Så vitt jag förstått: Försök till förklaringar

By Christer Hjorth

Den här boken handlar om verktyget språk - om hur det är uppbyggt av ljud, ord och meningar, om hur vi med hjälp av ordklasser och satsdelar kan förstå det bättre och om hur vi kan förbättra vår egen förmåga både att tala inför publik och att skriva. Som historiskt perspektiv finns här också några allmänna reflektioner kring våra ortnamn.

Författarens tydliga ambition är att berätta, beskriva och förklara på ett lättillgängligt och underhållande sätt, utan att göra avkall på saklighet och korrekthet. Med liknelser, analogier och berättelser av olika slag försöker författaren åskådliggöra faktainnehållet och göra läsandet mer lustbetonat.

Det här är en bok för dig som vill fräscha upp dina gamla skolkunskaper i grammatik och för dig som vill förbättra ditt eget skrivande och din egen förmåga att tala inför andra. Eller för dig som helt enkelt vill läsa något relativt lättsamt om språk.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 23, 2019
• ISBN: 9789178512980

Christer Hjorth

Säger en persons yrke någonting om vem han eller hon är? I så fall kan nämnas att författaren till den här boken är en person som tillbringat hela sitt yrkesliv inom så kallad offentlig verksamhet (som förvaltningschef, rektor, studierektor och lärare, nu nämnt i omvänd kronologisk ordning). Eller är det mer relevant att redogöra för vad personen har valt att ägna sig åt utanför sitt yrkesliv? Men en sådan lista kan lätt bli oöverskådligt lång. Och om man då gör ett urval, är det frestande att bara ta med det som passar in i sammanhanget. Det skulle alltså kunna stå här att författaren i hela sitt liv varit intresserad av iakttagande, reflekterande, läsande, lärande, skrivande. Och det vore väl i och för sig inte direkt osant. Men det skulle definitivt inte ge en allsidig och objektiv bild. Så ett betydligt bättre alternativ, om man nu vill veta vem författaren är, det är att ta del av innehållet i EN SORTS HANDBOK. De idéer, teorier och metoder som beskrivs i boken ger även en bild av författaren.

Book preview

Till dig som inte redan vet och kan allt

"We all got holes to fill

Them holes are all that’s real

Some fall on you like a storm

Sometimes you dig your own

The choice is yours to make

Time is yours to take

Some dive into the sea

Some toil upon a stone

To live’s to fly

Low and high

So shake the dust off of your wings

And the sleep out of your eyes"

(Townes van Zandt)

INNEHÅLL

FÖRORD

GRAMMATIK

Vårt behov av grammatik

Vad har vi för nytta av det här?

Ett antal skäl

Språkets byggstenar

Ord och meningar

Ett helt vanligt möblemang

Fonem, morfem och ord

Indelning i klasser

Vad är vad i meningen?

På middag med ordens klassföreståndare

Inbjudan

De första gästerna

Substantiv

Adjektiv och Räkneord

Pronomen

Snabbrepetition i köket

Substantiv i vid bemärkelse

Bestämt eller inte

Genus – han, hon, den eller det

Ett eller flera

Hur orden fungerar i en sats

Adjektiv – bestämning som beskriver

Pronomen som villigt ersätter

De personliga

Ägarna – de possessiva

Nyttan igen

Första, andra, tredje

Utpekande, tillbakasyftande, obestämda och frågande

Förrätten

Verb och Adverb presenterar sig

Interjektion och Preposition

Systrarna Konjunktion och Subjunktion

Äntligen mat

Verb börjar konversera

Tidsformer … eller tempus

Ett inpass om ordbildning – suffix, prefix och sammansättning

Svaga, starka och oregelbundna verb

Fler tidsformer eller tempus

Tema

Konjugationer

Imperativ

Particip

Efterrätt med tacktal

Kaffe med konjak

Refrängen

Mitt uppdrag

På kondis med satsdelarna

Exempelmening med två satsled

Subjekt och predikat

Adverbial och frågorna när, var, hur

Predikat med verb i olika tempus

Objekt

Ackusativobjekt och dativobjekt

Transitiva och intransitiva verb

Huvudsats och bisats

Fortsatt analys

Bisats och huvudsats igen

Aktiv och passiv sats

Hög tid för predikatsfyllnad

Subjektiv predikatsfyllnad

Objektiv predikatsfyllnad

Attribut

Examen

På felaktigt sätt

Register till sidorna 15 – 90

SKRIVANDE

Sådant som gör läsandet svårare

Resonemang kring en modell

Störningar av olika slag

Språket

Nivån

Stilen

Substansen

Tanken bakom

Innehållet, attityden och layouten

Att gardera sig mot störningar

Språkriktighet

Vanliga fel och vanliga råd

Nio vanliga fel

Skriva som man talar?

