Så blir du mer kreativ : på jobbet, i livet, i skapandet

By Eva Sanner

Att förstå den kreativa processen är att förstå hur man själv fungerar. Om vi vet vilka steg som är svåra respektive lätta för oss själva, blir det enklare att veta vad vi behöver för att kunna vara fullt kreativa både i vårt arbete och i livet som helhet. Författaren och psykoterapueten Eva Sanners bok "Så blir du mer kreativ" innehåller en beskrivning av den kreativa processens olika steg och hur vi kan förstå vart och ett av dem. Boken vänder sig till dem som är konstnärligt aktiva, har kreativa yrken eller som är skapande inom andra områden och på andra sätt. Men framför allt vänder sig boken till en intresserad allmänhet, till alla dem som vill veta hur de kan bli friare och lyckligare i sina liv. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 26, 2021
• ISBN: 9788726753684

Book preview

Inledning

Den här boken är ett försök att beskriva skapandets glädje och vikten av att finna den kreativa pulsen i våra liv. Den handlar också om kreativitetens villkor och om vår mänskliga natur. Den handlar inte om konstnärskap – utom i det avseendet att livet naturligtvis är det ultimata konstverket för var och en av oss. Kreativitet är något mycket större än både konst och arbete. Du är kreativ när du inreder ditt hem, lagar mat, ordnar fester och fattar avgörande beslut. Du är kreativ när du löser problem, när du hittar nya vägar, när du tackar ja till ett erbjudande eller för ett projekt i hamn. Du är kreativ när du säger ja till något som utmanar dig och för dig ut på nya okända marker i dig själv.

Kreativiteten och de blockeringar vi upplever där, likväl som stunder av flöde och frid, är som en spegel. Du kan upptäcka vad som är din styrka. Du kan märka om du har förlorat fokus.

Boken du håller i din hand heter i ursprungsversionen Det sjunde steget. Om kreativitet och att finna sin livsrytm. Sedan den kom ut 2005 har jag fått många bevis på att människor har kunnat använda den. En kvinna valde att sluta på sitt arbete för att förverkliga en livsdröm. En annan fann stöd att fatta beslut om en utbildning. En man som läste boken fick en ny förståelse för varför han mådde så bra när han jobbade i sin trädgård – i dag är han trädgårdsmästare. Den nu aktuella pocketutgåvan ger ännu fler möjlighet att använda sig av de modeller för skapande och den förståelse för kreativitetens villkor som jag delar med mig av. Och titeln Så blir du mer kreativ – på jobbet, i livet, i skapandet speglar kanske ännu bättre vad boken handlar om.

Att lära sig förstå sin egen kreativa natur är att känna sig själv bättre. Genom att söka och förhoppningsvis finna vårt personliga kreativa uttryck kommer vi närmare det som kallas individuation – själens vandring mot fullkomning och vår personliga mognad.

Jag minns hur jag som liten målade och klippte ut pappersdockor. En gång skapade jag ett helt stall med allt från hästar till ryktborstar. Jag njöt av att skapa allt som jag ville, helt efter eget huvud. Jag kommer ihåg känslan av mild extas, med lätt förhöjd puls och en rysning av välbehag, när jag upptäckte att det fanns fler möjligheter än jag trott att förverkliga mina idéer. Det här var min värld.

Så som jag minns det var det samma känsla jag hade tjugofem år senare, när jag under en period satt uppe halva nätterna och målade den ena tavlan efter den andra med symboliska motiv som bara jag själv förstod. Det var samma heta sommar som jag också byggde en fontän i förortsträdgården. Min mamma som var på besök förskräcktes av min iver. Jag såg säkert lite galen ut när jag berättade om min idé, som krävde både sten från skogen, murbruk tillredd enligt konstens alla regler och en rejäl grop. Jag grävde och grävde, med håret på ända och jord ända upp i ögonbrynen. Mörkret sänkte sig och jag grävde fortfarande. Först när vattnet ett par dagar senare med sitt stilla porlande mildrade ljudet från trafiken på motorvägen var jag nöjd. Det var som att gräva efter guld och hitta det – ett tag i alla fall. Sedan var det dags för en ny idé, ett nytt projekt och en ny utmaning.

