Söka Drottningen Finna Starwalker: En dokumentär om att finna äkta kontaktpersoner för utomjordiska besökare

By Betina Brandes, Kerstin Peters, Henry Svensson and Calle Nyman

Andra utgåvan av "Söka Drottningen, Finna Starwalker" är en dokumentär om att finna äkta kontakt­personer för utomjordiska besökare.


Författarnas första resa hade varit in i den värld som Channie, grundaren av healingmetoden UVTH, hade presenterat. Det som drog var att de skulle få vara med om att resa utomjordiskt, vilket hon hade utlovat i över 10 år. Det hände aldrig.

Och just som de trodde de var klara med allt utomjordiskt delade Kerstin en dröm som fullkomligt öppnade alla dörrar till vad de slutat tro på fanns. Att de skulle möta både kontaktpersoner, inkarnerade utomjordingar och dessutom bli förberedda för sin egen utomjordiska kontakt och resa kunde de omöjligt föreställa sig.

Författarna fann tre unika källor som ledde dem fram:
Anna, hon hade allt material sparat från medgrundaren av UVTH vars namn vi inte avslöjar här. Han är aldrig nämnd av Channie och var därför extra spännande att lära känna. Anna ledde författarna till Channies Mentor.
Channies Mentor, Channie nämner aldrig att han även var inkarnerad på Jorden. Han var en levande legend de fick många timmar med. Han hade dessutom tillgång till de hemliga dagböckerna.
De Hemliga Dagböckerna, det som för författarna vände upp och ned på allt de trott på var när de läste Channies handskrivna dagböcker. Där fick de veta vad som egentligen hade hänt utan förskönande.

Det författarna berättar om i sista kapitlet är inte bara vad de fick uppleva under sitt utomjordiska besök, utan kanske mest vad de begrep av hela sin resa. Det är därför deras önskan att du läser boken från början. De vill att du följer dem hela vägen fram till den dimensionella rymdresan och deras oförglömliga möte.

• Language: Svenska
• Publisher: Centera Publishing
• Release date: Jun 23, 2023
• ISBN: 9789152771952

Betina Brandes

Betina Brandes har stått för den utomstående kritiken av vårt arbete. Hon har dessutom hjälpt oss att få boken översatt.

Book preview

Innehåll

Inledning

Författarnas önskan

Våra kontaktpersoner

Drömmen som drev

1. Healingens hemliga början

2. En Drottning i smyg

3. Channies Mentor

4. Mellan gott och ont

5. Originalsolarna

6. De hemliga kunskaperna

7. Bakom kulisserna

8. En oberoende intryckskoll

9. Där vår rymdresa började

Epilog

Bilagor

Inledning

Författarnas önskan

Våra kontaktpersoner

Drömmen som drev

Författarnas önskan

Det är vår önskan som författare av denna bok att du läser den från början. Vi vill att du följer oss på hela vår kunskapsresa fram till den sista resan som blev vår dimensionella rymdresa.

Vi menar att du får störst behållning så, för mycket av det vi berättar om i sista kapitlet handlar inte bara om vad vi fick uppleva under vårt rymdbesök, utan kanske mest vad vi begrep av hela vår resa.

Boken är nämligen upplagd så att de hemliga kunskaperna vi fått del av genom Channies Mentor, och andra, förmedlar vi steg för steg genom varje påföljande kapitel. De hemliga kunskaperna är inte hemliga längre, vi bjuder dig dem lika frikostigt öppet som Mentorn bjöd oss dem.

Kerstin, Henry och Calle

---------------------------------------------

Författarnas anteckning:

Vi har återgivit det sätt på vilket Channie respektive de andra förekommande i boken använder stor eller liten initialbokstav i beteckningarna på väsenden och platser.

Våra kontaktpersoner

Vi fick redan innan boken kommit i tryck förfrågningar om vi skulle kunna förmedla kontakter till dem vi mött fysiskt inkarnerade här på Jorden. Bl.a. ärkeängel Michael, Channies Mentor och Maldion.

Dessvärre var publiceringsvillkoren sådana att vi inte skulle lämna ut vare sig deras post- eller e-mejladresser. Flera förekommer under pseudonym i boken för att skydda deras identitet. Det var vi tvungna att respektera, inte minst med tanke på hur otroligt upptagna de är med det viktiga arbete de gör för oss i det dolda.

Vi kan inte heller lämna ut kontakterna till dem som arrangerade vår rymdresa och möten. Vi säger rent ut att vi arrangerar inga rymdresor för det är inte så det fungerar. Lagarna för resor genom tid och dimension, som det ju rör sig om, är komplexa och du får en inblick i det i sista kapitlet, genom vad Channies Mentor lärde oss.

Men det vi lovar dig är att vi bjuder dig på en resa som blottar det oberättade, belyser det oklara och öppnar för den hemliga kunskapen du inte visste fanns för dig.

Kerstin, Henry och Calle

Om Channie West

Channie Christina Ingeborg West är svensk medborgare och föddes 16:e April 1961. Också känd som Channie Centara och Channie Cha.

Channie är författare till 3 böcker: En utomjordings dagbok 1996, En ängels dagbok 2000 samt En stjärnriddares dagbok 2011.

Hon är huvudlärare och utövare av healingformen UVTH (Universell Vit Tids Healing), som finns i fyra nivåer (den 5:e utlovades ske utomjordiskt men har ännu inte släppts).

