Från foten av Tibidabo till Vysehrad: På resa i en introvert högkänslig mans själ

By Jonaz Juura

Idag finns många böcker, artiklar i tidningar och på Internet, poddar och YouTube-klipp samt inslag i tv-program där det högkänsliga personlighetsdraget HSP (Highly Sensitive Person) har omtalats. Mindre finns dock om mer personliga och därtill djupgående skildringar av inte endast hur det kan vara att leva som högkänslig utan framför allt om hur den typiskt högkänsliga aspekten "ett rikt inre liv" kan te sig; i synnerhet ur en introvert mans perspektiv. Denna bok syftar till att utöka detta utbud något.

Berättelsen utspelar sig under ca. ett och ett halvt år, med början i en resa till Barcelona vid foten av berget Tibidabo till ett besök vid borgen Vysehrad i Prag. Huvudpersonen är en högkänslig man som skriver på ett eget bokmanus. Berättelsen kan ses som en självbiografisk tankebok som berör en mängd teman; en del lite viktigare och andra ganska så vardagligt triviala teman, en del personliga medan annat är allmängods, en del med typiskt högkänsliga förtecken medan annat sträcker sig utanför en sådan begränsning. Det sistnämnda kan exempelvis handla om kärleks- och familjerelationer, om självkännedom genom psykologiska personlighetstypologier, om andlighet samt om könsroller och mäns tillkortakommanden. Somt kommer förhoppningsvis att bidra till igenkännande och därför med ens landa i god jord hos läsaren, medan annat i bästa fall kan erbjuda nya tankebanor och insikter.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 10, 2020
• ISBN: 9789178515868

Jonaz Juura

Jonaz (f. 1965) fann begreppet HSP av en händelse på en blogg i februari 2012, något som bidrog till en fundamental känsla av att äntligen ha hittat hem till en väsentlig beskrivning av honom själv. Inte långt därefter hade han läst det mesta som vid den tiden fanns publicerat om personlighetsdraget, och därtill själv startat webbplatsen HSP Sverige. Idag är han fortfarande huvudredaktör och ansvarig för webbplatsen, som sedermera fått namnet HSP Sweden (www.hspsweden.eu) och vars innehåll även omfattar annat som kan vara av intresse för personer som söker en bättre självkännedom genom beskrivningar av personlighetsdrag och personlighetstyper men även spirituella texter. Skulle någon i dag be Jonaz att beskriva sig själv skulle vederbörande sannolikt få svaret att han är högkänslig, INFJ enligt Myers-Briggs Type Indicator, 5w4 sx/sp enligt Enneagrammet och Grön på väg in i Gul enligt Spiral Dynamics. Därtill måhända att skrivandet i hög grad tycks vara förknippat med hans daimon och dharma. Jonaz har hittills i livet arbetat som maskinkonstruktör, IT-support, utredare i offentlig sektor, lärar- och forskarassistent samt redaktör för vetenskapliga avhandlingar och rapporter och webb på en högskola. I bagaget finns både en teknisk gymnasieutbildning och en beteendevetenskaplig utbildning, samt en fil. mag. i sociologi.

Book preview

Innehåll

Förord och läsförslag

Tack till

MED AVGÅNG I OKTOBER

Att skriva… eller inte skriva?

Den första kvinnan

Sjuk och frisk

En älskad kvinna och ensamheten

En ingång till andligheten

Konsten att hantera kognitiv dissonans

Den moderliga terroristen

Det goda och det galna

Reiki, NiTi-loopar, lycka och stress

Familjen är värst

Kontemplativt årsbokslut i orostider

Insomnia

Förändrade rutiner, ett kärt besök och god tajming

SOMMARGNÄLL OCH ETT OVÄNTAT MÖTE

Kvinnan som kom igen

Semesterdepp

Trauma på drömjobbet

Överstimulering med konsekvenser

Dopdagsrekyl

I möte med Gud

ANDLIGHET VISAVI DEN TRIVIALA VÄRLDSORDNINGEN

Den sluga människan

Paus från djupet

En lurig hjärna

Cannabis

Vetenskap eller sanning?

Sanningen och jaget

Uppvaknandet

Ett val av piller i kaninens håla

Jaget, Guds ansikte och medvetandet

Ett alternativt kaninhål i skuggan av #metoo

Vid kaninhålans mynning

Den manliga snödrivan

VINTERTIDSNOTERINGAR

Efter uppbrottet

Hjulproblem i juletid

Lyckan är meningen med livet

Kärlek = Lycka = Sant

Finns vackra själar i dejtingdjungeln?

