Vatsyayana & Kalyanamalla, Kärlekens ledtråd och skådebana

By Sture Lönnerstrand

I årtusenden har de indiska mästarna Kalyanamalla och Vatsyayanas arbeten stått sig som viktiga fundament. Verken "Kärlekens ledtråd", även känd som "Kamasutram", och "Skådebana", känd som "Anangaranga", förvandlas här i Sture Lönnerstrands händer till mer lättåtkomliga och moderna böcker. De flera tusen passerade årens damm borstas bort och de omåttligt inflytelserika böckerna blir förståeliga för dagens läsare. Boken innefattar även tre essäer i hur livskonst, psykoanalys och religion relaterar till erotik. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 28, 2021
• ISBN: 9788728012130

Book preview

Förord

Kamasutram — Kärlekens ledtråd — det märkliga sanskritverk, som sammanställdes av tänkaren och poeten Vatsyayana är betydligt äldre än diktaren Kalyanamallas Anangaranga — Kärlekens skådebana. Medan det förstnämnda är ett av de äldsta arbeten som finns på indo-ariskt språk skrevs det senare på 1500-talet efter en furstes beställning. Dessa båda verk bildar två fulländade monument över för längesen gångna generationers uppfattning om kärlekslivets konst, skilda åt av nära nog tretusenfemhundra år, det är två arbeten fyllda av klok saklighet, men samtidigt är de rika på torr humor och vek poesi. Kamasutram och Anangaranga är två läroböcker inte bara i sättet att älska utan i sättet att leva överhuvud taget. Medan våra yttre livsomständigheter växlat, torde väl de inre ha hållit sig lika, skillnaden mellan vår tids moderna människor och sanskritkulturens moderna lär djupast sett vara ganska obetydlig. Teknik, upptäckter och vetenskap har gjort vårt kulturmönster förbryllande, men ingen kan väl neka till att den innersta drivkraften är och förblir densamma. Instinkt, drift och inspiration är alltjämt beroende av det mäktiga kärleksbehovet, vilka särdrag vår tidstypiska miljö sedan utbildat hos oss. Det bör ju vår tid bäst veta, eftersom den upptäckt neuroserna och sökt kartlägga deras yttersta ursprung — förbudet mot kärleken, kanhända lika uråldrigt som kärleken själv. Vår psykologiska forskning har visat hur beroende vi är av de innersta och hemligaste symbolerna, även om deras uttryck och anpassning skenbart växlat genom tiderna efter religionens och kulturens tvångsdräkt. Huvudvalet har alltid varit detsamma: att ge liv eller att utsläcka det, att låta kärleken bejakat blomma eller att förnekande hämma den. Sådana är ju vi människor, det hör samman med vår stora roll i tillvaron, från vår funktion kan vi inte frigöra oss. Allt framåtskridande, all nedåtgång har ytterst uppstått ur ett och samma val, i en och samma konflikt. Med tanke därpå bör inte denna upplaga av Kamasutram och Anangaranga vara att anse som ett verklighetsfrämmande vågspel. De kommentarer kring erotiken som följer ger det rika ämnet belysning ur tre aspekter, den vardagliga livskonsten, religionen och psykoanalysen. De indiska verken föreligger här i en nytolkning, som i vissa stycken är en omtolkning, mera passande för vår tid och vår kultur. Efter en del jämkningar, som både Vatsyayana och Kalyanamalla nog inte misstycker till, eftersom verket är avsett att vara ett levande koncentrat av den växande traditionen, bör många av oss nutidsmänniskor kunna läsa det med nöje. De anvisningar i allmängiltig livskunskap, som arbetet erbjuder, bör vi kunna ta emot utan att behöva försvara oss genom att konventionellt förfasas eller genom att säga: »Vår tid är säkert vidsyntare». Mycket av det som kännetecknar oss, som vi är stolta för, skulle nog de gamla indo-arierna ryckt på axlarna åt. »Vi är åtminstone ärligare», kunde de sagt, »ty vi kan öppet erkänna var den stora okunnigheten ligger, och för att bota denna okunnighet skrev vi 100 verk om ett och samma ämne, av vilka dessa två anses som de yppersta.»

Kamasutram

(Kärlekens ledtråd)

av

Vatsyayana

»Avasah kriyatam gange papaharini varini

stanadvaye tarunya va manoharini harini.»

(Fall ner vid Ganges heliga kust,

befriad från synd och skam

eller bär till en flickas skimrande bröst

din skuldbörda fram.)