Andra utbildningar omfattar bl.a.:

- NET 1-10 (New Earth Teachers)

- Bortom

- Board of Knowledge, Gems, Angels

- Bortom Healing

- Stenhealing

Channie berättar att hon var 5 år när hon blev kontaktad av utomjordiska varelser. Hon påstår sig kunna tala 36 olika utomjordiska språk. Även att hon har ett eget rymdskepp som hon brukade använda för resor till andra planeter flera gånger i veckan. Det skall ta 20 minuter att resa från Jorden till hennes hemplanet Oktra där hon skall ha sin utomjordiska kropp.

Channies förutsägelser har i stora drag varit av två slag: Hon påstod att utomjordiska varelser skulle under perioden 1993-1994 öppet ta kontakt med mänskligheten. Hon förutspådde senare att vårt jordklot skulle bytas ut mot ett nytt mellan 2009-2012. Denna nya planet skulle vara 2,76 gånger större än vårt nuvarande och på förhand befolkad med djur och de människor som redan innan hade dött från 2003 och framåt.

Vår undersökning omfattade att, genom ledtrådar vi funnit, söka efter sanningshalten i det vi lärt oss genom Channie. Vad vi fann bekräftade först våra misstankar men fick senare en oväntad vändning vi inte kunnat förställa oss.

Drömmen som drev

Vi tre som medförfattat denna bok, Calle, Henry och jag, Kerstin, träffades på en av Channie Wests kurser i healing. Den hade det lite exotiska namnet Universell Vit Tids Healing 3 och förkortades UVTH 3. Vi kom från rätt skilda bakgrunder och yrken och kanske just därför fortsatte vi att träffas, vi hade alltid olika och intressanta infallsvinklar på det vi lärde oss under kurserna.

Jag, hade haft ett flertal sanndrömmar som jag inte kunde ignorera. Dessutom hade jag flera gånger drömt om utomjordingar på lika levande sätt. Jag hade varit frilansande och skrev lite olika kolumner och artiklar, fram till att jag fick en fast anställning och ansåg mig ha råd att utforska mitt inre och mina förmågor. Healing som nämnde utomjordingar i samma mening verkade vara rätta ingången för mig.

Henry hade en etablerad akademisk bakgrund, som forskare och uppskattad föreläsare. Han nämnde inte, förrän vi stod inför vår egna resa bortom denna dimension, att han och hans dåvarande vän Gabriella vid ett flertal tillfällen hade sett stora lysande, svävande metalliska farkoster på himlen. Att de var intelligent styrda begrep han av att de svarade på deras tankar. Hans anledning att inte berätta var att han inte ville sätta sin karriär i fara. Henrys analyser och kunskaper blev en ovärderlig tillgång på vår resa.

Calle, som inte ens ville att det skulle stå i boken, annat än här, kort omnämnt, hade under uppväxten sett och lekt med små varelser i skogsbrynet bakom hyreshusen, i förorten där han växte upp. Hans bakgrund inom scenkonst och komik gav oss ofta friska perspektiv, han var en mästare på att komma med en comic relief som genast kastade oss bakåt och gav oss perspektiv på vad vi var mitt inne i.

Vad vi förstått är det många som ger sig in i nyandlighet och New Age med ärliga syften att upptäcka mer av sig själva, och inte minst få bekräftelser på upplevelser, liksom vi. Det stod också klart att det vi köpte inte höll vad våra drömmar hade läst in och vad vi hört att vi skulle kunna få. Allt var serverat som ett smörgåsbord och frågan då var mest hur vi skulle kunna äta allt som serverades. Eftersmaken var dock fadd, och vi blev förvisso stuvade av allt som serverats, men inte mätta. Men just som smörgåsbordet hade nått sin ände för oss tre samtidigt, dök en efterrätt upp på ett helt annat oväntat bord, nämligen mitt eget nattduksbord.

Hade inte detta kommit hade jag troligen begravt det, som jag gör med gammal vardag, alltså helt enkelt glömt det och fortsatt med lediga hemmahelger efter jobbveckan. Hade vi inte varit ledda så tydligt av det som bjöds mig hade vårt författarprojekt slutat mitt i och blivit ännu en sektavslöjarbok i mängden. Allt talade starkt för bedrägeri och självbedrägeri i det första vi kom i kontakt med. Men det skulle snart ändras när vi fick ledtrådar till personerna bakom Channie West, till exempel Channies mentor och andra lika otroliga och intressanta personer vi inte tidigare träffat. Där mötte oss en omvälvande värld. En dold verklighet som vida överträffade det fattiga och det smått sagoaktigt återgivna som vi bjudits på under kurserna och i hennes böcker. Det vi mötte var riktiga kontaktpersoner, vilket ledde till att vi fick vårt livs resa bortom allt vi kunde föreställa oss.

Nyckeln som öppnade dörren för oss var min oväntade klardröm. Jag hade blivit ovan och tror det kom av att jag lagt undan allt det som var mitt till förmån för andras, i det här fallet Channies upplevelser, och hela den världsbild som följde med. Vanan att alltid ha papper och penna vid sängen var dock lika inrotad som jag alltid var redo med inspelning så fort telefonen ringde.

Jag fick ner mycket om drömmen, vilket jag ofta får när de är så här tydliga. De inträffar ofta precis innan jag vaknar min första omgång runt fem på morgonen. Calle visste jag sedan förut att jag behövde fånga direkt efter jobbet i bilen och Henry behövde man få tag på före kl 20, helst 19, för senare stängde han av ringsignalen. Jag har plockat ut det viktigaste ur det trepartssamtal vi fick till. De kände till mina sanndrömmar sedan förut så de var på alerten och lyssnade.

