Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation

By Jan Sjunnesson

Denna litanias titel Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation beskriver förutsättningar och förhoppningar om ett normalare Sverige. Det finns en mängd historier och detaljer, hjältar och skurkar i de kommande sidorna. Skandaler, sex och kroppsvätskor omtalas såväl som sovjetiska ubåtar, falliska trumpeter och tvivelaktiga välfärdskonstnärer. Alla som berättas har hänt. Det finns inget behov av överdrifter i extremlandet Sverige.

Dessa märkliga skeenden och händelser berättas av en betraktare utifrån som är en normal person som försöker leva i ett extremt land. Sverige är inte ett normalt västeuropeiskt land men kan och borde bli det. Genom att läsa denna bok kommer denna strävan förstås, uppskattas och förhoppningsvis leda till handling. Ickesvenska läsare i och utanför landet har en särskilt viktig roll.

• Language: Svenska
• Publisher: Bredefeldt Förlag
• Release date: Sep 9, 2013
• ISBN: 9789175710020

Jan Sjunnesson

Jan Sjunnesson, born in 1958, teacher, principal and writer

Book preview

titlepage

Sverige 2020

      Från extremt experiment till normal nation

Copyright © Jan Sjunnesson, Stockholm 2013

Published by Bredefeldt Förlag at Smashwords

ISBN: 978-91-7571-002-0

Originalets titel:

The Swedish story: from extreme experiment to normal nation

Innehåll

Omslag

Titel

Copyright

Innehåll

Kapitel 1: Det extrema landet

Den svenska modellen

Det offentliga Sverige

Det privata Sverige

Extrema värderingar, vänsterpolitik och statsindividualism

En historia från det extrema välfärdslandet

Kapitel 2: Sveriges historia 1000 - 1930

1500-talets nationsbygge

Frihetstiden 1700-talet

Ekonomisk frihet 1800-talet

Välfärdsstatsbygge 1900

Arbetsfred 1906

Demokrati 1921

Anglo-amerikanska influenser 1920-talet

Reformer 1809 – 1928

Kapitel 3: Hybris 1930 – 1970

Arbetarnas samhälle 1930

Den svenska medelvägen 1936 och 1938

Familje- och stadsplanering

Andra världskriget 1939 – 1945

Efterkrigstiden 1945

Arbetsmarknad och utrikespolitik 1950

Välstånd 1950

Pensionsreform 1960

Anti-amerikanska protester 1960

Ungdomsprotester 1960

Kvinnokamp

Välfärdsstaten färdigbyggd 1967

Reformer 1930 – 1970

Kapitel 4: Nemesis 1970 – 2000

Strejker och protester 1970

Socialdemokratiska bekymmer

Löntagarfonder

Skandaler på 1970-talet

Borgerlig valseger 1976

Två hårda män 1980

Att skola välfärdsbarn

Vänsterdominans

Palme åter 1982

Palmemordet 1986

Borgerlig regering 1991

Liberaliseringar 2000

Omdefinition av den svenska modellen

Reformer 1970 – 2000

Kapitel 5: Hopp 2000 –

Arbetsmarknadsproblem för arbetarrörelsen

Skandaler på 1990-talet och 2000-talen

Borgerlig regering åter 2006

Det nya moderata arbetarpartiet

Mer att reformera

Sveriges framtid år 2030

Den borgerliga välfärdsstaten

Reformer 2000- 2013

Kapitel 6: Nutida extremer

Svenskhet

Trygghetsnarkomaner och välfärdskonstnärer

Klientilisering, kränknings- och offerbeteende

Multikulturalism och invandring

Vänstern i medier och kulturliv

Familjepolitik

Genus och feminism

Repression av mötes-, tanke- och yttrandefriheter

Värderingar och dygder

Civilsamhälle och demokratur

Normala politiska ideologier och personer

Kapitel 7: Ett normalt Sverige

Sverigebilder

Ett normalare Sverige

Sverige år 2020

Kapitel 8: En extrem men normal svensk

Två skolrapporter

Hjulstaskolan

Fryshusets gymnasium

Avslutning

Tackord

Referenser

Fotnoter

Kapitel 1

Det extrema landet

Denna litanias titel Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation beskriver förutsättningar och förhoppningar om ett normalare Sverige. Det finns en mängd historier och detaljer, hjältar och skurkar i de kommande sidorna. Skandaler, sex och kroppsvätskor omtalas såväl som sovjetiska ubåtar, falliska trumpeter, filmer, romaner och tvivelaktiga välfärdskonstnärer. Alla som berättas har hänt. Det finns inget behov av överdrifter i extremlandet Sverige.

