Musikfåglar: Klanger och tonspråk

By Sten Andreasson

Vårens första lärkdrill berör kanske mer än konserten av den senare fulltaliga fågelkören. Bokens inledning ger ett anslag om att fågelsång väcker känslor på många plan. Dessa kan
ta sig uttryck i musikupplevelser av fågelsången och i musikskapande inspirerat av fåglar.

Fågelsång i musiken och musik i fågelsången är temat i denna essäsamling. Här möter tonsättare med olika tolkningar och användning av fågelsång i sina verk och här ges betraktelser om musiken i fåglarnas sång. Kan all fågelsång sägas vara musik? Några fåglars sång ger konkreta associationer till musikens värld medan andra leder till tankeutflykter i sidospår med anknytning till fåglars liv och läten.

En bok för fågelintresserade och för musikaliska allätare.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 24, 2017
• ISBN: 9789175696553

Sten Andreasson

Sten Andreasson har tidigare gett ut essäerna Musikfåglar och novellsamlingen Gåtan på detta förlag och går nu vidare med fantasifulla berättelser.

Book preview

Music, music for a while shall all your cares beguile.

Henry Purcell

Innehållsförteckning

Favoriter

Koltrast

Sångsvan

Fågelsymfonier

Ortolansparv

Rymdepos

Ljungpipare

Konserten

Nattskärra

Sångare

Trädlärka

Burfåglar

Storlom

Fågelinstrument

Nyslott

Ouvertyr

I början av mars hör jag lärkan första gången. Bara enstaka ansatser och långt ifrån den lärksång som blir till sommarens tak, då drillandet ligger som ett akustiskt valv över slättlandskapet. Det dröjer till gökens första galande och än mer till ljumma kvällar med näktergalens apassionata. Men den tidiga lärkan förmedlar vårens ankomst och berör nästan mer än konserten av den senare fullbesatta fågelkören.

Favoriter

Capriccioso – appassionato – mobile

Fågelsång har inspirerat tonsättare i alla tider och efterliknats eller vävts in i deras musik. Ofta mer bildlikt, kanske som en spegling av lundens sångkör, men i vissa fall mer direkt avbildande en bestämd fågel. De mest populära fåglarna är gök, näktergal och lärka. De har alla välkända läten som envar kommer i kontakt med.

Gökens galande kan lätt återges instrumentalt eller i sång, notmässigt och i klangfärg. Vi inplacerar omedvetet galandets två toner i vår västerländska skala även om de inte alltid bildar helt rena intervall. Beethoven har gett gökens galande en durters i klarinetten i Pastoralsymfonin. Respighi håller sig till mollters i Gli ucelli. Bach har skrivit en fuga för cembalo med göken som motiv, Thema all'Imitatio Gallina Cuccu, där det förekommer både dur- och mollters som är kopplade till en kvint. I Janequins körverk Le chant des oyseaux dominerar durters men också kvartsintervall finns med. I naturen kan ibland höras även stor sekund och till och med, sällsynt, kvint.

Näktergalens fylliga stämma får däremot illustreras mer på karaktären av sången − det handlar här om sydnäktergalen − med drillar på flöjt som hos Beethoven i Pastoralsymfonin ovan, ljuva pianoklanger hos Johannes Janssons Näktergalen eller med en cembalos knäppande toner i Le Rossignol en Amour av Couperin. I Respighis komposition nämnd Roms pinjer från 1924 ingår emellertid inspelad sång, på den tiden tillgänglig enbart på 78-varvs grammofonskiva. Eller kan man ta till orkesterns nightingale call, en särskild visselpipa som imiterar näktergalens kraftiga drillar och slag.

Lärkan å andra sidan används ofta mer symboliskt för sin högt upp mot himlen stigande sångflykt. I Tjajkovskijs pianosvit Årstiderna ägnas den tredje satsen, månaden mars, åt lärkans sång och återges med drillningar i diskanten medan i Vaughan-Williams Larks ascending violinen får skapa känslan av såväl sångens drillar som lärkans uppåtsträvande fladdrande flykt. Jazzpianisten