Tre kvinnor

Lyckans väsen

Vårkänning

En trovärdigare Jesus

MED ANKOMST I APRIL

Andlighet är inget vaccin

Föräldrakärlek med förhinder

Att göra slut

EPILOG

Relationen till modern

Relationen till dottern

Relationen till sonen

Endast Miriam kan vara Miriam!

Utbrändhetens trauma

Den xenofobiska maran – hotet mot ett svenskare Sverige

Bön version 2.0

Jaha, och nu då?

REFERENSER OCH LÄSTIPS

INDEX

Förord och läsförslag

I din hand håller du en bok som till stor del är sprungen ur högkänslighet, ett personlighetsdrag som vid upprepade tillfällen har diskuterats frekvent de senaste åren i Sverige och annorstädes. Flera rikstäckande morgon- och kvällstidningar har skrivit om det, men så har även mer lokala nyhetstidningar och inte minst tidningar med fokus på hälsa och livsstil.¹ Det har till och med diskuterats i vissa tv-kanalers morgonprogram, men också på fredagskvällens bästa sändningstid – exempelvis hos Fredrik Skavlan. I sociala medier finns därtill en uppsjö av diskussionsforum om och kring högkänslighet, dit tiotusentals personer har hittat fram.²

Vad är då högkänslighet?

Idag finns det åtskilliga böcker, tidningar, radioprogram, webbplatser, Facebookgrupper, YouTube-klipp och poddar som försöker beskriva vad högkänsilghet är på ett utförligare sätt än vad som av utrymmesskäl görs i denna bok. Söker du information och djupare kunskaper om det ber jag därför att få hänvisa dig till dem.³ Här nöjer jag mig med att sammanfatta något av det mest grundläggande som den amerikanska forskaren dr Elaine Aron har specificerat utifrån sin forskning sedan tidigt 1990-tal⁴: ett högkänsligt personlighetsdrag bottnar i en kropp som har ett känsligare – alltså ett mer receptivt – nervsystem och perception än vad åttio-åttiofem procent av befolkningen i övrigt har, och som dessutom bearbetar intrycken djupare.

Denna känslighet kommer ofta till uttryck i det som kan kallas personlighetsegenskaper. Det kan exempelvis – och detta är endast ett axplock – handla om inledande försiktighet i sociala sammanhang, en påtaglig trötthet efter sammankomster, bristande uppmärksamhet eller plötslig upprördhet på grund av överstimulering, eller oro på grund av intensiv tankeverksamhet efter eller inför olika situationer (det vill säga bearbetande eller eventuellt ältande), hos vissa en rad reaktiva kroppsliga symtom, men också en förmåga att uppskatta och njuta av de mest vardagliga och ibland banala sakerna eller händelserna samt att kunna se risker i tillvaron som andra tenderar att missa. Ett rikt och komplext inre liv sägs också vara signifikativt för många högkänsliga personer. Just den aspekten är särskilt central för den här boken, då berättelsen försöker illustrera ett exempel på ett sådant rikt inre liv.

När högkänsliga personer är utvilade och tillfreds kan de framstå som snabbtänkta, kreativa, ha en god intuition samt vara mån om andra och samhället i stort. När de blir stressade, vilket lätt kan bli fallet på grund av överstimulering, kan allt det där vändas till raka motsatsen. Att i första hand ta hand om sig själv kan därför bli något av det viktigaste och mest centrala som en högkänslig person behöver lära sig. Det är dock inte alltid så lätt, då personer i ens omgivning kan vara såväl krävande som oförstående inför det högkänsliga personlighetsdraget. Därför kan den mest grundläggande och självklara rättigheten för en högkänslig person bli en av de större utmaningarna i livet.

Är det något speciellt med att vara

högkänslig?

Mitt första svar på den frågan är nej. Det är inte speciellt i den bemärkelsen att det skulle vara ett viktigare personlighetsdrag än vilka andra personlighetsdrag som helst.

Mitt andra svar blir dock ja. Det är speciellt i den bemärkelsen att femton till tjugo procent av i princip vilken population som helst i världen anses vara högkänslig. Det omfattar således en minoritet av befolkningen, men en tämligen stor sådan. Den är exempelvis i paritet med eller större – och i en del fall betydligt större – än de svenska riksdagspartiernas väljarkårer. I varje skolklass torde det finnas i snitt fem-sex elever som är högkänsliga, och på varje arbetsplats kan en av fem kollegor vara det. Oavsett kön.

