Tabu: 10 noveller av B. J. Hermansson - erotisk novellsamling

By B. J. Hermansson

Tabu är en samling erotiska noveller som utforskar det som enligt konventionerna gränsar till det olovliga. Genom att låta sina karaktärer släppa på hämningarna och ge efter för sina innersta begär vidgar författaren B.J. Hermansson såväl på deras som läsarens vyer. Här skildras bland annat den dominanta relationen mellan en chef och en anställd, samt åtrån som uppstår mellan en student och hennes tjugo år äldre litteraturprofessor; vi får möta karaktärer som förför och låter sig förföras, utforskar förbjudna platser och tänjer på gränserna mellan rätt och fel. Novellsamlingen innehåller novellerna: Trekanten, Tiotusen meter, Till chefens förfogande, Syndafjället, Sexkryssningen, Magistern, Leka med elden, Gigolo, Fotografen, En vågad lek.-

• Language: Svenska
• Publisher: LUST
• Release date: Oct 20, 2020
• ISBN: 9788726643985

Book preview

B. J. Hermansson

Tabu: 10 noveller av B. J. Hermansson - erotisk novellsamling

LUST

Tabu: 10 noveller av B. J. Hermansson - erotisk novellsamling

Original title

B. J. Hermansson Compilation 4

Copyright © 2020 B. J. Hermansson och SAGA Egmont

All rights reserved

ISBN: 9788726643985

Omslagsfoto: Shutterstock

1. E-boksutgåva, 2020

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Till chefens förfogande

Aldrig tidigare har jag mött en kvinna som henne.

Att jag träffat både en och annan som haft hennes egenskaper, det är förstås sant. Kvinnor som varit starka, målmedvetna – och säkra. På sig själva och på sin sak. Men aldrig har jag mött en kvinna som verkligen tyckts känna detta till hundra procent. Som varit så tveklös i sitt sätt att vara. Så helt och hållet – självklar.

Jag har nog alltid, så länge jag kan minnas, fascinerats av denna typ av kvinna. Redan i min ungdoms år tyckte jag att dessa kvinnor var de allra mest intressanta – även om jag, för all del, hade ett stort intresse för dem alla. Men på något sätt var de, med dessa personligheter, för mig ännu mer spännande då deras sätt att vara inte var som alla andras. De allra flesta tycktes i denna ålder osäkra, killarna och jag själv inkluderad. Men det fanns också en och annan, inte många, men då och då stötte jag på dem, av dessa unga kvinnor som redan mycket tidigt tycktes ha hittat sig själva. Sin självklara rätt, sitt självförtroende. Med åren har dessa kvinnor till min egen förtjusning blivit allt fler, men jag skulle ändå säga att många fortfarande är osäkra, i alla fall i sin framtoning. Jag själv är likadan. Tillbakadragen. Kanske är de rädda för att ta för sig – för att visa sig bättre än någon annan. Detta gäller förstås, i allra högsta grad, även männen. Antagligen har det inte ens med personen att göra, absolut inte med kön – mest sannolikt är att det har med samhällets och dess många gånger högst orimliga normer att göra. Man förväntas att vara på ett sätt – och det är alldeles för lätt att låta sig förföras och följa detta …

Jag ser mig själv som självsäker. Innerst inne. Jag ser mig själv som modig. Som trygg i mig själv. Som någon som vet vad jag tycker och tänker – men som också är öppen för att lyssna på andra. Något som förövrigt fler män måste bli bättre på, i min mening. Men jag är säker på min sak, det är jag. En del tycker att det är … charmigt? Jag vet inte om det är rätt ord, men jag vet i alla fall att en del kvinnor faller för mannen som är säker i sig själv och sitt varande. Andra anser, det kan jag försäkra lika starkt som jag är säker på det andra, att det är ett sätt som är ganska icke förtjusande. Jag kan förstå båda sidorna, det kan jag.

Genom mitt sätt att vara, och se mig vara, har jag en extra stark benägenhet att identifiera mig med kvinnor som också tycks vara på detta sätt. Jag träffar dem numera sällan, men då och då möter jag en sådan kvinna. Inte så att hon är som mig, absolut inte. Att falla för någon som är sin spegelbild skulle jag aldrig ens tänka tanken på – det skulle jag inte vilja. Men någon med dessa egenskaper, denna styrka, denna vilja. Den personlighet som jag själv känner, den som jag själv kanske snarare vill identifiera mig med – än vad jag alla gånger är. Denna kvinna fascinerar mig. Denna kvinna skapar frågor hos mig. Nyfikenhet. En vilja att veta mer. Hur är hon? Hur tänker hon? Hur ser hon på saker och ting?

