Berättelser från Nacka: om konstnärerna Victor Forssell och Richard Bergh och om bildning, bibliotek, bilar och bussar

By Bengt Olsen

Den här är min andra bok med kulturberättelser från Nacka. I den första, "I Skuggan av Atlas", skildrade jag folklivet, idrotten och arbetet på fabrikerna i Sickla under min uppväxt. Nacka är en kommun i snabb förändring. Jag tycker det är viktigt att bidra med en relief genom att berätta om hur Nackas kultur och kommunikationer växte fram.
Jag var en flitig besökare på biblioteket i Finntorp. Där mötte jag stadsbibliotekarie Boris Beltzikoff som inspirerade mig till att söka som elev till Gripsholms folkhögskola. Hans arbete med att utveckla biblioteken i Nacka är värt att uppmärksammats.
Intresset för folkbildning väcktes under mina studier på folkhögskolan och ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Folkbildaren Gunnar Vestlund har bidragit mycket till den pedagogiska utvecklingen av folkhögskolorna i Sverige. Han är Nackabo och tidigare rektor på Tollare folkhögskola.
Johan Victor Svenson byggde en bilfabrik i Augustendal. Han var i början av 1900-talet Sveriges näst största privata arbetsgivare. Trots att automobilfabrik ingick i företagsnamnet byggde man aldrig någon bil där och senare ändrades namnet till motorfabrik.
De gula Björknäsbussarna var länge en livsnerv i Nacka. De dagliga bussturerna skapade en gemenskap och passagerarna lärde känna igen många personligheter bland chaufförer och konduktörer.
Trevlig läsning

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Aug 31, 2020
• ISBN: 9789180072083

Bengt Olsen

Bengt Olsen arbetar som konstnär, skriver och har tidigare gett ut två böcker med kulturhistoriska berättelser. Uppväxt i Nacka under 1950- och 1960-talet. Efter studier på folkhögskola och universitet har han arbetat inom folkbildningen som föreläsare och konstnär.

Book preview

Det är ett välkänt faktum att kultur skapas i periferin.

Centrum är mittpunkten som allt snurrar omkring,

så är det med cykelhjul och karuseller.

Eller vinylskivor. Men när nålen nått dit är det slut.

OLA LARSMO

Innehåll

Inledning

1

Victor Forssell

Utbildningen vid Konstakademien

Düsseldorfmåleriet

Två lärare

Konstnärslivet

Sickla gård

Hammarby sjö

Villa Bergshyddan, Fåfängan

Livet i Stockholm

Åter till Sickla

Utställningarna

Olyckan och den sista tiden

Kronologi: Victor Forssell 1846–1931

Richard Bergh

Beckers normalfärger

2

När Nacka blev stad

Beltzikoff och biblioteken

Folkbildning

3

J V Svensons bilfabrik

Livet i Augustendal

Björknäsbussarna

Björknäsbussarna och Värmdövägen

4

Minnesbilder

Ett liv med konst

Tack

Källförteckning

Tryckta källor

Bilder och illustrationer

Sak- och personregister

Inledning

Den här är min andra bok med kulturberättelser från Nacka. I den första, I Skuggan av Atlas, skildrade jag folklivet, idrotten och arbetet på fabrikerna i Sickla under min uppväxt. Nacka är en kommun i snabb förändring. Jag tycker det är viktigt att bidra med en relief genom att berätta om hur Nackas kultur och kommunikationer växte fram.

I slutet av 1800- och början på 1900-talet samlades en grupp konstnärer om somrarna för att måla i Sickla, många blev senare kända men Victor Forssell är nästan bortglömd. Han var en märklig ensling, bosatt på Stora Sickla Gård i många år och professor på Konstakademin. Jag berättar om honom och om en av mina favorit konstnärer Richard Bergh också bosatt i Nacka.

Jag var en flitig besökare på biblioteket i Finntorp. Där mötte jag stadsbibliotekarie Boris Beltzikoff som inspirerade mig till att söka som elev till Gripsholms folkhögskola. Hans arbete med att utveckla biblioteken i Nacka är värt att uppmärksammats.

Intresset för folkbildning väcktes under mina studier på folkhögskolan och ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Folkbildaren Gunnar Vestlund har bidragit mycket till den pedagogiska utvecklingen av folkhögskolorna i Sverige. Han är Nackabo och tidigare rektor på Tollare folkhögskola.

Johan Victor Svenson byggde en bilfabrik i Augustendal. Han var i början av 1900-talet Sveriges näst största privata arbetsgivare. Trots att automobilfabrik ingick i företagsnamnet byggde man aldrig någon bil där och senare ändrades namnet till motorfabrik.

De gula Björknäsbussarna var länge en livsnerv i Nacka. De dagliga bussturerna skapade en gemenskap och passagerarna lärde känna igen många personligheter bland chaufförer och konduktörer.

Trevlig läsning

Den gröna miljön kring Stora Sickla gård. Det stora huset är Stensberg. Ett trähus som stod ovanför Sickla Bro. Området med de 24 trähusen som vi kallade Sickla Bro revs 1959 för att ge plats till bostadsområdet Alphyddan.

1

Victor Forssell

Richard Bergh

Målningen Motiv från Stockholms omgivningar är en av Victor Forssells tidigast kända landskapsmålningar som troligtvis kom till 1875 i Sickla där Forssell tillbringade somrarna och höstarna 1873 och 1875 tillsammans med Per Ekström. Artistkretsen i Sickla har skildrats av August Strindberg i Röda rummet där Ekström stod modell för konstnären Sellén. Forssell och Ekström var bland de första svenska landskapsmålarna att konsekvent tillämpa friluftsmåleriets principer. Strindberg räknade Forssell till den nya, oppositionella riktningen inom landskapsmåleriet. Forssell återkom ständigt till Sickla och från 1912 var han bosatt på Stora Sickla.

