en stor framgång och några av dessa fyrbenta vänner fick Victoria Cross Dikkin Medal for Animals. Den gamla kvinnans lilla hund kan dock betraktas som förfadern till alla räddningshundar i dag.

De spårhundar som används i dag kan vara av mycket olika raser. Det behöver inte nödvändigtvis vara en rashund som kan tränas för att bli en bra spårnings-, spårnings- eller räddningshund. Det viktiga är en ren karaktär, en välutvecklad lekinstinkt (för hunden är allt bara en lek) och naturligtvis ett utmärkt luktsinne. 

Spårningsarbete med hunden görs oftast som sport. Men hundens nos används också med stor framgång i många yrken. Till exempel inom polisen, tullen och räddningstjänsten. Men för att få det måste din fyrbenta vän klara vissa tester, men det får du veta mer om senare.

Det finns dock många fler områden som kan täckas av sniffer- eller spårhundar. Det finns till exempel en detektionshund för datatransportörer. Den kan upptäcka USB-minnen, minneskort och andra elektroniska databärare. Detta är möjligt tack vare det faktum att kemikalien trifenylfosfanoxid finns i alla lagringsenheter. En hund som är tränad för att upptäcka detta ämne kan till och med hitta och visa upp det i en full soptunna. Hunden vill nu få sin belöning i full förväntan.

Snifferhundarna i tullen arbetar på ett liknande sätt. Även de är utbildade för att upptäcka vissa lukter av cigaretter, narkotika eller kontanter. Om en tullhund hittar ett av dessa olagliga ämnen meddelar den det till sin hundförare genom att sätta sig ner på den plats där den sniffat upp föremålet. Han tittar på sin hundförare och viftar med svansen, för nu är han säker på att få sin belöning, nämligen sin favoritleksak. Kom ihåg: För hunden är sökandet en lek. Om han lyckas med sökandet får han sin leksak.

De många räddningshundarna används som sökhundar för att söka efter områden. De känner endast mänskliga dofter som inte kan kopplas till en specifik person. Lavinsökande hundar, skräpsökande hundar och vattenhundar är särskilt värda att nämna här. Dessa fyrbenta hundar kan fortfarande upptäcka människodofter även i mycket svårtillgänglig terräng och visar vanligtvis sitt fynd genom att skälla. De leder ofta hundföraren till den person som hittats så att räddningen av den skadade personen kan påbörjas snabbt. En lavinsökarhund kan fortfarande hitta en person under ett meterhögt snötäcke och börjar sedan gräva efter den begravda personen på denna plats.

Det är möjligt för en vattenhund att känna lukten av en kropp i tidvattnet. En vattensökhund simmar naturligtvis inte genom havet för att hitta försvunna personer. Den stannar på en båt med sin förare. Om hunden genom att skälla visar att den har upptäckt en doft, kontrollerar annan personal strömmen och vindriktningen och larmar räddningsdykare som fortsätter sökandet. Eftersom dykningsverksamheten är begränsad, sätts en sådan vattensökhund in i förväg så att ett så stort område som havet eller en stor sjö kan sökas igenom på ett förnuftigt sätt. Det är inte vetenskapligt bevisat att en vattensökande hund luktar gott. Det bör inte vara lukten av förruttnelse, eftersom dessa hundar också hittar lik som har legat under en mycket kort tid och från vilka ingen lukt av förruttnelse kan komma ut. Det finns inte heller några förlorade hudpartiklar, för annars skulle hunden slå till mycket oftare om det fanns andra badande i vattnet. När det gäller en livlös person måste det alltså finnas en viss lukt som hunden uppfattar. Det är häpnadsväckande att dessa lurviga näsor kan lokalisera en död person på upp till 40 meters djup.

Vid mantrailing är hunden fixerad vid att hitta en specifik person. Om till exempel ett barn försvinner i en skog får sökhunden ett doftprov av den person som den ska hitta. Det kan till exempel vara en strumpa eller en näsduk, men även ett nyligen buret plagg kan ge en bra ledtråd till hundens fina nos. Sökandet inleds där den försvunna personen senast har vistats.