Jag har länge drömt om att ledas, förföras och till och med domineras av en kvinna. Men aldrig har jag kommit riktigt hela vägen. En och annan har jag utforskat en del av denna sida tillsammans med. Men olikheter i vilja och nyfikenhet har gjort att vi inte gått hela vägen, till det stadie som jag själv känner mig nyfiken på. Jag skulle vilja bli förförd av en kvinna. Sedd av en kvinna som bestämmer sig för att ta mig, inte genom försiktighet, lugn och längtan – utan genom att vara rättfram. Nästa oförskämt rättfram … Ändå har jag inte nått dit. Haft turen nog. Ändå har jag inte träffat den kvinnan. Istället har jag med tiden blivit mer och mer tillbakadragen själv. Mer och mer nöjd med något som kanske inte känns helt och hållet rätt.

Tills nu.

Jag är kanske tio, till och med femton, år yngre än henne. Hon har en svart kjol på sig. En vit skjorta som är instoppad i kjolen och ovanpå detta en svart kavaj. Hon har mörkbrunt hår uppsatt i en tofs. Hon sträcker fram sin hand och vi hälsar i ett starkt handslag. Hon presenterar sig och hälsar mig välkommen. Hennes blick är intensiv. Hennes ögonbryn är smala, tydliga. Läpparna är målade i mörkrött och runt hennes ögon finns säkra markeringar av kajal. Jag tänker genast att hon är sexig. Väldigt sexig.

Hon visar mig till mitt skrivbord, där jag slår mig ner och får instruktioner för vad jag ska göra för att komma igång. En kollega kommer fram och hälsar och berättar att han ska hjälpa mig att komma in i ställningarna. Jag känner mig påtagligt nervös inför denna första dag, det är en märklig känsla. Jag brukar inte känna mig nervös. Men situationen är förstås ny, platsen och uppgifterna och människorna. Jag startar datorn och sätter mig in i uppgifterna. Från min plats ser jag in i hennes rum, vilket har glasdörrar ut mot det övriga kontorslandskapet. Jag har fått platsen som är längst fram, och åt vänster finns hennes rum, bara några meter ifrån mig.

Jag iakttar henne ytterligare från min plats. När vi hälsade var jag för nervös för att kunna se henne ordentligt. Jag såg att hon var attraktiv, sexig, hennes starka drag i ansiktet, och det var ingen tvekan om att jag tyckte om hennes utseende. Och jag märkte att även andra organ i min kropp, inte bara mina ögon, gillade henne. Jag skyndade mig därför att snabbt tänka på annat. Fokusera på det nya arbetet, på de nya uppgifterna, och skjuta iakttagelserna till ett annat tillfälle. Men nu iakttar jag henne ytterligare. Jag slår vad om att männen på arbetsplatsen trånar efter henne. Och att hon är upptagen sedan en lång tid tillbaka av någon som tillfredsställer henne efter bästa möjliga förmåga. Jag är säker på att hon valt någon som ger henne allt.

De första dagarna passerar. Jag lär mig min nya arbetsplats. Jag lär mig namnen på kollegorna och jag lär mig mina uppgifter. Jag är säker på att jag kommer trivas. Och mer och mer kommer nu mitt rätta jag fram. Det jag som jag tycker om, det jag som jag identifierar mig mer med, så som jag vill vara. Jag blir mer och mer säker. Jag vågar ta för mig. Jag vågar skämta. Jag vågar rätt och slätt vara mig själv. Jag märker att mina kollegor uppskattar detta. Jag kommer som en frisk fläkt till ett arbete som behöver något nytt. Men mest av allt märker jag att hon tycker om det …