På något sätt, jag vet själv inte riktigt hur, har jag behållit flera av de kreativa uttrycksformer jag tillägnade mig som liten. Inte så att jag försörjer mig på dem, så tekniskt skicklig är jag verkligen inte på alla dessa områden. Men jag har lärt mig tillräckligt för att kunna förverkliga många av mina idéer och för att kunna uttrycka den känsla jag för tillfället vill ge form åt, oavsett om det handlar om att skriva en dikt, sticka en sjal eller sjunga en sång.

Vid sidan av journalistiken har jag också utbildat mig till diplomerad psykosyntesterapeut vid Psykosyntesakademin i Stockholm och i dag utgörs ungefär hälften av min arbetstid av arbete med klienter. Det är ett arbete där jag är kreativ i nuet på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt, utom kanske i musiken. Sedan nio år tillbaka leder jag också kurser i kreativitet och i skrivande.

I de kommande kapitlen finns en hel del exempel från min verksamhet. Jag har ändrat biografiska data så att klienters och kursdeltagares identitet är skyddad. Vänner och yrkesmänniskor som jag har intervjuat står med sina riktiga namn. Jag stöder mig naturligtvis också på en hel del facklitteratur.

Det känns viktigt att säga redan här att jag är fullt medveten om att det är oerhört mycket som rör detta ämne som inte finns med i boken. Dels är det en nödvändighet – tiden och utrymmet räcker helt enkelt inte till allt. Dels är det ett av villkoren för skapande – detta är vad just jag ser som viktigast och mest betydelsefullt just nu.

För flera år sedan såg jag en dokumentär på teve om en dansk korgmakare som fascinerade mig. Han berättade i detalj om sitt arbete och om alla dess moment: hur viktigt det var att skära vidjorna då de var som mjukast, hur formen på korgen berodde av kvaliteten på de vidjor han arbetade med och hur han ibland var tvungen att vänta tills allt torkat tillräckligt innan han kunde fortsätta.

Det var som att höra en upplyst mästare tala till mig i symboliska bilder om hur jag skulle leva mitt liv – men det var en dansk korgmakare som berättade om sin arbetsvardag. Kanske var det då jag började tycka att kreativitet inte bara är något att sträva efter att utveckla i sig, utan också ett sätt att lära sig leva fullt ut. Alla kreativa aktiviteter vi ägnar oss åt bjuder motgångar att klara av, problem att lösa, segrar att vinna och gåtor att lösa. Det finns alltid något att förstå, som vi kan ta med oss till andra livsområden.

Kreativitet och personlighet

Vi vet hur vi ska uppföra oss. Men vi vill också leka och drömma. Det gäller alla människor och är en nedärvd förmåga eller behov. I själva verket övar vi oss på att gå mellan fantasi och verklighet, något som de flesta klarar utan problem, medan andra ibland kan blanda ihop det ena med det andra. Kanske kan dessa människor ibland vara extra kreativa – för att de tillbringar mer tid i drömmens och lekens värld. Men kreativa människor är inte tokigare än andra, tvärtom. Myten om den galne konstnären är just en myt. Att en människa är påhittig, nytänkande och en pionjär på sitt område är alltså snarare ett friskhetstecken än tecken på något annat.

Om nu inte kreativiteten har samband med förekomsten av eller frånvaron av psykisk sjukdom – kanske den har samband med en viss typ av personlighet? Min erfarenhet av arbete med människor under ett antal år, varav många hade konstnärliga yrken, är att personlighetens struktur egentligen inte är avgörande om personen är kreativ eller inte. Det som krävs är en tillräcklig balans i personligheten. Bara då kommer han eller hon att kunna gå mellan idéer och deras förverkligande, mellan flöde och struktur, på ett sätt som bär frukt.

Inom den analytiska psykologin utformade C G Jung sin typologi efter de fyra funktionerna tanke, känsla, förnimmelse och intuition, samt två olika grundinställningar, introvert och extravert läggning. Utifrån dessa fyra grundkvaliteter och de två grundinställningarna kan ett antal kombinationer eller personlighetstyper formuleras. Den kreativa processen har dock sannolikt ingenting med dessa olika kvaliteter att göra. Skapande kan ske likaväl hos en person som har tänkande som dominerande funktion, som hos en person med betoning på känslofunktionen. Däremot blir resultatet och beteendet självfallet olika.