Varför denna bok?

Som framgått ovan finns det redan en uppsjö av mer eller mindre övergripande och/eller detaljerade beskrivningar av det högkänsliga personlighetsdraget. Så det är inte avsikten med denna bok. I stället syftar den till att på ett närgånget subjektivt sätt illustrera hur ett vardagsliv i en högkänslig kropp kan gestalta sig, främst till det inre i form av känslor och tankar. Vilket måhända kan vara av ett särskilt intresse, inte minst då huvudpersonen råkar vara man. Ty, även om högkänsligheten sägs vara jämnt fördelad mellan könen så är det hittills dags betydligt vanligare att kvinnor skriver om och pratar utifrån personlighetsdraget⁵ än att män gör det⁶. Syftet blir därför också att bidra till att denna obalans rätas upp en aning.

Detta innebär dock inte nödvändigtvis att berättelsen i alla delar är självbiografisk till sin karaktär. Däremot kan sägas att en stor del av den har inspirerats av verkliga händelser, att händelser i vardagslivet har gett upphov till vissa tankar och känslor, och att den ändå och just därför kan ses som autentisk. Jag tror och hoppas därför att mången högkänslig läsare kommer att i varje fall i någon mån känna igen sig och få behållning av boken. Det sistnämnda gäller självklart även andra läsare. Men också att den måhända ibland kan stämma till eftertanke, om den inte rent av provocerar eller endast irriterar. Ty det är inte alltid så lätt att som författare skriva så att det passar varje läsare, liksom det inte behöver vara så lätt för varje läsare att gilla alla författare. Därför kan jag bara ödmjukt hoppas på din förmåga att plocka godbitarna ur anrättningen, och att kunna lämna det andra därhän.

Förslag på hur boken kan läsas

Efter att själv ha läst igenom mitt manus ett antal gånger finner jag att läsningen bitivs måhända kan te sig en aning krävande, då meningar ibland kan innehålla ord vars djupare innebörder kan behövas förstås innan läsningen fortsätter. Mitt generella förslag är därför att läsa i boken lite då och då, i tämligen korta stycken vid varje tillfälle, för det är så boken har skrivits – som korta färdmeddelanden från en längre tids resa i en högkänslig själ. En alltför lång och i tid sammanhängande läsning kan således möjligen resultera i en viss frustration, då berättelsen inte med nödvändighet är avsedd för sträckläsning.

Detta är inte således någon rätlinjig och sammanhållen roman, utan bör snarare ses som en serie korta nedslag i ett människoliv – från och om olika ögonblick i livet. Ibland blir det därför tvära kvast mellan det mest banala och det betydligt djupare, och inte så sällan kommer kanske du som läsare att finna just det sistnämnda i det förstnämnda. I andra fall blir det längre tidsmässiga uppehåll mellan de olika kapitlen och avsnitten, och det kan exempelvis bidra till vissa upprepningar men också självmotsägelser. Berättelsen kan således i dessa bemärkelser ses som en avspegling av vilket beskrivet liv som helst – varken mer eller mindre.

Fotnoter, referenser, lästips och index

Under läsningen av denna bok kommer du att stöta på en god del fotnoter och referenser. Längst bak i boken hittar du även ett index.

Fotnoter kan exempelvis innehålla förtydliganden och kommentarer till sådant i texten som jag har bedömt särskilt viktigt att utveckla på ett eller annat sätt, utan att för den skull belamra berättelsen.

Referenserna utgör hänvisningar till andra verk. Även dessa har jag samlat i form av fotnoter för att inte belamra texten i onödan, och de kan i sina kortfattade former exempelvis se ut så här:

Se (Aron, 2016).

Det som anges inom parentes – efternamn eller ibland titel samt årtal – är det du kan söka efter i den utförliga referensförteckning som du hittar längre bak i boken. Min rekommendation är därutöver att åtminstone en eller några gånger ögna igenom hela förteckningen, då den kan ses som en lista över lästips för den som vill fördjupa sig ytterligare i sådant som berörs i berättelsen. Som regel anges den i skrivande stund senaste svenska utgåvan, om en sådan finns.

Sist finner du ett index över speciellt viktigt ord, förkortningar, fraser och personnamn. Syftet är att du med hjälp av indexet lättare ska kunna hitta/hitta tillbaka till sådant i berättelsen som måhända är av särskilt intresse för dig.