Orden experiment och normal i undertiteln har lånats från två skrifter.

Att kalla Sverige för ett fullskaligt experiment gjorde den svenska nationalekonomins nestor professor Assar Lindbeck år 1997 i uppsatsen The Swedish Experiment där han vände sig till en utländsk publik för att förklara vad som skett de senaste decennierna:

Why should foreign observers be interested in economic and social conditions in Sweden? The best answer is probably that institutions and policies in Sweden have been rather experimental, and that some of these experiments may also be relevant for other developed countries. Sweden may therefore be seen not only as a small country on the periphery of Europe, but also as a large (‘full-scale’) economic and social laboratory.¹

Ett socialt laboratorium alltså där experiment med befolkningen skett i full skala, inte först efter småskaliga förstudier och projekt. I Lindbecks vetenskapliga genomgång beskrivs vilka utopiska och extrema reformer som genomförts med landet, deras resultat och kostnader.

Ordet normal i undertiteln handlar om vad den tyska författaren Hans-Magnus Enzensberger skrev om i sin essäsamling Till det normalas försvar². Han hävdar att det normala har fått ett oförtjänt dåligt rykte och ersatts av det onormala. Provokationen har blivit rutin och att reta gallfeber på borgarna, är inte längre något särskilt intressant eller ens onormalt, tvärtom. I de kommande sidorna kommer några av den svenska välfärdsstatens extremkonstnärer möta läsaren med sina tröttsamma skattestödda protester. Attityd är allt, innehåll inget för dem. Ideologi framför konst, skapat och hyllat av en statsstödd kulturvänster.

De två bibliografiska referenserna till undertiteln, dels en vetenskaplig uppsats i nationalekonomi, dels en essä om europeisk civilitet, utgör ingångar till de kapitel som kommer möta läsaren. Å ena sidan ekonomi, politik, juridik, å andra sidan etnologi, historia, kultur, moral. Hårdfakta och mjukdata. Tillsammans med märkliga berättelser som kommer förvåna de flesta läsarna beskrivs extremlandet Sverige sett utifrån av en normal person som försöker leva i ett extremt land. Sverige är inte ett normalt land men kan bli är förhoppningen i denna bok. Genom att läsa denna bok kan detta faktum uppmärksammas, analyseras och kanske leda till handling. Ickesvenska läsare har en viktig roll vilket kommer framgå i slutkapitlen.

Denna bok skrevs först på engelska för en utländsk publik och nu ges svenskarna tillfälle att ta del av innehållet om sitt eget land på sitt eget språk³. Upplägget går ut på att först introducera Sveriges historia och sedan dagens extrema samhälle. Därför handlar de första kapitlen om den svenska historien från vikingatiden och framåt. Vad som kan komma att ske år 2020 avslöjas i slutet av kapitel 7, ett osannolikt scenario som om en svart svan skulle landa i den vita svenska svandammen. Mycket av historien och samtiden är nog välkänt för de flesta svenska läsare men kanske inte allt och inte sammanställt för en utländsk läsekrets på detta vis. Den historiska bakgrunden är viktig för att förstå hur dagens svenska samhälle blev så annorlunda och så extremt. Man också kan se de historiska kapitlen som ren folkbildning vilket jag som folkhögskollärare och humanist gärna bjuder på.

Tonen i boken är polemisk, ibland ironisk och det komplicerade ämnet Sveriges historia och extrema samtid starkt förenklat. Att komprimera alla händelser och resonemang på drygt 250 sidor är naturligtvis omöjligt men måste göras ändå. Det finns ingen annan bok som tar ett sådant helhetsgrepp om världens mesigaste land. En barsk bok som hatälskar sitt föremål.

Varje land behöver få sin självbild kritiserad då och då. Vad som verkade normal rasuppdelning i Sydafrika ansågs i resten av världen extremt efter år 1960. Idag lever nordkoreaner vad många av de själva anser vara normala liv men som framstår för resten av världens tänkande och kännande folk som vansinniga. Under Balkankrisen på 1990-talet förföll ditintills normala relationer mellan etniska grupper till extremer och inbördeskrig.

