Academimusiccorpset Bleckhornen 60 år

By Hans Pedersen Dambo

Academimusiccorpset Bleckhornen är Lunds främsta och äldsta nu levande studentblåsorkester som startades av ett fåtal entusiastiska Lundastudenter 1956. Genom åren har orkestern växt både musikaliskt och antalsmässigt så att den i dag har fler aktiva medlemmar än Sveriges största militärmusikkår.
När Bleckhornen 2016 firar sitt 60-årsjubileum med att ge ut denna bok har nästan 500 Lundastudenter varit numrerade medlemmar i Academimusiccorpset Bleckhornen.
Boken innehåller Bleckhornshistorier från 1956 till 2016 berättade av corpsmedlemmar som de själva upplevt dem oavsett vad som verkligen hände.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 15, 2017
• ISBN: 9789177851882

Hans Pedersen Dambo

Boken har sammanställts av en redaktionskommitté under ledning av #28 Hans Pedersen Dambo, euphonium. Övriga redaktionsmedlemmar har varit: #36 Eric Cordesius, klockspel #432 Amalia Nylander, balettdansös #441 Johan Forsberg, klarinett. Förutom ovanstående personer har bokens författare varit både eldsjälar som varit med från början och nynumrerade medlemmar som redan brinner lika starkt för orkestern. Bleckhornen har också en supportergrupp från Stockholm som brukar vallfärda till Lundakarnevalerna för att agera trosskompani till Bleckhornen under karnevalstågen. Denna supportergrupp har också bidragit med en egen artikel i boken.

Book preview

Innehåll

Preludium

Senantik Semantik

Bleckhornsalfabetet

Corpset

Fjång

Corpsets barndom, uppväxt och mognad

Clock around the Rock

Bleckhornen 1956 – 66

Hur blåvitt blev rödvitt

Revolutionära minnen från en 82-åring

Hederskorpral och reservkapten

Bleckhornens barndom

Minnen från Bleckhornens barndom

Något om min tid i Bleckhornen

Från det glada 80-talet

Bland regn och källvatten

Årsberättelse 2012

Globetrotting

1968 Mallorca

1995 Marseille

1997 Ungern

1998 Irland

1999 Kreta

2002 Luxemburg

2002 Luxemburg

2012 Prag

2013 Ungern

2015 Riga

2016 Rom

Kungl. Envoys vänskap med Bleckhornen

Terpsichore dansar aldrig nykter

Baletten 15 år

Att dejta en banjoist Baletten Balettens favoritdans

Intima Baletten

Det började med en helt vanlig eftersits i Tarmen

Corpset i bild – Musikfront

Spridda bilder

Garderoben

Ett annorlunda köp

En oväntad upplösning Medaljer

Festivitas

Tal vid Corpsets 50-årsjubileum

Bleckhornen 50 år

Bleckhornens Nobeltest

Karneveljen 2014

Minnesvärda spelningar

Spelningen som aldrig existerade

Doktorspromoveringen 2012

Jubeljulkoncert 2016

Pressklipp

Lundagård Nr 14 1972

Tarmar jag tömt

En bar blir till

Flytten till nya Tarmen

På sporten

Styrelseplanen

Musikvetenskap

Studentorkestern, en evenemangsförstärkare nu och då

Julkoncertsolister

Postludium

Corpslista

In memoriam

PRELUDIUM

VARDE LJUD! OCH DET VART LJUD.

Bleckhornen är Lunds äldsta och bästa studentorkester som spelar vad som helst, när som helst, var som helst, hur som helst, helst! Corpset bildades 1956 på Korsgatan 4 B i Lund och firade 2016 sitt 60-årsjubileum med att ge ut den historiebok du nu håller i din hand. Detta är ingen traditionell historiebok i kalendarisk form, utan vi tror att vår historia bäst beskrivs av corpsmedlemmar genom tiderna som berättar om sina egna Bleckhornsminnen som de själva upplevt dem oavsett vad som verkligen hände. Varje människa äger sina egna minnen och därmed sin egen verklighet.

Vår 60-åriga historia har varit både brokig och bråkig men framför allt vansinnigt rolig, ja så rolig att vi som var med på 50- och 60-talet och nu är i 70- till 80-årsåldern fortfarande träffas en gång i månaden på en PUB i Lund och delar gamla minnen om hur roligt vi hade under vår tid i Bleckhornen.