Kerstin: Det här var inte en vanlig sanndröm som handlade om en banal händelse på Jorden, som den när hissen fastnade eller när jag klarade mig från den där seriekrocken för att jag kände igen vägavsnittet. Den här var lika tydlig men var på en annan konstig plats, som jag ändå så väl känner igen. Luften var som i drömmen där jag brukade möta utomjordiska varelser. Men den här, hon såg ut som en människa fast med lite större ögon. Hon hade vingar på ryggen som var hopfällda.

Calle: Sa hon något? Ville hon något?

Kerstin: Jag kommer till det, för hon gav mig en serie instruktioner. Den första begrep jag inte mycket av. Vi drömmer samma dröm, sa hon. Vad nu det betyder, för jag har inte träffat henne. Fast jag visste att hon var kunnig i healing. Men hon var varken elev eller lärare, hon bara kunde. Jag kände inte igen henne i alla fall. Vet ni vad hon sa mer när jag undrade vem hon var? Nej, jag är ängel till Gabriel. Det kommer jag ihåg väl.

Calle: Hon sa alltså inte jag är ängel Gabriel’ utan jag är ängel till Gabriel’? För det är stor skillnad! Men vad det betyder har jag ingen aning om. Du Henry?

Henry: Nej, tyvärr, angeologi är inte ens ett fritidsämne för mig. Jag får läsa på först.

Kerstin: Apropå det, hon öppnade flera böcker och sa att det var viktigt att vi fann vem som var universums Drottning. Då vände jag på en av de uppslagna böckerna och såg att det var Channies andra bok, En ängels dagbok. Fast inuti såg den annorlunda ut och då sa hon nästa mening jag minns väl: "Det är inte på omslaget du finner sanningen. Läs de hemliga dagböckerna".

Är de här?, frågade jag, för det låg kanske sex, nej sju uppslagna böcker framför oss på en gammal bänk som lutade, som en bred pulpet ungefär. Då svarade hon: Nej, de är skrivna på Jorden.

Henry: Jag minns nu! Det fanns en på fjärde healingkursen som sa att Gabriel hade varit eller var inkarnerad och hade jobbat ihop med Channie. Jag kommer ihåg det för, ni minns Gabriella som jag hade god kontakt med och pratade med en hel del, hon nämnde det. Och jag hade aldrig kommit ihåg det om det inte vore för att hon hette just Gabriella. Ni vet att jag låter mycket sånt bara passera. Det liksom intresserar mig inte, men det namnet fastnade.

Calle: Jag trodde vi var klara med våra utflykter i healing och utomjordingar. Hur sa hon det om drottningen?

Kerstin: Hon sa, och det minns jag ordagrant: Sök universums Drottning. Jo, en sak till sa hon flera gånger. Följ den mörka tråden.

Calle: Varför måste de alltid tala i gåtor?

Henry: Om vi nu ponerar att detta var en varelse som ville kommunicera med dig, vilket är en stor sannolikhet med tanke på dina tidigare drömmar, så får man ställa sig lite frågor. Till exempel om den har någon anledning att vara kryptisk eller tala i gåtor. Om de skulle ha det får man också ställa fler frågor som varför den skulle det. En anledning skulle vara att det förelåg ett hot eller något avgörande väsentligt blottas om det kommer i fel händer…

Kerstin: Jag uppfattade inget hot utan snarare tvärt om. Jag vet inte hur jag skulle säga… Jo, lite som om det också var skrivet i en bok redan. Känslan var att det hon sa till mig var tryggat.

Henry: Då återstår ett alternativ till och det är begränsad överföring. Alltså tänk såhär. Om det här var en bevingad varelse som hade sett in i vår värld, skulle dess perspektiv vara självklara för den själv men för oss svåra att känna igen. Som att den har ett fågelperspektiv och vi har ett markperspektiv. Jag bara spekulerar lite fritt i grova drag här. I så fall får vi försöka närma oss dess perspektiv för att förstå. Som att försöka bilda oss kartor i sinnet som kan ge oss aningar. Och det andra…

Henry stod tydligen på balkongen eller verandan för det hördes att han drog lite pipluft för att tända den. Vi båda kände igen det och inväntade.

Henry: Det andra skulle kunna vara så att den visste att ni hade begränsad tid att överföra viktig information på. Om jag minns rätt brukar du säga att de alltid är korta men klara, som om du får en punktlista, som första röda bilen, det lutande vägmärket och lastbilen med demolerad bakdörr, om jag minns rätt, som varnade dig om seriekrocken du drömt om.

Kerstin: Jo, det stämmer, både detaljerna och resonemanget.

Calle: Haha, tänk om det här är för att vi ska undvika en kosmisk kollision! Sorry, kunde inte låta bli att associera.

Henry: Inte alls dumt. Du brukar vara spot on. Det har jag inte tänkt på. Meddelandets syfte. Ponera att du... att dina två teman är en och samma denna gång, alltså varningsdrömmar och drömmar om rymd och utomjordingar. Låter lite fantasifyllt men låt oss anta att de vill säga oss något viktigt som vi eller du har framför, inte på bilvägen men på vår väg. Det behöver ju inte vara att undvika en olycka för det. Du har ju drömt om, s.k. större viktiga händelser förut, utan att det var en kollision men som ändå gjort större impact.

Calle: Nu börjar det låta som något! Du kan tacka mig senare Henry. Kerstin?

Kerstin: Jag blir lite stum för allt det här stämmer med känslan i det förmedlade men jag kunde inte fånga det. Jag var så fokuserad på att få orden rätt.

Calle: Har du fler citat? Nu börjar det bli intressant.

