Våga läka: Om dissociation - en antologi 2020

By Books on Demand

Våga läka är den andra antologin i en serie av böcker om dissociation. De texter och bilder som finns i boken är skapade av människor som själva upplevt dissociation, ofta på grund av svåra eller upprepade trauman. Bidragen till den här boken är skapade utifrån tre olika teman: * Vad är det att läka? * Att hitta vägar till samarbete och läka när man är flera inuti * Att gå vidare efter läkning

Trots att många lever med, kämpar med och behöver förståelse för de dissociativa tillstånd de befinner sig i är kunskapen om dissociation fortfarande dålig. Dissociation kan se ut på många olika sätt och innebära allt från overklig-hetskänslor till att man lever med flera olika delar eller personligheter inuti. Med de här antologierna hoppas vi öka förståelsen för olika former av dissociation och för olika delar av en möjlig läkningsprocess.

Det här är en bok av dissociativa, för alla som är intresserade av dissociation. En bok med värdefulla och starka texter för dig som själv dissocierar, har någon i din närhet som gör det, som jobbar med dissociativa, eller som bara vill lära dig mer om dissociation.

Den första boken i serien var Splittrade själar, som kom 2019. Nästa bok i serien planeras komma under 2021.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Nov 25, 2020
• ISBN: 9789180073264

Book preview

Innehåll

Bild: Tre vänner i dimma Vera Nygren

Inledning

FörordLinnéa Regnlund

Triggervarningar

Vad är dissociation?Linnéa Regnlund

Bild: Bär mig Hanna B

Vad är det att läka?

T som i terapi, tålamod, tillit och tack.Elvira

Brytas ner för att byggas upp?Knyttet

Dansa foxtrot, eller?Mia

VapenvilaIsabel Ahderinne

Vägen till mitt hemlandSofia

Att tappa allt jag trodde var viktigtLinn Forsell

Som om någon lägger en varm mjuk filt över enHanna B

Du såg mig som människaPernilla Olofsson

EnhetLena Posselwhite

Orkar du med mig en stund? – att läkas av berättandeMona Andersson

Möjligheten att läka.Allvarslek

Att våga seAnnika

Ända ut i tårnaBonnie Friedh

Bild: Läkning Elina

Att hitta vägar till samarbete och läka när man är flera inuti

Jag vet bara inte hur man görHanna B

DefragmenteringSam

Läka genom samarbeteElina, Sanna, Mimi, Mian och Mina

Relationer som hjälp till kommunikationKajsa Mårtensson

Den jag var menad att bliSofia

PussletElina, Sanna, Mian och Mina

När Lilla och Stora fann varandraLena Posselwhite

Inte utan digKristoffer Cras

PojkenSofia

Det läkande kalejdoskopetEllen Kaarinadotter

Modiga ModerskeppAchillea Dahl

Barnet inutiLena Posselwhite

Bild: Hel och hållen Lena Posselwhite

Att gå vidare efter läkning

Till min inre överlevareD

Ensam är inte starkMichaela Châteaux

Efteråt. Nu.Linnéa Regnlund

GränserEllen Kaarinadotter

Är allt bra nu?Mona Andersson

Kära lilla du, lyssna till mina viskningar – Ett brev till det lilla barn jag en gång var.Annika

Bild: Tre vänner i dimma Vera Nygren

Källor till texten Vad är dissociation?

Föregående sida:

Tre vänner i dimma

Vera Nygren

Inledning

Förord

Linnéa Regnlund

Arbetet med den här boken har tagit tid. Ibland är livet sånt, långsamt. Desto roligare nu när boken i stort sett är färdig. Det blev något trots allt! Trots att det skedde genom små steg. En liten bit i taget blev det något och nu är vi här. Nästan framme. Snart har ni den i handen.

Det känns fantastiskt roligt och jag är väldigt tacksam att så många engagerat sig, hjälpt till och inte minst velat vara med i boken. Det är inte alls bara mitt projekt även om jag håller i trådarna. Vi gör det tillsammans.

