Árås: forntida, förpantad och förvanskad

By Ingrid Lindgren

Fornlämningsområdet runt Badelundaåsen med Sveriges största gravhög, labyrint och största gravguldskatt är ganska okänt för många. De fina fynden idag på Historiska museet i Stockholm som bronsålderyxan och Apollo Grannusvasen är obekant för de flesta att de hittats i Västmanland och är inte så mycket omskrivna. Varför har inte allt detta fått större plats i Sveriges historia? Konkurrerar de med Gamla Uppsala i Uppland som fått all uppmärksamhet och forskningsresurser? Den här boken är ett försök att förklara varför och hur det blivit så. Men att ändra på gamla tankebanor kommer att ta lång tid men nu är det dags att börja kontrollera de historiska källorna.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 18, 2018
• ISBN: 9789178517688

Book preview

Min hypotes:

Árås består av forntida ár med betydelsen fruktsamhet och ås. Namnet blev senare Aros med olika språkliga ändelser. Det var ursprungligen namnet på åsen – idag Badelundaåsen. Det historiska gamla Upsala låg längs den åsen här i Västmanland.

Ingrid Lindgren, författare

Innehållsförteckning

Förord

Viktigt möte

Aros

Forntiden

Bergslagen

Folkungar

Västmanland

Namn

Svensk kamp om kungakronan

Förpantningen

Birger Jarl och hans ättlingar

Skulden 1368

Vem var den rike köparen 1353?

Nils Turesson Bielkes släkt

Aros-Utplåningen

Tyska ordens nedgång och fall

Markindelning

Aros-Medeltiden

Sylta

Från grannbråk till rikspolitik

Efterträdaren

Karl Knutssons arvingar

Aros-Reformationen

Aros-förvanskare/försvarare

Svitjods undergång

Senare förvanskning

Johannes Messenius 1579-1636

Arosförvanskning senare delen - ännu bestående

Familjen Rudbeckius

Antikvitetskollegiet

Vad är sanning om Västeråstraktens historia?

Nils Rabenius

Biskopar i Västerås stift

Johan Gabriel Sparwenfeld

Johan Peringskiöld 1654-1720

Årsta i Österhaninge

Runstenen vid Anundshög

Aros-stödjare

Litteraturförteckning

FÖRORD

Mitt intresse för Bjurhovdaskogen började när jag 1975 startade en Mulleskola för barn 5-7 år i Friluftsfrämjandets regi.

I början av 1980-talet planerade Västerås stad utbyggnad av stadsdelen Bjurhovda i skogsområdet, som ej tidigare var stadsplanerat.

I området finns en minnessten: Badelunda sockenallmänning. Inköpt och skänkt 1911 av W. Andersson.

Trots denna sten bebyggdes en del av området 1984. Västerås stad inkorporerade Badelunda socken 1946 och ansåg sig fritt disponera området.

1980-talet var intresset för historia stort tack vare Dag Stålsjös TV- program om Svearikets vagga och västgötarnas tankar om att forntida Uppsala legat i Västergötland. Det gjorde att jag läste Olof Grau Beskrifning öfver Vestmanland (1754) och Kjell Kumlien Västerås till 1600-talets början (Västerås 1971). Alla fotnoter väckte mitt intresse och speciellt de författade av Johannes Messenius, som hamnade i fängelse i norra Finland under 20 år. Han hade dessförinnan varit på arkivet på Stockholms slott innan det brann 1697.

Jag fick uppmaningen att kontrollera källan till texter av Kjell Olsson, Västerås stadsantikvarie på 1980-talet, när jag visade honom en stor sten – liggande höna – före bebyggelsen. Han sa inte bara att det står det inget om.

En vintersöndag satte jag på mig skidorna och åkte mot Hubbo för jag hade fått uppfattningen att de styrande administrativt ville skilja Badelunda och Hubbo åt på 1300-talet. Vid Hubbo-Jädra var en stor skogbevuxen kulle. Jag åkte upp och fann en stor alldeles jämn platå med träd på. Här skulle ett hednatempel kunna ha stått! Jag hade redan trott att den offerlund, som Grau skrivit om, var Bjurhovdaskogen, som var en del av gården Lunda förr. En skröna var att en kvinna blivit levande begravd där på 1400-talet efter att mördat en annan kvinna i Furby kyrka. Varför så långt från Furby och just där i Lundaskogen?

1982 bildades Badelunda Hembygdsförening, där jag snabbt blev medlem. Där ordnades kurser och utfärder. Jag gick kurs för lantmätarna Alfred Örback och Lars Envall. Av en karta från 1683 över Geddeholm framgick att Nils Posse köpt gården Sylta av Claes Bielke 1594 och den del som kallades säteriet av Sten Banér 1596. Den gängse uppfattningen är den som står i boken Slott och herresäten i Sverige (Malmö 1969) att Geddeholm ägdes av rikskansler Axel Oxenstiernas farfar Gabriel Oxenstierna.

I källaren på säteriets norra hus finns medeltida kryssvalv, som visades oss från Badelunda i slutet av 1990-talet. Dessa valv intresserade mig mycket och är en av mina startpunkter till boken.

Till utbildning är jag receptarie, men förfalskade recept på apotek kan inte ligga till grund för senare avskrifter, såsom jag menar att många falska dokument kan göra.

