Dikter och berättelser av två gentlemän på Österlen

By Anders Andersson and Johan Wierup

Anders Andersson och Johan Wierup är två gentlemän och goda vänner på Österlen. I samband med en utställning av Anders dikter, som illustrerades av Johans hustrus vackra målningar, började ett samtal om skrivande. Ett spännande projekt som just du får läsa resultatet av i denna bok. En kombination av Anders dikter och Johans berättelser från sitt liv som präst, både som sjömanspräst utomlands och som präst inom Svenska kyrkan. I en och samma bok.

Trevlig läsning!

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 14, 2019
• ISBN: 9789178515622

Anders Andersson

Anders, som är yngst av åtta syskon, föddes på en gård på Västgötaslätten. Föräldrarna var statare. Han började jobba inom pappersindustrin, blev snart produktionsledare och senare deltids-politiker. Skrivandet började i skolan och har fortsatt hela livet. Poesin växte fram med åren. Som nyblivna pensionärer flyttade han och hustrun till Österlen och havet. ”Min kärlek till havet har en bestämd födelsedag, den 1 april 1992. Jag hade kommit till ett kustsamhälle sent en kväll och tagit in på ett B&B. På morgonen när jag drog upp rullgardinen och upptäckte att det bara var 20 meter till Östersjön, då sade det ”Klick”. Samma dag köpte vi ett hus! För oss har sjön blivit nödvändig att bara se. Det ingår i det dagliga livet att omedvetet kasta en blick mot sjön, även om man bara går till brevlådan. Att sitta på en sten och känna hur natten sjunker in. Sitta och räkna vågorna och se vilken som stänker upp mest skum, som vinden tar fatt. Sitta och njuta av det älskade havet.”

Book preview

Innehållsförteckning

Anders Andersson – Poesi

Redan när jag vaknar

Havet

Vågornas sång

En del av mig

Barfota på barndoms stigar

Jag har gått på stranden

Då tänker jag på dig

Jag är ensam nu

Sommarnatt

Jag fick en snäcka

Kärlek i vårnatten

Bonden

Vårsång

Vårens budbärare

Ett lugn sprider sig

En sång av frihet

Buster

Cancer

Österlensymfoni

Hemresa

Mot länder i fjärran

Hösten kom tidigt

Höst

Gryningsdröm

Älvdans

Rosen

Aftonbön

Johan Wierup – Minnen från mina år som präst både «Ute och Hemma»

Min kallelse att bli präst

Hemsyster Hanna

Jöns Björkman

Mor Zaar

Johanna vid Sandhammaren

Mårten Werner

Författaren Sven Stolpe

Herman i Sjöbo

Hembesök

Minnen från Skagen

Förbön för seglaren

Gudstjänster i Skagen

Besök på trålare

Fiskaren på Sunnfjord

Olyckan på varvet

Gå inte på trålen!

Nöddopet på Hjörrings sjukhus

Svalöv

Kyrkan San Pedro i Los Angeles

Sjukbesök

Betydelsen av en «Ljusbärare»

Minnesstunder ombord

Flygolycka med rederifolk

Nya Psalmböcker

Fängelsebesök

Kyrkans Barngrupper

Besök av förtvivlad mamma

Ambassadör Per Anger

Möte med fartygschefen på «Falken»

Samtal om korset

Den glömda cykeln

Anders Andersson – Poesi

Redan när jag vaknar

Redan när jag vaknar

skimrar ljuset över fälten.

Detta förunderliga ljus

som tar kraften från havet

och lyfter fram landskapet.

Detta förunderliga ljus

som gör hela nejden så klar

liksom målad på glas.

Detta förunderliga ljus

som aldrig slocknar helt.

Även sommarnatten

har det mjuka skimret

med sig från dagen.

Detta förunderliga ljus.

Havet

Havet tar emot mig

när jag kommer ner till stranden.

Vänligt lockande vågor

rullar makligt in.

Havet, sorlande i sin skönhet

brusande, mäktigt i sin kraft.

Alltid fängslande, tjusande.

Jag sitter på en sanddyn och känner

vinden, smekande mot min kind.

Vinden stryker genom strandrågen

böljande, skiftande från grönt till grått.

Ser aftonen färga ett rosenband över vågorna

långsamt blekna och till sist borta.

Jag reser mig dröjande och går.

Imorgon är jag tillbaka.

Vågornas sång

Jag har lärt mig vad vågorna sjunga

när de nynnar sin eviga sång

När måsar så makligt gunga

så rofyllt dagen lång.

När vinden rusar så sanden yr

hörs längtans veka melodi

När skeppet mot fjärran länder styr

jag känner mig lycklig och fri.

Jag blir ett med strandens dyner

långt in i strandskyddets skog.

Jag förstår de seglandes syner

när de minnas en flicka som log.

En del av mig

En del av mig är vinden

som drar genom strandrågen.

En del av mig är havet

det väldiga, eviga.

Tystnaden mellan klitterna,

sanden som flyger som drivsnö

över stranden.

En del av mig är musiken,

sakral eller profan,

avslappnande och mjuk

En del av mig är familjen,

min hustru och barn.

En del av mig är Du.

Barfota på barndoms stigar

Barfota på barndoms stigar,

solsken, silat

genom gröna bladverk.

Genom kära smultronhagar

där de gamla en gång bott.

Genom skyar av blå förgätmigej.

Känna doften av granens kåda,

höra fågelsång en junikväll

drilla i toner, oerhört klara.

Skymningen dröjer,

glider sakta,

kvällen vill stanna i denna minut.

Så vill jag drömma

i försommarkväll.

Så vill jag vandra

barfota på barndoms stigar.

Jag har gått på stranden

Jag har gått på stranden i vinden

och känt salt och sand på min kind.

Jag har sett vågorna komma emot mig

med fräsande skum på topparna.

Jag har känt vinden

svepa min kropp i sin famn

med värme och