Norrlandsparadoxen

By Arne Müller

Svensk gruvindustri är starkt förknippad med Norrland. Här satsas miljardbelopp på brytning av värdefulla ämnen för både export och inhemskt bruk. Det är en industri som är så viktig att den kan flytta hela städer. Men är det verkligen i Norrland man drar som mest nytta av gruvbranschens framgångar? I denna Guldspaden-belönade bok åker författaren och journalisten Arne Müller på en upptäcktsresa från Kiruna till Strömsund och allt däremellan. Med sig har han fotografen Erland Segerstedt och tillsammans söker de svaret på vem det är som gynnas av exploateringen av de norrländska naturresurserna. En fråga som i allra högsta grad är relevant i en tid när samhällets vinster centreras till storstäderna, medan landsbygden lämnas åt sitt öde. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 30, 2020
• ISBN: 9788726418750

Book preview

författaren.

Inledning

"Skogen Malmen Vattenkraften

Malmen Skogen Vattenkraften

Vattenkraften Skogen Malmen"

Ur Skogen Malmen Vattenkraften av David Vikgren

Hur blir det med jobben? Frågan återkom på möte efter möte när jag berättade om min bok Smutsiga miljarder, den svenska gruvboomens baksida. Det spelade ingen roll om mötet hölls i Jokkmokk eller Umeå, Gränna eller Stockholm. Ständigt återkom denna fråga: Hur blir det med jobben?

Det gäller att förstå den tyngd som frågan har. På de platser där de nya stora projekten är aktuella kan svaret förändra hela livet. Det kan vara skillnaden mellan arbetslöshet och ett någorlunda tryggt jobb, mellan veckopendling eller att ha jobb på hemmaplan, mellan förutsättningar för nästa generation att välja mellan att bo kvar eller att flytta och en framtid med grundläggande service eller en fortsatt avveckling av allt från sjukvård till bensinmackar.

Men den vision av effekterna av gruvboomen som målats upp gör att frågan också har en stor tyngd utanför de områden som direkt kan komma att beröras av gruvetableringar. Branschen talar om 50 000 jobb nya jobb fram till 2025 ¹ . Skulle detta scenario förverkligas, skulle det få en tydlig effekt på utvecklingen i hela norra Norrland, kanske i Bergslagen och till och med på sina håll i södra Sverige.

När frågan har ställts har jag inte sällan tyckt mig ana en misstänksamhet. Den har vuxit fram ur årtionden av besvikelser och löften som inte visat sig hålla. Men ibland har jag också anat en förhoppning: Tänk om löftena skulle hålla den här gången, om inte helt, så i vart fall till en del!

De första gångerna jag fick frågan var jag oförberedd, vilket gjorde att mina svar blev väldigt allmänna. Men i någon liten mån hade jag under arbetet med boken också tittat på hur många jobb gruvorna kan tänkas skapa och alla frågorna gav mig en knuff att göra min hemläxa.

Med tiden kunde jag ge ett svar på frågan som i alla fall ringade in några centrala problem: Det går inte att ta löftena om jobb för givna och det finns saker som behöver undersökas närmare innan det går att säga vad en ny gruva kan betyda för ett samhälle.

Produktiviteten inom gruvbranschen har ökat snabbt. Det är en enorm skillnad på hur gruvarbete bedrevs för 50 år sedan och dagens gruvor. Inget tyder på att utvecklingen mot allt effektivare teknik och långt driven automatisering kommer att upphöra.

Tiden är förbi när gruvbolag eller kraftbolag hade ambitionen att bygga upp samhällen i anslutning till sina nya projekt. Om det inte finns en bra boendemiljö är risken överhängande att det kommer att bli fly in – fly out-jobb, eller i Norrland snarare drive in – drive out-jobb. Det är svårt att se var pengarna till de stora satsningar på samhällsbyggande som krävs ska komma ifrån.

Gruvbranschens beräkningar pekar mot att de direkta gruvjobben utgör en liten del av de nya arbetstillfällena. De flesta jobben finns inom alla former av service och kringtjänster. Det handlar om allt från matserveringar till miljökonsulter. Det är inget som säger att en betydande del av dessa jobb kommer att hamna på gruvorterna.