På riksarkivet finns Diplomatarium Suecanum – DS. Många gamla handlingar där blir jag mer och mer skeptisk till. Många är dessutom avskrifter eftersom arkivet brann 1697. Många historiker har dem som grund för sin historieskrivning, som sedan används av andra.

Flera gånger tar historien en annan vändning med utgångspunkt i uppgifter jag hämtat från doktor Daniel Herweghr. Han var 1750 lektor vid gymnasiet i Västerås och sedan domprost. Han skrev en stiftshistoria med bidrag från yngre präster innan han blev biskop i Karlstad 1773. Han dog 1787 varefter hans samling skingrades men Johan Fredrik Muncktell (1764-1848) kunde återsamla dokumenten och utgav Westerås Stifts Herdaminne 1843. Jag syftar på den boken när jag som källa uppger Muncktell.

Stort tack till Hasse Carlsson för den grafiska formgivningen.

Bilder utan by-line är fotograferade av författaren.

Västerås 2018

Ingrid Lindgren

VIKTIGT MÖTE

Aros

Ett viktigt möte ägde rum den 31 mars 1368 i Arosiensi. Anledningen till mötet 1368 var kung Magnus Erikssons och hans drots Nils Turesson Bielkes skuld till den påvliga kammaren. Mötesplatsen var Albert Briskows hus i Västerås enl. DS 7683 (SDHK 9247) eller som det står i Acta Camerala nr 724 stupa Alberti Briscoba.

Närvarande var den påvlige nuntien och uppbördsmannen för Danmark, Norge och Sverige Guido de Cruce och kung Albrekt av Mecklenburg liksom biskop Nils Markusson. Den sistnämnde hade tidigare varit kung Magnus Erikssons kansler och på kungens inrådan av påve Clemens VI blivit biskop i Linköping 1351. Biskop Nils blev snart kung Magnus motståndare genom att stödja kung Magnus son Eriks uppror mot fadern 1356. Efter Eriks död 1359 hörde biskop Nils till den rådsaristokrati, som 1364 hade inkallat kung Magnus systerson Albrekt av Mecklenburg till Sverige för att bli kung.

Kung Magnus och hans medregent den andre sonen Håkan, kung av Norge, godkände inte valet av Albrekt utan samlade en här för att hävda att de var Sveriges rätta konungar och mötte kung Albrekts män nära Enköping vid Gata vid nuvarande Sagån 1365. Kung Magnus tillfångatogs och fördes till Stockholm, där han fick flerårigt fängelsestraff.

Närvarande 1368 var också biskop Magnus Augustinsson i Västerås. Han hade tidigare varit kung Magnus kaplan och sekreterare och kungens sändebud till påven, som utsåg honom till biskop i Västerås 1353. (Olof Grau kallar honom Måns Eskilsson i Beskrifning öfver Vestmanland Wästerås1754) och Johan Fredrik Muncktell i (Westerås Stifts Herdaminne Upsala 1843) för Matthias Eskili. Biskop Magnus hade tillsammans med biskoparna i Linköping och Oslo haft påvens uppdrag att lösa den mångåriga tvisten i Riga mellan ärkebiskopen i Riga och Tyska Orden men överlät uppdraget till de andra två 1365. (G. Ekström Västerås stifts herdaminne 1939 och Lecub =Liv-Esth-Curländisches Urkundenbuch år 1848).

För att dokumentera mötet 1368 var en präst i Strängnäs stift Laurencius Mathie närvarande liksom tysken Droste von Stove.

Med på mötet var även riddarna Karl Ulfsson av Ulvåsa och Håkan Algotsson från adelspartiet. Karl Ulfsson liksom Håkan Algotsson var motståndare till kung Magnus och hade hjälpt Albrekt till makten. Karl Ulfsson var son till Birgitta Birgersdotter, som lämnat Sverige 1349 och i oktober 1367 kunnat glädja sig åt att hennes böner medverkat till påvens återkomst till Rom. I sin ungdom stod Birgitta mycket nära drottning Blanche från Namur (i södra Belgien) och kung Magnus såsom deras hovmästarinna bl.a. på kungliga slottet i Vadstena.

von Stove

Kung Albrekt hade en landsman närvarande på mötet 1368, nämligen Droste von Stove.

Den tyske historikern G.C.F Lisch skrev 1848 i Jahrbücher des Vereins für Mecklenburgische Geschichte und Altertumskunde ett avsnitt kallat Besitzungen der Ritterorden Livlands und Preussen in Meklenburg. Vissa avsnitt är byggda på senare avskrifter. Ett avsnitt heter:

Der Orden der Schwertbrüder in Livland. (Svärdsriddarorden i Livland) Lisch skrev att tyska köpmän kom från Visby, som var medelpunkt i Östersjöhandeln på slutet av 1100-talet, till Livlands kust. Den första kyrkan byggdes i Yxkull och fick sin första biskop 1192 men livländarna tog avstånd till kristendomen. Ärkebiskopen i Bremen sände Albert från Apelderen som tredje biskop dit och han lyckades med korståg vinna landet för den romerska katolska kyrkan.

Brytningen inom kristenheten 1054 gjorde att både ortodoxa och romersk-katolska kyrkan ville utbreda sig norrut. Ärkebiskopen i Bremen var därför