Victor Forssell

Victor Forssell levde mellan 1846 och 1931 och blev 85 år gammal. Hans levnadsöde är inte lätt att följa. Det finns inte så mycket skrivet om honom. En anledning till det kan vara att han inte ville ha insyn i sitt liv och sina hämningar utan skyddade sin tillvaro för främmande inblickar. I slutet av sitt liv levde han som en enstöring på Sickla gård.

Han var en av de unga som utbildades vid Konstakademien i Stockholm under 1860- och 70-talet vid sidan av Ernst Josephson, Carl Fredrik Hill, Carl Larsson, Per Ekström, Georg Pauli, Carl Skånberg och många andra. Speciellt Ekström blev en trofast vän, kanske beroende på deras liknande bakgrund, de båda kom från fattiga förhållanden. Nu kom de under några år att dela artistbohemens besvärliga tillvaro.

Victor Reinhold Forssell föddes i Sala den 19 juni

Det finns inga teckningar från Forssells barndom bevarade. Sannolikt var det inte heller så populärt att ägna sig åt konstnärligt arbete i gruvorten Sala i mitten av 1800-talet. Det är inte känt vad som fick honom att söka till Konstakademien men han var antagligen medveten om sin talang.

Victor Forssell 1846–1931. Fotografi från 1920, taget på hans rum på Stora Sickla.1846. Modern Beata Forssell var ensamstående och kom från Vittinge i Västmanland. Fadern var troligen en tjänsteman anställd vid Sala silvergruva. Det finns en matrikeluppgift i Sala Elementarskola om Victor Forssells betyg. De var ingenting att skryta med. I början av sin skolgång var han underkänd i flera ämnen men avslutade den med godkänt i alla ämnen.

Utbildningen vid Konstakademien

Han antogs vid Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) och började studierna som 19-åring på hösten 1865. Undervisningen vid akademin var kostnadsfri och det krävdes fem års studier för att räknas som yrkesverksam konstnär. Studierna omfattade arkitektur, skulptur och måleri. Nya elever fick börja i principskolan med figurativt tecknande efter antika förlagor och gipser. De fick också lära sig etsning och mosaikläggning.

Ett annat viktigt inslag i undervisningen var studierna i anatomi för att bättre kunna avbilda människokroppen. I landskapsskolan fick eleverna lära sig att måla på stora dukar. Motiven var utvalda av lärarna och målningarna skulle skildra landskap, historia, folklivsskildringar eller mytologi.

Elever som inte hade förmögna föräldrar behövde hitta försörjning vid sidan av studierna men utan tvekan levde de flesta fattigt under studietiden. Visade eleverna teknisk skicklighet i målningarna så kunde de erhålla stipendium till resor utomlands. Forssell erhöll aldrig något resestipendium men belönades med lovord och flera utmärkelser och vann 1874 etthundra kronor för det årets prisämne Strandparti vid solnedgång.

Konstnären Georg Pauli 1855–1935, självporträtt. Någon sträng diciplin existerade ej vid Fria Konsternas Akademi; inrättningen omdöptes därför gärna av folk humorn – eller kanske av bara vanlig humor – till de konstiga friheternas akademi.

Det råder oklarhet om när Forssell slutade vid Konstakademien, enligt protokollen fanns han kvar som elev i landskapsskolan till 1876 men själv har han uppgett att han avslutade studierna 1873. Konstnären Georg Pauli har i sin bok I vår ungdom skildrat sin tid som elev på Konstakademien och kanske ger han där en fingervisning om orsaken till den oklarheten:

Jag nämnde att eleven kunde försvinna från akademins lärosalar under månader – jag kunde ha tillagt – under år, ja ansetts ha avslutat de akademiska studierna – men så en vacker dag, helt oförmodat infinna sig, när han hört att man hade en vacker modell, helst fruntimmer men även manlig, ty konstnären ser det nakna en smula annorlunda än vanliga människor.

Därav kom det sig att man träffade även äldre generationer eller elever ur tidigare års klasser inom inrättningens lärosalar. Både Pelle Ekström och Victor Forssell, de båda begåvade landskapisterna, och andra redan färdiga tavel målare som fått sälja i Konstföreningen (certi fikat på konstnärskap) föll det in att göra visit under lektionerna, försedda med papper och svartkrita. Lärarna blevo smickrade…

[…]

Förhållandena ändrades när greve Rosen blev professor. Han tillät inte att man skolkade och hade man avgått från akademin, så gick det inte an att komma igen.

Trädstudie, blyertsteckning från Forssells elevtid.

Düsseldorfmåleriet

I början av 1800-talet reste konstnärer från hela Europa till Düsseldorf där det fanns en Akademi (nuvarande Kunstakademie Düsseldorf ) för att utbilda sig och det kom att påverka det svenska landskapsmåleriet under många år.

År 1850 ordnade Konstakademien en utställning med skandinaviska konstnärer vilket väckte enorm uppmärksamhet bland svenska konst recensenter. Två norska konstnärer, Adolf Tideman (1814–1876) och Hans Gude (1825–1903), hade studerat i Düsseldorf och visade upp ett helt nytt landskapsmåleri. Där utvecklade konstnärerna ett landskapsmåleri som kallas det brunsåsiga.