Kerstin: Jag har allt nedskrivet och sänder det på vanliga e-posten. Det innehåller mer än det jag har läst upp här. Jag skriver rent det vi pratat om imorgon kväll. Jag har några fler citat:

Det är i mörkret sanna ljuset lyser. Jag begrep vad hon menade fast hon inte sa det i ord. Det vi behöver hitta är alltså övertäckt. Som om någon avsiktligt dolt det.

Du behöver gå bortom vad du tror du vet. Det låter banalt men jag fattade vad hon menade. Det vi fått lära oss om det Channie kallar Bortom, vi behövde gå bakom eller bortom det hon lärt oss om Bortom.

När du förstår Morgonstjärnan möter du Drottningen. Den var tydlig men det som hon förklarade var mer som bilder. Det var som en person eller varelse, gissar människa, som lyste på marken vid horisonten och var en morgonstjärna…

Henry: Kan jag flika in kort här. Morgonstjärna syftar på Venus i vår västerländska mytologi just för att den stjärnan är den som kommer tydligt synlig på himlen före solen och morgonen. Symboliserar föregångare men också kvinnlighet. Men då vi har ett patriarkalt baserat samhälle har morgonstjärnan, som var del av prästinnedyrkan, också fått symbolisera upproret eller den som ville ifrågasätta det som gav patriarkatet dess ursäkt till maktutövande över kvinnor, alltså symbolisera Gud. Jag minns det, för jag läste det i en uppsats nyligen om planeters tolkning och betydelse före manliga gudarnas inträde i historien. Man gjorde en moralisk historia av en beskyddare av den gudomliga kvinnan, gudinnan och den företrädare han var för jämlikhet. Nedkastad till evig fördömelse på Jorden. Ja, ursäkta, fortsätt.

Kerstin: De viktiga sakerna upprepade hon, som om hon visste att missförstånd kunde uppstå. Sök universums Drottning var tydligt uttalat, men jag börjar förstå att där sades mer. Som om vi skulle finna någon eller något på vägen som var… Jag hittar det inte men har ett citat till som kan vara det: Finn Källan. Hon sa det som om det var en person som hette det i efternamn. Faktiskt inte titel utan just som ett namn.

Calle: Hon sa inte typ finn Kjelle? Eller Kjellsson, så att vi vet vilken bok vi skall söka? Låter som ett jobb för dig, Henry.

Kerstin: Hon gav ju oss ledtråden att börja med Channies bok, jag gissar alla tre.

Henry: Om vi nu, alltså jag, börjar med att söka i Channies böcker efter universums Drottning. Det finns ju många citat där så det är lätt. Men det kommer inte att vara det uppenbara utan det gäller att se bakom, gissar jag, alltså bortom det som står skrivet.

Vi visste definitivt inte vad vi gav oss in på. Visst hade mina sanndrömmar haft substans men det här var ju uppenbarligen inte ens jordiskt. Men Henry hittade fort ledtrådar till att det inte alls var som Channie hade uppmålat för oss i sina böcker. Drottningen var helt oväntat en person på Jorden, hidden in plain sight. Men var det henne vi egentligen sökte? Våra gamla kursdeltagarlistor var också till hjälp. Och jodå, i gamla adresslistor hittade vi vägen till en ängel till Gabriel, också en människa inkarnerad här på Jorden. Calle öppnade dörrar åt oss, han var otvungen och fick snabbt igång samtal så folk öppnade sig. Att sortera blev mitt jobb.

Egentligen var det inte så konstigt att det gick undan för vi hade ju följts åt under några år. Vår gamla känsla tillsammans kom snabbt tillbaka. Den fadda smaken hade spolats bort av min kristallklara dröm. Varenda mening var mer än ledtrådar. De fanns, vi hade bara varit undanhållna dem.

Om healing

Healing är en alternativmedicinsk verksamhet, där man genom enbart andliga metoder försöker behandla sjukdomar. Healing utförs ofta genom att healern håller händerna på eller nära den som ska behandlas, men den utförs också på distans.

Termen healing används bland annat av vissa kristna grupper som hävdar att sjukdomar kan botas genom bön och handpåläggning. I Bibeln beskrivs hur Jesus och hans lärjungar och även Gamla Testamentets profeter botar sjukdomar med hjälp av Guds kraft. Bibeln uppmuntrar också till bön för sjuka och förväntan om Guds ingripande.

Helande eller helbrägdagörelse innebär i traditionell bemärkelse detsamma som botande av sjukdomar genom tro. Det brukar dock avse botande på övernaturlig väg, det vill säga en typ av under. Det nyare begreppet healing är kopplad till alternativmedicin och dess verksamhet.

Healing anses inte ha vetenskapliga bevis, men utövarna av healing hänvisar ofta till olika fall och händelser, där personer påstås ha blivit botade från olika sorters sjukdomar. Healing skall enligt dessa utövare kunna lindra smärta och lösa upp blockeringar av energi. Förklaringar av helande förekommer, som till exempel att healern fungerar som en kanal för energier och styr dessa till den sjuke. Läkarvetenskapen anser att placeboeffekten är en starkt verksam ingrediens i olika healingmetoder.

Reiki i dess olika former är den vanligaste men många andra finns. Den vi valde att utforska kallas UVTH (Universell Vit Tids Healing) och introducerades av Channie West.

Kapitel 1

Healingens hemliga början

Medgrundaren

Rymdreiki

När healingen blev två

Channies Mentor

Om karaktärer i Channieversum

I Channie Wests böcker, nyhetsbrev och till viss del kurser, nämns flera karaktärer som hon berättar om och som haft eller har betydelse för universum.

Aness nämns som universums Drottning, redan i första boken. En närmast övernaturligt vacker kvinna som var arvtagaren av det skapande Ordet och upprätthöll ljuset och ordningen i det Channie benämner som Ljusets Förbund. Ljusets Förbund är en interplanetär organisation som påstås täcka största delen av universum.