Skriva enkelt och inte krångla till det

Förkortningar

Till sist och apropå förkortningar

Språket och det dunkelt tänkta

Tankereda

Faktum eller åsikt

Syfte och mål

Olika slags mål

Reda i tanken – reda i formuleringen

Tankeredan som begrepp

Att få en text överskådlig

Rubriker

Som en hierarkiskt byggd organisation

Rubrikerna i den här boken

Sätten att markera

Till vilken nytta?

Regler och begrepp

Regler i allmänhet

Några vettiga regler för skrivandet

Symmetriregeln

Subjektsregeln

Kontamination,tautologi och katakres

Syftning

Dubbelt supinum

Särskrivning

Böjningsformer och stavning

Skiljetecken och andra skrivtecken

Direkt anföring

Indirekt anföring

Hjälp nära till hands

Disposition och layout

Hur man presenterar sitt material

Alternativa sätt att disponera

Börja och sluta

Rättvisa åt det skrivna

Det vi ser på skärmen eller pappret

Indelning i stycken

ORTNAMN

Det jag lärde mig om ortnamn

Bebyggelse, natur och ägor

Folkliga förklaringar

Namnets ursprungliga syfte

En lång väg där man måste bära

Samtidigt lite riskabelt

Namnets äldre former

Ingen förtvivlad ungmö

De glömda orden

Namnets äldre dialektuttal

En uggla i vargakläder

Några små skutt

Vad ska vi ha namnen till?

Till vilken nytta

När beskrivningen blir ett namn

Hej, jag heter Den egensinnige

Du vet, den där platsen där…

TALA INFÖR PUBLIK

Hur det än är

Kännetecknen på en bra framställning

Engagemanget

Publikkontakten

Rätta nivån

Klarheten och konkretionen

Variationen

Friheten från manus

Hjälpmedlen

Tiden

Planeringen

Mindmappen

Först vad och i vilken ordning

Och sedan hur

Förberedelserna

Typ av talsituation

Typ av manus

Något att lägga ner tid på

Genomförandet

Inledningen

Uppmärksamhet

Intresse

Själva ämnet

Kontrollfrågor

Vad skulle det i så fall tillföra?

Retoriken – konsten att övertyga

Tes och argument

Ett tips vid argumentation

Pauser och tid för begrundan

Avslutningen

Nyckelord kombinerade med hela nyckelmeningar

Slutintryck

Att vara beredd

Det som skulle kunna hända

Att undvika

Avbrott för att svara på frågor

Behöver vi anteckna själva?

Uppträdandet

Rösten

Hur Demósthenes lärde sig tala inför publik

Den okända historien om Demósthenes yngre bror

Ta hjälp av andras ögon och öron

Om nervositet

Om talpauser

Om störningar

Demósthenes profetia

Belöningen

Mycket att lära

FÖRORD

Först

Först hade jag tänkt förklara för dig vad det här är för slags bok. Om grammatiken hade jag tänkt skriva att den var den allra första språkteori som jag kom i kontakt med i mitt liv. Jag var elva år, gick i ett-fem på realskolan i Vänersborg och hade fått en engagerad lärare i svenska. Han visade oss hur språket fungerar. Den genuina glädje jag kände över de där upptäckterna har inte falnat än.

Om språkriktigheten hade jag tänkt skriva att jag några år senare, när jag var i sjuttonårsåldern och gick på gymnasiet i Trollhättan, insåg att det jag lämnar ifrån mig i skrift ofta är det enda som andra människor har som grund för att skapa sin bild av mig. Under resten av mitt liv har jag fått det bekräftat otaliga gånger.

Om ortnamnen skulle jag ha skrivit att jag redan som barn började undra över namn som Gardesanna, Kopparklinten och Åsaka – varför heter de där platserna just så? Och jag skulle ha skrivit några ord om när jag i tjugoårsåldern började läsa Nordiska språk på universitet i Uppsala och då lärde mig ett par enkla metoder för att ta reda på just sådant.

Om ämnet att tala inför publik hade jag tänkt nämna något om den tillfredsställelse (nästan på gränsen till lycka) som jag långt senare i livet kände de gånger då mina egna framträdande i olika sammanhang ledde till att åhörarna blev precis det jag önskade att de skulle bli – övertygade, entusiastiska, upprörda, insatta, roade …

Men sedan

Ja, det där hade jag tänkt skriva. Men så råkade jag läsa vad Johann Wolfgang von Goethe sa om saken för mer än tvåhundra år sedan: Det meningslösa med förord är att ju mer en författare strävar efter att förklara sig, desto mer förvirring skapar han.