Sveriges extremism är långt ifrån dessa regionala och instabila förhållanden, även om vissa drag återfinns i en svensk balkanisering⁴. Den svenska versionen av att vara ett extremt land anses givetvis vara normal inom landet men för många utlänningar, och vissa kritiskt inställda svenskar som jag ter landet sig extremt i sina för- och nackdelar. Dessa kritiker framstår i sin tur som extremister i Sverige om de försöker upprätthålla vad som anses normalt utanför Sveriges gränser. En sydkorean som talar om yttrandefrihet i Nordkorea är extrem liksom varje kritisk invånare som allvarligt ifrågasätter den svenska normaliteten. För mig finns det ingen tvekan om vem som är extrem: landet Sverige är extremt. Vi som kritiserar den svenska extremismen är normala.

Observera att den så kallade normkritik som spridits i skolor under de senare åren och sägs syfta till att öka tolerans mot icke heterosexuella och utlandsfödda har inget med egentlig kritik av svensk normalitet, tvärtom. Dessa normkritiker är de mest normaliserande företrädare för svensk extremism man kan tänka sig. De som ifrågasätter deras normkritik kan dock vara riktiga kritiker av den sort som sympatiserar med denna boks hållning. Men dessa kritiker pekas alltså ut som extremister av normkritikerna. Knivigt men fullt möjligt att hålla isär de statsunderstödda normkritikerna, ofta unga käcka akademiker eller mediepersoner, och de fria kritikerna, infödda och utlandsfödda, av extremlandet Sverige. Landets normaliserande drag är nytotalitära och där ingår dessa normkritiker som en viktig förtrupp, ett vänster/queer/feministiskt/multikulturellt avantgarde som avlönas för att uppfostra barn och unga men även vuxna till den rätta extrema läran. Sverige har många sådana tankekorrigerande instanser och kampanjer vilka kommer beskrivas fortlöpande i denna bok.

Boken är inte ett vetenskapligt arbete utan skriven utifrån den förtvivlan som drabbar dem som försöker leva vad som utifrån kloka och internationella bedömningar sett är normala liv men gör detta i ett extremt land. Resultatet blir ett dubbelliv där den som vill leva ett liv som anses normalt i Sverige drabbas av dess opåtalade extremer, medan om man vill leva ett utifrån globala hänsyn normalt liv i Sverige stämplas som extremist. Vardagsliv som är normala i resten av världen anses extrema i Sverige och vice versa. En nationell schizofreni som löpt amok diagnostiseras i denna bok. Extremlandets mentala problem har också uppmärksammats av psykiatrikern David Eberhard som ett nationellt paniksyndrom⁵.

Syftet med boken är trefaldigt, två mindre och ett gigantiskt:

1. Att påvisa bristerna i välfärdsstaten och den höga beskattningen

2. Att beskriva den svenska konformismen och väcka dess tystade medborgare

3. Att göra Sverige till ett normalt land, inte extremt

Det första syftet har varit uppe till diskussion länge i ekonomiska diskussioner där fokus ibland varit på svenskarna som välfärdsklienter snarare än medborgare. Vissa kritiker i andra OECD länder har visat upp Sverige som ett dåligt exempel på en ålderstigen (sclerotic) trist välfärdsstat med totalitära tendenser som beskattar sina medborgare hårt och slösar med välfärdstjänster. Andra beundrare i samma länder, som vissa demokrater i USA och Labour anhängare i Storbritannien, hyllar vad de anser vara exempel på förnuftig och stabil ekonomisk politik och förutseende välfärdsstatsbygge. Kritik från höger av den svenska välfärdsstaten kommer beskrivas i de kommande sidorna men denna konservativa, klassiskt liberala och frihetliga kritik kommer inte enbart vara i fokus.

Istället kommer det stora stödet för den omfattande svenska välfärdsstaten från samtliga svenska politiska partier och majoriteten av dess väljare diskuteras. De historiska rötterna till detta stöd går mycket djupare än bara till 1900-talets socialdemokrati och ambitiösa välfärdsreformer. Nationella särdrag går utöver partipolitik och svenskar gillar att bli omhändertagna av staten. De betalar villigt höga skatter och får någonting tillbaka, även om de nästan aldrig vet hur mycket de betalat in och vad de får tillbaka. Sverige fungerar väl anser de, även om lägre skatter och mindre stat kommer behövas i de kommande decennierna. Den ekonomiska politiken går numera i rätt riktning så det finns ingen större anledning till att klaga, men angående det andra syftet med boken återstår mycket att berätta och åtgärda.

