En trollkarl vittnar inte

By Louise Epstein

För tre månader sedan hände något som tycktes mig overkligt. Jag satt på mitt kontor och såg fukten stiga från växterna när en man med otydlig legitimation kom in och frågade om jag ville göra affärer med stadens trollkarlsförening. Trollkarlen sa att han i utbyte mot en del frön som behövdes i vissa preparat skulle låna ut ett av sina trollspön så att växterna skulle trivas ännu bättre. Jag gick med på erbjudandet. När en anställd vid botaniska trädgården ger sig i lag med trollkarlar för att förbättra sitt arbete och öka sina chanser till forskningsbidrag utgör det början på en mycket märklig och egensinnig historia som sent skall glömmas. "En trollkarl vittnar inte" är Louise Epsteins debutroman. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 13, 2020
• ISBN: 9788726580716

Book preview

författaren.

Utsikten från mitt arbetsrum ger mig ingen tröst, vattensjuk mark och konturlösa disighetsträd är vad jag ser. Trädgårdsmästarna krattar långsamt, lyfter med möda upp grenar i skottkärror och dricker sitt kaffe i det gamla Orangeriet. Tiden mellan november och januari är tung och enahanda, nästan årstidslös här vid kusten. Under den senaste tiden har jag försökt studera mig själv för att bättre förstå en del grundläggande funktioner. Jag vill veta mer om det i livet som de flesta människor delar. Hur går det till när man vaknar? Ofta vaknar jag så plötsligt att jag kolliderar med föremål. I torsdags när jag kom hem trött från institutionen och fallit i sömn, väcktes jag av telefonsignalen. Sprang upp ur sängen, slog foten och frågade: Dröjde det länge innan jag svarade? Det hade tagit mig en signal att vakna och komma till telefonen. Därför undrar jag om något i mig är berett på flykt och om alla människor upplevt samma sak.

Ute stormar det och är mörkt så när som på månen som är stor och röd. Min granne brukar säga: Cécile, januari är en farlig månad, mycket farligare än den verkar, månen kan bli för tung för sitt fäste i våra ögon. Ofta förstår jag inte vad han menar och kanske är det därför jag tycker om att lyssna på honom.

Varje dag går jag till institutionen som ligger i utkanten av den botaniska trädgården för att arbeta på min avhandling. Den är nästan färdig och handlar om tropiska växters könsliv. Från mitt fönster ser jag de upplysta växthusen. Jag skulle vilja vistas bland plantorna istället för att bara beskriva dem och på ett vetenskapligt språk klargöra deras sätt att föröka sig! Jag har hört att de behöver en assistent där borta i trädgården. I förra veckan var jag inne i ett av växthusen och fick syn på ett rum som låg en halvtrappa upp. Efter en kort tvekan gick jag dit och såg att det stod INTENDENT på dörren.

När tröttheten kommer tillåter jag mig att drömma; med öppna eller halvslutna ögon möter jag allt från stora växter till säregna färgkombinationer och det händer att skisserna blir levande och rör sig, åtminstone i mitt inre. Det är lätt att falla i dvala när man anstränger hjärnan, men jag har fler sätt att vila – gärna arbetar jag med tidningsurklippen. Min pappa hade en massa som omfattade allt från trädgårdsskötsel till poesi och samlingen förvarades i ett stort mörkt skåp som öppnades regniga dagar när mottagningen var stängd. Så tog han en bunt, satte sig vid skrivbordet, sorterade och gjorde anteckningar på baksidan av gamla kuvert. Själv samlar jag främst urklipp om djur för jag vill gärna förstå dem. Deras rörlighet, tydliga känslor och förmåga att byta vistelseort är en nödvändig kontrast till växternas liv. En del djur, som älgen, omtalas oftare än andra, men vad det betyder vet jag inte. Kanske fyller tanken på den något av människans ännu inte klarlagda behov? I en blå anteckningsbok sammanfattar jag artiklarna och sätter dem i samband med varandra.

Molnen där ute äter upp min grannes fönster, han som talar om djuren i Kina fast han aldrig varit där. Han säger att i Kina äter de hundar istället för att ha dem som husdjur. Har de inga husdjur där? frågar jag. Då säger han att de har vackra fåglar som de bär med sig i burar när de går på promenad. Och så sjunger fåglarna så att det skär i hjärtat. När männen går på lokal tar de med sig burarna. De pladdrar inte, nej, männen sitter still för att utröna vems fågel som har den vackraste sångrösten. Så talar min granne om djuren i Kina, fast nu äter molnen upp hans fönster.

