Till dig som är liten och finns inuti: Breven från bloggen

By Linnéa Regnlund

Det här är en bok som är en fortsättning på Till dig som är liten och finns inuti.

Mellan 2016 och 2017 hade författaren en blogg på Vårdguiden 1177.se där hon skrev om trauma och dissociation, och där postades varje vecka ett brev till små delar som finns inuti. I den här boken är de breven samlade.

Den här boken är annorlunda än den första boken (som heter Till dig som är liten och finns inuti) eftersom texterna i den här kommer från en blogg. Här är det mer av relation mellan författaren och de (för det mesta) okända och tysta små delar som läste. Det är vardag blandat med förklaringar eller funderingar kring saker som är svåra. Emellanåt kommer det också tips på böcker eller beskrivningar på saker man kan pyssla.

Med i boken finns figuren Rutger, en tecknad figur som följer en genom tankar och händelser och gör boken mjukare och mer tillgänglig.

Boken vänder sig framför allt till den som själv har små delar inuti pga komplex PTSD och/eller en dissociativ problematik. Delar av den kan vara till hjälp även för den som på ett annat sätt upplever sig ha ett inre barn.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 9, 2018
• ISBN: 9789177858751

Linnéa Regnlund

Linnéa Regnlund är projektets redaktör. Hon har tidigare gett ut några egna böcker om dissociation.

Book preview

Alla texter som finns i boken

Inledning

Till dig som är stor och finns inuti, eller är vuxen och finns bredvid

Till dig som är liten och finns inuti

Om Rutger

Breven från bloggen

Första brevet

Vem är jag då?

Om musik

Om vila

Trötta ledsna dagar

Tvivlar du ibland på om du finns?

Hatar du dig själv ibland?

Har du varit i helvetet och vänt? Blev du kvar där?

Försvinn dumma spöke!

Att vänta på katastroferna. När ingen hör vad man egentligen säger.

Att vänta på katastroferna. När de äntligen kommer.

Att inte vänta på katastroferna. När lugnet är lugnt.

Längtan efter advent

Adventspyssel

Att skriva till sig själv

En julfilm och många knäck

En saga

Fjärde advent

Efter julen

Det som är fint och blir tryggt

Sorgen

Bilder att finnas i

Är det bra eller dåligt att vara mer än en?

Mera glass i däcken!

Du måste inte orka

Vår?

Spel

Vem är breven till?

Hur gör man för att vara ett barn?

Hur gör man för att sluta vakta?

Hur gör man för att sluta vara en igelkott?

Hur blir man en människa?

När trygghet gör ont

Död och hemskt

Sjukhus och hemskt

När ljuset når en i det mörka

Tröttheter

Stressflaska

Nej!

Känner du dig bra på något?

Något som hjälper när jag är rädd

Fler böcker om döden

Om jag kan klara det så kan vem som helst klara det?

Böcker där det är någon som är flera

Böcker till dig

Att ta sig på allvar och att söka hjälp

Sommarpyssel: hjärtdjur och bokmärken

Sommarpyssel: att rita på saker

Sommarpyssel: tändsticksaskar och te

Vad är egentligen viktigt?

Att gå i terapi

Sommar, och mer om att gå i terapi

Föräldrar som mår dåligt

Godnattsagor

Trötthet och små kakor

Att rita

Avslut

Trasig?

Sista brevet

Bonusbrev

Lussekatter av trolldeg (och hej igen)

Ett av mina lättaste pyssel

Ljus till jul eller till mörkret innan våren kommer

Pärlplattor från gamla mönster

Det sista pysslet

Innehållsförteckning

Böcker jag skrivit om i breven

Pyssel jag skrivit om i breven

Låtar jag skrivit om i breven

Andra låtar jag postade länkar till i bloggen men inte skrev något om

Filmer jag skrivit om i breven

Inledning

Till dig som är stor och finns inuti,

eller är vuxen och finns bredvid.