Då det blev till att tänka om. Mer förvirring vill man ju helst inte orsaka. När jag sedan fick jag reda på att Isaac B. Singer, 1978 års nobelpristagare i litteratur, hade sagt att papperskorgen är författarens bästa vän, då förstod jag vad jag borde göra. Inget förord överhuvudtaget.

Och till sist

Men innan jag hunnit göra slag i saken och raderat alltihop, kom jag att tänka på Joseph Conrads ord: Man skriver bara halva boken. Den andra halvan ligger hos läsaren. Och den som har skrivit en sådana suverän bok som Mörkrets hjärta borde veta. Så jag lät de här raderna vara kvar som förord. Halva ansvaret är ditt. Du gör som du vill.

A. GRAMMATIK

1. Vårt behov av grammatik

Vad har vi för nytta av det här?

Bara ordet grammatik kan få huden att knottra sig på vissa. Om det är din bergfasta åsikt att du inte har något som helst behov av någon grammatikkunskap, då kan du sluta läsa här. Om du nu överhuvudtaget kom så här långt – kanske spottade du ur dig ett tvi tvi tvi redan när du såg rubriken häruppe.

Ja, kanske är du en sådan som säger att "asch, det där med grammatik har man ingen som helst nytta av – det är aldrig någon som har klagat på hur jag skriver och pratar, fast jag inte vet ett skvatt om verb eller subjekt och allt vad det nu heter".

Och jag, jag ska väl då inte komma dragandes med några antydningar om att det där bara kan vara ett utslag av andras finkänslighet. Jag kommer alltså inte att säga: Det märks.

För du vet, det är på samma sätt som när man tycker att någon har dålig andedräkt, en misslyckad tatuering eller fotsvett. Man säger det inte gärna rent ut. Men man lägger märke till det.

Ett antal skäl

När jag nu ska ägna två långa kapitel år grammatiken, är det väl på sin plats att jag åtminstone ger några skäl till att jag själv tycker att detta är angeläget. Och inte bara angeläget utan också roligt och intressant. Så när menar jag då att vi har nytta av att kunna en del av det här? Och varför?

Ett sådant tillfälle kan vara när vi ska förklara något som har med språk att göra. Om vi ska kunna prata om en text som någon har skrivit, om vi ska kunna resonera om språkriktighet, om vi ska kunna förklara varför ett visst uttryckssätt inte är så lyckat, då har vi stor nytta av att ha ord för det vi vill säga. Det är precis som inom vilket annat område som helst – utan fackorden blir det ganska torftigt. Försök att beskriva din nya systemkamera för någon som aldrig har hört ord som bländare, exponering, skärpedjup, upplösning och autofokus, så förstår du vad jag menar.

Ett annat tillfälle kan vara när vi ska granska och bedöma något som vi själva har skrivit. Om det är viktigt för oss att den eller de som kommer att läsa vår text också ska fatta precis vad vi menar, bör vi se till att vårt språk är klart, tydligt och ändamålsenligt. Grundläggande kunskaper i grammatik gör det lättare att få det så.

Oftast vill man ju bli förstådd. Nog är det lite frustrerande när internetbutikens kundtjänst inte alls verkar begripa vad felet är på datorn som man köpte därifrån i förra veckan – trots att man i ett långt mejl försökt beskriva det.

Och hur ska man formulera sig i brevet som man skriver och bifogar sin ansökan till det där nya jobbet som man så gärna vill ha? Man vill ju att ens tilltänkta arbetsgivare ska få en optimimalt positiv bild av en själv.

Ett tredje tillfälle kan vara när vi ska hjälpa någon att lära sig ett främmande språk. Anta att vi ska förklara varför orden i den tyska meningen Ich habe nicht verstanden, was du gesagt hast kommer i den ordning som de gör.

På svenska säger vi ju inte Jag har inte förstått vad du sagt har.

Eller anta att vi ska få någon att förstå varför det på engelska heter a clear answer men I saw it clearly. På svenska heter det ju klart i båda fallen.

Tre olika tillfällen, tre skäl – och det finns förstås många fler. Det kan till och med vara så att man helt enkelt känner sig tillfreds med att upptäcka och förstå lite mer av det fascinerande verktyg som vårt språk utgör. Att uppleva glädjen som finns i själva utforskandet och i insikterna: "Aha, det är alltså så det fungerar. Jaså, det är därför som det …"

Studiet av grammatik får oss att inse att meningar som en människa konstruerar med tanklös lätthet är små underverk av suveränt avstämda funktioner och krafter.

(Ur inledningen till Svenska Akademiens språklära)

2. Språkets byggstenar

Ord och meningar

Om man ska redogöra för något som man befarar kan upplevas som abstrakt och lite svårt att få grepp om, då försöker man ibland ta hjälp av en analogi. En analogi är ju en liknelse eller en motsvarighet till det man vill förklara – men inom ett annat och mindre komplicerat område. Man använder analogin eftersom man hoppas att det då ska bli enklare att se och förstå vad det är man har att göra med och hur det hela hänger ihop.

