Vägen till klokhet: Förlåtelse, Mindfulness och Meningen med livet

By Lena Holmander

Med exempel från vardagen reflekterar Lena kring hur man kan bli en klokare människa. Vi får följa med på en resa med allt från roliga händelser under småbarnsåren till erfarenheter kring medberoende och rädslor.

Klokheten kommer när vi blir mer medvetet närvarande, stannar upp och reflekterar, lyssnar, ifrågasätter våra tankar, accepterar det som inte går att ändra och inte är så snabba med att döma. I boken återkommer Lena ofta till förhållningssätten i mindfulness, den läkande förlåtelsen och tankar kring meningen med livet. Erfarenheter som leder oss framåt, på vägen till klokhet.

Lena beskriver enkla och effektiva övningar man kan göra i sin vardag. Övningar som hon själv använder regelbundet för att bli bättre på att njuta av livet, hantera oro och släppa taget om det som tynger.

Vi kan alla bli lite klokare, med erfarenheter från vår vardag. Här får vi inspiration och praktiska råd hur det kan gå till. Detta är boken för dig som vill hitta och följa vägen till klokhet.

Alla foton i boken är från Rörö, en ö i Öckerö kommun utanför Göteborg, där Lena numera bor.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 27, 2022
• ISBN: 9789180570305

Lena Holmander

Lena är diplomerad kostrådgivare och mindfulnessinstruktör. Hon har lett flera uppskattade mindfulnesskurser, ofta förlagda utomhus vid hav, klippor, skog och ängar. Naturen är hennes stora inspirations- och energikälla. Lena har skrivit böckerna: Klokboken, Naturens gåvor, Min Mindfulness och Vägen till klokhet.

Book preview

Innehåll

Förord

Mingelkurs

Regnkläder

Treåring på balkongen

Kalldusch

Mamma, vart tog du vägen?

Brant backe i Norge

Släppa taget

Meningslöst dömande

Den osynliga tråden

Konsten att slussa

Strumpan brinner

Medberoende med en beroende

Förlåtelsen som fattats mig

Tankar är bara tankar

Stark vilja

Magisk acceptans

Offerkoftan kliar

Jag behövs, här och nu

Onödig oro

Förlåtelse är en process

Hur förlåter man?

Så bra att du inte är som jag

Min fobi är förbi

Vissa känslor vill man inte ha

Byt men mot och

Vårt magiska NU

Uppmärksamheten är en gåva

Snäll och Tacksam

Träna det du vill bli bra på

Är jag riktigt klok?

Slutord

TACK!

Lästips

Förord

Vad är den gemensamma nämnaren för förlåtelse, mindfulness och meningen med livet? För mig är det vägen till klokhet.

Om livet är ett resultat av slumpen, eller om det finns någon form av mål och mening med våra liv, vet jag inte. Men för mig verkar det senare vara mer rimligt och logiskt. Framför allt låter det mer meningsfullt i mina öron. Så jag väljer att tro på det.

Jag tror att vår uppgift (om det nu finns någon sådan) handlar om att vi ska samla erfarenheter och sedan göra något gott med vår klokskap.

Hur blir man klok?

Kunskap, erfarenheter och reflektioner kan göra oss kloka. Vi behöver inte vara med om omvälvande händelser för att samla på oss klokhet. Det räcker gott med den vanliga vardagen.

I denna bok har jag skrivit ned korta berättelser från mitt liv, som har hjälpt mig att bli lite klokare. Några är banala, lättsamma och roliga. Andra handlar om allvarliga ämnen.

Livet ger erfarenheter, vare sig man vill det eller inte. Vissa skulle man kanske helst varit utan? Men även dessa kan leda till klokhet.

Jag växte upp i en familj där allt handlade om att hålla pappa på så gott humör som möjligt. Det skulle ta många år innan jag förstod att det inte var så i alla familjer. Beroende och medberoende var okända begrepp för mig när jag var ung.

Förlåtelsen blev viktig. Jag behövde den för att läka. Länge trodde jag att jag var beroende av andra, men insåg efter ett tag att man kan både ge och få förlåtelse, om man själv bara vill. Av med offerkoftan!

Svåra upplevelser kan leda till att man blir bitter. För mig har mindfulness varit ovärderlig hjälp för att mina erfarenheter ska leda till klokskap istället. Här berättar jag hur jag har använt mig av förhållningssätt och övningar för att hantera livet.

Hur ser din väg till klokhet ut? Vilka erfarenheter har du samlat på dig, från din vardag?

Min väg har varit, och är, krokig. Den har ibland känts lätt och rolig, men också riktigt tung och svår. Allt detta hör till livet, tror jag.

Klokhet handlar om en inre kompass, en riktning, ett mål man är på väg till. Jag är långt ifrån framme. Välkommen att följa med mig på vägen dit.

Vi föds med

två öron

och en mun.

Kanske av en anledning?

Mingelkurs

Om vikten av att kunna lyssna, utan att döma.