Första dagarna ser hon mig knappt. Hon sitter vid sitt skrivbord och tycks vara fullt upptagen med sina uppgifter, de har hennes konstanta fokus. Men ju mer jag börjar ta för mig desto mer märker jag att hon lägger märke till mig. Jag upptäcker det vid tillfällen när jag står i köket och fyller på min kaffekopp och säger något som får en av mina kollegor att skratta. Hon kommer in, hon ser på mig med en blick som är svår att tyda. Antagligen försöker hon få grepp om mig, tänker jag. Jag märker det också vid ett flertal tillfällen när jag ser upp från min datorskärm, och ser åt vänster – och upptäcker hur hon snabbt, från att ha sett åt mitt håll, byter ställning och ser åt ett annat håll. Vanligtvis ner i några papper som inte ligger framför henne utan någonstans på skrivbordet – vilka hon måste börja bläddra bland. Vid möten och samtal med mina kollegor, märker jag snart att hon för stor respekt med sig. Alla känner väl till hennes kunskap, hennes förmåga – hennes säkerhet. Hon har styrt företaget i över tjugo år och det har gått bättre och bättre för varje år som passerat. Hon har hela tiden varit säker på sig själv. Lyssnat till andra, säger kollegorna, men i slutändan alltid valt att gå på sin egen övertygelse snarare än råden från någon annan. Trots mycket osäkerhet i dessa situationer, rädsla framförallt för att företaget ska möta nederlag – har det i de allra flesta fallen visat sig vara rätt av henne att göra så. Hon är en omtyckt och uppskattad chef för sitt sätta att styra företaget. Jag börjar höra mig för med mina kollegor om henne allt mer. Frågar om hennes liv. Frågar vilka hennes intressen är. Frågar om hon har familj. Frågar om hennes bakgrund, vad hon gjorde innan hon startade företaget, och så vidare. Detaljer, som på något sätt kan stilla denna nyfikenhet som allt mer börjar ta större beredskap inom min kropp. Jag ser henne som denna chef, denna trygga och självsäkra kvinna. Vass, stark, säker. Klipsk. Egenskaper som gör henne väldigt, väldigt attraktiv i mina ögon. Men förutom detta – förutom dessa självklara karaktärsdrag – vem är hon? Oavsett vem jag frågar, hur mycket jag än försöker att lirka, att ställa frågan på det sättet eller det sättet, står det snart klart att det inte är någon som vet någonting om henne. Annat än hur hon är som chef. Annat än hur hon styr företaget och handleder sina anställda. Uppfattningarna avseende detta går inte isär, samtliga kollegor har samma bild av henne. Men ingen vet någonting annat. Något direkt personligt. Något direkt … privat. Och detta, denna insikt, den gör mig fylld av ett måste. Ett måste som från denna stund växer och växer och jag kommer med tiden inte att kunna hejda det. Jag förstår detta från första stund. Hon har tagit mig, kanske mycket omedvetet, i sitt våld. Hon har gjort mig totalt nyfiken. När jag kommer fram till detta kan jag inte släppa det. Jag kan omöjligt släppa henne. Min vilja om att veta mer. Att lära känna denna kvinna … på djupet. Men hur ska jag gå tillväga? Hur ska jag få veta vem denna kvinna är?

Som sagt. Jag märker att hon ser åt mitt håll mer och mer. Eller inbillar jag mig? Varför skulle hon se mig av alla – egentligen? Men jag vill tro att det är så, även om jag inte kan förstå varför. Att hon följer mig med blicken. Att jag kan känna det när jag sitter vid mitt skrivbord. Känner att jag är iakttagen. Att någon följer mina rörelser. Det är en känsla som ofta visar sig vara sann, vill jag påstå. Jag vänder min blick, och jag möter hennes. Mycket, mycket flyktigt – för varje gång viker hon undan och börjar pilla med något. Fullt upptagen. Är hon nyfiken? Vill hon veta mer? Jag ställer mig frågan oftare. Handlar nyfikenheten om att se så att jag gör ett bra arbete? Att jag inte sitter och slöar och binder min tid – för något som inte är till företagets fördel? Eller handlar det om … mig? Jag blir styv vid tanken. Vid tanken på att kanske, kanske sitter hon där och tänker på saker som hon skulle vilja göra, med mig? Jag vet att det är högst osannolikt, hon kan tänka på vad som helst. Men något får mig att känna att det faktiskt kan vara så.

En vecka senare kallar hon mig till sitt kontor. Det visar sig att jag hade helt och hållet rätt. Att denna kvinna, min chef, är något så mycket mer än den säkra ledaren för sina anställda. Hon är också en förförerska. En kvinna som tar vad hon vill ha. Som är lika säker i sängen som hon är när hon beslutar om företagets framtid. Aldrig, aldrig hade jag trott att jag skulle vara med om detta. Eller göra något liknande.

Men det händer.

Jag slår mig ner på stolen