Oratsius var inkarnerad och född i Rom 436 f.Kr. Hans far hette Bentelisus och hans mor hette Orichsa. Oratsius, även nämnd som Maldion, hade en skyddsling, Chair. Hon nämns i böckerna som dotter i den Heliga Familjen. Han lärde upp Chair till att bli ny skapare för att rädda universum och få slut på dess mångmiljonåriga krig mellan ljusa och mörka utomjordingar.

Medgrundaren

Medgrundaren, är någon som inte nämns i trilogin. Hans jordiska inkarnation är död sedan flera år, men lever i allra högsta grad i det ursprungliga UVTH-materialet. Vi har fått ta del av medgrundarens unika material. Alla hans anteckningar och skisser. Han hade dessutom kontakt med både Oratsius (Maldion), Chair och Aness.

Medgrundaren lyckades vi leta upp, eller blev ledda till, för allt gick så lätt, genom en rad sammanträffanden och frågor på rätt ställe till rätt person. Och vi skall inte glömma vår egen Sherlock Henry, som med en närmast detektiviskt akademisk skärpa ser ledtrådar vi andra inte ser. Han drog slutsatsen om vem som var vem i denna gåta med dolda namn och för länge sedan frånflyttade adresser. Sökandet ledde oss till vad vi ville nå. De allra första lärarna och healers inom UVTH.

Medgrundaren lever ju inte längre, som vi nämnt, men vi kom i kontakt med en av hans flickvänner, som var vid hans sida när UVTH byggdes upp. Vi har valt att kalla henne Anna, för hon lever ett vanligt liv med familj och yrkesposition som hon inte vill virvla upp sitt förflutna i (1). Medgrundaren hette Bo Dahlström, eller Bosse som han vanligen kallades. Man kan inte be Anna att berätta utan att få en grundlig bakgrund, före och efter och med massor av utsvävningar. Det var svårt att skära i materialet men vi gjorde så gott vi kunde, utan att förlora hennes minst sagt egna sätt att berätta. Vi låter läsaren ta del av hennes högst färgstarka och levande personlighet. Över telefon hade Anna berättat att Bosse sänt över en massa material till henne innan han dog. Det gjorde oss riktigt nyfikna. Materialet hon hade lagt fram på fikabordet framför oss blev naturligt det första hon började berätta om:

Anna: Jag vet inte varför han ville att jag skulle ha det. Han tyckte väl att en häftig tjej med ärkeängla-bakgrund i hans liv var den bästa kandidaten för att bära hemligheterna. Som bevingade ord kan man väl säga. Han var ju inte typen som satt och skrev, i alla fall inte ordnat, ritade inte heller. Prata kunde han, men det var Channie som fick skriva rent och rita. Här är i alla fall hans bidrag till UVTH. Mer utomjordiskt än så här var det inte. Här har ni hans UVTH 3 också. Hans UVTH 3 gjorde han helt utan Channie, men det kom visst aldrig ut. Vi hade gått separata vägar då och han hade hittat en ny tjej i Malmö, som han hade flyttat till. Jag vet inte hennes namn men det kanske ni gör.

Det mesta Anna hade lagt fram från Bosse var skrivet på allehanda lappar och block. Mycket spretigare handstil än Channies, kommenterade jag medan vi satt och vred upp alla lappar.

Anna: Ja, det var han i ett nötskal. En bra soffskrivare, då blir handstilen så där. Det finns många pärlor i det här. Channie nämnde fan inte ord om allt han skrev ner från Maldion heller, allt han blev var väl bara onämnd som en annan eller andra personer. Här är några av lapparna.

Vi läste några av Bosses texter. De hade onekligen en speciell karaktär. En helt annan sida av honom än karaktären Bosse som Anna berättade om. I materialhögen fann vi att vissa även var publicerade i en tidskrift, Vita Vingar, från 1994 och 1995. Vi har bifogat två av dem som bilaga (2). Denna läste vi högt för att få känslan:

"Mitt själsljus är mitt vapen

Mina vingar är min frihet

Min barmhärtighet är min gåva till Alltet

Jag är min Faders och min Drottnings tjänare

Jag skådar mörkret men känner ingen vrede

Mitt hjärta blöder för dessa stackars själar

Lilja, orkidé, bok och svärd på en evig färd

Gabriel / BD"

Anna: Javisst, den skrev Bosse också. Och han kände Oratsius väl, i alla fall när Channie var i närheten. Maldion och Channie var på något vis samma. Eller, som Bosse kryptiskt förklarade, att Maldion gömde sig i Channies kropp, eller så var det hans Mörka Ord han gömde där. Ja, svårt att veta. För Ordet och Maldion var samma sak, en vibration som man kan skapa med och den som skapar med det blir det. Ja, som Sagan om Ringen, typ, fast det här var inte en ring utan ett ord, en vibration. Och det var bara gott, fast alla var ute efter det, ville ha det. Jag tyckte dock att alla lät som ringbärarna. Du skulle sett oss åka som fan i bilen, Bosse, Channie och jag och så nån till. Och vi skulle komma ifrån de där gastarna som skulle efter mörkret i Channie. Hej, vilken resa det var. Fattar inte att man var med på det. Men va fan då, de var två så förbannat övertygade om att allt som jagade dem fanns. Så ,ja, jag drogs väl med i 140 knyck. Gruset sprutade i kurvorna. Det var Bosse som uppfann de där ljusbollarna man skulle kasta. Jag höll mig för skratt. Ja, jag var uppjagad också men det var ju för töntigt. Han blev rätt kåt på det där, blev lite kustjägare då, och var djävligt manlig igen. Grönt och kakigrönt passade honom plötsligt igen. Fast enligt Channie var det ju för att Gabbe bar grönt. Va? Ni hajar inte? Ja Gabriel, Ärkeängel Gabriel var han, Gariel tror jag man skulle uttala det om man skulle säga hans namn korrekt på utomjordiska.