Berättelsens utsträckning

Till det yttre sträcker sig berättelsen från ett besök vid berget Tibidabo i Barcelona till ett besök vid borgen Vyšehrad i Prag. Till det inre sträcker den sig mellan något av allt det som händer däremellan i termer av tankar, känslor och djuplodande insikter om självet och därför om världen. I tid räknat handlar det om ca ett och ett halvt år.

Lite mer om mig

Eftersom huvudkaraktären i berättelsen delvis är en uppdiktad person kan det måhända vara på sin plats att jag berättar lite mer om mig själv, då främst ur ett HSP-perspektiv.

Jag fann en beskrivning av begreppet HSP, Highly Sensitive Person, i ett blogginlägg år 2012 och kände direkt att detta hade med mig och min personlighet att göra. Vid flera tillfällen i mitt då snart fyrtiosjuåriga liv hade jag dittills sökt formuleringar som tillräckligt väl kunde träffa mina egna upplevelser av vissa egenskaper som jag hade. Oftast i samband med negativa upplevelser, såsom exempelvis irritation eller ångest över mig själv, och därför hade jag sökt information om vissa psykiatriska diagnoser – främst inom autismspektrat. Även om jag hade kunnat känna igen mig i vissa delar av de beskrivningar jag hittat, så hade det ändå varje gång slutat med ett visst främlingskap. Så jag hade lagt det åt sidan. Till nästa gång frågan blev aktuell igen.

När jag sedan år 2009 i samband med en utredning av min arbetsförmåga efter några års utmattningssyndrom fick besvara enkäter för såväl diagnosen autismspektrumstörning som ADHD och resultatet visade att jag inte uppfyllde diagnoskriterierna tillräckligt väl för någon av dem, så kändes det som att jag kunde avskriva dem helt. Likväl fanns dock upplevelserna av egenskaperna kvar, och därför även frågetecknen inför mig själv. Men den där februaridagen år 2012 kändes det som att många lösa bitar äntligen föll på plats. En känsla av att ha hittat hem. Till mig själv.

Därför var det kanske inte konstigt att jag gjorde allt jag kunde för att ta reda på mer. Bokhyllan fylldes därför raskt med de flesta böckerna som forskaren dr Elaine Aron dittills hade publicerat om personlighetsdraget⁷ och att gå med i det fåtal grupper som vid den tiden fanns på Facebook var en självklarhet för att också få ett utbyte med andra som likt mig hade hittat dit. Eftersom jag sedan ett tjugotal år tillbaka hade närt ett stort intresse för webbens möjligheter skapade jag även en webbplats med fokus på att sprida kännedom om ämnet HSP.⁸ Successivt bidrog jag också till att skapa en relativt stor mängd Facebookgrupper för högkänsliga, varför jag när detta skrivs fungerar som administratör för ett drygt tjugotal sådana.

Bara för att man ser sig själv som högkänslig innebär självklart inte det att man är som alla andra högkänsliga. Inom de nämnda femton-tjugo procenten ryms en stor variation av egenskaper och till hur stor del de påverkar personligheten kan också variera. Som individer har vi helt enkelt lite olika uppsättningar av känsligheter. I mitt eget fall har jag sedan barnsben varit tämligen smärtkänslig, samtidigt som min kropp har en tendens att reagera fort på både mediciner av olika slag samt alkohol och annan stimulantia. Dessutom har den en tendens att reagera på exempelvis mjölk- och vetemjölprodukter, och luftvägarna har alltid varit känsliga för infektioner. Psykiskt har jag sedan barnsben och långt upp i vuxen ålder brottats med en god portion samvetsgrannhet och perfektionism samt svårigheter att prestera i andras åsyn, vilket har bidragit till ett bristande självförtroende.

Därutöver kan jag karakteriseras som stresskänslig –i synnerhet efter det utmattningsyndrom som bröt ut i början av år 2005 – även om det har förbättrats under senare tid i takt med att jag någorlunda regelbundet har börjat tillämpa meditation i olika former, tillika börjat intressera mig för spirituella läror. Några gånger i livet har jag drabbats av kortare depressiva episoder samt har upplevt panikångest vid flera tillfällen (vilket jag har förstått långt senare), och vid fyrtio fyllda fick jag som sagt diagnosen utmattningssyndrom. Rehabiliteringen blev lång och mödosam med ett stort antal större och mindre bakslag genom åren, men när detta skrivs har jag i varje fall jobbat deltid sedan ett decennium.

