Livet: Ibland sött, ibland bittert.

By Lorenzo Bz. Rodriguez Qz.

Ibland allt glänser, mörkret existerar inte, och om det gör det, är det för att beskydda oss.
Men ibland är ljuset dunkel och lyser inte själen, och mörkret är inte till vårt beskydd, utan skrämmer oss, fyller oss med bitterhet och gör oss deprimerade.
Sådana dagar finner vi inte tröst i någonting, det söta är bittert och det bittra smakar pyton.
Våra vänners leende är för oss ett hån, och den smakfulla maten som mamma brukar göra, dessa dagar smakar ingenting och det är inte värt att äta.
Sådana dagar är dödens bläcka ansikte, lik skönheten personifierad. De tomma och mörka ögonhålorna är lik fullmåne som befriar våras själar.
Dödens magra figur är lik skinnande sol som är beredd att befria våra själar från mörkret som täcker enda in i våras inälvor.
Sådana dagar vill vi dansa med döden, kråma döden, kyssa döden, smeka döden och från dödens bröst dricka den söta gifte som kommer att göra slut på vår lidande.
Men sedan kommer i våras liv de andra dagar och vi känner sällskapet av vår familj enda in i våra hjärtan. Våra vänner är för oss en glädje och vi för dem.
Våra grannar hälsar oss med glädje och bjuder oss på en kopp kaffe inne i sitt hem, och detta är för dem ett nöje och för oss en tillfredställelse.
Men de här dagarna blir avbryta av de andra och livet försätter med det ena och med det andra, inte lika för alla, utan lite mer av det ena för några och lite mer av det andra för vissa.
Detta gör att vissa tycker att livet är orättvis, eftersom de flesta av sina dagar är bittra. Och detta utan att dem gjort sig skyldiga till det, och inte heller får de möjligheten att förändra det.
Vem i sin desperation har inte önska sig att fartyget som tog honom till den här världen, heller hade kollidera med solen och på det säte dö omfamnad av ljusa strålar, än smaka på detta livets mörka bitterhet!
Sådan är livet, och verkar inte ha bot. Det ger intryck av att man inte kan göra annat än att leva det, tills den dag då den tar slut, såväl av det ena och det andra.
Mitt väsen kan inte förklara varför livet är sådan, kanske du kan, inte jag, kanske någon med erfarenheten eller gudomligheten av en parallell värld kan.
Och möjligen prästen eller filosofen, eller skvaller kärring som bor bredvid, hon som vet allt utan att veta någonting och känner alla utan att känna någon.
Kanske någon av dem kan förklara, varför är livet sådär, med lyckliga och glada stunden och stunden av sorg och enslighet.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 23, 2015
• ISBN: 9789175690407

Lorenzo Bz. Rodriguez Qz.

Nadie de importancia. Solo quiero compartir algo de la vida, y ver si le sirve de beneficio a alguien.

Book preview

Innehållsförteckning

Livet: Ibland sött, ibland bittert.

Impressum

Livet: Ibland sött, ibland bittert.

1

Livet:

Ibland sött, ibland bittert.

prolog

Ibland allt glänser, mörkret existerar inte, och om det gör det, är det för att beskydda oss.

Men ibland är ljuset dunkel och lyser inte själen, och mörkret är inte till vårt beskydd, utan skrämmer oss, fyller oss med bitterhet och gör oss deprimerade.

Sådana dagar finner vi inte tröst i någonting, det söta är bittert och det bittra smakar pyton.

Våra vänners leende är för oss ett hån, och den smakfulla maten som mamma brukar göra, dessa dagar smakar ingenting och det är inte värt att äta.

Sådana dagar är dödens bläcka ansikte, lik skönheten personifierad. De tomma och

2

mörka ögonhålorna är lik fullmåne som befriar våras själar.

Dödens magra figur är lik skinnande sol som är beredd att befria våra själar från mörkret som täcker enda in i våras inälvor.