Ett helt vanligt möblemang

Så låt mig prova med en analogi här: Jag börjar med några brädor och ett par lister. De utgör mitt råmaterial, och med dem kan jag bygga lite av varje. Nu väljer jag ut vissa bitar och börjar limma, skruva, såga och slipa. Och när jag är klar med det, har jag ett bordsunderrede. Av andra brädor och lister, i lite annan form och fason, tillverkar jag sedan en bordsskiva.

Jag monterar ihop underredet med skivan. Det jag nu har åstadkommit är ett soffbord, och det bär jag in i min lägenhet. Där finns redan en soffa, tre fåtöljer, fem bokhyllor, ett köksbord, fyra köksstolar och en hel del annat också. De är tillverkade på liknande sätt. Och med ett gemensamt sammanfattande namn kallar vi alla dessa saker för möbler.

Vissa av möblerna hör närmare ihop med varandra. Soffbordet och fåtöljerna till exempel – de bildar en sittgrupp i vardagsrummet. Och köksstolarna och köksbordet, det hörs ju på namnen att de är köksmöbler.

Så kan vi gruppera dem, om vi vill. Vi sorterar dem utifrån den funktion de har och på vilket sätt de används. Vill vi ha ett övergripande namn på de olika grupperna av möbler, alltså ett begrepp som innefattar allt det där, då kan vi använda ordet möblemang.

Vad har vi för nytta av alla de där orden och begreppen? Ja, nog gör de att det blir lättare för oss att prata om de där sakerna. När jag undrar var jag har lagt mina glasögon, kan du svara att de ligger på köksbordet. Och mitt akuta läsproblem är därmed löst. Eller när vi står vid entrén till det enorma IKEA-varuhuset, dit vi har åkt för att handla två nya nattduksbord, då behöver vi inte lägga en halv dag på att söka igenom hela varuhuset. Vi kan gå direkt till avdelningen för sovrumsmöbler.

Fonem, morfem och ord

Det där var det ena ledet i analogin. Nu flyttar vi oss över till det andra ledet – språket. Hur är det uppbyggt, och hur kan vi använda oss av möbelanalogin för att förstå det bättre?

Vi kan börja med att fråga oss vad det är som gör att ordet be inte betyder detsamma som ordet bo? Och vad är det som skiljer ordet du från ordet nu? Jo, när vi ändrar ett av ljuden i de där orden, då ändras också betydelsen.

Ett ljud som får ett ord att ändra betydelse kallas ett fonem. Det är språkets minsta betydelseskiljande enhet. Fonemen bär inte på någon egen betydelse, men om vi sätter ihop dem, kan de tillsammans betyda något. Det vi då får fram kallar vi morfem.

För att bygga ett bordsunderrede använde jag vissa brädor. Med andra brädor byggde jag en bordsskiva. Brädorna i sig var inget annat än just brädor. Men genom att sätta ihop dem på ett visst sätt, kunde jag få både ett underrede och en skiva. Inte förrän jag hade satt ihop vissa brädor med varandra, blev de till något. Den enskilda brädan motsvarar fonemet, underredet är som morfemet.

Morfemet är språkets minsta betydelsebärande enhet. Som sagt, e:et och o:et i orden be och bo har ingen egen betydelse. De är fonem som vi använder för att skilja olika ord åt. Men sätter vi ihop dem med andra fonem, kan vi skapa språkdelar som då får en egen betydelse. De där exemplen be, bo, du och nu är alltså morfem i språket. De har en egen betydelse – de är betydelsebärande.

Ibland kan ett morfem även vara ett ord i sig. Alla de fyra som jag här använde som exempel på morfem fungerar ju också som självständiga ord i språket. Men ett morfem behöver alltså inte vara ett ord i sig. Morfemet har en egen betydelse, men det behöver ofta sättas ihop med ett annat (eller flera andra) morfem för att vi ska få ett ord. De blir då delar av det längre ordet. Vart och ett av orden behållning, bostad, duande och nutida innehåller två eller flera morfem.

Indelning i klasser

Om vi nu ska fortsätta med samma analogi, kan vi säga att de enskilda orden i vårt språk motsvarar möblerna i möbelvaruhuset. En möbel är hopsatt av delar som i sin tur är hopsatt av någon sorts råmaterial, till exempel brädor. Ett ord består av morfem som i sin tur består av fonem.

Med ett antal utvalda möbler från varuhuset kan vi skapa en möbelgrupp. Av flera möbelgrupper kan vi få ett helt möblemang. I språket kan vi välja ut några ord och med dem bygga upp en fras eller en sats. Och med en eller