Alltid något, men fortfarande ett väldigt otillfredsställande svar på detta ständigt återkommande – Hur blir det med jobben?. Så frågan drev mig framåt. Jag började samla på mig en del underlag om befolkningsutveckling, investeringar, produktivitetsutveckling och rapporter om sysselsättningseffekter av gruvprojekt.

Under detta arbete insåg jag att jag även måste ta med en annan bransch i kartläggningen. Investeringarna i vindkraft är nämligen minst i samma storleksordning som satsningarna på gruvorna. I en rad kommuner, där en investering på några miljoner i sågverket eller i en turistanläggning har betraktats som en stor händelse, har det under de senaste åren satsats miljarder i nya vindkraftparker. Branschen förutspår att expansionen kommer att fortsätta och även här är utfästelserna om nya, framtida jobb stora. Vindkraftbranschens beräkning, som visserligen är några år gammal, talar om i vart fall 12 000 nya jobb fram till 2020. I likhet med gruvnäringen ligger många av de planerade vindkraftsprojekten i Norrlands glesbygdsområden.

Arbetet med att titta närmare på gruv- och vindkraftsbranschen gjorde att konturerna i frågeställningarna blev tydligare. Om vi ser de kanske största industriella satsningarna någonsin i norra Sverige, så måste väl detta få kraftfulla positiva ekonomiska effekter för hela denna region? Eller är det verkligen så? Kan alla miljarder satsas utan att jobben blir fler, nya bostäder byggs och daghem och skolor fylls på med fler barn?

Faktaunderlagen ger en splittrad bild. 2013 ökade befolkningen i både Kiruna och Gällivare. Pajala vände decennier av befolkningsminskning till en liten uppgång. Arbetslösheten i Norrbotten har år efter år närmat sig rikssnittet. 2013 låg den på samma nivå som i landet som helhet. Bilden av Norrbotten som ett område med notoriskt hög arbetslöshet stämmer inte längre, i vart fall inte i de kommuner där de stora satsningarna görs.

Men samtidigt har en gruva i Svartliden och bygget av uppemot 100 vindkraftverk i Blaiken inte kunnat hejda tillbakagången för Storumans kommun. Detsamma gäller för de stora vindkraftparkerna i Åsele, Nordmaling eller Strömsund. Ser man befolkningsutvecklingen på lite längre sikt, har även Kiruna och Gällivare förlorat 1000-tals invånare sedan glansdagarna på 60- och 70-talet.

I slutet av 2014 försattes Northland Resources i konkurs. Framtiden för gruvan i Kaunisvaara, som blivit något av en symbol för den svenska gruvboomen, ser därmed mycket osäker ut. Än är det sista kapitlet i denna historia inte skrivet, men i värsta fall blev de 500 jobben vid gruvan bara en kort positiv parentes för det hårt prövade östra Norrbotten.

Under 2014 kan man av rapporteringen i media få intrycket att gruvboomen helt har gått i stå, men så är det inte. Ett exempel på detta är Bolidens planer på ett stort gruvprojekt i Laver utanför Älvsbyn. Utan att företaget har pratat särskilt mycket om det har ett omfattande prospekterings- och utredningsarbete bedrivits under de senaste åren. Hösten 2014 lämnades en ansökan om bearbetningskoncession in till Bergsstaten.

Jobben har varit det helt dominerande argumentet, som motiverar de ingrepp i naturen och risker för miljön som gruvor innebär och den påverkan på bland annat landskapsbild och renskötsel som vindkraften har. Leder satsningarna till varaktiga jobb, samhällen som blir bättre att bo i, en stabilare arbetsmarknad, utbyggd service och bättre kommunikationer, så finns det säkert en acceptans för i vart fall en del av de stora projekten. Men om ingreppen ger ett begränsat antal jobb, mer långpendling och ingen bredare samhällsutveckling, är detta ett recept för en djup besvikelse och bitterhet.

Så frågan Hur går det med jobben? är så stor att den motiverar en bok. Här finns mycket som förtjänar att kartläggas och granskas.

Dispositionen av boken föll sig väldigt naturlig. Till en början kan det vara bra att få en viss överblick. Det tog en del tid och en del räknande, innan jag riktigt förstod hela omfattningen av de investeringar som är aktuella i Norrland. Denna bild kan vara bra att ha med sig för fortsättningen.