För ett par år sen skrev jag en bok som heter Till dig som är liten och finns inuti. När jag var flera inuti var det mycket jag önskade hade funnits. En av de sakerna var en bok där vissa speciella saker stod. Såna saker som handlar om att få hjälp att förstå det som var svårt att förstå. Jag hade velat ha en sån bok som en hjälp att bli trygg. Som det var blev det istället upp till min vuxna del att förklara allting för de yngre delarna jag hade inuti, åtminstone för det mesta. Ibland hade vi någon som hjälpte oss, men oftast inte. Även om man har terapi är tiden mellan timmarna väldigt många fler än de timmar man är där. Jag önskar att det hade varit mindre ensamt än det var, och det var därför jag skrev boken. För att det skulle bli mindre ensamt för någon annan. Mindre ensamt än det var för mig när jag var splittrad.

Ja, jag var splittrad förut, var flera olika delar inuti, och är det inte längre. Jag är bara en nu. Och jag skrev den där boken, den som inte fanns när jag behövde den. Jag skrev det jag tyckte var viktigast. Det jag fortfarande tycker är viktigast. Det jag vill säga till små delar och det jag hade behövt höra när vissa delar av mig var små.

Den här boken är en fortsättning på Till dig som är liten och finns inuti. Den är delvis i en annan form. Jag hade en blogg på Vårdguiden 1177.se under ett år och varje vecka skrev jag ett brev till små delar. Det är de breven som finns här. Därför är den här boken inte lika uppstrukturerad som den förra boken var. Vissa brev handlar mest om vardagen, vissa innehåller tips om saker man kan läsa eller göra, och andra är tankar om det som är svårt. Det är blandat.

Det var fint på ett nytt sätt att skriva brev en gång i veckan, blev viktigt på ett annat sätt än boken varit. Jag visste egentligen sällan vem som läste. En del kommenterade och visst kan man kolla sin statistik, men man får inte reda på så mycket av den. Jag tror jag som person blev tydligare. Jag blev någon som fanns där och skrev, någon som brydde sig om små delar och höll sitt löfte att skriva ett brev i veckan. Det blev mer som att ha relationer, även om det oftast blev till tysta läsare som inte visade sig för mig. Kanske kände de inte det så, men jag gjorde det. Och därför var det svårt när jag plötsligt fick reda på att bloggen skulle avslutas. Att de på 1177.se gjorde andra prioriteringar, inte ville satsa på bloggar längre. Skulle jag försvinna från de små och skadade som förmodligen blivit lämnade ensamma för många gånger? Försvinna från små som förmodligen räknar med att det som är tryggt plötsligt ska försvinna? Det kändes inte bra.

Jag började sätta ihop den här boken meddetsamma. Kanske för att jag är en sån som blir trygg av böcker, och för att det blev lättare att sluta blogga om jag samtidigt lämnade en bok efter mig. En bok där jag samlat det som varit i breven, det som kanske varit tryggt för någon av de små och tysta.

Jag ville att boken skulle komma snabbt efter att jag slutade blogga, men det har dragit ut på tiden. Ibland är livet så, det strular och man räcker inte till allt och ens ambitioner spelar inte så stor roll. Det är som det är, även om det ibland är trist. Men nu kommer den i alla fall, boken. Nu när jag skriver det här är den helt snart färdig. Det känns bra.

Det här är inte en bok som är skriven till dig som är stor, oavsett om du finns i samma kropp som någon liten del eller i en annan kropp. Det finns redan massor av böcker som är skrivna för vuxna. Men även om boken inte egentligen är till dig kan du ju få ut något av att läsa den. Jag hoppas det. Att något ska gå att förstå bättre, eller att den ska kunna ge nya tankar.

Det är ju ok att läsa den även om man är stor, fast den egentligen är till små delar. Och när någon liten del vill läsa är det viktigt att någon stor finns med och läser. Kanske du kan finnas med, om du känner någon som är en liten del inuti? Det är inte alla brev som är jobbiga att läsa eller handlar om hemska saker, men helst ska inte någon liten läsa ensam ändå. Läser man ensam finns det alltid en risk att det kommer för mycket svåra tankar och känslor och att ingen finns där och hjälper. Det kan vara viktigt att ha någon stor och trygg nära. Du kan vara viktig. Och ibland kanske det är bra om du är med helt enkelt för att en del av pysseltipsen är tips på saker som man inte klarar att göra på egen hand om man är för liten.

