Det onda ögat och andra noveller: -

By Kaisa Johansson

Peter har just blivit dumpad och i samma veva blir han av med jobbet. Ester har bestämt sig för att en gång för alla ge igen efter åratal av att ha blivit förtryckt och kontrollerad. Alex inser att han måste göra upp med sitt förflutna för att kunna gå vidare och se framåt. Patrik är långtidssjukskriven och när pengarna börjar tryta tvingas han hitta en kreativ lösning på sina problem ... "Det onda ögat och andra noveller" är en novellsamling bestående av fyra berättelser om förlorad kärlek, hämnd, tyngande förflutna och kreativa lösningar på trängande problem. Novellerna som ingår i samlingen är "Barlast", "Det onda ögat", "Hundliv" och "En förgången dag". -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 10, 2020
• ISBN: 9788726754360

Book preview

Kaisa Johansson

Det onda ögat och andra noveller

SAGA Egmont

Det onda ögat och andra noveller

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2019, 2020 Kaisa Johansson och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles.

ISBN: 9788726754360

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med SAGA Egmont samt med författaren.

Till mina döttrar Caroline och Frida som ständigt lär mig nya saker om livet. Jag älskar er

Barlast

Det vred runt i mitt hjärta när jag såg det välbekanta paret en bit ifrån mig. Jag satt och balanserade på en hög stol nära öltappen. Det var fullt på varenda plats längst med den höga bardisken och värmen gjorde att skjortan klibbade mot min rygg. Luften var fylld av parfym och jag bestämde mig för att spä på sinnesupplevelsen med att lägga in en portion snus under läppen. Jag gömde dosan i min slitna jeansficka. Musiken dunkade så högt att det var svårt för mig att höra vad någon i min närhet sa.

Det var fredagskväll och afterwork på Harrys, åtminstone för alla de som hade ett jobb. Idag hade jag avslutat sista dagen på lagret och tillhörde numera de som var mellan två jobb. Jag hade fått sluta samma vecka som jag begått det stor misstaget. Ledningen hade inte godtagit vare sig ursäkter eller förklaringar. Alltmer insåg jag att det var lite som en röd tråd i mitt liv. Att jag ofta misslyckades med det jag tog mig för. Antingen hade jag bara otur eller så var jag helt enkelt klantig. Det spelade ingen roll om det handlade om arbete eller kärlek. Nu var det till och med båda två på en gång. Inte konstigt att jag kände mig nere.

Ensamheten ekade i det tomma ölglaset. De lyckligt lottade omkring mig avslutade sin arbetsvecka genom att belöna sig med en välförtjänt öl eller en lyxig drink. Själv tänkte jag försöka dränka mina motgångar i alkohol, eller varför inte helt enkelt marinera dem och gå vidare?

Kan jag få en öl till? Min röst överröstade knappt ljudridån omkring mig. Killen i baren nickade och räckte strax över ännu ett glas. Han tog det tomma som stod framför mig. Jag kände tacksamhet över att han tog bort bevisen. Medan jag tog en klunk av ölen funderade jag på bokmanuset jag skrev på. Kanske kunde jag få en och annan idé när jag ändå satt här. Jag försökte hitta det ultimata slutet på min historia men min hjärna kändes som sirap. Några öl hit eller dit skulle knappast göra läget värre. Hela tiden kunde jag se det framför mig. Hur hon helt kallt gjort slut på vår gemensamma relation. Hand i hand med uppsägningen hade hon gett mig kalla handen. Hon hade brutit så tvärt att jag inte ens hunnit ana vad som var på gång. Jag hade blivit arbetslös, oälskad och dessutom slängd på sophögen. Allt på en och samma gång.

Min självkänsla kröp runt på golvet. Det skulle inte förvåna mig om den både sluddrade och kräktes där nere under min höga stol. Säkert skulle jag halka omkull och halvt slå ihjäl mig när jag senare skulle dra hem till min sida av stan. Förmodligen i sällskap med den där spyan som skulle sitta klistrad på min rygg. Jag rös vid tanken. De höga tankarna om mig själv var verkligen på topp. Troligtvis skulle jag få en stroke om någon tilltalade mig. För vem skulle ens vilja prata med mig, om inte ens hon ville ha mig.

Förra helgen, när jag hade haft henne i min hand, hade jag inte känt minsta tvivel på våra känslor för varandra. Vi hade tillbringat all vaken tid tillsammans och hon hade svarat på alla mina frågor, vad jag än undrat över. Jag var övertygad om att vi hade en framtid tillsammans och att vi var menade för varandra. Det var säkert därför det vred runt i mitt hjärta nu när jag lyfte blicken över min tredje öl och fick syn på ett välbekant par.

Jag hade sett dem här på Harrys tidigare. När jag var tillsammans med henne hade vi brukat gå hit ibland, då hade vi upprepade gånger reflekterat över det jag nu såg. Mannen som strök kvinnan över ryggen och gjorde allt vad han kunde för att fånga hennes blick. Hon i sin tur sökte ögonkontakt med andra runt omkring och log då och då åt något mannen sa vid hennes öra. Vid ett kort ögonkast kunde man tro att han var någon som stötte på henne men att hennes intresse var svalt. Jag hade grubblat över det här en tid, att det ofta var en som hade starkare känslor än den andre i ett förhållande. Jag kunde anta att han kände mer än vad hon gjorde utifrån det jag såg.

Tänk om det varit likadant i min relation innan den sprack? När jag rannsakade mig själv så hade hon nog inte alltid verkat lika översvallande förälskad i mig som jag varit i henne. Då kom jag att tänka på när vi varit på en fest tillsammans. Plötsligt hade hon bara försvunnit. Jag hade letat överallt men ingen jag frågat hade sett henne. Först när flera timmar gått, hittade jag henne i köket. Jag fick ont i magen nu när jag tänkte på det. Jag hade undrat var hon varit hela kvällen. Kanske var det därför jag identifierade mig så starkt med mannen framför mig. Jag hade inte velat inse att det funnits tecken som jag bara viftat bort.

När jag jämförde mitt förhållande med det jag såg framför mig uppfattade jag hans försök som en envägskommunikation. Det var likadant varje gång jag såg dem. Och jag hade sett de här två ute i vimlet på stan vid upprepade tillfällen så jag visste att de faktiskt var ett par, men som hobbypsykolog var det uppenbart att de var ett par i obalans. Frågan var om de själva var medvetna om det här spelet som pågick mellan dem? Han gav och hon tog emot, samtidigt som hon såg sig omkring efter något