De vita prickarna går aldrig ur och i dag har Bleckhornen mer än 500 numrerade medlemmar. Det är kanske dags att starta en egen nation i Lund? Bleckhornen är en populär orkester som engageras till de mest skiftande tillställningar.

Här vill vi särskilt lyfta fram de tre viktigaste offentliga konserterna i Lund: 1: a majkoncerten som är en friluftskonsert på Tegnérsplatsen direkt efter rektorsuppvaktningen.

Julkoncerten som äger rum i AF:s stora sal första lördagen i december och firade 50-årsjubileum 2014.

Karnevalernas återkommande studentorkestertävling.

Du kan hitta Bleckhornens Internetsida på http://bleckhornen.org och kontakta Bleckhornen på: [e-mail]. Vill du ha lite mera Fjång! i ditt liv kan du alltid gilla Bleckhornens Facebooksida.

Här vill vi också passa på tillfället att tacka 2014 års karnevalskommitté som gjorde Futuralkarnevalen 2014 till en sådan succé att den gav ett ekonomiskt överskott. En del av detta överskott har tilldelats Bleckhornen i syfte att bidra till finansieringen av denna bok.

Apropå karnevaler vill vi starkt rekommendera den fascinerande berättelsen i kapitel 2, sid. 20 om när Bleckhornen invigde Öresund, något som tidigare helt försummats. Denna högtidliga invigning gav oss naturligtvis den moraliska upphovsrätten att namnge detta smala sund (trångt vatten som förbinder två större vatten med varandra) som gav Danmark en fast förbindelse med Skåne.

Svenskarna har i århundraden nedvärderat vårt fina skånska sund till ett enda öre (Öre-sund)! Detta måste upphöra och i kraft av vår moraliska upphovsrätt till namnet döper vi med utgivandet av denna bok om Öresund till Skånska kanalen i analogi med Engelska kanalen. Rätten och packen Eder efter detta!

Dopet leder oss osökt åter till karnevalerna! Karnevalerna har ju normalt ett tema som gärna bör rimma på karneval. Det senaste exemplet på denna vana är naturligtvis 2014 års Futuralkarneval. 2018 års karnevalskommitté har döpt sin karneval till Imaginalkarneval vilket avslöjar att den karnevalen aldrig kommer att äga rum utan enbart vara en imaginär karneval. Därför hävdar vi bestämt att 2018 års karneval bör heta Kanalkarneval för att ge vårt älskade sund en värdig upprättelse.

Jubileumsbokkommittén

# 28 Hans Pedersen Dambo, #36 Eric Cordesius &

#432 Amalia Nylander

KAPITEL 1

SENANTIK SEMANTIK

BLECKHORNSALFABETET

#28 Hans Pedersen Dambo

Inspirerade avalla Lundastudenters Falstaff, fakir har vi insett att detta musiklitterära verk svårligen kan läsas av den som inte först har lärt sig Bleckhornsalfabetet:

Academiskt är det corps

vars medlem också kallas corps.

Balettens pyramid är yngre

än Egyptens som är tyngre.

Corpset är en musikalisk kår

som vid Tegnér inleder vår.

Dulcianen hörs ej mer.

Nu fagotter fler man ser.

Eufoniets mjuka toner

väcker lyssnarnas passioner.

Flöjtens drill i Stjärnbaneret

älskar alla i kvarteret.

Gitarr i Corps har ingen stämma.

Därför får den stanna hemma.

Helikon runt halsen viras,

bäraren är värd att firas.

I en halsduksprydd figur

prickarna går aldrig ur.

Janitscharmusikens klanger

inspirerar Corpstalanger.

Klarinetters stora skara

lätt kan snabba toner klara.

Luren gjordes förr av brons

Corpset är på brons renons.

Mellofonen spelades av Hjelm

Hjelm var inte alls nån skälm.

Näverlur har inte spelats

eftersom en stinta felats.

Oboens nasala toner

skiljer den från saxofoner.

Piccolan ju snabbast är,

tonerna än här, än där.

Qin är cittran ifrån Kina

som har silkesträngar fina.

Ritardando minskar takten sakta,

men man bör ej helt den slakta.

Saxofon i Corpset vållat strid,

striden sedan ebbat ut i frid.

Tubans toners avgrundsdjup

minner oss om ättestup.

Upptakt är en liten takt

som på nästa börjar jakt.

Valthorn mäter fyra meter.

