Labrador Retriever

By Finn Olsson

Labrador Retriever: En jakthund med mycket tålamod

 

Labrador Retriever är en extremt intelligent jakthund och blir alltmer populär. Detta fenomen kan observeras inte bara bland jägarna, utan allt oftare vill familjerna skaffa en sådan ras. Med rätta, för labradoren är en utmärkt familjehund.

 

Funderar du på att skaffa en hund och har en labrador i åtanke? Men du är fortfarande osäker på om det är rätt hundras för dig och din familj? Då är du väl betjänt av den här guiden.

 

Lär dig allt om det vackra Labrador. Hur ser han ut? Vilket beteende har han? Vad behöver han? Hur kan du behålla honom?

 

Dessutom får du information om hur du kan sysselsätta en labrador retriever på det mest förnuftiga sättet, eftersom denna ras är mycket aktiv och vill också bli mentalt utmanad. Förslag på olika lekar och aktiviteter ges.

 

Innehållet i boken på över 160 sidor är:

• Hundrasen Labrador Retriever
• Utbildning och träning av en labrador retriever
• Hälsa och näring
• Vård av labrador retriever
• Karaktär, utbildning och mycket mer
• Många illustrationer

 

Hälsa och därmed kost spelar också en stor roll. Du får en introduktion till olika sjukdomar som särskilt drabbar labradorer, så att du kan känna igen hälsoproblem hos din hund i ett tidigt skede och vidta åtgärder. I den fortsatta utvecklingen av denna guide kommer du att få olika näringsalternativ. Och om du är intresserad av en mer okonventionell typ av kost får du också lära dig något om det. Sist men inte minst finns det också en fråga om snacks. De är oumbärliga för att utbilda och träna en hund, men är de friska? Om du är orolig för ingredienserna i olika godis, varför inte bara göra dem själv? Hur? Inga problem ... i den här guiden hittar du några recept för att ge din labrador en godbit.

 

Ha så kul med läsningen.

• Language: Svenska
• Publisher: Finn Olsson
• Release date: Sep 30, 2022
• ISBN: 9798215585559

Book preview

Labrador Retriever

Näring, utbildning, karaktär, träning och mycket mer om labrador retriever.

––––––––

Finn Olsson

Innehåll

Introduktion till

Labrador retriever

Ursprung och historia

Patienten jägare

Porträtt av rasen

En valp flyttar in

Uppfostran av en labrador retriever

Utbildning i respekt

Respektlöshet mot andra hundar

Odisciplin, skällande och aggressivt beteende

Inskolning av valpar och hundar

Den allmänna utbildningsutrustningen

Halsband eller bröstsele?

Att välja rätt koppel

Dra i kopplet

Belöningar och godis

Valpens gester och ansiktsuttryck

Guide för återvinning

De första kommandona - Sitt!, Ner!, Av!

Hur man tränar "Sit

Plats

Hämtning

Indisciplin

Överdriven skällning

Rädsla för att köra bil

Envishet

Mer information om de grundläggande kommandona

Utbildning av labrador retriever

Clickerträning

Hundsporter

Mantrailing

Lydnadsträning

Treibball

Hunddans

Sport för draghundar

Canicross

Positiv förstärkning som en beprövad metod  Metod

Godis och belöningar

En hunds behov

Stortränad

Utbildning i respekt

Hög intelligens - rätt yrke

Hur mycket motion behöver labradoren?

Vinteraktiviteter

Sysselsättning utan motion?

Kapitlet om hälsa

Hälsoproblem hos labrador retriever

Sjukdomar i ögat

Skelettets sjukdomar

Muskelsjukdomar

Rasoberoende sjukdomar

Diarré

Kräkningar

Inflammation i öronen

Förgiftningar

Feber

Medicinskåpet

Sjukförsäkring för hunden?

Vaccinationer

Kastrering eller sterilisering

Skötsel av päls, tassar & co.

mer information om rätt vård

11. tips för förvärv

Rätt kost för den  Labrador Retriever

Torrfoder eller våtfoder?

Hemlagad mat

Torrfoder eller våtfoder?

Kött, fisk eller vegan?

Torr eller våt mat

Variation i utfodringen

Byte av kost

Rätt dosering

Att ge godis

Enkla recept för hundgodis

Avslutande ord

Källor

Om den här serien: Min hund för livet

Introduktion till

Denna hundras är förmodligen mer känd under namnet Labrador. Det korrekta namnet är dock Labrador Retriever. Hunden delar dock den andra delen av sitt rasnamn med flera andra raser. Namnet Retriever är en samlingsbeteckning för totalt sex andra hundraser.

Den mest kända förutom labrador retrievern är golden retrievern. Mindre kända är de fyra andra retrieverraserna: Chesapeake Bay Retriever, Curly Coated Retriever, Flat Coated Retriever och Nova Scotia Duck Tolling Retriever.