En person med tänkande som dominerande funktion kan utföra det intellektuella arbete som är nödvändigt för att exempelvis skriva en bok eller avhandling, medan en människa med dominerande känslofunktion kanske blir en mästerlig jazzimprovisatör. Men samtidigt krävs det mer än att tänka för att skriva en bok och mer än att känna för att spela bra jazz.

I själva verket finns det mycket som tyder på att mätinstrumenten som utvecklats för att bestämma dessa variabler inte passar för uttalat kreativa människor. Dessa människor är ofta omväxlande utåtriktade och inåtvända, kanske kan de växla mellan dessa båda lägen snabbare än genomsnittet.

Det kan delvis ha att göra med själva villkoren för att skapa, eftersom en del av den skapande processen handlar om att ta in intryck utifrån, kanske under en period av extravert beteende, för att sedan övergå till nästa fas – själva skapandet, som bäst utförs i avskildhet, i extrem introversion. I dag menar Jungs efterföljare också att människor behöver vara omväxlande extraverta och introverta.

Inom den riktning av den transpersonella psykologin som psykosyntesen utgör har Mats Westlund utvecklat Roberto Assagiolis teori om personlighetstyper. Här finner vi en typ, kallad den expressiva typen, som utmärks av sitt behov att uttrycka sig och skapa på olika områden, inte nödvändigtvis bara inom den konstnärliga sfären utan också på andra plan. Kreativiteten är för denna personlighetstyp både en ventil för att lätta på en inneboende längtan efter uttryck, samtidigt som den är ett sätt att förverkliga behovet av bekräftelse. Den expressiva personligheten är alltid kreativ, men inte alltid skapande. Å andra sidan finner vi i samma modell också den integrerande typen, som alltid är skapande men inte alltid kreativ. Han eller hon är ständigt i arbete med att låta sina idéer ta fysisk form, antingen det handlar om design, arbete i organisationer eller på andra områden. Den integrerande typen är kanske inte alltid så nytänkande, men sällan sysslolös och ofta med påtagliga resultat av sin verksamhetsiver. Övriga typer i Westlunds modell är den energetiska, dynamiska, relaterande, upptäckande och upphöjande typen.

Den amerikanske psykologen RB Cattell menar att 15 procent av alla människor är kreativa och dessa artistiska typer tenderar att vilja skapa något som aldrig har funnits förut, något nytt och speciellt. De längtar efter det som ännu inte är synligt och drömmer om att förverkliga det som kanske inte är möjligt. Den artistiska människotypen har ett behov av att transformera den existerande verkligheten och är associerad till månen, vars olika faser korresponderar till de olika stadierna av skapande. Denna personlighetstyp har kreativiteten inom sig som en djupt liggande resurs, men dess kraft upplevs också som kopplad till något större – Livet eller Gud.

Oavsett vilken personlighetstyp du tillhör, så behöver du förmodligen göra ungefär samma sak som de flesta andra för att i större utsträckning finna och stå i kontakt med din sanna kreativitet. Du behöver släppa lite på kontrollen. Du behöver ge dig ut i det okända. Du behöver lita på processen och göra din del av jobbet. Hur just dina hinder ser ut, beror på din personlighet. Om du är en kontrollerad person, är din tendens till överdriven struktur kanske det största problemet. Är du en känslomässigt lagd människa som oftare ger dig hän än håller tillbaka – ja, då har du kanske erfarenhet av att gå för långt och av att tappa greppet. Mer struktur är din utmaning och det du behöver för att hålla dig på spåret.

Kreativitet och andlighet

Kreativitet är också en andlig kvalitet, oavsett om vi har en religiös livsåskådning eller inte. Den är andlig, eftersom den handlar om vårt livssyfte. Känner du inte din kreativitet, är det lätt att du hamnar på en plats i tillvaron där du inte använder din potential fullt ut. Vet du inte vilket som är ditt syfte, är det svårt att veta vad du ska välja när du står vid ett av livets många vägskäl.