Det är längd som duga heter.

Wagners sköna dubbelörn

ger trombonens drag en törn.

Xylofonen byts mot klockspel

för att ute ge en fördel.

Yorktown gjorde Sousa lätt

artonhundraåttiett.

Zootrumpet från elefant.

är för många välbekant.

Åttondelar takten rymmer många

fjärdedelar hälften dubbelt långa.

Älgens horn är inte spelbart,

alphorn kommer ej från djurart.

Övertoners höga skara

kan ej alltid hörbar vara

#28 Hans Pedersen Dambo blev Corps våren 1958, var sekreterare i två styrelser, innehar stol nr 10 i Bleckhornsacademien, är sekreterare i Bleckhornens vänner och grundade "Svenska Sousasällskapet " 2004.

CORPSET

#28 Hans Pedersen Dambo

När man väl har lärt sig alfabetet är det dags att sätta samman bokstäverna till ord. Här nöjer vi oss med att förklara de två vanligaste och viktigaste orden i Bleckhornens värld, nämligen Corpset och Fjång!

1. CORPS [ko’rps] subst., n., best. -et, pl. corps, best. -en

2. CORPS [kå’r] subst., m., best. -en, pl. -er, best. -na

Corpset är det allra vanligast förekommande ordet inom Academimusiccorpset Bleckhornen. Ordet i dess neutrala form är ett mycket gammalt och stendött ord som existerade i svenskt skriftspråk under 1600–1700-talet. Ordet framgrävdes och återupplivades av Corpsets framsynta grundare och får inte förväxlas med det maskulina 2. Corps, som är ett importerat ord av lat. corpus, kropp. Jfr fr. Corps de Musique, eng. United States Marine Corps, ty. Musikkorps der Schutzpolizei Berlin, no. Dragefjellets Musikkorps, da. Prinsens Livregiments Musikkorps. Värt att notera är dock att såväl danerna som norrmännen behållit det maskulina genuset för substantivet corps så att det i bestämd form heter corpsen.

Bleckhornens grundares framsynthet – för att inte säga synskhet – gjorde att man, trots att kvinnor vid grundandet inte ägde inträde i Corpset, ändå förutsåg en framtida spirande feminism och neutraliserade eventuella anklagelser för manschauvinism genom att avskaffa det maskulina ordet 2. Corps och återvinna det neutrala 1. Corps . Hade inte denna framsynthet funnits, hade förmodligen orkestern hetat Academimusiccorpsen Bleckhornen med uttalet [akademimusikkåren], vilket vore en styggelse i sig, samt bestått av endast män. Grundarnas framsynthet fick de då oanade magnifika konsekvenserna att corpset sedan åratal tillbaka haft inte bara kvinnliga musiker, styrelseledamöter, ordförande och dirigenter utan även manliga balettmedlemmar. Corpset kan i sanning påstås vara könsneutralt, vilket naturligtvis varit av godo för båda könen som i flera fall också fattat tycke för varandra.

En lingvistiskt intressant egenskap med ordet 1. Corps är att det har dubbla innebörder vilka avgörs av det sammanhang i vilket de ingår.

Corpset avser i normalfallet hela orkestern medan ett corps i normalfallet avser en orkestermedlem. Denna dubbelhet kan vid första anblicken verka otydlig men vid närmare eftertanke är innebörden så gott som alltid självklar.

Ex. Corpset Calle Carlsson är medlem i Corpset .

Denna dubbelhet är en amerikanism av samma slag som att en medlem i The United States Marine Corps också är a marine .

En annan amerikanism som dock är en styggelse är den nu även i Sverige så vanligt förekommande särskrivningen av sammansatta såväl adjektiv som substantiv: en lång hårig sjuk sköterska i stället för det korrekta en långhårig sjuksköterska .

Bara i detta enda uttryck har särskrivningen dubblerat antalet mellanslag. Om detta fortsätter kommer snart livet att fyllas med tomhet.

Vi musiker måste ta vårt ansvar och bevaka utvecklingen så att inte musiken också börjar fyllas med pauser på samma sätt som det skrivna ordet. Till slut kanske det inte finns någon musik kvar längre utan alla noter är särskrivna till en enda lång tystnad.

#28 Hans Pedersen Dambo blev Corps våren 1958, var sekreterare i två styrelser, innehar stol nr 10 i Bleckhornsacademien, är sekreterare i Bleckhornens vänner och grundade "Svenska Sousasällskapet" 2004.