Det som är mindre roligt att tänka på är att det fortfarande finns så lite kunskap om dissociation. Jag vill tro att det rör sig i rätt riktning, men ibland känns det så hopplöst. För ett par veckor sen var Anders Hansen med i podden Värvet (avsnitt 410 som kom 6 april 2020). Anders Hansen är psykiater och författare. Han är också en person som många lyssnar på eftersom han gärna föreläser och uttalar sig i media. I Värvet började de prata om schizofreni och Kristoffer Triumf som leder podden tog upp att när han var liten trodde alla att schizofreni var detsamma som personlighetsklyvning, vilket ledde till ett resonemang om just personlighetsklyvning. Enligt Anders Hansen är det bara en myt och han menar att det inte kan finnas eftersom hjärnan inte skulle kunna fungera på det sättet, så att det skulle kunna finnas flera separata personligheter i samma hjärna.

Vad byggde Anders Hansen då sina resonemang på? Forskning? Och tog han upp någon aktuell forskning om dissociation och kritiserade den? Nej, han lät sina uttalanden vila helt och hållet på tro och känsla.

Anledningen till att jag väljer att ta upp det är att det är ett tydligt exempel på att det fortfarande verkar helt okej att tro vad man vill om dissociation. Finns det eller finns det inte? Det är upp till behandlare själva att välja vilken inställning som känns mest rätt. Vilket såklart kan leda till förödande konsekvenser för den dissociativa som försöker få vård. Det mest absurda i poddsamtalet var att Anders Hansen precis efter att han berättat om sin övertygelse om att personlighetsklyvning inte finns (nej, han kallar det inte för dissociation) övergick till ett resonemang om det ansvar man har när man är en sån många lyssnar på, eftersom det man säger kan få konsekvenser. Han syftade då på uttalanden han gjort om depression och skräcken att något kan feltolkas, leda till att någon låter bli att ta medicin och i förlängningen tar livet av sig. Det verkar självklart att han inte har några problem med att säga vad som helst om dissociativa, det kan ju inte få några konsekvenser om vi inte finns.

Ja. Ibland blir jag bedrövad och tappar hoppet. Det finns så mycket som inte är som det borde. Samtidigt finns det anledning att känna hopp. Läkarkåren verkar släpa efter vad gäller kunskap om dissociation, men det betyder inte att det inte finns en chans att få hjälp för den som dissocierar. Det finns de som förstår, som vet att dissociation finns och tror på sina patienter när de berättar om sin verklighet. Det finns de som vågar se, de som försöker hjälpa.

De tre teman som samsas i denna bok handlar alla på olika sätt om läkning. Efter att ha lyssnat på Anders Hansen och tänkt på alla som tycker sig ha rätten att tro eller inte tro känns det lite extra trösterikt. Här finns gott om exempel på bra behandlare, här finns berättelser om det som fungerat, det som blivit rätt. Här beskrivs läkningsresor som någon faktiskt inte behövt göra ensam. Det är inte enkla resor, det är ofta en väldigt svår väg att gå, men mitt i det finns det så mycket hopp och styrka i att få höra människor berätta om hur det varit för dem, eller hur det är för dem just nu. Jag är tacksam för att så många har velat. Tacksam för att just den här boken blev till.

Linnéa Regnlund

Trollhättan, 29 april 2020

dissociation.nu

instagram.com/antologiprojektet

facebook.com/antologiprojektet

Triggervarningar

Det är svårt med triggervarningar, helt enkelt för att vad som helst kan vara triggande. Vad som helst kan vara förknippat med traumatiska minnen och kasta läsaren in i PTSD-symptom eller dissociation. Även om man tänker att det bara ska varnas för det värsta, var ska gränsen gå? Det är allt annat än självklart.