I de kommande kapitlen kommer jag också att ta upp detta – hur kreativitet i sig är både vägen till att utforska sitt livssyfte och samtidigt syftet i sig självt. Någon som har betytt mycket för mitt arbete är den italienske psykologen och psykosyntesterapeuten Andrea Bocconi. Hans modell för den kreativa processen i sju steg var min största och första inspiration när jag började utforska detta område. Fortfarande är hans modell en viktig grund, även om jag vid det här laget har skaffat mig en egen tolkning av den, samt använder andra modeller parallellt. Det som modellerna har gemensamt är synen på kreativitet som cyklisk. Precis som vintern kommer efter höstens skördar och precis som våren kommer efter vinterns kyla och mörker, följer vårt skapande vissa naturlagar. När vi bryter mot dessa lagar, blir det missväxt eller torka i vårt skapande liv. Men den som lär sig samspela med det kreativa flödets växlingar kan räkna med ständigt nya upplevelser i mötet med denna transformerande kraft. Livet blir spännande och rikt.

I dag, när alltfler människor blir utbrända eller drabbade av andra stressrelaterade sjukdomar, tror jag det är nödvändigt att förstå mer om skapande och aktivitet. Vi behöver veta hur vi ska kunna vara kreativa när vi vill det och hur vi ska låta bli att vara kreativa när vi behöver vila. Vi behöver känna igen de signaler som visar om vi är fulla av kreativ kraft – eller kanske tömda och i behov av återhämtning och näring.

Jag möter alltfler människor som arbetar ungefär som jag själv: i flera olika yrken, som egna företagare och ofta utan någon fast arbetsgrupp. Ett sådant sätt att organisera sin verksamhet kräver medvetenhet. Det är vi själva som enskilda individer som har ansvaret för hur balansen mellan skapande aktivitet och vila ser ut.

På vår väg mot att förverkliga våra drömmar är vi alla som pojkar och flickor i sagans värld. Vi möter häxor som vi måste lista ut hur vi ska slippa ifrån, gåtor vi måste lösa och skrämmande prov som bara vi kan klara av. Den här boken är avsedd att vara en inspiration och hjälp på resan. I de olika kapitlen om ämnen som självkritik, flöde, vision och disciplin ger jag mina bästa råd och delar med mig av de goda råd jag själv har fått. Min förhoppning är att du som läsare känner stöd och uppmuntran och får tips du kan ha glädje av.

Jag brukar småle lite när organisationer söker kreativa medarbetare i platsannonser. Det är en sanning med modifikation. Det är kreativt att ifrågasätta och vilja göra på nya sätt – men inte alltid så uppskattat. Sådan kreativitet är hälsosam och leder individer och organisationer framåt, men många gånger under protest. Den inre kreativa rebellen kan tröttna och ge upp. Du behöver därför hitta ett sätt att uppmuntra honom så att han inte blir en anpassad kontorsråtta som gör på samma sätt som tidigare och som alla andra. Då har du förlorat något väsentligt.

Hur kan du fortsätta att tänka nytt? Hur kan du våga ifrågasätta inte bara andras utan också dina egna förutfattade meningar om tillvaron och oss själva? Jo, kanske när du kommer ihåg att just nytänkande och ifrågasättande är sätt att vara medveten om vad som är viktigt för dig på din livsstig. På så sätt förlorar du dig inte bland alla vargar som vill locka dig ut i skogen, utan fortsätter din vandring för att du minns vart du egentligen är på väg.

Att finna sin livsrytm

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

Predikaren 3:1

Ett träd klagar inte på vädret. Det vänder helt enkelt bladen mot solen och låter alla de biokemiska processer ske, som ger det näring och får det att växa. Det blir inte irriterat på att det regnar eller på att det är för varmt. Det bara gör det som träd gör – sträcker rötterna mot vattnet nere i jorden och grenarna mot himlen och solens ljus.

En lax grubblar inte. Den vet när det är dags att söka sig tillbaka till sin kläckningsplats för att fortplanta sig. När tiden är inne, börjar den helt enkelt simma i rätt riktning.

En varg vet när det är dags att anfalla ett lockande byte, och även när det är tid att vänta. Den lever i flockar med ett komplext socialt system. En vargflock kan vänta i flera dagar på att anfalla en grupp bytesdjur. Men när vargflocken går till anfall är den lika välorganiserad som vilket inarbetat jägarteam som helst.