Så läs, om du vill. Tillsammans med någon liten eller för din egen skull. Jag hoppas du ska tycka om boken oavsett varför du läser den.

Linnéa Regnlund

Trollhättan, 17 september 2018

Ps. Letar du efter en bok som förklarar komplex PTSD, dissociation eller hur man egentligen kan vara mer än en del inuti så är det här helt fel bok. Det är lika bra att du vet det meddetsamma, så blir du inte besviken. Den här boken är något annat.

17 september 2018

Till dig som är liten och finns inuti

Hej!

Jag vet inte om du läst på min blogg som fanns förut, eller om du bara hittat boken ändå. Boken är mest sånt som jag skrev på bloggen, förutom lite extra som finns i slutet av boken. Fast det går ju lika bra att läsa här i vilket fall, men jag vet liksom inte om du redan känner mig.

Det är svårt ibland att skriva brev till dig, för att jag inte vet riktigt vem du är eller hur gammal du är. Vet inte vad som blir för svårt eller konstigt att förstå, och vet inte heller vad du går och tänker på. Det jag har skrivit om har mest blivit sånt jag gått och tänkt på och ibland har det nog blivit en text som är lättare att förstå och ibland en som är svårare. Om det är något som känns jobbigt eller krångligt att läsa så går det att hoppa över det. Man kan hoppa hit och dit och göra som man vill. I slutet av boken har jag gjort några olika listor så man lättare kan hitta de texter man letar efter. Fast om man inte letar efter något särskilt kan man bläddra lite som man känner för. Det är ok. Du får göra som du vill och som känns bra för dig.

Jag ville mest säga hej och välkommen till den här boken. Jag började kanske lite konstigt med det första brevet som jag skrev på bloggen, för då tänkte jag så mycket på vad jag ville skriva på min blogg som var helt ny och glömde att det kanske blev ett konstigt brev att börja med. Så jag ville skriva det här först. Som ett hej innan det börjar på riktigt.

Jag fick reda på att jag inte kunde ha bloggen mer, och nu när du läser är den borttagen. När jag fick reda på att jag skulle sluta tänkte jag på dig och på breven. Tänkte att jag vill samla ihop dem och ha i en bok så du kan läsa den om du vill. Jag skrev en annan bok förut som heter Till dig som är liten och finns inuti. Där har jag skrivit de saker jag tyckte var viktigast att säga. De här breven är lite annorlunda. Lite av varje. Pyssel, boktips, vardag och lite tankar om sånt som är svårt.

Jag hoppas att det finns något som kan vara bra för dig att läsa, som kan göra att du känner att du är viktig och får finnas. Och jag hoppas att det finns någon vuxen där som är din vän, antingen inuti kroppen eller någon som finns utanför kroppen, som kan vara med och läsa. Vissa saker är för jobbiga att tänka på själv och man vet ju inte innan när de kommer. Det är bäst om du slipper vara ensam.

Det har precis blivit höst där jag bor. I kastanjen som är utanför mitt fönster har det börjat komma gula blad, och ibland måste man ha en tjock tröja när man går ut. Jag tycker det är skönt, jag tycker mycket om hösten. Det kanske inte alls är höst när du läser, det är ju så med böcker, man kan läsa dem lite när som helst. Men det är ju en särskild dag när man skriver. Jag och katten har behövt vila mycket i soffan idag, för båda är trötta. Det är skönt att ha henne, skönt att ha det som känns mjukt och tryggt, och som gör att det känns lugnt att finnas. Jag önskar att du också ska få ha sånt som känns bra för dig att vara i.

Jag vill faktiskt alltid att du ska ha det bra, att du ska få slippa vara rädd eller kämpa med en massa svåra saker. Att du ska få vara trygg och känna att du är värdefull. Att du ska kunna hitta sätt att finnas i nuet, tillsammans med de