Det finns ett antal kommuner som är laboratorier, där det går att se olika faser av mångmiljardsatsningarna och de effekter de har gett eller förväntas ge på jobben och samhällsbyggandet.

Pajala är den naturliga startpunkten för resan genom norra Sverige. I slutet av 2012 öppnade gruvan med omkring 500 nya jobb ² . Men sedan började de ekonomiska problemen. Efter ständiga ekonomiska bekymmer och två rekonstruktioner försattes företaget i konkurs i december 2014. Detta behöver inte vara slutet på historien, även om det i skrivande stund ser ovisst ut. Historien om gruvan i Kaunisvaara väcker hur som helst många frågor. Hur kunde det gå så fel? Varför var det ingen som varnade för att järnmalmspriserna kunde falla från rekordnivåerna för några år sedan? Varför valdes ett transportalternativ, som var långt ifrån optimalt? Vilken grund fanns det för prognoserna att Pajala skulle bli den snabbast växande kommunen i hela Sverige?

Grannkommunen Kiruna har mer än 100 års erfarenhet av gruvverksamhet. Nu öppnas tre nya gruvor i kommunen med omkring 500 nya arbetstillfällen. Samtidigt ska hela staden flyttas. Kommer det att gå att skapa en ny attraktiv stad, som har en arbetsmarknad som inte bara vilar på gruvnäringen? Kan den kraftfullaste expansionen inom gruvnäringen vända den vikande befolkningstrenden?

I Jokkmokk har planerna på en gruva skapat djupa motsättningar. Med kringeffekter räknar bolaget som driver gruvprojektet att det ska ge mer än 500 jobb. Det är enormt mycket i en kommun med omkring 5000 invånare. Men går det att lita på beräkningarna och hur ska de näringar som redan finns i kommunen kunna samexistera med ett stort dagbrott?

Arjeplog har erfarenheten av en gruvverksamhet som kommit och gått. Den första gruvan startade redan på 1630-talet, men det var när blygruvan i Laisvall öppnades 1943 som gruvverksamheten på allvar fick betydelse för kommunen. 2001 stängdes gruvan, så frågan är om den långa perioden av gruvverksamhet lagt en grund för andra verksamheter som dragits med av den stora gruvan?

I Storuman ställs alla frågor på sin spets. Kommunen har beställt en utredning som visar att om alla planer på gruvor, vindkraftparker och turistsatsningar kommer att genomföras så innebär det investeringar på 36 miljarder fram till 2020 och 2000 nya arbetstillfällen. Men förutom den vindkraftpark som redan håller på att byggas är det inte säkert att planerna realiseras. Hur ska en liten kommun, utan stora ekonomiska resurser, hantera en sådan situation?

Strömsund är en av de kommuner som varit tidigt ute när det gäller vindkraft. Vindkraftparken Havsnäs stod klar redan 2010, det finns en utbildning för vindkrafttekniker och numera också en högskoleutbildning inom vindkraftområdet. Så här om någonstans bör man kunna se vad utbyggnaden av vindkraften ger.

Vindkraftparken i Markbygden utanför Piteå är ett projekt som saknar sin motsvarighet i Sverige. Tillståndet från regeringen medger 1101 vindkraftverk. Egentligen skulle den redan vara den största vindkraftparken i Sverige, men fallande elpriser har för tillfället stoppat bygget. Kommer vindkraften att i grunden förändra Piteås arbetsmarknad och kommer byarna i Markbygden att räddas från en långsam utplåning? Vad betyder kraftiga prissvängningar i en bransch med så stora och långsiktiga investeringar?

Till sist gäller det att summera intrycken. Kommer de stora satsningarna att leda till en ny period av blomstring för en rad kommuner i norra Sverige? Eller finns det ett annat alternativ? Kan mångmiljardsatsningar genomföras i glesbygdskommuner utan att det leder till ett lyft när det gäller jobb, inflyttning och samhällsutveckling i bred bemärkelse?