När jag suttit lutad över urklippen blir jag sömnig, ofta förlorar jag mig i drömmerier. Men något inom mig vet att jag kommer att skriva avhandlingen färdig och kanske arbeta i den botaniska trädgården.

Om drömmar i drömmen och viljan att återvända till urtillståndet

Idag lämnar jag avhandlingsarbetet för att fundera på om det är möjligt att drömma i drömmen. Är det samma sak som att se en film i filmen, eller en spegel i spegeln? Ovanför mitt skrivbord hänger en bild av ett märkligt djur som tycks bundet i luften och genom fönstret ser jag träden vars konturer är upplösta av den vårliga dimman. Snart blir det vår, men jag vill hellre tala om dessa drömmar och speglar som mina tankar stannar vid. Vad är en stor mängd speglar som speglar sig i varandra? Säger de någonting om verkligheten? Min granne menar att speglar varken kan eller vill säga någonting om verkligheten. En fråga upprepas: Vad skall man visa en människa som törstar efter evighet? Kanske dessa speglar som syns i varandra. Trots att min granne vet mycket om speglar finns det inga i hans lägenhet och han säger att frånvaron av dem beror på något jag inte kan förstå. Han ser inte ut att luras. Bilden av spegeln i spegeln är inte bara svaret på människans fascination inför evigheten utan också ett sätt att mångfaldiga ingenting. Fungerar drömmar i drömmen på samma sätt? Nej, en parallell är löjlig! Trots att det går att drömma i drömmen och betrakta speglar i varandra är dessa handlingar olika till sin natur.

För att besvara frågan om det går att drömma i drömmen måste jag säga något mer om min granne eftersom det är han som indirekt gjort mig uppmärksam på detta fenomen. I torsdags när jag var inne hos honom sa han att människan har ett behov av att återvända till urtillståndet. Då förstod jag inte vad han menade. Växterna slingrade sig i hans rum, bildade genomskinliga mosaiker i lampskenet och vi hade just druckit ett glas grådask när han sa att människan får en grund när hon föds. En grund som består i en förmåga att vakna på morgonen, en vilja att sova på kvällen, ett behov av att äta och gå på dass. Sen finns det inget mer och hela livet är en kamp för att göra det större.

Varför går du aldrig ut, frågade jag.

Min vilja att återvända till urtillståndet är alldeles för stark, sa han.

Hela dagarna ägnar han åt denna grund, anstränger sig för att endast stiga upp, gå och lägga sig, äta och gå på dass. Detta har ännu inte lyckats. Det händer att han längtar efter att tippa eller se Sportspegeln och en gång för tre månader sedan saknade han sin fru. Han säger att han fortfarande drömmer och fast han anstränger sig drömmer han om annat än urtillståndet. I drömmen ser han sig själv som liten smyga ut i bakträdgården och ner mot havet för att se om havsbotten blivit frilagd. Han och hans kamrater springer i motljuset och hittar föremål. Precis vid bryggan finns ett cementrör som det låter konstigt i när man ligger på mage och ropar. I drömmen springer han och väntar att havet skall stupa.

Men det mest obehagliga, säger han, visar sig nästan alltid som drömmar i drömmen.

Sen dess har jag undrat om han har rätt. Längtar människan tillbaka till urtillståndet? Jag har tänkt så mycket att jag glömt vattna de nyplanterade grapefruktkärnorna. I natt drömde jag att en av mina drömmar spelades upp på en skärm och att jag skulle simultantolka den. Det har aldrig hänt förut. Går det att förstå drömmarnas gestaltning?

För tre veckor sedan fick jag reda på att jag fått ett deltidsvikariat som assistent i den botaniska trädgården. Eftersom arbetsuppgifterna är lätta har jag gott om tid att skriva min avhandling färdig. För tillfället håller jag på och kontrollerar mina resultat med en ny metod som tillämpas vid de ledande botaniska instituten.

När min granne är på gott humör berättar han gärna mordhistorier, antingen sådana han utrett eller sådana han hittat på och vad som är vad spelar ingen roll eftersom allt blandas till något mycket underhållande. Själv säger han att det är tillåtet att ljuga (vid vissa tillfällen) eftersom det är möjligt att verkligheten är imaginär. Han tycker om