I den här boken finns det bara ett par triggervarningar. De teman som finns i boken handlar om läkning. Det kan vara triggade även med relationer, terapi, närhet, integration och liknande, men jag har valt att bara sätta varningar på de texter där jag upplever det som att en situation med våld eller övergrepp beskrivs så att jag ser den framför mig. Det är ändå svårt. Förmodligen kommer du tycka att någon av de triggervarningar jag satt är onödig och kanske att det saknas en varning på någon annan text.

Egentligen vill jag varna för allt i den här boken. Är du traumatiserad kan det vara befriande att läsa den, men det kan också vara svårt. Mår du dåligt av att läsa så lägg undan boken ett tag. Kanske går det bättre längre fram. Gör dig inte illa genom att ta del av mer än du egentligen orkar. Det är viktigt att du är rädd om dig. Du är viktig. Eller ni, om ni är flera inuti. Allihop är viktiga. Ta hand om er och läs bara om ni orkar.

Vad är dissociation?

Linnéa Regnlund

Den här texten har tidigare publicerats i antologin Splittrade själar. Några mycket små ändringar har gjorts.

Det är i stort sett omöjligt att ge ett enkelt svar på frågan om vad dissociation är. Dissociation är ett begrepp som innefattar en rad olika tillstånd och symptom, som inte alltid är särskilt lika varandra. För att göra det ännu mer komplicerat finns det ingen enhetlig definition av begreppet dissociation eller någon gemensam avgränsning kring vilka tillstånd som ska räknas med.

Jag ska i alla fall försöka mig på att göra en översikt över vad dissociation kan vara, men det är lika bra att börja med att säga att det inte är lätt och att det är rätt rörigt. Det känns som att ingen är överens med någon annan om någonting alls.

Jag försöker att göra texten så enkel som möjligt, men är du utan förkunskaper kan den nog ändå upplevas som tung att läsa. Du måste inte läsa den om det känns för jobbigt eller inte intresserar dig. Den finns här för den som vill fördjupa sig lite mer i den teoretiska biten. Alla texter som finns i boken är på sitt sätt en liten bit av svaret på frågan Vad är dissociation? och det är de andra texterna som är de viktigaste i den här boken, de olika personliga berättelserna.

Jag har valt att dela in den här texten i tre delar. Först går jag igenom några olika modeller med idéer om hur man kan förstå dissociation. Efter det går jag igenom de olika dissociativa tillstånden. Till sist skriver jag lite om hur det kan vara att uppleva dissociation och väldigt kort om behandling.

Olika modeller för att

förstå dissociation

Ett dissociativt spektrum

En av de mest kända modellerna som rör dissociation utgår från en idé om att all dissociation egentligen är samma fenomen som kan ta sig olika uttryck och ha olika allvarlighetsgrad. Det är en modell som handlar om det dissociativa spektrumet.

Vad är då det dissociativa spektrumet? Inom den här modellen tänker man sig att det finns fem kärnsymptom inom dissociation: amnesi, depersonalisering, derealisering, identitetsförvirring och identitetsvariation. Dessa symptom går att ha i olika kombinationer och vilka av dem man har avgör vilken diagnos inom det dissociativa spektrumet som är aktuell. Man anser att det finns några huvudsakliga diagnoser: dissociativ amnesi, dissociativ fugue, depersonaliseringssyndrom och dissociativ identitetsstörning (DID).

Det finns olika allvarlighetsgrader av dissociation. Man menar att det finns dissociation som är normal och kan vara en del av vardagslivet, som till exempel att dagdrömma. En person kan också ha en dissociativ episod eller reaktion, där dissociationen är ett sätt att skydda personen i situationer som annars skulle bli överväldigande. Det kan vara när man utsätts för fara eller något som gör att man tror att man ska dö, alltså en situation med extremt stark stress. Dissociationen är enligt det här synsättet även då normal, och den blir inte ett problem förrän den finns kvar även efter att faran eller hotet försvunnit bort, eller när den aktiveras i situationer där det inte finns något egentligt hot.