FJÅNG 1.0

#23 Bo Ruthström

Bleckhornsakademiens högtidliga sammankomst

8 december 2001:

Ledamoten av stol 12, Bo Ruthström, redogjorde för den språkliga bakgrunden till ordet Fjång. Talet presenterades vid Bleckhornens bankett i Stora Salen senare under kvällen.

Ordet FJÅNG av Bo Ruthström

I min egenskap av på en och samma gång gammal redaktör vid Sv. Akademiens ordbok och avsuttet Bleckhorn har jag av Bleckhornsakademien blivit ombedd att yttra mig i en viktig språkfråga. Det är ju så att ordet Fjång är intimt – ja, man kan gott säga höggradigt intimt – förknippat med Bleckhornens verksamhet.

Men vad menar man egentligen när man säger ''fjång"? Har man månne fått ordet om den s.k. bakfoten? Existerar ordet överhuvud taget i de salonger där Bleckhorn normalt vistas eller har man i alla dessa år kanske pratat i den s.k. nattmössan?

Ja, till en början trodde jag nästan att vi hade fått in ett finländskt dialektspöke.

I artikeln F JÅNG i SAOB tryckt år 1924 påstods uttrycket med fjång vara ett vardagligt finlandssvenskt uttryck med betydelsen: 'med fart' eller 'med kläm' som vi brukar säga, ett uttryck som alltså inte skulle existera i rikssvenskan. Skulle vi alltså i alla dessa år ha svängt oss med ett uttryck som enbart - i vissa kretsar eller sammanhang - förknippas med ett styvt, manligt fysiologiskt tillstånd i de nedre regionerna, frågar man sig ängsligt. Dessbättre kan nu Svenska Akademiens ordbok lugna alla äldre och yngre bleckhorn - vi har ingalunda så att säga ägnat oss åt skitprat. Vi har faktiskt haft självaste Ordboken på fötterna.

Det visar sig nämligen att fjång enligt Ordbokens nyaste material faktiskt förekommer i de finaste rikssvenska salonger. Här några exempel:

Vad som verkar starkt är rytmen och fjongen. Vad som blir nödvändigt är större rörlighet. En scen får låsas åt ett visst håll. - (Ingmar Bergman vid en sceninstruktion, Sv. Litteraturtidskrift 1969:1, s. 11)

Moderaterna har tappat fjången med sitt tal om systemskifte. - (Olof Palme på presskonferens i Göteborg, SDS 26/8 1985, s. 17)

Men eftersom ordet fjång har sitt utan jämförelse viktigaste användningsområde just i Bleckhornens talspråk, så kommer jag nu att se till att Sv. Akademiens ordbokssamlingar berikas med en av Bleckhornens konsertaffischer, en affisch i vilken uttrycket med fjång intar en framträdande plats. När Ordbokens artikel FJÅNG om ett antal år skall uppdateras, så kommer Bleckhornens affisch utan minsta tvekan att göra artikelns höjdpunkt. På detta sätt har – menar jag – Bleckhornsakademien nu kunnat göra Svenska Akademien en stor, nej, en ovärderlig tjänst. Räta således på ryggarna och utbrist med mig: Leve Bleckhornen med fjång!

Ur tal vid Bleckhornens jubileumsbankett i december 2001 av nr 23 Bo Ruthström, f.d. ordboksredaktör.

#23 Bo Ruthström spelade i Corpsets slagverk och innehar stol nr 12 i Bleckhornsacademien.

FJÅNG 2.0

#28 Hans Pedersen Dambo

Googling på ordet FJÅNG! ger ca 3 000 träffar och ca 50 bilder på

FJÅNG! med Bleckhornsanknytning.

FJÅNG! är det näst vanligaste ordet i Bleckhornens vokabulär. Det används i alla sammanhang utan undantag och förekommer som enskilt ord och i sammansättningar där det vanligast bildar ett postfix till ett annat ord som t.ex. Lussefjång den 13 december eller Jubelfjång vid jubileer.

Första gången Bleckhornens FJÅNG visades offentligt var på den första julkoncertaffischen 1964. Eftersom affischen är ett attraktivt samlarobjekt med en utsökt proveniens enligt ovan, ägnar vi den nedan en helsida.