Men de har alla en sak gemensamt: deras glädje över att hämta hundar. Det är därifrån som namnet retriever kommer, eftersom ordet to retrieve används på engelska. Alla retrieverraser är jakthundar som uppföddes för att spåra upp skjutet vilt och föra det till jägaren.

Labrador Retriever är en underbar ras bland de fyrbenta vänner som är så älskade av människor. Ta reda på varför det är så och vilken typ av hund labrador är i den här guiden.

Labrador retriever

Du har redan lärt dig varför labradoren är en retriever: Han ska hitta det vilt som jägaren har dödat och föra det till honom så oskadat som möjligt. Därför kallas rasen också för jakthund och avlas med just dessa egenskaper. Det finns ofta en missuppfattning, särskilt i Tyskland, att en labrador retriever är en korsning mellan en labrador och en golden retriever. Detta påstående är naturligtvis inte korrekt. När man talar om en labrador, talar man om labrador retriever. Termen Labrador anger bara dess ursprung.

Ursprung och historia

Labrador retrieverns historia kan rekonstrueras mycket väl, eftersom den har dokumenterats i detalj. Labrador har sitt ursprung i Kanada. Där föddes han upp och tränades som en jaktkamrat. I modern tid är rasen dock också mycket populär som familjehund. Newfoundland är nära besläktad med Labrador Retriever. Detta är den korta versionen av berättelsen, som vi nu ska gå lite djupare in på:

Naturligtvis härstammar labrador retriever, liksom alla andra hundraser, ursprungligen från vargen. Evolutionen gjorde att många olika raser kunde utvecklas. De sträcker sig från små hundar i fickformat till gigantiska exemplar som nästan kräver en släpvagn för att transporteras.

Labradoren har sin ursprungliga livsmiljö i Kanada. Den är hemmahörande i den nordöstra delen av landet, nämligen i Newfoundland eller Labrador. Därav namnet Labrador Retriever. Den är dock fortfarande listad som en brittisk hundras. Varför är det så? Kanada var tidigare en del av de brittiska kolonierna och tillhör fortfarande det brittiska samväldet, och även om labrador retrievern aldrig såg de brittiska öarna under sin utveckling anses den därför vara en brittisk hundras.

Eftersom Labradorhalvön delvis är en del av Newfoundland är rasen dessutom nära besläktad med den inhemska Newfoundland-hunden, även om den senare och Labrador-hunden inte har någon större likhet med varandra.

Halvön Newfoundland/Labrador upptäcktes 1497 av en italiensk navigatör som seglade runt i världen på uppdrag av den brittiska kronan. Vid den tiden hade dock landet redan varit befolkat av människor och deras hundar i tusentals år. Hundarna har alltså sitt ursprung här och infördes inte senare av de europeiska invandrarna.

Vid denna tidiga tidpunkt gjordes dock ingen skillnad mellan de två hundraserna Labrador Retriever och Newfoundland, utan det fanns bara Newfoundland, även om Newfoundland och Labrador hade betydande yttre skillnader. Dagens stora och tunga Newfoundlands användes för att dra de ibland tunga slädarna och den mycket mindre och lättare retrievern (som då kallades vattenhund) hade till uppgift att hämta upp det jagade viltet eller fiskenäten ur vattnet. Förfäderna till den Labrador vi känner idag användes alltså redan för jakt. De senare engelska ockupanterna av landet uppskattade denna extremt mångsidiga och vänliga hund. De tog med sig några av djuren hem och födde upp dem ytterligare, och 1814 introducerades officiellt rasen St John's Dog. På den europeiska kontinenten blev rasen snabbt populär som jakthund och redan 1873 blev St John's Dog till Labrador.

Men även detta år försvann Labrador nästan från jordens yta. Tyvärr är de exakta omständigheterna inte kända, men man antar att antingen en epidemi eller överavel var orsaken. Vid den tiden fanns endast ett fåtal avelshundar kvar, och på dem byggdes rasen upp igen. Bland de överlevande fanns den svarta labradorhannen Avon, född 1885. Man tror att alla labradorer i världen idag härstammar från denna hund. De kan alltså alla vara släkt med varandra genom flera hörn.

Den första officiellt erkända gula labradoren är hanen Ben of Hyde. Han levde mellan 1899 och 1910 och var säkert inte den första med ljus päls, men i alla fall den första registrerade avelshunden. År 1903 fick labrador retrievern för första gången tillträde till utställningar och presenterades för allmänheten. Från och med då ökade dess popularitet mer och mer. På så sätt kom det sig att labradoren uppföddes i två varianter. En linje var avsedd för utställning och hade en kompakt figur. Den andra linjen avlades för arbete som jakthund med en smal figur och en lättare vikt. Den första kullen labradorer registrerades officiellt hos VDH i Tyskland 1966.