Beskrivningen av Sverige som en grå och suddig trist välfärdsstat med konforma och totalitära tendenser har varit uppe i flera tidigare Sverigestudier. Denna bok ger en uppdaterad version av den politiska och offentliga korrekthet som förhärskar i media, utbildning, offentlig sektor, bland medborgarna själva och det åsiktsförtryck som är dess pris. De senaste decenniernas åsiktsdominans av vänstern i medier och kulturliv som lett till medborgarnas självcensur bygger på äldre traditioner av lantlig blyghet. Till detta kommer välfärdstatens sociala ingenjörskonst som har lett till inlärd hjälplöshet och ett patologiskt behov av säkerhet.

Om denna boks första syfte, att ändra den svenska välfärdsstatens ekonomiska grundvalar, varken är önskvärt av de flesta svenskar eller behöver omedelbart tas itu med, så är det andra syftet, att öka tanke - och yttrandefriheten och stoppa åsiktsförtryck, något som denna bok starkt uppmanar till. Att betala höga skatter fungerar men inte att tiga. Kombinationen av att betala mycket skatt och samtidigt hålla käft är rent vansinne, men är tyvärr vad de flesta svenskar gör. Den dominerande politiska konformismen och medborgarnas rädsla för att lufta sina åsikter öppet har blivit allt värre, särskilt efter den rasistiska och högerextremt motiverade massakern i Norge sommaren 2011.

Det sista megalomaniska syftet med denna bok, att ändra den svenska kursen från att vara ett extremt experiment till att bli mer av en normal västerländsk nation, bygger på tanken att svenskarna själva nog är oförmögna att lägga om rodret. Hjälp kan behöva komma från utlänningar i och utanför extremlandet Sverige som inte tar de svenska vanorna för givna. De sista kapitlen tar upp hur det skulle kunna ske. Svenskarna är för mesiga än så länge och kan varken tänka eller handla normalt. Är detta för negativt analyserat vore jag lycklig men få tecken har övertygat mig om att majoriteten av svenskarna vill sluta betala höga skatter och börja tala om vad de tänker på högt. De älskar sina mentala bojor som fången sin bekväma cell.

Begreppet normalt betyder i denna bok beteenden och värderingar som stöds av majoriteten i världen och har visat sig hållbara historiskt i framgångsrika civilisationer. Dessa normala beteenden och värderingar uppfattas alltså som naturliga och önskvärda att skapa och behålla. Motsatserna är onormala och extrema, kortsiktiga och onaturliga. Sverige är svårt att leva i för de som omfattar normala, vanliga, naturliga och önskvärda livshållningar.

Detta introduktionskapitel är uppdelat i tre delar. Först presenteras den Svenska Modellen, ibland också kallad den Skandinaviska eller Nordiska Modellen, av välfärdsstatsbygge. Sedan beskrivs det märkliga begreppet statsindividualism som är ett försök att greppa den svenska extremismen även om dess skapare anser att den extrema statsindividualismen är något gott. Tyvärr har de samma uppfattning i detta som de flesta svenskar. Sist berättas historien om en begåvad polsk invandrares första möte med välfärdstjänster i extremlandet Sverige.

Den svenska modellen

Ute i världen vill Sverige uppfattas som modernt, naturvänligt, solidariskt, uppfinningsrikt och tolerant – kort som en progressiv nation⁶. Denna smarta moderna marknadsekonomi som samtidigt är omhändertagande och jämlik kan beskrivas i ekonomiska, politiskt ideologiska och nationella termer. Ett vanligt sätt att beskriva denna Svenska Modell är att ta fasta på dess unika ekonomiska framgångssaga med 100 års oavbruten tillväxt åren 1870 – 1970. Dessa framsteg byggde på fyra samverkande fenomen:

Blandekonomi – kapitalism och planekonomi med stark nationell kontroll av kapital, krediter och räntor

Korporativism – goda relationer på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och fackföreningar utan statlig inblandning. Organiserade gruppintressen och folkrörelser under staten.

Generell välfärdspolitik - allmänna välfärdstjänster till alla inklusive medel- och överklassen

Rehn – Meidner modellen – fackligt stöd för omskolning och folkomflyttning mot att arbetsgivare betalade enligt kollektivavtal, inte efter bärkraft.⁷

Institutionernas centrala roll är nödvändig för att förstå förvandlingen av detta karga och fattiga land under 1800-talet till en modern rik nation på 1900-talet. Med fäste i en homogen fattig befolkning, politisk mobilisering, frihandel och framväxten av en okorrumperad offentlig administration så växte en samhällstillit fram ur de frivilliga självhjälpsgrupper och breda folkrörelser som lade grunden för statens och kommunernas offentliga välfärdsinstitutioner under 1900-talet.