Bhatrhari.

I

Kring kärlekens syften

Kring kärlekens syften

De tre livsmålen: Moral, Rikedom och Kärlek.

¹ )

Mannens livslängd är 100 år, men då döden kan komma fortare än man väntat, gäller det att i tid finna de värdiga levnadsmålen. I barndomens tid bör man förvärva vetande, i ungdomen och den mogna mannaåldern bör man förvärva rikedom och kärlek, så att man i ålderdomen inte behöver gräma sig över ett misslyckat liv eller frukta en otrygg död. ² )

Moral innebär lydnad för de höga och heliga lagar, som bygger upp varje särskilt land och för den enskilde uppoffringar, som inte alla tillhöra det yttre, det synbara, utan också är dyra frukter av en hemlig strid. Rikedom innebär inte bara förvärv av ägodelar utan även fördelen av umgänge och vänner och kanske allra viktigast skatten av vetande. Kärleken är grunden för det rätta ägandet av vad man förvärvat och dessutom vad som är gemensamt för alla och detta med kroppens alla sinnen och själens hela inspiration. Den Kärlek, som är den viktigaste, är den rent mänskliga men också den erotiska kärleken har den största betydelse för vårt liv.

När dessa tre levnadsmål Moral, Rikedom och Kärlek förenats hos samma person, är alltid det föregående värdefullare än det följande, det vill säga Moral är bättre än Rikedom och Rikedom bättre än Kärlek. De styrande bör först och främst vinnlägga sig om Rikedomen, ty därpå beror hela folkets välfärd. De älskande måste särskilt lära sig att sätta Kärleken högst. Vidare har ju som bekant sinnesnjutningen alltid varit kurtisanernas uppgift.

Då Moralen i mångt och mycket rör sådana förhållanden, som inte tillhör denna världen, är de visa av den uppfattningen, att den lämpligast kan läras genom studier. De skeptiska anser det meningslöst att leva ett moraliskt liv, som skulle ge en bättre lott efter döden, då man ju ingenting vet sedan de jordiska sinnena slocknat. Men man upphör väl inte att så, om en skörd uteblivit på grund av missväxt.

Om Rikedomen gäller detsamma som om Moralen dock med den skillnaden, att nyttan här ter sig som i huvudsak praktisk. De som hävdar, att ödet eller slumpen utformar deras liv, anser att strävan efter Rikedom är meningslös, då många trots stora ansträngningar ingenting vinner medan andra utan möda belönas av tillfälligheter. Men slumpens gåvor får inte den rätta uppskattningen, det man själv ej strävar till, inser man sällan värdet av. För den overksamme är och förblir lyckan ett tomt ord.

Om Kärleken kan man tycka, att den endast behövde läras av praktiken, men detta gäller väl blott djuren, som följer sin brunst utan andliga avsikter. För människan däremot har den kroppsliga föreningen en både själslig och social innebörd och den söker de raffinemang, ³ ) som vägras djuren, okunniga om kulturen. Av skeptikerna betraktas Kärlekens syfte som störande för Moralen och Rikedomen, som de sätter vida högre, båda eller endera. Begäret efter Kärlek för som bekant in mannen i obehagliga situationer, förleder honom till oriktiga handlingar, lockar honom till slöseri och lättsinne, gör honom håglös eller rentav fysiskt sjuk. Historien kan ge många exempel på män, som fallit offer för sina lustar. Men för att finna sådana behöver vi inte gå så långt, vi möter dem mitt ibland oss. De oförsiktigas olyckor ger oss inget skäl till att avstå ifrån Kärleken. Ingen skulle falla på att försumma laga mat av hänsyn till att en tiggare kan komma och be att få den färdiglagade maten. För att trivas och blomstra behöver kroppen förströelse likaväl som själen. Den som insett måttan och som lärt nyttja Kärleken rätt liksom Moralen och Rikedomen, uppnår redan här på jorden den fullkomliga lyckan. För honom gäller dessutom regeln att avhålla sig från sådana handlingar, som ensidigt främjar ett enda livsmål på bekostnad av de andra.

Några av de konster, som utgör kunskapens rikedom.