Labrador Retriever är numera en av de mest populära hundraserna i världen. Denna vackra hund har till och med tagit sig in i Vita huset som första hund.

Patienten jägare

Fram till för några årtionden sedan var labrador retrievern knappt känd i Tyskland. Endast ett fåtal hundkännare kände till denna ras och kände till denna underbara hunds egenskaper. Lyckligtvis har utvecklingen vänt och labradoren har nu hittat sin roll som familjehund i många hushåll.

Som jakthund måste Labrador Retriever dock bevisa sig själv först, eftersom jägarkåren snarare hade stor respekt för traditioner och för den hundras de tidigare hade ägt. Det var svårt för många att byta jakthundsras när en viss ras redan hade funnits i familjen i många generationer.

Labradorens utmärkta egenskaper kom dock förr eller senare fram till jägarna och en eller annan försökte sig på denna hund. Retrievers i allmänhet är extraordinära specialister när det gäller att föra det skjutna viltet till jägaren. Målet är att hitta bytet och ta tillbaka det så oskadat som möjligt. Särskilt när hunden måste gå i vattnet är Labrador Retriever mycket villig att arbeta, för han är absolut inte rädd för vatten.

Men tills den fyrbenta vännen kommer i aktion måste han vänta tålmodigt bredvid sin herre och får naturligtvis inte göra ett ljud, för då skulle han skrämma bort det annalkande viltet. Under denna väntetid observerar labradoren dock uppmärksamt sin omgivning och kommer på så sätt ihåg var det jagade viltet befinner sig eller var det har landat.

Labrador Retriever kan också spåra skadat vilt. Han kommer att följa doften tills han hittar den. En retriever bör dessutom vara vältränad av sin förare. Detta innebär att jägaren styr sin hund till det jagade viltet med hjälp av vissa auditiva och visuella signaler.

Alla typer av retrieverhundar, inte bara labrador retriever, är mycket lämpliga för alla dessa uppgifter, eftersom de alla har egenskapen att vara tilltalande för sina människor. Denna vilja att behaga gör samarbetet mellan människa och hund mycket lättare. Retrieverhundar är dessutom utrustade med en så kallad mjuk mun. Detta gör det möjligt för dem att hämta det jagade viltet utan några bitmärken.

Labrador Retriever har blivit mycket populär som jakthund, eftersom det knappast finns några bättre egenskaper som en sådan hund kan bidra med.

Porträtt av rasen

Labrador Retriever är inte bara lämplig som jakthund utan även som familjehund, eftersom rasen är extremt människovänlig och barnvänlig. Han är också mycket aktiv och ivrig att lära sig.

De flesta labradorer finns faktiskt i privata hushåll. Innan du väljer denna ras bör du dock komma ihåg att den är uppfödd för att leva ett aktivt liv med många uppgifter.

Labrador Retriever föds upp i tre färger. Den ursprungliga pälsfärgen är svart. Detta är också att föredra om hunden ska användas för jakt. Annars finns det gula och chokladbruna labradorer. Alla tre färgerna kan förekomma i en kull av denna ras.

Dess korta, tjocka päls har en bra underull som klarar alla väderförhållanden och skyddar hunden. Pälsen är hård vid beröring och kallas därför stick coat. Pälsens struktur är typisk för labradorrasen.

Labradoren är medelstor och har en stark kroppsbyggnad med ett brett huvud. Axelhöjden bör vara mellan 56 och 57 cm för män och mellan 54 och 56 cm för kvinnor. Båda könen är därför nästan lika stora och kan inte omedelbart särskiljas. Ett mycket typiskt rasdrag är den så kallade uttersvansen. Den är särskilt tjock vid basen och blir tunnare mot spetsen. Den har också en kort men tjock päls.

Enligt den officiella rasstandarden finns det bara en labrador, men två linjer har utvecklats under årtiondena. Förutom den klassiska labrador retrievern finns det även labradorer som endast föds upp för utställningsändamål.

Som redan beskrivits i början är dessa djur mindre och har en mer kompakt kroppsbyggnad. Detta gör dem mycket mer muskulösa och starkare. Benen är kortare i denna utställningslinje, huvudet är bredare och det så kallade stopet, övergången från näsan till skallen, är klart mer uttalat. När man avlar den här linjen är man mer uppmärksam på det rastypiska utseendet än på de förmågor som en konventionell labrador borde ha. De är också mycket lugnare än sina motsvarigheter i arbetslinjen och de är knappast entusiastiska över någon aktivitet.

Labrador Retriever från arbetslinjen är större och klart mer högbeniga. De är smala till växten, vilket underlättar deras arbete i jakten, eftersom de är smidigare, snabbare och inte alls lika tröga, utan deltar i livet i sin omgivning med stor aktivitet. Huvudet på en labrador från arbetslinjen är smalare och nosen längre, men stoppet är bara lite uttalat. Ryggen är längre än hos utställningshundar, medan bröstet är mindre djupt.