Sverige är delat jämsides i två sidor, en privat och en offentlig på sätt som är mer åtskilda än i andra länder. Tillsammans utgör dessa delar den kapitalistiska välfärdsstaten. Utan teknologiskt avancerad exportindustri kan den offentliga sektorn inte tillräckligt högt beskatta företag och anställda för att finansiera statens åtaganden. Staten å sin sida tillhandahåller infrastuktur, välfärdstjänster, utbildning och innovationsmöjligheter. De två delarna fungerar tillsammans och presenteras nedan.

Det offentliga Sverige

•Offentlig sektors andel av BNP är 55 % (EU/OECD snitt 45 %)

•Totalt skattetryck över 50 % (EU/OECD snitt 45 %)

•Under 65 av de senaste 80 åren har socialdemokratin regerat

•Nästan 20 % av invånare mellan 20 – 64 år lever helt på bidrag

•Mer än 20 % av alla ensammödrar behöver bidrag helt eller delvis

•25 % offentliganställda i arbetskraften (OECD snitt 15 %)

•Plats 10 av 187 i FN:s Human Development Index

En slutsats man kan dra är att välfärdsbygge kostar på men ger fin FN placering. Men detta kan kontrasteras mot Sveriges höga placeringar som en teknologiskt ledande och modern kapitalistisk industrination i globala rankinglistor.

Det privata Sverige

Plats 10 av 50 i Nation Brands index

4/167 Global Democracy Index, The Economist

4/183 Corruption Perception, Transparency International

3/50 Country reputation, Reputation Institute

2/144 Global competitiveness, World Economic Forum

2/125 Innovation index, INSEAD

1/141 Knowledge economy, World Bank

1/131 Innovation capacity, European Business School ⁸

Sverige ses som ledande i innovationer och har ett gott marknadsekonomiskt rykte även om siffrorna för ekonomisk frihet är mindre positiva. Vi hamnar på plats 30 av 141 i Economic freedom of the world 2012 index (Fraser Institute)⁹. Dock hyllas Sverige ofta i ekonomipressen. The Economist kallar oss den lysande nordiska stjärnan och bäst i EU klassen, Stockholm blev världens sjätte bästa stad 2012 enligt The Economist och finansminister Anders Borg valdes av Financial Times till bästa finansminister i EU 2011¹⁰.

En ökande andel svenskar har stött välfärdsstaten sedan nyliberalismen vann insteg på 1990-talet, något decennium senare än i USA och Storbritannien. År 2010 svarade hela 75 % av de tillfrågade att de skulle kunna betala än mer skatt om den gick till offentlig sjuk- och hälsovård. År 1997 var andelen positiva till mer skatt för mer sjukvård 67 % ¹¹. Sedan den borgerliga regeringen tillträde 2006 har stödet för offentliga tjänster ökat, särskilt bland medelklassväljare. En paradox eftersom denna regering traditionellt stött mindre stat och lägre skatter. Inför regeringsskiftet år 2006 omformulerades målet till bättre offentliga tjänster, inte färre.

Välfärdsstatskritiker kan hävda att en slimmad och mer funktionell stat har fått ökat stöd genom de omorganisationer som gjorts av alla regeringar oavsett politisk ideologi sedan början av 1990-talet (skolpeng, vårdval, avregleringar, utförsäljningar av statliga företag, tillägg från privata utförare ovanpå de offentliga välfärdstjänsterna). Fler paradoxer uppenbaras då. En slutsats kan vara att en socialdemokratiskt initierad välfärdsstat sköts bäst av en borgerlig regering eller en marknadsekonomiskt sinnad socialdemokratisk regering, båda fokuserade på småskalig social ingenjörskonst än på blå eller röda utopier.

Historiskt bottnar denna pragmatiska hållning i 1700-talets upplysning, 1800-talet romantik och 1900-talets demokratiska reformism än i dåtida socialistiska och (social)liberala utopier. Kapitalism och välfärd verkar gå hand i hand i sin tilltro till teknik, individualism och sekulär rationalism för att sammanfogas till en specifikt svensk modernitet. Men det finns ett pris att betala som inte många svenskar känner till.