#28 Hans Pedersen Dambo blev Corps våren 1958, var sekreterare i två styrelser, innehar stol nr 10 i Bleckhornsacademien, är sekreterare i Bleckhornens vänner och grundade "Svenska Sousasällskapet " 2004.

KAPITEL 2

CORPSETS BARNDOM, UPPVÄXT OCH MOGNAD

CLOCK AROUND THE ROCK

#1 Lennart Lyngå

Sommaren 1956 jobbade jag i Ljungskile som pågapryglare (jodå, det fanns även töser som borde veta hut!). Jag träffade där en skolkökslärarinna som jag tände lite på - alla 22-åriga grabbar är testosteronstinna mer eller mindre. Hon var emellertid mycket attraktiv och vi hade trevliga samtal! Bland annat framhöll hon att Lund, till skillnad från andra universitet/högskolor, helt saknade studentorkester. Eftersom jag hade spelat kornett en hel del, även euphonium, i Betelkyrkans Hornorkester i Malmö, kände jag mig manad att fylla detta musikaliska tomrum.

Väl återkommen till Lund, Korsgatan 4 B, var min avsikt egentligen att fortsätta mina studier i matematik och fysik med flera naturvetenskapliga ämnen. Dessa studier hade hittills varit synnerligen gynnsamma - det ena betyget efter det andra! Men nu skulle det bli ändring på det - man måste ju även tänka på kulturell utveckling.

Jag bodde på andra våningen i Paulina Dahlbergs envåningshus, d.v.s. i ett mysigt vindsrum. Runt mig hade jag flera studenter, Åke Svenstam, Uffe Norrsell, Bengt Westerberg, Lars-Erik Anderbjörk med flera. Då vi, jag och jag tror åtminstone tre av de uppräknade, satt hos mig och drack the, framkastade jag idén att starta en studentorkester. Alla påstod att de inte kunde spela och var helt omusikaliska. Jag hade redan då åsikten att ingen är omusikalisk i den mening att alla kan lära sig spela, om intresse och stimulans finns och viss handledning gives. Då går det vägen! Mina kamrater var förutbestämda för en musikalisk karriär, inte nödvändigtvis med Kungliga Hovkapellet som mål.

Ett problem uppstod: Ensemblen hade endast ett instrument, min B-kornett. En kväll, eventuellt samma kväll, i min lya, kom vi på idén att nästa dag åka över till Köpenhamn. Sedan tidigare kände jag nämligen till Gottfrids Musikvaruhus, Kronprinsessegade 44. Följande dialog utspann sig i nämnda musikaffär efter att vi artigt presenterat oss och våra planer:

Gottfrid: Nej, vi har slet ingen brukte instrumenter!

Lennart: Ni har säkert några trasiga instrument därinne i verkstan. Gottfrid: Vi har ingen till salg!

På något vis fick vi in Gottfrid i verkstaden och han insåg att han hade chansen att få lite uppstädat genom att sälja bort.

Gottfrid: Ti kroner for trompeter, femten for althorn, tyve kroner for tenorer og femo tyve for basser.

Vi köpte var sitt instrument. Innan vi bordade färjan kom vi överens om att vi inte ville betala tull för instrumenten. I händelse av sådana fula tilltag från danska myndigheters sida, skulle vi omedelbart skräpa ner Öresund. Lyckligen hemkomna var det till att öva och öva. Jag skrev enkla arrangemang till Gärdebylåten (Härjarevisan i Uarda, se nedan) samt Röda Stugor tåga vi förbi. Paulina Dahlberg, som var en synnerligen kärvänlig själ, tyckte dock att dunket från Uffe Norrsells bastuba gick genom trossbottnen ner till hennes bostad. Och det gjorde det! Men hon accepterade ändå! Ganska snart fick vi tag i en lokal i närheten, jag tror Prennegatan, som vi kunde öva (samt dricka öl) i.

Repertoaren utökades med härliga Hän Över Vågorna (Über den Wellen) m.fl. klassiska pärlor, som i allas, även publikens öron, putsades till briljanter. I början hade vi ju ingen publik. Och det är inte lätt för en nyetablerad spelgrupp att bli känd. Det räcker inte att ha ett slående namn. Vi antog namnet Korsdraget. Orkestern föddes ju på Korsgatan och nog blåste det bra om oss! Dock byttes snart namnet till Bleckhornen, förmodligen i samband med Uffe Norrsells stora överraskning gällande Västgöta Nationernas årliga Luciafest: Stora Lusse:

Uffe Norrsell: Här skall ni höra! LV4:s blåsorkester skulle anlitas av Västgöta Nations festkommitté att spela på Stora Lusse. De ville ha för mycket betalt. Då erbjöd jag mig att vi kunde spela gratis mot att vi fick delta i festen.