Bor man i någon av de kommuner jag tittar närmare på, är jag övertygad om att man kan hitta saker som är intressanta i denna bok. Men bor man i någon stad vid Norrlandskusten eller i de mer tättbefolkade delarna av landet är det inte lika självklart. I så fall är förutsättningen att man ser frågan om den regionala balansen mellan stad och landsbygd som något viktigt. Detta är inte självklart.

Ett argument som jag möter ganska ofta är att frågan om avfolkning av glesbygdsområden och motsvarande tillväxt i storstäderna är irrelevant. Kärnan i argumentet är att människor måste väl få bo var de vill och idag är det uppenbart att de flesta vill bo i städer. Urbaniseringen beskrivs ibland också som en, närmast fysikalisk, naturlag. Samtidigt som det för mig är uppenbart att grundläggande ekonomiska mekanismer i en marknadsekonomi styr arbetsmarknadens expansion i storstadsområdena. Därmed begränsas valmöjligheterna.

Jag kan inte se att unga människor idag har en verklig möjlighet att välja var de ska bosätta sig. Valet ser snarare ut som så: Vill du bo i ett samhälle som har förlorat befolkning under lång tid och där inget tyder på att trenden ska vända, där arbetsmarknaden blir allt smalare, där staten rustat ned sin verksamhet och där kommun och landsting kan få svårt att upprätthålla grundläggande service som skola och en fungerande sjukvård? Alternativet är att flytta till en expanderande stad, där det visserligen är svårt och dyrt att hitta någonstans att bo, men där det finns hyfsade chanser att få ett jobb inom många olika yrkesområden, där man kan vara rätt säker på att skolan finns kvar och där utbudet av fritidsaktiviteter är obegränsat om man har hyggligt med pengar. Med dessa förutsättningar är det anmärkningsvärda att så många ändå trotsar alla odds och bor kvar eller flyttar till mindre samhällen i glesbygd.

För egen del tycker jag att frågan är extremt angelägen. Jag tycker inte att en timme på tunnelbanan, bilköer, trängsel och köer i centrum och vid stora evenemang hör till livets mening. Att inteckna en betydande del av lönen för att få tak över huvudet framstår inte heller som särskilt kul. Då föredrar jag gångavstånd till jobb, affärer och nöjen, smidiga, köfria transporter och rimliga boendekostnader. Att dessutom ha tillgång till fantastisk natur, som är svår att hitta någon annanstans i Europa, på en timmes bilavstånd ger sammantaget en mycket bra boendemiljö.

Men då ska jag i ärlighetens namn säga att även mina valmöjligheter är begränsade. Det är mycket som tilltalar mig i Norrlands inland. Jag skulle kunna göra en lång lista över samhällen som jag tycker om. Men hur många journalistjobb finns det kvar i Norrlands inland? Och vad säger att bion, caféet, ambulansen och affärerna finns kvar om tio år?

Om inga andra argument biter finns det också hårda ekonomiska skäl till att den regionala balansen är en fråga för hela landet. Folkomflyttningen har nämligen ett pris. I ena änden står kommuner med outnyttjad kapacitet i skolor, daghem, bostäder, VA-nät och värmeverk. I andra änden krävs det dyra nybyggen av allt från vägar till bostäder. Varje tillkommande invånare i en storstad ökar också trängseln och tidsförlusterna för andra i staden. Jag har frågat forskare och letat själv men inte hittat någon forskning som har försökt beräkna storleken av denna kostnad. Frågan är också i högsta grad komplex. Men helt klart är att den regionala obalansen har ett pris, även för storstadsborna.

Så nog tycker jag att det finns starka skäl att ta frågan om regional balans och förutsättningar att bo i olika delar av landet på största allvar.

De som har läst Smutsiga miljarder, den svenska gruvboomens baksida kanske undrar om jag helt bortser från miljöfrågorna i denna bok. Så är det inte. Det är ingen tvekan om att gruvbranschen i Sverige orsakar stora miljöproblem. Det är också tydligt att kraven på ekonomisk avkastning i en bransch där fluktuationerna är stora gör att risken är överhängande för fortsatta miljömässiga haverier. Miljöfarorna med vindkraften är avsevärt mindre, men vindkraft kräver stora arealer och påverkar landskapsbilden. Det gör att den kan komma i konflikt med både renskötsel och turism. Detta är grundförutsättningar även för arbetet med denna bok. Däremot kommer jag inte att gå in närmare på miljöfrågorna den här gången. Undantaget är när det gäller konkurrensen om marken med andra näringar.