Vi försökte rikta Annas berättande till hur UVTH startade och hur Bosse blev kompanjon i UVTH. Det var ju av högsta intresse eftersom vi blivit ledda hit, och vi förstod att detta skulle alla läsare vilja få mer inblick i. Så långt vi visste hade inte Bosse blivit nämnd någonstans.

Anna: Nä, precis! Inte ett ord om att Bosse var medskapare av deras healing. Första UVTH var ju mest hennes även om de snackade ihop sig om det. Channie hade ju gått Reiki-kurs, men utan Bosse hade den inte kunnat sättas ihop till en kurs. Minst halva UVTH 2 är hans förtjänst, han var snabb med att uppfinna, eller upptäcka mer. Han hade ju energivanan i och med sina behandlingar. Det blev lite rivalitet i det förstår jag, innan hon själv kom på en massa nytt. Enligt Bosse så höll Channie bara hårdare kring sitt och sen blev det tvärt slut. Man kan ju inte jobba med en mussla. Jag har ju träffat henne ett par gånger och mötte mest en vägg, fast för Bosse berättade hon namn och annat på vem jag skulle varit utomjordiskt, enligt henne. Det står där på pappret där, Channies handstil, gissar att Bosse tjatade till sig det, men skriv fan inte det. Jag vill inte vara med på något sånt sätt. Anonym är mitt villkor, och jag vill läsa det ni skrivit innan ni publicerar. Man vet aldrig vad folk kan få för sig i sina tros-krig för eller emot ditt eller datt. Därför vill jag inte ha mitt ärkeängla-namn nämnt heller.

Vi bad Anna berätta om hur Bosse kom att träffa Channie. Han var ju Channies närmaste från själva starten och vad vi förstått den som tyckte att de skulle börja ge UVTH till klienter. Vi fick dock en runda till i Bosses exotiska liv innan hon kom till sambanden vi sökte:

Anna: Ja, vi hade våra gräl, Bosse och jag, jag var väl lite bitsk kanske, men fan, annars drog han sina valser oemotsagd. Det är ju fan självklart att jag ville kunna få svar, också när det var korkade påståenden. Javisst kunde jag känna det där på hans rygg, som han sa, men fan, ingen djävla ängel var han, utom i sängen förstås, då var det som om han nyss kommit från kustjägarna, varenda gång. Och det var ofta. Jag fattar inte hur han gjorde det, men han var en fena på att ta mig bakifrån och lyckades slicka mina bröst sensuellt, vilken djävla Navy SEAL.

Vi stoppade Anna kort i hennes berättande om Bosses bakgrund och undrade när hon kom till kånkelbär. Vi kände oss rätt dumma efter hennes förklaring. Vi trodde det var några utomjordiska bär:

Anna: Kånkelbär? Ja inte fan hade de Bajamaja med toapapper vid kustfronten. Då blev det å skita i terrängen, upp med brallorna och skjuta igen, marschera, framåt förhoppningsvis, i flera dygn utan sömn. För rekryter med rövhår blev det bruna kånkelbär som de var tvungna att handplocka om de skulle loss. Ja!... hur skulle de raka sig i vecket? Med bajonetten?

Hon skrattar och efter en lång rundtur med ännu mer galna upptåg, hur Bosses pluton söp och hur plutonchefen och hans grupp snodde en segelbåt och sen gömde den genom att sänka den på fjärden, med handgranater, återkom hon till Bosse och hur det började. Det fanns inget slut på alla historier hon kunde dra. Hon var lika kvickpratad före hennes två koppar kaffe, eller om det var tre:

Anna: Det var väl för hans nackskada när han skulle överträffa den där inbjudna ryska elitsoldaten, ryska motsvarigheten till Navy SEAL. Vad tror du den dumme fan gör? Utmanar honom i att hoppa från de där supersnabba kustbåtarna, och gör det, den fan! Du vet, det är som att slå i cement och bara slå runt i, jag vet inte hur många djävla knop det var. Det led han av i flera år, men ha vunnit över ryssens värstingelit var tydligen värt plågan. Men hur som helst gick det ju inte att fixa, utan det blev akupunktur och annat. Sen var det naturligt att fortsätta på den linjen och bli kroppshantverkare med energibanor och sånt. Det var därför han blev utbildad i kinesisk medicin med akupunktur och kiropraktik. Ifall han skulle utmana fler ryska Navy SEAL, den tokstollen. Men gullig och omtänksam var han. Gu’ va jag föll för honom. Det var nåt speciellt med honom. Jag var inte med på den tiden med herr P, som han fick heta i Channies bok (3). Dr Y.A. Pralenkow var hans pseudonym (4), och var väl inte mer stollig än andra som höll på med energier och tyckte att allt kretsade kring honom själv. Om man har lyssnat på Bosses version var han bara ännu en som visste allt, och upplevde att hela Världen skulle räddas mot sådant och sådana som inte höll med honom. En minigud och miniskapare i sin lilla värld. Ännu en skadad person som gjorde sig beroende av andra för att överleva i en hotfull värld. Det är i alla fall det intrycket jag fick av Bosses berättelser. I Channies bok och värld blev han däremot uppmålad som en riktigt farlig typ. En som Channie räddade Bosse ur klorna på. Det är kanske så, men va fan, vad var det som Bosse drogs med i tillsammans Channie? Var han neddragen i askan med herr P så hamnade han i elden med Channie. Visserligen passade det Bosse väl. Han gillade ju action, och energier var ju hans hemmaplan. Jag tror Channies motiv var att framhålla hennes egen betydelse. Rätt så mycket kompensation. Vet man vad som hände i övrigt så är det ganska uppenbart. Channie ville ju inte leva efter att Projekt Åter Jord (eller vad det nu hette) pajade, och då ryckte ju Bosse in.

