Jag kan visst förändra världen: Tillsammans med mina hundar

By Anette Olkerud

Den här lilla boken handlar om stora saker.
Hur vi, var och en av oss, kan bidra till att förändra världen till det bättre bara genom vårt sätt att vara - mot såväl oss själva som mot andra.
Den handlar också om hundar och hur de kan påverka våra liv och vi deras.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Apr 2, 2019
• ISBN: 9789178513383

Anette Olkerud

Anette Olkerud har sin bakgrund i kriminalvården men arbetar idag som terapihundsförare, hundpsykolog, instruktör och livscoach. Hon har sedan 2014 företaget Luddhund som erbjuder kurser och utbildningar till både två- och fyrbenta.

Book preview

Till mina föräldrar som gav mig förmågan att tänka

fritt och bli en egen individ.

Jag älskar er oändligt!

Innehållsförteckning

Förord

Hur det började

Mina första, egna hundar

Ludde

Malte

Terapihundarna

Insikter

Om lågaffektivt bemötande

Metoder inom lågaffektivt bemötande

Hundträning med lågaffektivt bemötande

Om mindfulness

Hur mindfulness påverkar oss

Mindfulness och hundar

Coachning

Jag känner lite oro

Jag kan förändra världen

Mina källor till kunskap

Förord

Jag som skrivit denna bok har funderat kring det här med relationer och bemötanden under vad som nästan känns som en evighet och nu bad denna bok om att få bli skriven. Eller så var det min hjärna som ville städa ut fyrtio års funderingar och resonemang och göra plats för lite nytt.

Som läsare kommer du att få inblick i LAB (Lågaffektivt bemötande), Mindfulness, terapihundars arbete, coachning och många av alla mina funderingar och resonemang.

Min förhoppning är att du ska ta dig ända till slutet av boken och uppleva några Aha! och några Jaså, du tänker så! på vägen dit.

Om jag lyckas väl så kommer du även att få med dig nya verktyg att använda i dina egna relationer till andra levande varelser.

/Anette Olkerud

Hur det började

Jag växte upp i en familj bestående av min mamma, pappa, storasyster och storebror. Alla helger firades enligt tradition och så även födelsedagar. Mina syskon hade kalas och det bjöds in mängder med folk. Mitt problem var att stora folksamlingar på en begränsad yta inomhus fick mig att vilja fly. Detta är något som jag funderat kring under större delen av mitt liv eftersom jag i grunden är en väldigt social person som är uppriktigt intresserad och nyfiken på andra människor.

Under min uppväxt ägnade sig en av mina morbröder åt att föda upp hundar av rasen golden retriever. Tiken var en fantastisk hund med ett lugn och en stabilitet som överfördes till hennes valpar. Morbror nummer två födde inte upp egna hundar men hade alltid minst en hund vid sin sida fram till sin död. Bäst minns jag hans stora, trygga St Bernhard som liksom lufsade sig fram genom livet med en helt egen agenda. Morbror nummer tre hade även han hundar av olika ras och storlek och som barn älskade jag dem alla. Tillsammans med hundarna var livet alltid lätt och begripligt.

Det föll sig så att en av de valpar min uppfödande morbror hade sålt visade sig fara illa. Så till den grad att han helt sonika åkte till köparen och tog tillbaka hunden. Vad han skulle göra med den fanns det dock ingen plan för och efter viss övertalning hamnade denna strykrädda lilla hund i vår familj. Min mamma utformade strikta regler om hur denna hund skulle bemötas och att den som gjorde honom illa eller skrämde honom skulle råka ut för ohyggliga saker! Ingen av oss barn skulle någonsin bete sig illa mot ett djur och så heller inte mot denna lilla hund.

När han först kom till oss kröp han efter väggarna och om vi syskon råkade i luven på varandra gömde han sig på de trängsta ställen huset kunde uppbringa.

Vi kunde inte klappa honom utan att han la hela svansen under magen och sänkte huvudet mot golvet.

Den enda han verkade ha förtroende för var mamma. Hon gav honom mat, tog honom på långa promenader och nu i vuxen ålder så tror jag att han blev lika viktig i hennes liv som hon blev för honom.

Med tiden ökade hans förtroende även för oss barn och vi lärde honom att leka. Det var inget som föll sig naturligt för honom men barn kan ha stort tålamod om så krävs.

Under sitt långa liv var han med på familjesemester i Finland, vilket innebar mycket bilåkande och en väldigt lång tur med båt mellan Sverige och Finland. Det var tillåtet att rasta hundarna på däck men vår lilla kille betraktade