Nu är det hög tid att sluta med inledningen och börja jakten på svaren: Var kommer miljarderna som satsas i norr att hamna? Kommer de att vända de nedåtgående kurvorna? Kommer nya fungerande samhällen att byggas? Eller är det en annan utveckling som väntar? Kommer vi att få se en långt driven automatisering där behovet av arbetskraft är litet? Satsningar där merparten av jobb och vinster hamnar långt från de platser där det byggs och grävs? Smala arbetsmarknader och bristande bostadsbyggande som bäddar för allt mer långpendling?

Umeå och Stora Lappträsk januari 2015

Miljordrullningen

I Norrland hava vi en stor del av Sverige

Sara Lidman, Om jag finge förändra Sverige, Expressen 22/2 1974

Det fanns en tid, som inte ligger så långt bort, när Norrlands inland såg ganska jämngrått ut. När befolkningssiffrorna för det gångna året kom i februari, stod det så gott som alltid ett minus framför inlandskommunernas siffror. Med jämna mellanrum jublade ett kommunalråd över en ny industrietablering eller turistsatsning, som skulle vända den nedåtgående trenden. Men många av satsningarna kraschlandade eller förmådde i vart fall inte vända utvecklingen med vikande befolkning och en allt svagare arbetsmarknad. När så staten dessutom under 90- och 00-talet började centralisera och bolagisera sina verksamheter, försvann än fler jobb och befolkningsnedgången fortsatte. Fortfarande kom nyheterna med jämna mellanrum om nya fabriker och nysatsningar inom turistbranschen, men nu handlade det för det mesta om något tiotal jobb. Steget till storsatsningen som skulle ge mängder av nya arbeten, inflyttning och framtidsoptimism, framstod som allt längre ³ .

Men i mitten av 00-talet började det hända saker som tillförde ny färg i den jämngråa bilden. Under några år hade det pratats om nya gruvor, men nu började en del planer förverkligas. Australiensiska Dragon Mining startade en guldgruva vid Pauträsk, utanför Storuman. I Västerbottensnytts reportage var det bybor som fällde glädjetårar över en arbetsplats med mer än 100 anställda. Även i Blaiken och Svärträsk mindre än tio mil frän Svartliden startades det nya gruvor – där följde utvecklingen ett mer klassiskt mönster. Verksamheten gick i konkurs efter ett och ett halvt år. Kvar fanns två stora sår i marken, som läckte tonvis med metaller till vattendragen i omgivningen.

Samtidigt inleddes andra och mycket större investeringar i Norrbotten. 2006 beslutade Boliden om att fördubbla brytningen i Aitikgruvan från 18 till 36 miljoner ton, en investering på över fem miljarder kronor. Vid bolagsstämman 2014 anslogs pengar till nästa utbyggnad upp till 45 miljoner ton. Samtidigt har Boliden under hösten 2014 sökt en bearbetningskoncession för en gruva av samma typ som Aitik i Laver utanför Älvsbyn. Enligt en beräkning som Älvsbyns kommun har gjort kan denna gruva komma att sysselsätta 700 personer ⁴ .

LKAB har sedan mitten av 00-talet skruvat upp investeringstakten rejält. Under de senaste tio åren har koncernen investerat ungefär 50 miljarder kronor. Ytterligare tio miljarder investeras i starten av gruvorna i Leväniemi och Mertainen ⁵ .

I Pajala har Northland Resources satsat 8 miljarder i att bygga upp en ny gruva med anrikningsverk, omlastningsstation och hamnanläggningar från grunden. Ytterligare en miljard ska enligt planerna investeras de närmaste åren ⁶ .

Vindkraftproduktionen utvecklades länge i snigelfart i Sverige. Så sent som 2007 nådde den 1 TWh, men sedan gick det snabbt och 2013 snuddade vindkraftverkens elproduktion vid 10 TWh. Länge var vindkraftsutbyggnaden också främst en angelägenhet för den södra halvan av landet. Men det har börjat svänga. En del större vindkraftparker som Havsnäs (Strömsunds kommun), Gabrielsberget (Nordmalings kommun), Stor-Rotliden (Åsele kommun) och Blaiken (Storumans kommun) har byggts under senare år. Sedan mitten av 00-talet har dessutom planerna på 1101 vindkraftverk i Markbygden utanför Piteå tagit mer fasta former.

