Jesus äventyr : Nya Testamentet berättat för ungdom

By Per Meurling

"Det var en gång tre vise män. De hade läst och lärt mycket. Men särskilt väl kände de till stjärnorna."Nya testamentet är fyllt av passager med målande historier och hisnande händelser. Så som Jesus som läkare, Den barmhärtige samariten och Vägen till den heliga staden. I "Jesus äventyr : Nya testamentet berättad för ungdom" gör Per Meurling just det titeln lovar. Han skriver om Nya testamentet för att passa en yngre läsare och ger de fascinerande berättelserna ett språk som är lätt att greppa. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 26, 2021
• ISBN: 9788726014396

Book preview

Jesus födelse

Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem.

Barnen och herdarna

följa dig gärna,

strålande stjärna.

Det var en gång tre vise män. De hade läst och lärt mycket. Men särskilt väl kände de till stjärnorna. Varje natt, då andra sov, satt de i sina torn och studerade himlen, denna gåta där så många underliga lysande kroppar rör sig. De visste precis vilka stjärnor som brukade finnas. Allt i himlarymden ägde rum efter bestämda lagar. Det hade de tre vise männen förstått. Men en gång blev de högst förvånade. Det var en mörk natt och de var ganska trötta. Allt var så tyst i den stora staden där de hade sitt utsiktstorn. Det var bara de som var vakna. Vad var detta? En ny stjärna, som de aldrig sett förr, syntes på himlen. De rådslog. Till sist kom de överens: — Den stjärnan måste vi följa.

Nu vet ni, barn, att man till sjöss kan ta in kursen efter stjärnorna. Havet är kallt. Vågorna svallar. Men man ser på himlen. Man har en kurs att följa.

De tre vise männen färdades till lands. Deras färd gick genom öknar där endast deras kamelers silverklockor med sitt pinglande störde dödsstillheten bland de brungula sandkullarna. De mötte berg vilka genom sin väldighet tycktes vilja störta sig över dem och krossa dem. De for över floder som ville dra ner dem i sina vitfräsande strömvirvlar. De tre vise männen fortsatte oförskräckt. Hela tiden tog de kurs efter den nya stjärnan. Vart skulle färden leda? Det visste de inte. De sökte sig fram.

Så kom de till en liten stad som hette Betlehem. Då märkte de att det var dit stjärnan velat visa dem. Det var där frälsaren skulle födas. Den nya stjärnan var hans födelsetecken. Det förstod de tre vise männen. De var mycket lärda. De visste att det finns en Gud som skapat himlen och jorden. Det var han, den allsmäktige, som genom sin stjärna visat dem rätta vägen till Betlehem. Där hade stjärnan stannat.

Gud själv är osynlig. Hans son skulle man kunna se. Han skulle födas som ett vanligt barn. Det var för att få glädjas åt det barnet de tre vise männen företagit denna långa färd. De trodde emellertid att Gud som härskar över världsalltet skulle låta sin son födas i ett palats eller åtminstone i ett ståtligt hus. Därför blev de minst sagt förvånade då stjärnan förde dem till en grotta, inredd som ett stall. Där såg de två fattiga människor, en enkel man och hans hustru liggande i halmen. Hon hade just fött ett barn. Det var Jesus. Han låg i en krubba ur vilken djuren brukade äta. Någon annan vagga hade inte hans föräldrar.

Jesus mor hette Maria och hennes man Josef. De hade kommit till Betlehem för att ordna med sin skattskrivning, de var ordentliga människor. Maria färdades dit på en liten grå åsna som Josef ledde vid grimman. Hon väntade snart sitt barn, varför resan var ganska besvärlig. Men när de kom fram till Betlehem var alla rum för resenärer och främlingar upptagna. Det enda husrum som stod till buds var det där stallet där de tre vise männen fann dem och Jesusbarnet.

De tre vise männen visste först inte vad de skulle tro då de såg att Josef och Maria var så vanliga och fattiga människor. De tittade också med förundran på det lilla barnet som låg där i krubban. Var verkligen detta barn det märkligaste som någonsin fötts? Det var konstigt. Men de kunde inte tvivla på stjärnan. När de tänkte efter förstod de så småningom meningen. Gud har inte velat att hans son skulle bli en konung eller stor krigare eller en rik herre. Han hade kommit till världen för att hjälpa fattiga, nödställda och olyckliga. Den tanken gladde de tre vise männen.

De kunde inte ta sina ögon från det lilla barnet. De hade läst mycket. Deras ansikten var grå och vissna. De var inga hjältar kroppsligen. Men de hade den värme i ögonen som vetande och djup insikt i mänskotillvaron ger. De såg på barnet och gladde sig. De var lärda och berömda över hela världen.

Men samma natt som stjärnan ledde dem till stallet där den nyfödde Jesus låg, hände också något annat. Några enkla och okunniga herdar var ute på ett fält i närheten av Betlehem. De vaktade sina fårahjordar. Ute på marken hade de tänt en eld och låg där insvepta i sina trasiga ullkappor. Då inträffade något märkvärdigt.

De vaknade plötsligt vid att hundarna skällde och elden flammade upp. När de slog upp ögonen var det som om en stjärna föll till jorden. Framför dem stod plötsligt en ljusgestalt, en ängel. Han talade om Jesus. — När den lille som nu ligger i krubban blir vuxen, kommer han att visa vägen till Guds rike.

Vid de orden ljusnade natthimlen som legat så tung