Vidare uppskattas att ca sjuttio procent av den högkänsliga delen av befolkningen i huvudsak är introverta, medan de övriga trettio i huvudsak är extraverta. I mitt eget fall räknar jag mig till de introvertas skara. Därutöver, för dig som är bekant med personlighetstypologin Myers-Briggs Type Indicator (MBTI)⁹ kan jag berätta att jag känner igen mig mest i personlighetstypen INFJ¹⁰, och inom Enneagrammet¹¹ har jag efter en tämligen lång analysresa kommit fram till den dominerande fixeringen 5w4¹² med den sexuella/intima instinktsvarianten (sx) som den mest dominerande men med stöd av den självbevarande (sp)¹³.

Detta gör mig måhända i en del andras perspektiv till en tämligen tillbakadragen varelse som sällan släpper arbetskollegor eller andra ytligt bekanta in i mitt privatliv. Dock, när jag väl gör det så kan jag vara mycket förtrolig, lojal, eftertänksam men också följsam och konflikträdd – paradoxalt nog utan att för den skull göra särskilt mycket avkall på min integritet. Integriteten och självständigheten finns där alltid i botten, och blir jag pressad eller tas alltför given av någon vän eller nära anhörig – vilket ibland händer just på grund av den nämnda följsamheten och rädslan för konflikter – så kan jag bli vrång och motsträvig. I vissa fall kan jag till och med låta avveckla relationen, i varje fall för en tid, genom att helt enkelt förlora intresset för den andre och därför sluta kommunicera. Endast i extrema fall drar jag, så att säga, igen dörren med en smäll och förpassar den andre ut i kylan – varifrån det kan vara mycket svårt att helt och hållet ta sig in igen. Inte främst för att jag är sur eller arg, utan för att jag helt enkelt har kört slut på energin inför och därmed även lusten till kontakt med vederbörande person.

Liksom många högkänsliga och/eller introverta föredrar jag möten och samtal med en eller några enstaka andra personer samtidigt, och blir tämligen snart uttråkad av en mera ytlig eller banal konversation – såvida den inte blandas med mera djuplodande tankar och idéer. Så kallad smalltalk är således inte min styrka, även om jag inledningsvis själv spontant kan tillämpa det i början av en konversation eller för att under en stund ta en paus vid djupare samtal.

Därtill vill jag ofta se förändring och utveckling hos såväl mig själv som hos andra, varför återkommande och ältande samtal om en och samma sak eller problematik har en tendens att trötta ut mig tämligen fort. Då kan jag bli rastlöst otålig, bli plump genom att säga något opassande eller utmanande, vilket även gäller vid alltför ytligt eller banalt rundsnack. Bara för att något ska hända, rubbas ur sitt läge och förändras. Ego-mässiga styrkemätningar – inte helt ovanliga i framför allt vissa manliga sociala sammanhang – är allt som oftast för mig inte endast ointressanta utan till och med pinsamt löjliga. Om det inte sker på ett skämtsamt sätt, förstås, och undgår att utvecklas till en allmän jargong och ett sätt att hävda sig.

En käresta till mig kan räkna med många kyssar och mycket beröring, samt ett innerligt och lidelsefullt sexliv. Hon kan därtill räkna med att jag är tillgänglig och öppen för hennes känslor, impulser och förslag… även om jag kanske inte är den mest romantiska partnern som står att finna. I varje fall inte i den traditionella meningen med underförstådda eller uttalade krav på att mannen ständigt förväntas vara den som tar initiativen till intimitet – och därmed också är främst den som riskerar att bli avvisad, vilket i längden kan bli katastrofalt för självkänslan.

Trots att jag levt som ensamstående i över tjugo år (dock under perioder som särbo) vid det här laget, är det till och med så att jag i grunden känner mig tämligen vilsen och energilös om jag inte har någon som jag kan vara intim med – fysiskt och mentalt. Även om jag har blivit något bättre på det under senare år, så känns livet i grunden tämligen meningslöst utan en käresta som jag kan dela det mesta med. Att göra saker och ting endast för min egen skull känns helt enkelt inte gott nog. Att göra det för och framför allt tillsammans med någon som betyder mycket för mig är något helt annat. Livet känns då med ens mycket enklare, spontanare, meningsfullare och roligare.

Samtidigt finns risk för att ett antal mer eller mindre rutinartade måsten smyger sig in genom en sådan intim relation, inte minst sociala sådana i förhållande till närstående och/eller vänner på respektive håll.