Det går att avgöra om dissociationen är en normal reaktion genom hur människor själva beskriver den. Dissociativa reaktioner beskrivs som milda både i symptomens styrka och hur mycket obehag de skapar. De som har ett dissociativt syndrom beskriver däremot det som att dissociationen påverkar dem mer negativt, de har också fler och starkare symptom och bland annat påverkas minnet i högre utsträckning.

Man kan tänka på det dissociativa spektrumet som att det handlar om olika grader på en skala. I ena änden finns den mildaste dissociationen som är helt oproblematisk, till exempel hypnos eller att man automatiserar ett beteende så man inte tänker på vad man gör. En lite svårare grad av dissociation är en dissociativ episod som kan bero på skräck, förtryck eller en överhängande fara.

Efter det finns de mildaste formerna av dissociativa syndrom, dit amnesi, fugue och depersonalisation räknas. Det följs av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), atypiska dissociativa syndrom och dissociativ identitetsstörning (DID). Den allvarligaste formen av dissociation är polyfragmenterad DID. Vad de olika formerna innebär kan du läsa om under rubriken Dissociativa tillstånd och diagnoser längre fram i den här texten.

Frasen det dissociativa spektrumet kan också användas i betydelsen alla olika dissociativa tillstånd utan att man menar just denna tolkning och indelning av tillstånden.

Avtrubbning och avskärmning

En annan modell kallas för den bilaterala. Den är inte så känd, men står för en något annorlunda syn. Till skillnad från idén med det dissociativa spektrumet innehåller den här modellen tanken att det som kallas för dissociation egentligen rör sig om två olika fenomen, två grupper av tillstånd.

Det ena fenomenet är då avtrubbning, eller detachment, som det kallas på engelska. Med avtrubbning menar man att man kan hamna i ett förändrat medvetandetillstånd. Då kan man känna det som att man har sig själv eller det man har runt omkring sig på avstånd (eller båda). Det kan handla om tillfälliga tillstånd som uppstår till exempel vid intensiv skräck. Det kan också handla om tillstånd som finns kvar över längre tid eller blir kroniska, och som kan påverka ens liv i stor utsträckning. Avtrubbning kan motsvara vad om annars brukar kallas för depersonalisation eller derealisation.

Det andra fenomenet är avskärmning (kompartmentalisering), som kallas för compartmentalization på engelska. Avskärmning är ett fenomen där man blir oförmögen att medvetet ha kontroll över vissa handlingar eller intellektuella processer som man i vanliga fall kan styra över. Informationen förloras inte, inte heller de känslomässiga delarna av det man varit med om, men man når inte dem eftersom man avskärmat sig från dem. Dissociativ amnesi och oförklarade neurologiska symptom som till exempel kramper, stupor eller tappad känsel kan vara ett resultat av avskärmning. När det kommer till mer komplexa tillstånd som fugue eller dissociativ identitetsstörning menar de som står bakom den bilaterala modellen att det förmodligen kan klassas som avskärmning (kompartmentalisering), men att det behöver undersökas mer.

Vad de olika dissociativa tillstånden innebär kan du läsa om under rubriken Dissociativa tillstånd och diagnoser längre fram i den här texten.

Strukturell dissociation

Ett annorlunda sätt att se på dissociation finns i teorin om strukturell dissociation. Grundtanken är då att personligheten har splittrats på grund av trauman. Definitionen av vad dissociation är utgår också från det. Ska något klassas som dissociation behövs en splittring, en strukturell dissociation.

Med det synsättet hamnar räknas en del symptom som annars brukar ses som dissociativa inte med. Till exempel är det vanliga tillstånd som dagdrömmar, men också transtillstånd ses som något annat än dissociation. Att försvinna bort när något är jobbigt, liksom allvarligare former av depersonalisering och derealisering, räknas bara som dissociation om orsaken till dem är en splittring i personligheten.