Naturligtvis måste dessa hundar uppfylla de rasspecifika kraven i fråga om yttre utseende, men här räknas också hundens prestationer, som måste bevisas genom olika lämplighetstester.

Labrador Retriever har ett utmärkt luktsinne, vilket gör honom till en av de bästa hundarna för att söka, hämta och apportera. Hans karaktär är övertygande med sin lugna och vänliga natur, och han är också mycket hjälpsam. Dessa egenskaper är i sin tur de bästa för att kunna användas till exempel som terapi- eller räddningshund.

Den här rasen är mycket arbetsvillig och alltid aktiv. Labradoren är också utmärkt som familjehund, eftersom han är mycket förtjust i barn. Aggression av alla slag är ett främmande skäll (-ord) för honom. Labradoren är mycket sällskaplig, tillitsfull och vänlig. Dessutom har han en mycket uttalad vilja att behaga sin herre eller älskarinna. Denna vilja att behaga finns också med i rasstandarden. Å andra sidan är en uttalad bevaknings- och skyddsinstinkt inte önskvärd. Dessutom hör skärpa inte hemma hos labradorer.

Därför kan en labrador också hållas bra av nybörjare. På grund av sitt lugna humör förlåter han också små misstag när man tränar eller hanterar honom.

Labradoren bör dock få en bra och meningsfull sysselsättning så att han inte blir uttråkad. Tillräcklig motion är den första prioriteringen, eftersom han fortfarande är en jakthund. Naturligtvis måste du se till att hålla jaktfebern i schack. Labradorhundar är dock mer intresserade av att hämta och mindre intresserade av att rusa efter potentiella byten. Långa promenader i naturen i kombination med några uppgifter för huvudet är precis vad labradoren längtar efter. Och hur skulle det kunna vara annorlunda - det finns naturligtvis också en miniversion av Labrador Retriever. Nu frågar du dig säkert: Behöver vi en sådan sak? I grund och botten förmodligen inte, men sådana så kallade modehundar blir mer och mer populära och det är därför de också föds upp. Dessutom kan dessa små labradorer också hållas i mindre lägenheter, eftersom de bara blir upp till cirka 52 cm långa och väger cirka 20 kg.

För att få fram en kull Mini Labradorhundar är det först och främst nödvändigt att ha särskilt små föräldrar. Dessutom korsas en annan ras som också är betydligt mindre. Detta förfarande är inte särskilt lätt, eftersom labradorens ursprungliga karaktär naturligtvis ska bevaras och inte gå förlorad genom parning med en annan ras. Det är bara affiniteten för jakt som inte är önskvärd. Labradorens yttre utseende spelar också en stor roll i den lilla versionen och får naturligtvis inte avvika. Naturligtvis föreskrivs också olika avelsmål för labradorhundar. Labradoren ska vara frisk, duktig och temperamentfull samt uppfylla FCI-standarden. För att utesluta ärftliga sjukdomar eller åtminstone minimera dem krävs lämpliga genetiska tester innan en hund kan användas för avel. Om ett sådant test är positivt ska detta noteras och avel med denna hund är inte tillåten. På samma sätt kommer föräldrarna förmodligen inte längre att tillåtas för selektiv avel. Syftet med denna metod är att så långt som möjligt utrota ärftliga sjukdomar och genetiska defekter. För att upprätthålla avelsmålet retriever-typiskt temperament måste framtida avelshundar genomgå ett temperamentstest enligt det så kallade schweiziska mönstret. Detta görs när hunden är cirka 13 månader gammal eller har uppnått könsmognad. Eftersom det inte bara är fysiska egenskaper som förs vidare till avkomman utan även psykologiska, bör detta temperamentstest bidra till att bevara labradorens rasspecifika egenskaper. Å ena sidan ska den vara en social familjehund och å andra sidan en bra jakthjälpare. Testet är generellt giltigt för avel och utvecklas ständigt vidare. Om du har för avsikt att låta din hund delta i detta temperamentstest för att du kanske vill avla med den, bör du själv presentera den där, eftersom den känner dig bäst. Din labrador kommer inte att vara kopplad under testet, vilket innebär att han kan röra sig helt fritt.

Du går en promenad med honom över en äng eller ett fält. Vandringen kommer också att ta dig genom en grupp främlingar. Dessutom kan du spela en bekant lek med din labrador. Även en person som är främmande för din hund bör kunna leka med den utan problem. Dessutom måste din fyrbenta vän visa sig i en stor folkmassa. Under det fortsatta testet testas hans beteende mot akustiska och visuella stimuli. Här måste han uppträda lugnt och sansat och får inte reagera oroligt. I slutet genomförs ett skjutprov. Din fyrbenta vän