Varje art har ett unikt sätt att anpassa sig till omgivningen och lösa problem på det sätt som kräver minsta möjliga energi och ger bästa möjliga resultat för individen. När följer vi lika tydligt vår längtan som den lekande laxen gör när den söker sig till sin barndoms vatten? När är vi lika flexibla som trädet eller lika tålmodiga som vargen i vår väntan? Inte så ofta som vi kanske vill. Men somliga av oss är det mer än andra. Och handen på hjärtat: Är det inte dessa människor som oftast når sina mål? Troligen betydligt oftare än de gör som tvekar, tänker efter och tvivlar på sig själva.

En kombination av instinkt och erfarenhet avgör jaktlyckan för en varg. Vi människor kallar det kanske hellre intuition. Som trädet, vargen och laxen har vi också möjlighet att vara helt närvarande, fatta beslut efter varje situation som uppstår och att inte låta möjligheter gå oss förbi (eller säga nej när någon verkar försöka lura oss). Men de flesta av oss har tyvärr vant sig av med att vara särskilt lyhörda, flexibla och kreativa när möjligheter öppnas. Vi vill oftast göra som vi har planerat. Vi vill gärna tänka efter innan vi tar en risk. Vi har många gånger ett behov av kontroll som gör att vi blir mindre öppna för vad nuet erbjuder än vad vi skulle kunna vara.

Säkert skulle vi kunna lära oss mer om spontanitet och flexibilitet av naturen omkring oss. För den lax som tvekar och den varg som börjar grubbla klarar sig inte länge. Och ett träd som klagar på vädret är knappast något riktigt träd.

Ur fas med oss själva

Många av de besvär och sjukdomar som vi lider av i dag kanske ytterst har sin orsak i vår bristande förmåga att vara lyhörda för våra egna växlande behov. Vissa inslag i vår livsstil minskar möjligheterna att leva som vi skulle behöva. Ett bra sätt att balansera bristen på ljus under den mörka årstiden är till exempel att vara ute mitt på dagen, när det ändå finns lite solljus tillgängligt – i bästa fall förstärkt av reflexer från snön på marken. Men i dag sitter de flesta inne på vardagar och tar kanske en promenad under helgen. För bara hundra år sedan levde de flesta svenskar på landet som bönder. Åtminstone den manliga delen av befolkningen tillbringade en hel del av vintern utomhus i skogsbruket.

Undersökningar visar att de flesta vuxna svenskar i dag inte heller tillfredsställer sitt behov av sömn. Vi sover mindre nu än vi gjorde för tjugo år sedan. Alltfler har besvär att somna eller lider av andra sömnproblem. Det finns också ett samband mellan dålig sömn och olika typer av utbrändhetssjukdomar. Den återhämtning som sker när vi sover behövs för att kroppen ska kunna vila upp sig. Andra exempel på att vi inte följer våra behov är mer eller mindre dåliga matvanor som inte ger oss den näring kroppen behöver, för lite fysisk aktivitet och dålig balans mellan arbete och fritid.

Detta pågår i våra liv, dag ut och dag in. Men förutom att vi är ur fas med oss själva på det fysiska planet, är det också många av oss som har tappat kontakten med vår egen rytm på det själsliga området. Vi gör inte det vi tycker är roligt, eftersom vi inte har tid. Vi saknar verklig stimulans, men är överhopade av information. Vi lever i situationer eller förhållanden som tar snarare än ger energi. Man kan säga att vi inte lyssnar på vad som är aktuellt enligt vår egen inre årstid när vi stannar för länge på jobb vi inte trivs med, flyr från saker vi har ansvar för eller håller god min i stället för att säga ifrån. Vi är ur fas och vi märker det på att vi tappar lusten och energin, på att vi förlorar inspiration och idéer. Det som vi normalt skulle ha uppskattat ger oss inte längre tillfredsställelse. Vi slutar försöka förverkliga våra drömmar och förlorar på så sätt känslan av att göra våra liv meningsfulla.

Men någonstans, bakom allt bruset och bortom alla krav och saker vi gör på rutin, så finns vår egen rytm och vårt eget flöde av kraft och inspiration. En av de viktigaste uppgifter vi har som människor är att hitta