Vi visste ingenting om detta. Vi ville försäkra oss om att vad hon berättade kom från Bosse. Vi hade inte för avsikt att återberätta cirkulerande rykten. Vi ville ha fakta, bakgrund.

Anna: Ja, självklart är det här direkt från Bosse, men självklart med mina ord. Ingen fick prata om det, och på så vis var Bosse väldigt lojal mot Channie. Det är väl bara jag som vet om det. Kanske han, Ärke-Micke, också. Nu är det så många år sedan, och det skadar väl inte att lite sanning kommer fram mellan alla sagolika berättelser som publicerades. Det gör det väl mer trovärdigt. Det skulle jag tycka i alla fall. Alltså, hade Bosse skrivit gulligt himmelskt dravel om hur perfekt allt var så skulle jag slagit bakut. Vi är ju människor för fan. Allihop. Mänskligt är trovärdigt. Förstår inte det där med att UFO måste vara gulliga. Särskilt inte när de var jagade hela tiden. Av sina egna dessutom!

Så, var var jag? Jo, Channie. Jag vet inte hur länge det var, men allt föll för Channie när Projekt Åter Jord inte blev av. Och ingen utomjordisk support fick hon. Såna var de, om det nu fanns några utomjordingar som Channie berättar om. Bosse berättade att hon inte fick nåt som helst stöd. Enligt henne så sket man i alla som drabbades. Ganska känslolöst. De må leva i en harmoni men inte fan inkluderar den känslor, det är ett som är säkert, även om Channie förgullar allting. Jag tyckte hon skulle skrivit som det var. Det hade varit mycket mer trovärdigt, men då hade det inte stämt med allt hon skrivit innan. Det blir bara vuxensagor när allt är tvångsgulligt. Det var fan inte så på den tiden, i alla fall inte när Bosse var med. När Channie hade fått det Mörka Ordet av Maldion så var de ljusa honom på spåren. Eftersom han var gömd i tiden, hette det (men man fattade ju att det var i Channie) så var även de ljusa hotfulla. Bosse berättade en gång att det på en restaurang, säkert en japansk som var Bosses favorit, enligt Channie satt några utomjordingar som observerade dem hotfullt. Hon gick tydligen fram och pratade med dem. Minns inte allt, hoppas det finns med bland Bosses anteckningar. Vilka tider det var. Man fick höra nyheter varje dag om både SÄPO, mörka och ljusa som hotade dem. Maldion, honom fick man inte ens prata om, utan att riskera hälsan eller honom.

Hursomhelst, det var alltså i detta inferno som Maldion lämpligt dök upp som en räddande grå ängel, när ljuset övergivit henne. Och Bosse var den som tog hand om henne åtskilliga gånger. Jag ska försöka berätta det så korrekt som möjligt, för ni kan ha referenser som jag inte har i det här. Ni kanske fattar mer om begreppen än jag. Det hände ganska många gånger att Channie försvann ut ur kroppen, lämnade jordelivet delvis, så att det blev så lite kvar av henne att hon inte kunde vara vid medvetande. Det var många gånger hon bara föll ihop, medvetslös. Han höll i henne hela tiden och fortsatte prata med henne tills han fick henne eller utbytaren att komma tillbaka. Det var väl så han träffade Channies utbytare som kom in istället. Hennes utbytare berättade vid flera tillfällen, utan att Channie visste det, hur Bosse skulle göra för att rädda Channie. Hon, utbytaren, lade visst över en del av Channies strålar eller strängar, om det var det hon kallade det för, i Bosse. Man kan se dem som strängar, livstrådar eller ett slags marionett-trådar, fast av egen vilja. Men har man dem inte så faller livet ihop. Går från huvudet och upp. Delar man sådana med någon annan, vilket man kan, och det är så utbytare fungerar, delar man också kunskap med den varelsen eller personen. På så vis blev Bosse delvis bärare av Channie när hon inte orkade. Det var därför även han hade kontakt med Maldion och kunde skriva hans texter bara rakt av, utan att ha läst Channies innan. Han skrev ju från Aness som om han kände henne lika väl. Och Chair för den delen, hon som Maldion ville skulle bli nya Drottningen i universum, alltså ett högre gudinneligt jag till Channie, enligt Bosse.