Bravo, Uffe!!! Orkestern var alltså ett faktum - under namnet Bleckhornen. Vi hade inte mycket tid på oss att bli fulländade till Stora Lusse, som skulle äga rum den 12/12 - 13/12 d.v.s. inom ett par månader. Det var bara till att jobba, allihop; en del med att få ton i sitt instrument, någon (jag) måste arrangera och skriva noter m.m. Gerd, e’ du belåten, förlåt, Gärdebylåten som ovan nämnts, var en av de första läxorna. Vi tränade även på texten, som ju handlar om hemskheter såsom mord, bränna stugor, slå små barn - ja, oj!

Inför vår debut hade vi en förskräckligt (ordvalet kan diskuteras) stor repertoar. (Läs nedan om Pissemyrans oförskämdhet mot Rector Magnificus!). Jag vill inte minnas, men minns ändå våldsamma diskussioner huruvida vi skulle spela unisont eller olika toner samtidigt. För mig var stämspelning en självklarhet, varför jag tog ton och fick det dithän att minoriteten tystades ned. Detta är ett exempel på att den övning jag fick i diktatoriskt ledarskap kunde kompensera förlusten av fyra terminers vetenskapliga studier. Förutom att vi inför Stora Lusse ansåg oss musikaliskt kompetenta, var vi dessutom taggade till tusen.

Den 12 december 1956 samlades man i Akademiska Föreningens, AF:s stora sal där Stora Lusse-festen skulle avnjutas. Vi, Bleckhornen, hade intagit scenen och spelade för fulla muggar. Obs - vi spelade inte för onyktra studenter. Det fanns inga, även om måttligt alkoholintag ökade förmågan att uppskatta vår musik till dess fulla värde. (Eventuellt alkoholintag minskade dessutom förmåga och samtidigt intresse att fastställa den musikaliska nivån.) Efter midnatt blev det självklart nytt datum, 13/12. Återigen mycken musik (numera kända låtar), varefter alla marscherade ut i vinternatten med Bleckhornen i täten uppvaktande, bland andra då kända potentater, själva Rector Magnificus Ragnar Bergendal. Rector hängde med i tåget glad i hågen - tror jag att jag minns. I alla fall kommer jag tydligt ihåg att Rector tyckte att vi hade en något begränsad repertoar: Har ni inte fler musikstycken på er repertoar?

Bengt Westerberg (Pissemyran, för han var ju rödhårig): Än har vi några pärlor att kasta.

Visst hade vi några olika melodier, dessutom lät de ganska olika varje gång de spelades. Rector och övriga vara nöjda!

Väl framme vid elden mellan AF och Universitetsbyggnaden skulle man hoppa över densamma. Brandskydd fanns nog inte på den tiden! Jag var väl ganska trött vid det här laget, för jag kommer inte ihåg vem som hoppade, inte ens huruvida jag själv hoppade. Jag har ett svagt minne av att vi fick ut Lunds Stifts biskop ur dennes bostad att delta i marschen, men jag tror att biskopen av religiösa skäl avstod från hoppet - förmodligen hade ceremonin hednisk anknytning.

Anlända till vårt kära AF väntade den stora grisfesten Stora Lusse. Vilken fest - Åh, vilken fest! Rätt va’ de’ va’ så spelade vi Härjarevisan (ursäkta upprepningen!) ur spexet Djingis Khan, även känd som Gärdebylåten eller Gerd, e’ du belåten. Aldrig glömmer jag hur studenterna dansade på borden, under jubel välkomnande Lunds efterlängtade studentorkester, Bleckhornen.

Efter Stora Lusse ägde den ena spelningen efter den andra rum. Speciellt minns jag en concerto på restaurangen Åge Hans, vid vilken jag, stående på ett bord i egenskap av il maestro conduttore del Corpus Bleckis erbjöds en 12: a Angostura, på villkor att jag skulle svepa den. Det gick riktigt bra!

(Jag kan nämna för eventuell nykterhetsentusiast att angostura är barken av Cusparia (Galipea) febrifuga enligt Stora Ordboken och det låter ju inte så farligt - jag överlevde