Detta verk vänder sig till männen, men det är därmed inte sagt, att kvinnornas utbildning skall åsidosättas. Den som är kvinnans älskare bör ju lämpligen också kunna vara hennes lärare. Vad studiet av Kärleken beträffar ligger det i sakens natur, att kvinnorna väl känner till den praktiska sidan: ⁴ ) det är ju de, som är föremål för dyrkan. Men här räcker det inte enbart med att kunna passivt besvara lidelsen, mycket kommer an på kvinnan, om den erotiska upplevelsen får en högre lyftning. Liksom mannen blir rik genom att skaffa sig kunskap, bör kvinnan också höja sitt egenvärde genom att lära sig att behaga. Därvidlag kan hon välja lämpliga föredömen, väninnor, närstående och anförvanter. ⁵ ) I umgängeslivet skall inte hennes man eller den hon har kär behöva känna, att hon är underlägsen.

Hon bör veta så mycket, att hon kan ge mannen råd. Hon bör kunna komma med originella synpunkter. Hon bör inte vara mannen slaviskt eftergiven. Hennes självkänsla blir större, när hon vet, att hon har färdigheter, såsom bland de uppräknade:

Sång

Instrumentalmusik

Dans

Teckning och skrivning

Skönhetsvård: Tändernas, hårets, naglarnas, klädernas skötsel

Att tillreda bädden, utbreda mattor och fördela vilokuddar

Att tillhandahålla förfriskningar

Att måla och smycka huset

Att binda rosenkransar och halsband

Att förfärdiga diadem, turbaner, fjäderbuskar

Att lära skådespelarkonster och uppträda på en scen

Förfärdiga örhängen

Blanda till parfymer

Handarbeten

Matlagning

Tillredning av saft och viner

Skrädderi och linnesömnad

Broderier i ylle och silke

Frågesport

Mimikens konst

Innanläsning och recitation

Bågskytte

Den logiska och kvicka konversationen

Kunskap om smycken och ädelstenar

Trädgårdsskötsel: Hur man sköter träd och plantor, botar deras sjukdomar och bestämmer deras ålder.

Husdjurens skötsel

Kännedom om sällskapliga bruk och regler, god sed och ton

Gymnastik och balett

Kännedom om litteratur och poesi

Något utländskt språk, gärna flera

Kännedom om måleri och bildhuggarkonst

Kännedom om olika slags spel

Skicklighet att författa tillfällighetsdikter ⁶ )

Den man, som har en maka, som behärskar åtminstone hälften av dessa färdigheter, kan skattas lycklig. Behärskar hon alla dessa färdigheter, är hon en enastående kvinna. I mannens krets intar hon hedersplatsen, avundad av alla, såväl yngre män som äldre tävlar om hennes gunst. T. o. m. de styrande i landet blir uppmärksamma på henne. Skulle en kurtisan besitta dessa färdigheter, kan hon vara säker om att erövra vilken man hon vill. En väl utbildad hustru, som råkat bli skild från sin man, kan ju också genom sina talanger lätt förvärva livsuppehälle även i främmande land. För henne blir det aldrig ett problem att skapa sig nya livsvillkor.

Anvisningar för en gentleman.

Den som skaffat sig Rikedom i form av nödiga kunskaper och tryggad ekonomi behöver inte längre arbeta av tvång. Han kan leva gentlemannens liv, fullgöra Rikedomens förpliktelser och gynna vetenskap och konst. I en livlig stad kan han bo, där det finns hederliga grannar, men kanske hellre idylliskt på landet nära ett vattendrag. Ett vackert och lagom stort hus bör han bygga, omgivet av en välplanerad trädgård med lummig grönska. Bostaden bör vara praktiskt inredd med en särskild avdelning för hushållet och med rum avpassade för kvinnor och gäster. Särskilt bör han vinnlägga sig om sovrummets bekvämlighet. ⁷ ) Den vila, som är så välbehövlig för både kropp och själ, bör kunna avnjutas även utomhus i den skuggiga lövsalen.

Toalettbestyren är av stor vikt för en gentleman. Tidigt i ottan bör han stiga upp, uträtta naturbehoven, sköta om tänderna, raka sig, men blott använda måttligt med salvor och vällukter på kroppen. Svetten måste han omsorgsfullt avlägsna. En gång om dagen bör han ta ett bad. ⁸ )

Varje för- och eftermiddag liksom på kvällen intar man en måltid. Efter första måltiden bör man se till sina husdjur som fåglar och hundar. En stunds läsning av värdefull litteratur hör också till dagens förströelser. Efter middagsvilan gör gentlemannen omsorgsfull toalett och träffar sina vänner. Senare på kvällen blir det musik och allra sist tar han emot sin älskade eller går på besök hos henne. Sällskapliga tillställningar kan han också tillbringa med kurtisaner och med dem diskutera