Vanliga svenskar bidrar till statskassan via skattsedeln och moms på inköp. Men välfärdsstatens tjänstemän är skickliga på att finna nya osynliga vägar att beskatta folket. Av de 46 % som utgör skatternas andel av BNP kommer en fjärdedel från osynliga skatter. Den minsta delen, 21 % kommer från löneskatter vilka folk ser och förstår och klagar på men i slutändan tolererar. Den stora osynliga andelen känner få till. Om vi antar att en anställd tjänar ihop ett löneutrymme värt 100 kr/timmen så fördelar sig dennes skatteutgifter ungefär enligt denna tabell:

100 kr i löneutrymme som arbetsgivaren reserverar till löntagaren ovetandes

– 32 kr i sociala avgifter inbetalas av arbetsgivaren löntagaren ovetandes

68 kr i lön enligt kontrakt och godkänt av löntagaren

– 20,4 kr i kommunalskatt och mer för löner över viss brytpunkt + värnskatt

47 kr att spendera på varor och tjänster

– 9,40 kr i moms

= 37, 60 kr kvar att spendera

Merparten (knappt 2/3) av löntagarens löneutrymme tas alltså hand om av staten enligt de lagar och avtal riksdagen bestämt. Ovanpå dessa skatter ska läggas punktskatter på tobak, alkohol, bensin och annat. De sociala avgifternas nivå på 32 kr av löneutrymmet i exemplet ovan är minimum enligt statliga regleringar. Fackliga avtal har alltid lyckats få in högre nivåer, ibland 50 % av löneutrymmet. Dessa kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackföreningar gäller alla löntagare oavsett medlemskap i fackförening. Den löntagare som bara vill betala in 32 % och råda själv över om han vill spara eller investera i socialt skydd eller spendera kan inte göra det. Ofta försvaras de sociala avgifterna, ibland kallade arbetsgivaravgifter eller löneskatter, med att de går till sociala ändamål och för en själv. Detta stämmer inte riktigt.

Av de 32 % utgörs en dryg fjärdedel, hela 9 % av hela löneutrymmet, av den allmänna löneavgiften som inte är något annat än en skatt. Den går inte till något riktat ändamål utan in i statskassan för att spenderas på skola eller rymdforskning, bistånd eller kulturstöd. De verkliga sociala utgifterna, pensioner till exempel vilka utgör 18 % dvs. drygt hälften av de 32 % av löneutrymmet, är inte relaterade till löntagarens enskilda pension. En pensionär kan inte utkräva ansvar av Statens Pensionsverk för att det ska ge tillbaka en viss nivå på pensionen så dessa inbetalningar kan också betraktas som allmängods. Hade löntagaren rått över hela denna andel, 18 % av lönens totala omfång vilket blir många miljoner under ett liv, hade han kunnat investera i ett försäkringsbolag med garantier underskrivna och godkända av honom själv på eget bevåg. Mot staten kan inget individuellt avtal upprättas och man får hålla tillgodo med vad man får, oavsett vad man betalat in.

Till detta kommer att man inte kan sänka sin lön och ta jobb under kollektivavtal, även man som löntagare godkänner en lägre lön. Även om löntagaren är inte är medlem i en fackförening och oavsett om arbetsgivaren har ett fackligt avtal kan fackföreningar bedriva bojkott och blockader mot företag som anställer löntagare villiga att arbeta under avtalsenlig lön. Det är till och med tillåtet i Sverige att dra in andra icke berörda fackföreningar i striden. Om en restaurangägare har anställda som godkänner lön under avtal och inte har något avtal med Hotell- och restauranganställdas fackförbund kan detta fackförbund begära hjälp från Elektrikerförbundet som kan stänga av ström till restaurangen eller SEKO som kan låta bli att hämta sopor. En mörk restaurang som luktar illa går snart i konkurs och de anställda blir utan jobb¹². Sverige är ett av de få EU länder som tillåter tredje part att agera i arbetsmarknadskonflikter.

Genom att lägga beslag på två tredjedelar av lönen och än mer ju mer du tjänar eftersom skatten höjs progressivt allteftersom lönen ökar så finns få anledningar till att flytta till Sverige om du är välutbildad för att tjäna pengar. Du kan komma hit för att naturen är fin och den offentliga servicen är god men inte för att bli rik, eller ens någorlunda välbeställd. Samma sak gäller de unga som vill välja att satsa på längre utbildningar vilka ger något högre löner men eftersom skatterna ökar finns inga större incitament att läsa vidare för att vilja höja sin levnadsstandard. Idag är emigrationen från Sverige större än den var under värsta utflyttningsdecennierna på 1800-talet.

Över till det andra syftet med boken, att påvisa den svenska konformismen, dess förhärskande värderingar och tystade befolkning.

