På marken

By Ylva Eggehorn

"Ordagrant står det så här i Bibelns grundtext: 'Inte en sparv faller till marken UTAN ATT FADERN ÄR MED.' Ta det ordet och låt det lyfta dig - andas in. Den dag du börjar sjunka kan du andas ut: när du faller, faller universums skapare med dig, så långt driver honom hans kärlek och du vet att det är sant när du ser på Jesus."I denna själsliga samling texter delar Ylva Eggehorn med sig av sina egna tankar kring vårt samhälle, Gud och världen i stort. Självupplevda berättelser blandas även med dikter och citat. Det genomgående temat är att Gud finns i allt - och vad som än händer så är du älskad av Jesus. Det stöd du behöver kommer du att få, så länge du låter det komma. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 21, 2021
• ISBN: 9788726780062

Book preview

www.sagaegmont.com

På marken

dikter, anteckningar, citat

om ett annat perspektiv –

jag ser framför mig ett samhälle

där människorna har lärt sig att

tjäna varandra med utgångspunkt

från det minsta. Där grunden är

maktlöshet – men inte i under-

kastelse utan i frivilligt, med-

vetet tjänande. Då skulle de

svagaste ha den största vördnaden.

De ringaste, de minst lönsamma,

de sjuka, de förlorade, de ofödda

skulle vara de mest ansedda; mot-

tagna och älskade så som Jesus själv

älskar oss från djupen. Och våra

egna företräden skulle vara ett

intet mot glädjen att få tjäna.

Jag vet inte hur långt vi kommer

här. Men ett vet jag: man måste

födas på nytt för att komma in i

det riket. Fullkomlig kärlek

driver ut all fruktan och du kan

börja leva på marken.

Konsten att vandra och äga tyngd.

Konsten att bäras av marken.

Konsten att glädjas åt upprepningen,

konsten att bära hemligheten helt öppet.

Konsten att tiga med sina lungors fulla kraft.

Konsten att vredgas under solen

och att förlåta som om det gällde livet.

Konsten att vara hel och ren,

att vara en kärlek som pågår

utan att trampa ned någon,

konsten att vara underst

och just därför veta

att man aldrig kan bli fälld.

Man måste kanske lära sig det.

Man måste kanske träna.

Men inte utan att bli kysst

om och om igen av någon som är alltihop,

som en lek,

som att hälsa på någon man inte har sett på länge,

sitta tysta tillsammans,

verkligen vilja bli INFÖRLIVAD,

glömma sig själv helt

och helt bli till,

sakligt,

en saklighet som kan vända alla kinder mot tillvaron,

aldrig rygga tillbaka för något mänskligt

och ändå veta ända ner i fötterna

var gränsen mellan ljus och mörker går.

Our sole defence, our only weapon, is a life of integrity – whether we meet honour or dishonour, praise or blame.

(2 Chor. Phillip’s transi. NT.)

Öppet brev till Fransiscus

Jag gjorde en avstickare då i juni till Miljöforum på Konstfack. Det var trångt och rörigt i föreläsningssalen. Bredvid mig satt en australier och skrev vykort hem. Det var svårt att höra vad föreläsarna sa.

Men jag minns en ung man som hette Forero och kom från Colombia. Än kan jag se hans ansikte framför mig. Han talar om imperialism. Vi ska inte skylla allt på USA, säger han. Varifrån kommer många av de nya ledarna i Sydamerika? Dom kommer från Brasilien. Så fort ett land blir större än sina grannar finns risken att vilja utöva inflytande över andra.

En gråhårig engelsman vid min sida viskar: He’s a brandfire! Engelsmannen frågar var man kan få tag på märket Grönare stad, men jag hinner inte svara, för alla föredrag avbryts av applåder och två kinesiska delegater träder in på arenan.

De ska göra ett kort besök och tala om arbetsmiljö i Kina. Två allvarliga tjänstemän slår sig ned vid bordet och öppnar sina mappar. Först läser en av dem på kinesiska från ett papper med ett nedskrivet föredrag. Sedan läser den andre (förhoppningsvis samma föredrag) på knagglig engelska. Vi får veta att i Kina har man löst problemen med arbetsmiljön och förhållandet stad–land. Folket bor i lagom stora städer och odlar grönsaker för varje stads behov.

I applåderna ber Forero att få ställa en fråga: – Eftersom jag själv är socialist tycker jag det är en förmån att få lyssna till detta. Som socialist vet jag dessutom att det är viktigt med självkritik och jag vet att ni andra delar denna syn. Därför skulle jag vilja fråga er som representerar Kina: hur ställer ni er till beslutet om nya kärnvapenprov i Frankrike? (Som bekant hade Kina då också beslutat genomföra sina prov i framtiden.)

Frågan blir inte besvarad och en viss förvirring utbryter. He’s a brandfire. Föreläsningen är slut och åhörarna samlar ihop sina stenciler. Jag går runt i utställningshallarna utanför hörsalen. Här finns allt representerat, från småfåglarnas skyddsförbund till fakta om den militära miljöförstöringen i Vietnam.

En medicinman kommer att be en bön under almarna i Kungsträdgården, en bön för världens träd. Han blir inte ensam om det, fast det vet han inte. Jag har vänner som ber för almarna.

Plötsligt fastnar jag framför en affisch med budskapet: Om du inte är en del av lösningen, är du en del av problemet. Det var då jag kom att tänka på dig, Fransiscus.

Det påstås att miljövårdarna vill ha dig som skyddshelgon. Tydligen har man upptäckt att man inte kan lita enbart på konferenser och inte ens på politikerna, man måste ta egna steg också. Jag fick ett brev från en flicka som skriver dikter och hon skrev om dig och dina vänner fåglarna:

Fågelsystrarna sitter

i det höga körsbärsträdet.

Från näbb till näbb genom århundradena

går ditt livs saga.

Och sen var det något om att ditt hjärta skulle brista om du såg hur vi har ställt till det sen du fanns. Om du inte är en del av lösningen, är du en del av problemet. Att DIN historia går från näbb till näbb genom århundradena måste bero på att du är en del av lösningen – så tydligt och enkelt så att vem som helst kan förstå. Du kallade vattnet och jorden och solen för bror och syster. Det måste vara kärlek som gav dig den synen. Tänk när vi når den jämlikheten: broder sol, syster vatten. Tänk dagen när vi ber om förlåtelse – i ord och handling. Och jag vet, Fransiscus, hur mycket du älskade Jesus. Folk skakade på huvudet åt dig, idag talar miljövårdsexperterna om dig, och jag vet att många nyfrälsta bröder och systrar idag går omkring klädda i ingenting annat än sina kläder, en sovsäck, en utsliten bibel och den rena glädje som var din, och jag undrar om dom inte är en del av lösningen.

Den blomstertid nu kommer … sjöng vi i småskolan. Man hade kräppapper runt halsen och föreställde vitsippor och gullvivor. Föräldrar svettades i solbelysta klassrum.