Kosmos i regn droppen

By Dick Karlsson

Detta är en diktsamling för dem som inte läser poesi. För skärgårdens män, för seglare, för vilsna globetrotters. Detta är en hyllning till skärgården. En episk berättelse från alltings början till alltings slut. En skapelseberättelse och en apokalyps. I boken har jag samlat min skärgårdslyrik från 40 år till en ny helhet. En bok för alla seglare att ha i kajutan bredvid loggboken.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 18, 2019
• ISBN: 9789178514250

Dick Karlsson

Dick Karlsson är en pensionerad diplomingenjör som varit engagerad i forskning och produktutveckling hela sitt yrkesliv. Han är bosatt i Pargas och skärgården och naturen har präglat hela hans liv. Sin första diktsamling publicerade han redan 1980 och den rosades av kritiken för sitt annorlunda språkbruk där termer från matematik och fysik varvades med mera traditionella lyriska tongångar. Detta är Karlssons sjunde diktsamling.

Book preview

INNEHÅLL

Och jorden var öde och tom

Gån ut i hela världen

Segelskutornas tid är förbi

Kretslopp

Försök till skärgårdshaiku

Vid havet

Loggbok

En främling vart jag än kommer

Forneldars natt

Och alla öar flydde och inga berg funnos mer

Kommentarer

"To see a World in a Grain of Sand

and Heaven in a Wild Flower,

hold Infinity in the palm of your hand

and Eternity in an hour."

WILLIAM BLAKE

OCH JORDEN VAR ÖDE OCH TOM

Som en komprimerad himmel föll havet ned. Små fragment över djupen. Entropin sköt i höjden. Så började tystnaden komprimeras till ljud, berg att nötas till lera. Allt för kommande behov.

Hav ovan himmel.

Himmel ovan hav.

Mellan – Intet.

En atmosfär

i tillblivan.

Ljus i en spegel.

En tillståndsekvation.

I begynnelsen var havet enbart hav. Sedan kom vinden och vågorna. Regnet föll och återvände. Rymdens tårar lämnade sin sälta. Och solen sjönk i havet. Detta innan vattnet fick namn. Innan molekylernas upptäckt. Årmiljoner innan havet blev tomrum, elektriska bindningar. Här och där lösliga klorider. Så fanns vågen långt innan sin förklaring och orden gömda för upptäckt i tingen.

I havets ytskikt flyter livets möjligheter. I ett radioaktivt sönderfall, i solstrålars perforering, vågors skum. Kanske en obeskrivbar doft. Där i mutationers häxkittel möter vågen stranden och livet får sin början i gammastrålars skärningspunkt.

I urhavets mörka vattenrymd, belyst av inga stjärnor svävar salt och kolsyrad kalk bland alger och musslors hjärnor.

De bygger sina skal, lager läggs till lager.

Utan insikt i ytkemi och integraler når de en hållfasthet långt över den i mänskans katedraler.

Lever och dör, blandas och trycks i granitens glödande fradga.

Kristallinsk blir musslornas flykt, i romboedriska skikt får de sin nya stadga.

Skör och brytbar blir kalken att formas av människohand till kyrkor och gudabilder, som krossas åter av tidens tand.

I ett fluidum av evigheters evighet, i oändlighetens töcken. Springer universum fram. Ur ingenting. Ur allt. En bubbla av tid och rum i intet. Själar fladdrar ut. Som sorgmantlar i vårsolen. Överallt. Hela tiden. Ändå finns inte tiden. Innan. Solen sjunker i havet. Vassen kastar sina spjut genom fågelsången. Myggornas dans. Skönheten som mot alla odds sticker upp sin frusna knopp genom tjälen. Kvantmekanikens slump. Och livet rullar. Som en ångvält. Fiskar kryper upp ur havet. Som en kvot av oändlighet och evighet. Små hopp från ett tillstånd till ett annat. Efter dag kommer natt.

Tum för tum bygger kölden golv över vikarna. Blått det sekelgamla ljuset från polarhimlens stjärnor. Havet ligger kolsvart i