Transportsektorn och klimatpolitiken

By Maria Bratt Börjesson

De klimatpolitiska målen är ambitiösa i Sverige, våra fordon blir allt bränsleeffektivare, skatten på drivmedel är hög och samhället satsar på kollektivtrafik, järnväg och cykelbanor. Hur kommer det sig att bränsleförbrukningen i transportsektor ändå ökar? Hur effektiva är egentligen motåtgärderna, och hur bör utsläppen från transportsektorn hanteras?

Maria Bratt Börjesson, professor i transportekonomi vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), diskuterar möjliga sätt att minska utsläppen - som biodrivmedel, det transporteffektiva samhället, försök att ersätta bil med alternativa färdmedel, drivmedelsbeskattning - och konstaterar att elektrifiering av vägtransporter är det enda realistiska sättet att på sikt kraftigt minska utsläppen från transportsektorn. Staten har en viktig uppgift i att ta ansvar för utbyggnad av elnäten längs vägnätet men ska samtidigt akta sig för att finansiera fordon som ändå säljer och laddmöjligheter som marknaden ändå investerar i.

Transportsektorn och klimatpolitiken ingår i SNS forskningsprojekt Hållbar samhällsbyggnad.

• Language: Svenska
• Publisher: SNS Förlag
• Release date: Aug 31, 2020
• ISBN: 9789188637390

Maria Bratt Börjesson

Maria Bratt Börjesson är professor i transportekonomi vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).

Book preview

laddningsmöjligheter.

1. Inledning

Ett väl fungerande transportsystem är en förutsättning för välstånd, välfärd, samhällsliv och mellanmänsklig kontakt och omsorg. Transportsystemet skapar kontaktytor mellan människor och grupper i samhället, och förutsättningar för nya möten, mellan familj och vänner samt i föreningsliv, friluftsliv, idrott och kulturliv. Ett fungerande transportsystem är också en förutsättning för god tillväxt i alla andra sektorer av ekonomin.

Men transportsektorn står också för stora utsläpp av koldioxid. År 2017 stod utsläppen av växthusgaser från transportsektorn för 43 procent av de totala utsläppen i Sverige. Motsvarande siffra för EU är 29 procent. Dessutom har utsläppen från transportsektorn trendmässig ökat under efterkrigstiden (med undantag för perioder av ekonomisk kris). Globalt stod utsläppen från transportsektorn för 24 procent av de totala utsläppen 2018, men utsläppen från transportsektorn ökar snabbare än de totala utsläppen; 2010–2018 ökade utsläppen från transporter med 14 procent i världen, medan de totala utsläppen ökade med 9 procent (IEA, 2019a, 2019b). Utsläppen från transportsektorn ökar snabbast i Kina, men de sjunker inte i någon del av världen (IEA , 2019b).

De stora och ökande koldioxidutsläppen från transportsektorn är ett skäl till att riksdagen tilldelat transportsektorn, som enda sektor, ett specifikt mål för utsläppsminskningarna. Enligt detta mål ska koldioxidutsläppen från inrikes transporter (undantaget flyget) minska med 70 procent till 2030 relativt 2010 års nivå. Parisavtalet, som EU skrivit på för medlemsstaternas räkning, är en lämplig utgångspunkt för att sätta detta mål i sitt sammanhang. Inom ramen för Parisavtalet har EU åtagit sig utsläppsminskningar på 40 procent till 2030 jämfört med utsläppsnivån år 1990. Minskningarna ska ske dels inom EU:s handelssystem med utsläppsrätter (Emissions Trading System, EU ETS ), dels inom de icke-handlande sektorerna, ESR (Effort Sharing Regulation), det vill säga de sektorer som inte ingår i EU ETS. Här ingår förutom inrikes transporter också jordbruk och arbetsmaskiner. Minskningarna inom ESR

har fördelats mellan medlemsländerna med utgångpunkt från BNP. Sverige och Luxemburg har det tuffaste målet: att minska utsläppen med 40 procent till 2030 jämfört med 2005. Men Sverige har valt att sätta även ett än tuffare mål: att inom ESR -sektorn minska utsläppen med 59 procent till 2030 jämfört med 2005.¹

Minus 70 procent-målet för transportsektorn betyder att transportsektorn ska minska utsläppen med 66 procent under perioden 2015–2030, vilket i sin tur innebär att övriga delar av ESR -sektorn endas behöver minska sina utsläpp med 8 procent under samma period (Hassler m.fl., 2020). En relevant fråga är givetvis varför transportsektorn har ålagts att minska sina utsläpp så mycket mer än de övriga sektorerna inom ERS, trots att dess utsläpp redan är hårdare beskattade än utsläpp i andra sektorer. Ett svar på den frågan kan vara att transportsektorns möjlighet att flytta utomlands är begränsad i jämförelse med mycket annan produktion.² Ett annat svar kan vara att transporter är, så att säga, synliga utsläpp. De ligger nära väljare och är lätta att förstå – nästan alla kan se en direkt koppling mellan utsläppen och sitt eget beteende.

De svenska utsläppen från inrikes transporter har verkligen också minskat med 19 procent 2010–2018. Men minskningen går långsamt i förhållande till vad som behövs för att nå riksdagens mål. Minskningen har dessutom huvudsakligen skett genom omfattande användning av biodrivmedel. Problemet är att det råder stor brist på biodrivmedel som inte konkurrerar ut livsmedelsproduktion eller baseras på palmoljeprodukter. Redan nu använder Sverige ensamt 55 procent av all HVO (biodiesel) som produceras i Europa och 30 procent av den globala produktionen (SPBI, 2019). 49 procent av detta är baserat på palmolja eller dess biprodukter (Energimyndigheten, 2019a), vilka kan bidra till avskogning i Indonesien och Malaysia. Därmed riskerar biodiesel att bidra till större utsläpp av koldioxid än fossil diesel (Energimyndigheten, 2019b; European Commission, 2019).

Även EU har ett specifikt utsläppsmål för transportsektorn, men trots detta ökar utsläppen från transportsektorn inom EU. Att bränsleförbrukningen ökar i transportsektorn kan tyckas märkligt med tanke på ambitiösa politiska sektorsmål, ökad bränsleeffektivitet i fordonen, hög beskattning av drivmedel och en uppsjö av andra åtgärder, som satsningar på kollektivtrafik, järnväg och cykelbanor. Syftet med föreliggande rapport är därför att besvara tre frågor:

Vad beror den ökade bränsleförbrukningen på?³

Hur effektiva är olika åtgärder för att minska utsläppen från transportsektorn?

Hur bör politiken hantera utsläppen från transportsektorn för att minska dem mest