Sådana dagar vill vi dansa med döden, kråma döden, kyssa döden, smeka döden och från dödens bröst dricka den söta gifte som kommer att göra slut på vår lidande.

Men sedan kommer i våras liv de andra dagar och vi känner sällskapet av vår familj enda in i våra hjärtan. Våra vänner är för oss en glädje och vi för dem.

Våra grannar hälsar oss med glädje och bjuder oss på en kopp kaffe inne i sitt hem, och detta är för dem ett nöje och för oss en tillfredställelse.

Men de här dagarna blir avbryta av de andra och livet försätter med det ena och med det andra, inte lika för alla, utan lite mer av det ena för några och lite mer av det andra för vissa.

3

Detta gör att vissa tycker att livet är orättvis, eftersom de flesta av sina dagar är bittra. Och detta utan att dem gjort sig skyldiga till det, och inte heller får de möjligheten att förändra det.

Vem i sin desperation har inte önska sig att fartyget som tog honom till den här världen, heller hade kollidera med solen och på det säte dö omfamnad av ljusa strålar, än smaka på detta livets mörka bitterhet!

Sådan är livet, och verkar inte ha bot. Det ger intryck av att man inte kan göra annat än att leva det, tills den dag då den tar slut, såväl av det ena och det andra.

Mitt väsen kan inte förklara varför livet är sådan, kanske du kan, inte jag, kanske någon med erfarenheten eller gudomligheten av en parallell värld kan.

Och möjligen prästen eller filosofen, eller skvaller kärring som bor bredvid, hon som vet allt utan att veta någonting och känner alla utan att känna någon.

4

Kanske någon av dem kan förklara, varför är livet sådär, med lyckliga och glada stunden och stunden av sorg och enslighet.

5

Kapitel 1

– Hallå, hur mår du tant Vetina, och du gubbe Mycket? – Hallå. – Hallå. – Jag tänkte för en stund sedan, att livet går upp och ner. Vad säger gubbe Mycket om detta?

– Tja, jag vet lite om vad livet innehåller, för trots att jag födde och växte upp i en stor stad, tillhörde jag dem som hade lite. När jag började få minnesuppfattning fick jag uppleva vårt land inbördeskrig.

Som ni vet, det kriget varade lite. Jag och min familj blev tvungna att flytta på landet ett lite tag, så lite som kriget varade. Och tack gode Gud att det varade lite, för många blev mördade. Så är det med alla meningslösa krig, då passar hanarna för att begå alla grymheter som man kan tänka sig och lite till.

Då och då dyker upp någon seriemördare, men när det blir krig, då har hannarna rätt att beter sig likt psykopater. De våldtar

6

kvinnor barn och deras blodtörst verkar aldrig tillfredstält. Så det enda som vi fick, (som det brukar vid alla krig) var elände.

Tja, jag och min familj kom tillbaka till staden, men inte till samma område. Utan till ett område där det bor dem som har mindre än lite. Där fanns lite av allt som är dåligt och nästan ingenting av det som är bra.

Där försatte jag att växa, mitt bland ormar och skorpioner, såväl bildlig tala som i orden meningen. För där fanns de nämnda djur och svekfulla människor som betedde sig som sådana.

I det område hamnade de som inte kvalificerade för att leva i andra område av staden och inlandet. Det var människor som gömde sig undan rättvisa eller orättvisa! Människor förföljda av misär eller annat elände.

– Men gubbe Mycket, vad gjorde att er familj hamnade på en så förbannad plats?

7

Min far fåfänglighet, han ville leva i staden på samma sätt som han levde på landet. På landet som ni vet lever folket med bredde. Alla har eller nästan alla stora gårdar med djur och fruktträd. Så ville han leva i huvudstaden.

Det var möjligt på vissa platser i stadens utkant, som till exempel i det område där jag och min familj hamnade. Där kunde var och en ta så mycket mark han orkade rensa från skog, ormar och andra ohyra.

Det mark tillhörde staten och