Psykisk välmående

By Emma Andersson

I min bok kommer ni få följa med mig i min vardag där jag kämpar / kämpat för ett betydligt bättre välmående psykiskt,
där jag hittat en mer balans i vardagen för att en dag ska bli så bra som möjligt.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Nov 19, 2021
• ISBN: 9789179699925

Emma Andersson

Jag är en tjej på 37 år som är gift med Tom sedan 21 februari 2021, mitt livs kärlek, vi bor i Örkelljunga med alla våra hundar och vår gemensamma dotter Evelyn. Jag har sedan innan världens finaste son Brooklyn på 13 år, som bor i Höganäs hos sin pappa. Jag är en glad, positiv, snäll och en mycket envis tjej som tycker om att skratta. Jag älskar min familj över allt annat.

Book preview

Psykisk välmående

Förord !

Kapitel ETT!

Kapitel TVÅ !

Kapitel TRE !

Kapitel FYRA !

Slutord !

Impressum

Förord !

Som jag skrev i min första bok så har jag lidit av psykisk ohälsa sen Juni 2014 och kommer säkert alltid göra det mer eller mindre,

det gäller bara att hitta en balans i sitt liv för att kunna leva med det. 

Sedan vi fick veta att jag väntade barn efter knappt 3 veckor tillsammans så hände där något med mig, jag fick tillbaka mitt liv, jag blev super glad för vi skulle få barn , vi skulle bli föräldrar, vi skulle gå igenom en graviditet tillsammans , vi skulle uppfostra vårt barn tillsammans.

Mitt mående har blivit så otroligt mycket bättre, visst finns där dagar då det är kämpigt också, men de är inte lika ofta som innan. 

Ge aldrig UPP, fortsätt KÄMPA, det blir BÄTTRE med tiden. 

Fortfarande kommer det mesta jag skrivit även i denna boken från min kalender, vissa inlägg från min blogg www.snutissen.blogg.se

Nu njuter jag av mamma ledighet sedan får vi se vad livet för oss. 

Kapitel ETT! 

Den 4 Juni 2020 det var den dagen jag inte ville skulle komma, när jag vaknade på morgonen så slog hjärtat tusen slag i minuten, paniken kom, ångesten kom, jag vill inte gå upp från sängen, ville inte ha denna dagen alls, R var hemma med lopporna för de var sjuka, han hjälpte mig en massa på morgonen så jag kunde försöka tänka klart och få med mig allting jag behövde denna dagen. Sagt och gjort så gick jag till bussen och begav mig in till Helsingborg, jag skulle nämligen på rättegång hela dagen och skulle behöva möta mitt ex J efter 4 år sedan sist, så skulle jag behöva se honom, killen som misshandlat mig några gånger, killen som spräckte min trumhinna där hörseln aldrig blivit sig likt igen, huvudet som blev slagit i ytterdörren så pass att nacken fick stryk, där kotor är förflyttade och lever med konstant diskbråck, där även ryggen tog stryk den där kvällen när han kasta mig in i sovrumsväggen och tryckte upp sängen mot mig, där och då trodde jag att nu dör jag, jag kommer aldrig överleva detta, men sagt och gjort jag klara det, några dagar senare var det slut mellan oss.

När jag klev in på Helsingborgs Tingsrätt så gjorde jag det rak i ryggen och huvudet uppåt, jag skulle klara av att se svinet i ögonen, jag skulle överleva dessa 8 timmar i en rättegång, självklart så hade han hela sin familj med sig, hans vänner med sig, och jag kom själv skulle inte sjunka så lågt att jag tog med någon på min rättegång, där fanns så klart några nyfikna personer från Höganäs på min rättegång helt sjukt, i första pausen så fick man stå till svars på hur man kunde gjort allt detta, hur hemsk man var som människa, hur man kunnat lurat den man levde med så, och om man inte hade någon skam i kroppen ?

Det var en mycket tuff och jobbig rättegång men den gick bra ändå, jag var stolt över mig själv som klarade av att gå på rättegången ens, att jag klarade av att se honom, att jag tog mig igenom denna helt själv tillsammans med min advokat. 

Under tiden jag var i väg så hörde min bror av sig massa, min mamma med, R med, alla brydde sig trots ingen var med, i alla pauser så ringde jag R och pratade med honom, min stöttepelare ( trodde jag ) men egentligen så svek han, han svek när man behövde honom som mest,  när rättegången väl var klar så kom mamma in till Helsingborg och hämtade hem mig så jag slapp ta bussen, vi gick igenom hela rättegången tillsammans i bilen, jag sa flera gånger jag är stolt över mig själv för jag klarade denna dagen, väl hemma så följde mamma med upp ett tag och sa hej till R och lopporna, alla blev glada av att se mig. 

Kändes skönt att få komma hem till sin trygghet, sina älsklingar, Brooklyn var hemma hos mamma och skulle sova där den natten.

Efter ett tag så körde mamma hem, då hade hon fått kärlek massa av lopporna och vi skulle fixa kvällsmaten tillsammans, men mamma hann inte mer än stänga dörren förrän R frågar mig hur allting gick i dag ?

Min första tanke som dök upp i huvudet var ju så klart att det gick bra, för det gjorde verkligen det, jag tyckte att det kändes bra men där missuppfattade vi varandra jag och R, han trodde att det gick så pass bra att jag inte skulle få något straff alls, jag menade att det gick bra för jag klarade av dagen, jag var stolt över mig själv, när jag sen berättade för R vad min advokat sagt om allting och hur han trodde det skulle gå för mig, så behövde inte R säga något mer för jag såg på hans ansiktsuttryck vad han tyckte om allting, där i vårt gemensamma badrum så sprutade tårarna för jag visste att detta var slutet mellan oss.

R valde att göra slut på allting där och då fast jag inte fått någon dom ännu, den kom ju 2 veckor senare alltså 18 juni kl 11.00 skulle jag få veta.

Vårt förhållande var över där och då, allting vi gått igenom var som bortblåst, det var som om ingenting betytt något för honom.

Minns jag lade mig i Brooklyns säng och grät massa, helt förkrossad, hjärtat totalt krossat, trodde jag drömt allting, skicka massa sms till min Mamma, hon trodde jag skojade med henne men inte fasiken skojar man om att man blivit dumpad bara så där, slutade