Extrema värderingar, vänsterpolitik och statsindividualism

Sverige har befunnits vara världens mest rationellt, sekulära och individualistiska land enligt den vetenskapliga och internationellt erkända undersökningen World Values Survey som görs vartannat år. Denna mätning visar tydligt var extremlandet placeras i diagrammet nedan, längst upp till höger där inget annat land finns. Bara de skandinaviska länderna är nåbara men de är inte alls lika extrema som Sverige. Man kan likna landet vid planeten Pluto längst ut i vårt solsystem, ensamt, kallt och utan nära vänner omkring sig. Diagrammet kan sägas beteckna dels landet Sverige, dels dess ensamma invånare som inte behöver några andra för att överleva eller bli människor fullt ut.

GM-blog-world-value.jpg

© Inglehart & Welzel. www.worldvaluessurvey.org

Diagrammet ska läsas på följande vis. Traditionella värden på den vertikala axeln betonar familjesammanhållning mellan barn, föräldrar och äldre släktingar, religion, lydnad och auktoritetstro. Man avvisar självmord, dödshjälp, skilsmässa och aborter. Dessa länders befolkning är nationalistiskt lagda och stolta över sina länders kultur. I andra änden finns motsatta sekulärt- rationella värderingar. Man bryr sig mindre om familjer, religion och auktoritet och accepterar skilsmässa, abort, nationalkänsla och så vidare.

På den horisontella axelns bortre ände finns länder med individualistiska (self- expressive) värderingar som tillåter individer att stå utanför gruppen, ofta familjen, grannskapet, församlingen och samhället. Gruppens överlevnad hotas inte av dessa fria individers handlingar medan dess överlevnad i den andra änden är viktigare än individens frihetsbehov. Svenskar är alltså världens mest självständiga individer enligt detta diagram, vilket dock inte innebär att de uttrycker några särskilt individuellt men betonar frihet från familj och traditioner¹³. Svenskar är konforma i sin vilja att vara icke-konforma vilket resulterar i konformism. Alla svenskar får säga vad de vill bara alla säger samma sak.

I det övre högra hörnet där Sverige finns i diagrammet betonas post-materialistiska värderingar, eftersom överlevnaden är säkrad. Det finns också en korresponderande tredje axel i diagrammet som visar att ju mer länder närmar sig Sverige desto rikare är de. Frånvaron av kollektivt religiöst och kulturellt tvång leder alltså till förbättrade levnadsvillkor. Japan skiljer sig något från denna samvariation men i stort sett gäller den. Därmed kommer man till den svåra frågan om länder som rör sig i motsatt riktning eller befinner sig längre ned blir fattigare. Skulle Sverige bli mer normalt, det vill säga likna mer andra västerländska länder närmare mitten i diagrammet, vilket denna bok envist hävdar är både önskvärt och möjligt, kan vi då förlora något i hög levnadsstandard? Detta motbevisas av rikare länder än Sverige som befinner sig i andra mer normala platser i diagrammet som USA, Schweiz, Australien, Holland och Norge. Några av dessa i värderingshänseende mer normala länder har dessutom mindre omfattande välfärdsstater och lägre skatter men högre levnadsstandard. Det går alltså men vill vi det?

Platsen som världens mest sekulära, rationella och för individuella val mest toleranta land, ett progressivt modernt och högteknologiskt välfärdsland, kan inte ges upp utan vidare anser majoriteten av svenskarna och deras regeringsföreträdare oavsett partiblock. Man kan instämma i denna hållning men samtidigt visa på priset svenskarna betalar för denna extrema position långt från andra jämförbara länders värderingssystem. Och priset är inte bara ekonomiskt utan i första hand moraliskt, socialt och kulturellt. Landet har sjunkit i levnadsstandard i de senaste decennierna jämfört med andra länder samtidigt som dess värderingar har blivit mer extrema. Något fattigare land men mer extremt kan man sammanfatta utvecklingen. Är det verkligen önskvärt?

