Joy till världen

By Viveka Sjögren

Joys lärare delar ut skrivböcker till klassen. I dem får man skriva om vad man vill. Om hemliga saker också, för ingen får läsa varandras böcker. Till Joy säger läraren att hon kanske kan försöka skriva om det som hänt. Om hur det känns nu när mamma dött.Boken fylls med annat också. Joy drömmer om att bli författare när hon blir stor och börjar skriva en berättelse om sin pappa. Hon vet inte vem han är i verkligheten, men i hennes historia är han en prins på äventyr...-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 20, 2019
• ISBN: 9788726169010

Book preview

Viveka Sjögren

Joy till världen

Saga

Joy till världen

Copyright © 2010, 2019 Viveka Sjögren och SAGA Egmont, an imprint of Lindhardt og Ringhof A/S Copenhagen

All rights reserved

ISBN: 9788726169010

1. E-boksutgåva, 2019

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Lindhardtogringhof.dk

Saga är ett förlag i Lindhardt og Ringhof, ett förlag inom Egmont-koncernen

Till Rapunzel

Nu har skolan börjat igen. Jag började i femman. Gregor följde mig dit. Vi gick tillsammans fast vi sa inte så mycket. Han stannade inte kvar på uppropet. Han sa att han inte riktigt klarade av det.

Ha det fint, Joy, sa han och gav mig en kram.

Det var utanför skolgården, precis vid den lilla backen upp mot grindarna.

Han vände där och gick hem igen. Hans rygg såg så ledsen ut. Stackars Gregor.

Vi fick skrivböcker av fröken. Vi får skriva vad vi vill i dem, när vi typ inte har något att göra. De är bara till för oss själva. Fröken kommer inte att rätta i dem, eller ens titta i dem, och det är förstås helförbjudet att snoka i varandras. Vi ska bara låta det flöda, sa fröken. Hon sa att det skulle vara bra för kreativiteten. Fantasi pratade hon också om, och frihet. Hon gillar sådant där, min fröken.

Jag blev i alla fall glad, för det är en jättefin bok, ganska tjock, med blad utan ränder så att man kan rita också, och ett sidenband som sitter fast i kanten så att man kan ha det som bokmärke. Mitt band är ljusblått. Det känns svalt och faktiskt just ljusblått när man stryker det mellan fingrarna.

Sedan, när alla skulle gå ut, bad fröken mig att stanna kvar.

Jag tänkte på dig och boken, sa hon. Att det kanske blir skönt för dig att skriva om det som har hänt ...

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag tittade i golvet och sa ingenting.

Men om det känns jobbigt, så låt bara bli ... fortsatte hon.

Hon lyfte upp min haka med sin hand och tittade väldigt ordentligt in i mina ögon, som om det skulle gå att hitta hemligheter där.

Om du behöver prata så vet du var jag finns. Vi får hjälpas åt, Joy, sa hon.

Jag nickade och drog med fingrarna längs det blå bandet.

Hon sa så där för att MAMMA har dött. Det är precis 27 dagar sedan idag. Hon dog på en måndag, av cancer.

28 dagar sedan

På lunchrasten satt Mira och jag ute i korridoren, i det bortersta fönstret. Vi sitter ofta där. Det regnade, och vi hade ingen lust att gå ut.

Mira är min bästis. Hon hade också med sig sin bok.

Vi satte fötterna mot varandra och hade knäna till stöd för att kunna skriva i våra böcker. Hennes bok har ett gult band. Solgult. Mitt är blått som himlen tidigt på morgonen. Hon frågade vad jag skulle skriva i min, och jag sa att jag inte riktigt visste.

Mira härmade frökens skånska sätt att prata på.

"Det ska flöda ..." fnissade hon.

Sedan sa hon att hon tänkte skriva om hästar och snygga killar, mest.

Jag tror att min bok ska handla om mig. Inte som en dagbok, men nästan. Jag sa det till Mira, och hon tyckte att det lät bra.

Ditt liv är liksom spännande, sa hon, så det passar bra att du skriver om det!

Spännande. Jag vet inte. Jag tycker inte att det är så spännande, kanske. Men jag bestämde mig ändå för att jag vill skriva om det. Så nu börjar min bok.

JAG

Jag heter Joy. Det betyder glädje på engelska. Jag heter så för att jag är var min mammas glädje. Jag är elva år. Jag är född den 3 april 1998. Jag är vädur. Jag är ganska pigg och envis, och nästan alltid glad, när jag inte är jättearg. Och så tycker jag om att röra på mig. Jag tränar dans och gymnastik. Jag har mörkt hår och bruna ögon.

Håret är spikrakt, och på matten när Mira och jag mätte våra hår med linjal var mitt 57 centimeter. Det är ganska långt.

Hela jag är 135 centimeter. Det är inte så långt.

Jag föddes i Thailand, i en stad som heter Yala. När jag var två år flyttade mamma och jag till Europa, Sverige, Gävleborg, Hälsingland, Hudiksvall, Besvärsgatan 2, 2 trappor. Där på Besvärsgatan (jo den heter faktiskt så!☺) flyttade vi in hos Gregor. Jag ska skriva mer om honom en annan gång.

MAMMA

Min mamma är död.

Hon var det absolut vackraste som fanns på jorden. Hon hade också svart hår, som jag, och bruna ögon. Hon var alltid snäll och glad, till och med när det hände dumma saker.

Mamma älskade att dansa. När vi var ensamma hemma brukade hon sätta på musik, och så dansade vi. Hon dansade liksom vackert, med armarna också. Inne i huvudet kan jag fortfarande höra ljudet av hennes armband som klirrar.

Innan mamma blev sjuk jobbade hon som städerska på sjukhuset. Hon var jätteduktig på att städa, och vi hade det alltid fint hemma. Det är lite annorlunda nu. Vi är nog inte lika bra på att städa, Gregor och jag.

Mamma