Alltfler lysande punkter har visat sig på den tidigare jämngrå kartan över Norrlands inland. Punkter där det planerades satsningar i miljardklassen. Satsningar, som i de flesta fall åtföljdes av löften om tillräckligt många jobb för att det skulle ha en verklig betydelse för ett samhälle eller en hel kommun.

Att utifrån det man för tillfället har för ögonen snabbt dra mer allmänna slutsatser, är en journalistisk sjuka. Det räcker inte med några exempel på stora investeringar i Norrland för att det ska gå att dra slutsatsen att det verkligen är en större förändring som har inträffat. Norrland är trots allt väldigt stort.

För att få en mer tillförlitlig bild av hur stor förändringen varit så har jag sammanställt norrlandslänens andel av industriinvesteringarna sedan 2000.

Källa: Norrlandsfonden, SCB ⁷

BD = Norrbotten; At = Västerbotten; Y= Västernorrland; Z = Jämtland; X = Gävleborg

Bilden är splittrad. Gävleborg har sett över hela perioden en stigande trend för investeringarna. Runt fem procent av investeringarna i hela landet under de senaste åren är inte illa för ett befolkningsmässigt ganska litet län. I Västernorrland är utvecklingen väldigt svängig och det är svårt att se en entydig trend. För Jämtland visar statistiken att industrisektorn i detta län är minimal. I Västerbotten går det att se en stigande trend, även om 2013 innebar en nedgång.

Men den stora dramatiken finns i Norrbotten. I länet bor bara drygt 2,5 procent av landets befolkning. I början av perioden ligger andelen av industriinvesteringarna någon procent högre. Vid mitten av 00-talet sker en stor förändring och från 2006 har Norrbottens andel av industriinvesteringarna i landet legat över tio procent och några år över 15 procent. Tittar man lite närmare på statistiken går det att utläsa att det är just de stora gruvinvesteringarna, som ligger bakom lyftet i Norrbotten.

Att Norrbotten står i en särklass gör att man kan få intrycket att siffrorna för de andra norrlandslänen är ganska blygsamma. Men på en lista över industriinvesteringar per invånare under de senaste åren är Norrbotten självklar etta, Gävleborg tvåa, Västerbotten ligger på fjärde plats och Västernorrland på den sjätte ⁸ . Samtidigt visar denna statistik att detta mått långt ifrån säger allt om en regions utveckling. Stockholms län ligger trea från slutet trots en snabb ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt.

Investeringar inom energiområdet ligger utanför statistiken för industriinvesteringar. Det går heller inte att hitta statistik på regional nivå för energiinvesteringarnas omfattning. Däremot går det att få fram siffror på hur många vindkraftverk som har byggts respektive hur många som planeras i olika delar av landet. Det är först under de senaste fem åren som det på allvar börjat byggas större vindkraftparker i Norrland. Parkerna i Jädraås och Lingbo har gjort att Ockelbo under 2014 blivit till Sveriges vindkrafttätaste kommun. I Storumans kommun håller Skellefteå kraft på att bygga 90 vindkraftverk i Blaiken och det börjar finnas gott om vindkraftparker på ett tiotal verk.

Men dramatiken ligger i planerna för byggandet under de kommande åren, vilket tabellen visar.

Källa: Vindbrukskollen, nationell databas för vindbruk, våren 2014

ittar man på siffrorna ser man att tyngdpunkten för vindkraftssverige håller på att förskjutas norrut. Av de befintliga vindkraftverken våren 2014, när siffrorna är sammanställda, fanns 23 procent i Norrland. Norrbottens, Västernorrlands och Gävleborgs siffror är väldigt små i vindkraftssammanhang. Men när det gäller de verk där projektering pågår står Norrland för 56 procent. Visserligen kommer knappast alla projekt att genomföras och en del kanske krymper, men det handlar ändå om investeringar på svindlande nivåer.