Ett annat sätt att betrakta Sveriges värderingssystem är att se till dess politiska placering på en internationell höger – vänster skala. Uppfattningar bland såväl majoriteten av världens befolkningar som bland framgångsrika västerländska demokratier ses över axeln i Sverige som konservativa, kvinnoförnedrande, etniskt förtryckande eller religiöst irrationella. Om en svensk statsminister oavsett partifärg skulle resa till USA:s kongress eller Westminister parliament i London och hålla tal utifrån den mest representativa svenska opinionen och hans regering skulle han internationellt sett betraktas som tillhöra en vänsterfalang. Borgerliga politiker som Anders Borg, Göran Hägglund och Jan Björklund hamnar direkt till vänster om såväl amerikanska demokrater som brittiska Labour. I ett hemsnickrat schema över världspolitikens positioner kan man beteckna de svenska partierna till vänster helt och hållet. Rapporterar BBC eller New York Times om nyheter från Sverige betraktas dessa som lite udda och, ja extrema.

partier-sweden-sv.jpg

De kursiva är svenska partier, de fetade de brittiska och de understrukna amerikanska.

Den svenska mittenpolitiken är klart till vänster och om detta råder stor enighet. Det finns inget konservativt parti alls kvar i Sverige sedan gamla moderaterna från Gösta Bohmans tid försvunnit eller kanske inte ens sedan Gunnar Heckschers högerparti på 1960-talet¹⁴. Allt som kan tolkas som traditionellt, konservativt eller vad som utanför Sverige betraktas som normalt är per definition fel. Den enkla slutledningen lyder:

X = konservativt/traditionellt/gammalt

Konservativt/traditionellt/gammalt = fel

Ergo: X = fel

Att leva efter denna enkla modell är mycket enkelt och kräver inget enskilt ställningstagande utan bara tillämpa på varje vardaglig situation. Resa sig för äldre på bussen är att respektera äldre vilket är konservativt och därmed fel, hur snäll man än vill vara. Gör någon ung man detta fnissar kamraterna genast. Nästa gång sitter han kvar. Samma gäller gravida kvinnor, föräldrar med småbarn och funktionshindrade. De har ju egna platser och får själva ta sig dit på bussen.

Om vi återgår till den hemsnickrade tabellen ser vi att vara till höger i ett svenskt perspektiv är i bästa fall i mitten, men ofta till vänster om en internationell politisk mittfåra. Att röra sig än mer högerut mot Tories eller republikanerna är att göra sig totalt extrem i ett svenskt perspektiv. Detta påverkar dock inte svenska medier och politiker som gärna vet bäst för andra, inklusive andra länders medborgare. Vad de inte kan förstå dock är hur de amerikanska demokraterna förlorade mot Nixon, Reagan och Bush I-II. Demokraterna liknar ju de svenska positionerna och hyllar ofta Sverige, och ändå går de amerikanska väljarna och väljer fel gång på gång. I SVT/SR/TV4 syns denna partiskhet inför det demokratiska partiet i USA och man klarar sällan av att förklara att amerikaner faktiskt gillar republikanska politiker som av svenska medier klassificeras som högervridna elaka reaktionärer och misogyna cowboys. Världen förblir obegriplig och svenska journalister, politiker och myndighetsföreträdare har retirerat något i sin uppfostrarnit med de otacksamma amerikanerna. De valde ju för övrigt rätt enligt svenskarna år 2007 och 2011, Barack Obama. Sedan något decennium har de svenska journalisterna och politikerna gått vidare och fokuserat på att uppfostra de övriga EU länderna om att göra som vi gjort i familje- och narkotikafrågor. Det går sådär.

Om man summerar särdragen i den svenska välfärdsstaten och svenskarnas värderingar kan denna modell ställas upp:

Hög beskattning och omfattande välfärdsstat

Tyst konformism och öppet åsiktsförtryck

Extremt sekulär rationalism och individualism

+Vänsterpolitik

= Statsindividualism

Begreppet statsindividualism formulerades 2006 i boken Är svensken människa? av historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren¹⁵. Det är inget utbrett begrepp bland vanligt folk men de känner igen det om man förklarar betydelsen och nickar blygt igenkännande. Lite pinsamt med sanningar ibland. Statsindividualism låter egoistiskt, förtryckande och inget man vill kännas vid som svensk. Berggren och Trägårdh anser att den vanliga beskrivningen av vad det innebär att vara en människa är att tillhöra en grupp. Om man inte gör det är man då en människa frågar de i boktiteln¹⁶. Som vi såg i diagrammet varken vill eller behöver svensken andra människor utom möjligen de han valt att själv binda sig till. Familjeband är tvingande av tradition och blod, därmed konservativa och därmed fel. Eftersom staten tar hand om oss från vaggan till graven kan vi koncentrera oss på arbetslivet, arbeta hårt och betala in massor med skatt. En fantastisk formel som redan Platon hoppats på i sin Staten där småbarn togs ifrån föräldrar som bara