Det lät spännande att få gå en kurs i konsten att mingla, så jag anmälde mig direkt. Vi var en grupp som träffades några timmar för att lära oss hur man ska bete sig på ett mingel, för att få ut så mycket som möjligt av tillställningen. Nästan alla deltagarna var mer eller mindre desperata arbetssökande. Några dagar senare skulle vi träffas igen, tillsammans med ännu fler personer som ville hitta ett jobb eller kunder till sitt företag, för att mingla på riktigt.

Det där med att mingla har jag alltid fasat för. Det är liksom inte min grej. Inget på ett mingel faller sig naturligt för mig. Kursen var till stor hjälp. Jag lyssnade och antecknade.

Kursledaren förklarade att i stort sett alla känner mer eller mindre obehag när de ska mingla runt. Puh! Det kändes skönt att få höra att jag inte var ensam om dessa känslor. Som hjälp kunde man ta till en del knep.

Först och främst gällde det att synas och bli ihågkommen, fick vi lära oss. Men på en lagom nivå, utan att överdriva. Om alla har svarta kläder är det bra att ha en färgglad sjal till exempel, så man syns i mängden. Då kan man bli ihågkommen som hon med den röda sjalen. När man är lite nervös så reagerar vissa genom att prata mycket. Kom ihåg att lyssna också, uppmanade vår kursledare oss. Även om den ni pratar med inte är direkt intressant för er egen affärsverksamhet, så kanske den personen har någon i sin närhet som kan vara det.

Väl hemma läste jag igenom mina anteckningar och peppade mig själv för det kommande stora minglet. Det var inget jag såg fram emot med glädje, men jag kände att det måste göras. Kanske skulle jag kunna lära mig lite och bli en gnutta klokare som människa? Så blev det!

På den stora mingeldagen bar jag mörka, diskreta kläder samt en färgglad sjal. Precis likadant hade alla andra gjort. Så det där med att bli känd som hon med röda sjalen föll direkt. Alla var svartklädda med en färgklick. Åtminstone alla som gått kursen innan.

Jag tog ett djupt andetag, samlade mod och gick fram till en person som stod ensam, för att presentera mig och prata lite. Det gick bra men var väl inte så givande. Efter ett antal mingelprat kunde jag summera hela tillställningen på samma sätt, att det gick bra men inte gav så mycket.

Alla som jag pratade med var så fullt upptagna av sina egna egon och sitt eget mål – att få kunder eller anställning. Där fanns många munnar men nästan inga öron. Det var intressant att notera.

En man berättade att han arbetade med att hjälpa människor. På vilket sätt han hjälpte dem var lite oklart. Jag stannade kvar och lyssnade för att få reda på det. Så småningom förstod jag att han kunde veta vilka sjukdomar människor hade, eller snart skulle få, bara genom att titta på dem. Utan att jag hade bett om det så radade han upp ett flertal svagheter han ansåg att jag hade, och vilka mer eller mindre allvarliga sjukdomar jag skulle få inom snar framtid.

Han har inte gått mingelkurs, tänkte jag. Man ska inte skrämma bort sina mingelvänner och man ska aldrig ge råd eller diagnoser till en person som inte bett om det. Det kändes lite obehagligt, även om jag inte trodde på honom. Tack och lov kan jag konstatera att han hade fel eftersom jag nu, nästan tjugo år senare, fortfarande är frisk. Fast visst stack han ut och jag kommer ihåg honom fortfarande. På det sättet gjorde han kanske rätt?

En annan som jag minns tydligt på denna mingelträff var en prydligt klädd man som stod helt ensam och tittade ut över alla deltagare. Jag gick fram och började prata. Nästan direkt tappade han fullständigt intresse för mig. Det var kanske hans största misstag denna kväll.

Mannen berättade att han sålde kaffemaskiner som kunde brygga fantastiskt gott kaffe. När han förstod att jag inte var på mingelträff för att köpa kaffebryggare så avslutade han samtalet, vände sig lite bort från mig och började spana ut över folkmassan igen. Jag stod envist kvar och fortsatte ställa frågor om kaffet som han svarade mycket kort och motvilligt på. Till slut spände han ögonen i mig och sa irriterat: Jag vänder mig till medelstora företag! varpå han vände mig ryggen.

Det hela var så lustigt. Denne stackars man hade sååå små öron. Han hade inte gått mingelkurs. Eller så hade han gjort det men inte lyssnat (då heller).

Visst, jag hade inget företag som ville köpa kaffemaskin. Men min man var då delägare i ett medelstort företag. Han har stort intresse för gott kaffe och kaffebryggaren på kontoret hade nyligen gått sönder. Min man ville köpa en kaffebryggare till sitt företag. Men självklart skulle jag aldrig föreslå att han köpte från mannen på minglet som var så ohövlig mot mig.

Detta mingel gav mig inga kunder eller anställning, men flera nya erfarenheter jag har haft nytta av. Framför allt vikten av att lyssna på sina medmänniskor. Inte döma någon efter det första