Det är svårt att få fram ett någorlunda entydigt belopp för hur mycket det kostar att bygga ett vindkraftverk i en vindkraftpark. För en ungefärlig siffra har jag utgått från de investeringskostnader, som bolagen själva uppgivit för sina projekt ⁹ . Med detta som underlag är 40 miljoner kronor per verk ett försiktigt underlag för en beräkning. Skulle alla vindkraftplaner i Norrland förverkligas, skulle det handla om totala investeringar på 270 miljarder. Detta oräknat de nödvändiga kringinvesteringarna i elnätet, som skulle vara en förutsättning för en sådan vindkraftutbyggnad. Nu är det rimligt att anta att en hel del av planerna inte kommer att förverkligas under överskådlig tid, men även om bara hälften skulle realiseras, handlar det fortfarande om satsningar i en skala som det är svårt att hitta en motsvarighet till.

Det finns en anledning till att jag ägnar mig åt denna sifferexercis. Mot bakgrund av hur utvecklingen i Norrland, och speciellt i Norrlands inland, sett ut under de senaste fyra, fem årtiondena är detta en så dramatisk förändring att den verkligen måste göras tydlig. I många av de kommuner där det nu diskuteras miljardsatsningar, hade ett antal miljoner satsade i ett sågverk, en skidanläggning eller ett callcenter varit stora nyheter för tio år sedan. Nu handlar det om planer där det är tre noller trenollor till i de belopp som ska satsas.

Inte undra på att detta väcker förhoppningar, inte bara i kommunhusen utan även bland en stor del av befolkningen i orter som Pajala, Jokkmokk, Storuman och Strömsund. Det här är orter där nedgången när det gäller arbetstillfällen, befolkning och grundläggande service, har pågått under lång tid. Då är miljardinvesteringar och löften om 100-tals nya jobb hårdvaluta.

De prognoser som gjorts för gruv- och vindkraftbranschen ger ytterligare näring åt förhoppningarna och förväntningarna. Gruvbranschens organisation publicerade en rapport 2012, som pekade mot en fortsatt snabb tillväxt som skulle kunna skapa 10 000 till 15 000 jobb direkt i gruvorna och mer än 50 000 nya jobb totalt fram till 2025 ¹⁰ . Vindkraftbranschen räknar med att i vart fall 12 000 nya jobb kommer att skapas fram till 2020. Om den svenska industrin får en starkare ställning, när det gäller produktionen av delar till vindkraftverk, kan det bli ytterligare 6000 jobb ¹¹ .

I Svemins prognos för gruvorna finns en uppgift om att 7 000 av de direkta arbetstillfällena kommer att skapas i norra Norrland. Siffran för hela Norrland skulle rimligen bli ytterligare något högre. Drygt 70 procent av de gruvprojekt som var aktuella för något år sedan ligger i Norrland ¹² . När det gäller vindkraften ligger drygt hälften av de planerade vindkraftverken i denna del av landet. Med den här fördelningen som utgångspunkt så skulle det kunna handla om 40 000 nya jobb enbart genom investeringar i gruvor och vindkraft under de kommande tio åren. Det är fantastiska siffror, när det totala antalet jobb i Norrland ligger på knappt 550 000 och där ökningen varit blygsam ¹³ .

Men samtidigt är Norrland en landsända där det genom årtiondena gjorts många stora, industriella satsningar utan att detta lett till jobb som blivit bestående. Skogen skapade utkomst åt många och förmögenheter åt några, men i takt med mekaniseringen och de färre men större industrierna blev jobben allt färre. Gruvorna har fått samhällen att uppstå och blomstra, för att sedan snabbt krympa eller helt försvinna igen när malmen tagit slut. Vattenkraftsutbyggnaden ledde till goda år i kommuner som Jokkmokk, Ragunda och Vilhelmina, men när kraftverksbyggena var klara behövdes det inte många personer för att hålla kraftverken igång. Det som blev kvar i spåren på exploateringen av malmen, skogen och vattenkraften var de omfattande, bestående ingreppen i naturen. Så sida vid sida med förhoppningarna finns en utbredd skepsis och misstänksamhet.

Men vid det här laget har investeringsboomen inom gruv- och vindkraftsbranschen pågått några år, så det