Det är inte jag, det är du: Att göra slut med Gud

By Rosi Hageberg

Tjugoett år gammal går jag in genom dörrarna på Bibelskolan i
Småland, full av förväntningar. Ett helt år tillsammans med
Gud och hängivna kristna klasskompisar väntar. Ett år då jag
ska bli mer och mer en Jesu lärjunge och försaka mitt eget liv.
Jag vill lära mig mer om andar och demoner, om profetior, om
mirakel och helanden och jag vill upphöja Gud och göra mig
själv mindre. Än vet jag inte om att tiden på Bibelskolan
kommer att negativt påverka mitt liv, i många år framöver.

Självbiografin "Det är inte jag, det är du" är en beskrivning av
en flickas uppväxt i radikala kristna sammanhang och hur hon
senare i livet börjar ifrågasätta allt. Efter lång tids grubblande,
då livet skakas i sina grundvalar, inser hon till slut att hon är
ateist.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 27, 2024
• ISBN: 9789180973809

Rosi Hageberg

Rosi Hageberg är svensklärare och skrivterapeut. Hon har alltid skrivit och vet, genom både att ta del av forskning och av egna erfarenheter, hur läkande skrivandet kan vara. Självbiografin är en del i hennes egen läkeprocess och idag hjälper hon andra att må bra genom skrivande. "Det är inte jag, det är du" är hennes debut.

Book preview

Tack!

Tack till min sambo Hans Westerlund, som har stöttat och hjälpt mig när jag har fortsatt att fundera över, samt ifrågasatt, mitt tidigare liv. Du har hjälpt mig att kunna skratta åt det absurda och med dig är jag fullkomligt trygg.

Tack till Anders Kohkoinen, som var mitt bollplank efter att jag hade lämnat min tro och när min tillvaro skakade i sina grundvalar. Du var mitt ankare.

Tack till mina barn, för att ni vågar vara er själva och för att ni tänker själva, istället för att låta andra tänka åt er.

Tack till mina testläsare! Ni har hjälpt mig att göra den här boken så mycket bättre.

Innehållsförteckning

Förord

DEL 1

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

DEL 2

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Kapitel 13

Kapitel 14

Epilog

Förord

Detta är min historia om mitt liv som djupt troende kristen och hur jag sedan lämnade allt som tidigare varit min identitet. Alla kristna är inte som jag, det finns naturligtvis en bred skala på hur man väljer att leva sitt kristna liv. Men jag känner många som delar mina upplevelser inom kyrkans värld och som har lämnat kyrka och ibland - precis som jag - också sin tro. Syftet med boken är inte att uppröra och kritisera, utan bara att berätta min historia om hur jag kunde lämna min tro, efter ett helt liv som kristen, där min kärlek till Jesus hade uppfyllt hela mitt väsen.

Klockan är 04.10 på morgonen och det första gryningsljuset strilar in genom mina gardiner. Jag har precis avslutat ett två timmar långt bönepass i klassrummet. Stora delar av min klass på Bibelskolan har turats om att be hela natten. Idag ska riksdagen rösta om partnerskapslagen och vi gör allt som står i vår makt att be emot dessa andemakter, som vill påverka politikerna att rösta för en lag, som går helt emot Bibeln. Vi är fast övertygade om att vår bön kommer att hindra partnerskapslagen att röstas igenom. Jag är helt slut efter bönenatten, men känner också en skön glädje och tillfredsställelse i kroppen. Jag lägger mig i underslafen på våningssängen på internatet, drar upp täcket till hakan och lyssnar på min rumskamrats lugna andetag ovanför mig. Jag känner mig nöjd med min insats. Min kropp slappnar långsamt av och ögonlocken blir tyngre och tyngre.

Plötsligt får jag en syn. Jag ser klassrummet jag just varit i, framför mina ögon, trots att jag ligger kvar i min säng. Jag ser mina två klasskompisar som är där och ber efter mig. De ligger på knä och jag ser hur de kämpar i bön. Runt omkring dem, ser jag fullt av änglar. Jag ser dem lika tydligt som om de stod i mitt sovrum. Stora, vitklädda, tre meter höga stridsänglar som står axel mot axel. Alla har varsitt svärd i händerna, som de stödjer sig på. Till och med i taket finns det änglar. Jag förstår att de skyddar mina klasskompisar som ber. Utanför cirkeln av änglar ser jag två demoner som försöker ta sig in. Demonerna heter Tvivel och Otro och är relativt små och svarta med förvridna ansikten. Men de har inte en chans att ta sig förbi de storvuxna änglarna. Hela mitt väsen fylls av en stark glädje. Jag har aldrig sett något liknande tidigare. Min kropp darrar och jag känner att Gud själv finns i mitt sovrum. Jag får gåshud av att känna hans närvaro och skrattet vill bubbla ur min mun, men jag håller mig tyst för att inte väcka min rumskompis. Förstummad av glädje somnar jag och änglasynen försvinner sakta bort.

DEL 1

Kapitel 1

Redan från barnsben var min gudstro innerlig och varm. Det var självklart att Gud fanns, det trodde alla runt omkring mig. Familjen var aktiv i ortens Missionskyrka. Söndagsskolan var veckans höjdpunkt, med alla spännande Bibelberättelser om Abraham och Noa. Jag tog alltid med mig min lilla blå sångbok och sjöng av hjärtans lust med i sången, om att Jesu kärlek var så underbar. Livet var tryggt. Jag fick tidigt lära mig att Gud inte var en farbror på ett moln, utan en personlig Gud, som man kunde prata med om allt. Jag var aldrig ensam. När jag var ledsen, bad jag till honom och kände hans kärlek omge mig. När jag var glad, delade jag den glädjen med honom och jag såg Gud som min extrapappa. Jag tänkte på mig själv som en liten flicka, som satt i hans knä och blev tröstad. Jag hade kärleksfulla och stöttande föräldrar, min relation med dem var fin, så jag behövde inte Gud som substitut för en föräldragestalt. Men jag såg honom ändå som min pappa och jag kände mig som en prinsessa i Guds rike.

Mitt liv började i Ulricehamn, i Västra Götaland, som den yngsta av tre syskon. Min syster var sex år äldre och min bror åtta år äldre än jag. Vi bodde i en stor, vit villa och varje dag cyklade jag runt på vår gata tillsammans med mina kompisar. Vi barn sprang ut och in hos varandra i grannhusen och ibland busringde någon av mina kompisar på vår porttelefon, som vi hade trots att vi bodde i en villa. Min syster hade astma och eftersom detta var under de tider då heltäckningsmattor var det coolaste man kunde ha, hade vi kullriga plastgolv, som skulle likna vanliga heltäckningsmattor. Vi