De var ganska så tajta med andra ord. Delade själ! Det du! Hur många gör det för att rädda någon. Hursomhelst blev Channie arbetslös i samma veva, fick sparken från SL, och Bosse var kroniskt utan pengar. Ja, inte så att han inte kunde spendera, utan just därför att han alltid spenderade. Brände tiotusen på en helg, gjorde han utan problem, bara han hade en brud att spendera på. Och det hade han. Channie hade gett lite healing hemma hos sig utan att ta betalt efter sin Reiki-kurs. Men det var Bosse som föreslog att hon nu skulle satsa på healingbehandlingar tillsammans med honom. Bosse insisterade att hon skulle köra igång för hon hade ju inget att förlora, hon var ju sjukskriven. Och Dag fixade en företagskonstruktion så att de inte behövde betala skatt. Det blev snabbt full rulle när de kom igång med att hålla föreläsningar om utomjordingar. Det var i den vevan som Bosse tyckte att de skulle ha kurser i deras healingform. Bosse var pådrivande men det var Channie som skrev och ritade. Gissa om healingkurser med utomjordingar slog. Den som har gått vanlig Reiki känner ju igen rubbet med hur man sätter händerna och så i UVTH 1, även om det kändes i luften, eller va man nu skulle säga, att det skiljde sig lite. Och för att inte glömma tecknet. Det var bara Channie, Bosse och senare jag, som fick använda rymdtecknet. De ansåg att det var för starkt så de gav eleverna ett annat tecken att koppla upp sig på. Visst är det skillnad, men det står på samma grund som Reiki om ni läser noga. Jag tror de gjorde helt rätt i att kalla det något helt annat för vem hade köpt ordet Rymdreiki. Allt står här, hur det ursprungliga hemliga tecknet ser ut, hur det fungerar och alla betydelser. Här finns också fler tecken som kom till utifrån första, som inte heller släpptes. Inte då i alla fall. Om ni vill jämföra så kanske jag har min urgamla Reiki-kurs kvar.

Och så nämnde Anna något som ytterligare skärpte vår uppmärksamhet. Det var när hon kom till den hon kallade Ärke-Micke. Han var tydligen också en slags medgrundare till UVTH:

Anna: Inte riktigt, men den som visste vad han pratade om var ju Ärke-Micke. Han var cool. Jag måste säga, så här efteråt, att jag gillade honom. Ni har inte fått höra om honom, förstår jag på era ansikten. Ärke-Micke, pratade både Channie och Bosse såå högt om. Tja, man skulle kunna kalla honom för den tredje grundaren fast han var inte alls involverad. Mentorn tror jag Channie kallade honom också, när hon ville framhålla sig själv i sina böcker. Det gick ju inte en enda gång när de träffades, eller när jag snackade med Bosse själv, som han inte nämnde Ärke-Micke. Och det med respekt. Det var ett ständigt refererande till vad han visste eller hade sagt. Han var mannen som visste.

Klassiska Choku Rei, som vi fick av Anna att jämföra med

Det hemliga UVTH-tecknet som inte fick släppas! Bara de allra första lärarna fick se och använda det

Fulla tecknet med förklaring i Channies typiska handstil, hämtad ur Bosses samlingar som vi fick av Anna

Vi har givit Ärke-Micke ett eget avsnitt, Channies Mentor, i detta kapitel. Anna hade mycket att berätta om denne man, som man kan förstå. Vi bad att få en liten paus så att vi hann samla oss. Annas villighet med att berätta var mer än vi hann med i att samla våra frågor till.

Kerstin, Henry och Calle

Om Healing och UVTH

Healing är form av energiläkning, en typ av alternativ medicin genom vilken en universell energi sägs överföras genom utövarens handflator till patienten, för att uppmuntra emotionellt eller fysiskt helande.

Den vanligaste formen av healing som lärs ut över Världen är Reiki, som har sitt ursprung i Japan och är grundat av Mikao Usui (1865– 1926). Reiki anses oftast vara en pseudovetenskap men det finns också fall och studier som pekar åt annat håll.

Vi tre lärde oss en ovanlig form av healing som kallas UVTH vilket är en förkortning av Universell Vit Tids Healing. Den är grundad av Channie West i Sverige som har skrivit tre böcker om sina utomjordiska kontakter och rymdresor, vilka hon haft sedan 5 års ålder. Hon menar att just den healing hon lärde ut var av utomjordiskt ursprung och särskilt anpassad för människan.

Det är inte ovanligt att grundare av healingformer också berättar om upplevelser av andra verkligheter, såsom änglar och utomjordingar, som i Channies fall. Grundarna är ofta högst mediala och uppvisar både ovanliga förmågor och fenomen som uppträder kring dem.

En baksida är att de ofta för kamp mot onda krafter eller så kallade dåliga energier till följd av deras höga känslighet. Detta formar deras tro på att skydd mot dessa energier behövs.

Tecken är vanliga att använda i många healingformer och i UVTH är utomjordiska skyddstecken minst lika viktiga.

Grundare åberopar ofta att de har fått kunskapen utifrån, via en extern källa eller Gud.

---

(1) Anna är en pseudonym. Hon var mycket noga med att hon inte ville vara med på något sätt som kunde kopplas till henne. Det var villkoret vi fick för att hon skulle berätta fritt.

(2) Bilaga: Bosses texter

(3) Bok 2, del 42, Mötet med Mr P och Bo samt Bok 2, del 44, Soludden

(4) Enligt boken De dolda ikonerna – Uppdraget, 2013, Ray & Rebecca

Rymdreiki

Vi bad Anna gå in mer på Bosses bidrag till VTH, som det hette på den tiden. Det var inte lite hon hade att berätta, och vi har gjort vårt bästa för att extrahera några kärnpunkter.

Anna: Alltså, Bosse var en fena på att fånga upp saker, det måste jag säga. Det finns hur många korta texter som helst av Oratsius här i högen. De flesta är ju helt obegripliga. Vilket språk! Och det var inte så Bosse snackade, och jag tror inte ens han fattade vilken tillgång han själv var. Om någon plockade upp information direkt så var det han! Ord för ord, utan svammel, så man hörde personligheten bakom.

Han hade en äkta kanal men han kanaliserade inte. Ni vet sånt där utslätat. Ja, du vet som börjar med typ: Älskade barn, vi är komna från bla bla… och som sen bara måste innehålla dolda pekpinnar som vad du skall uppfylla och hur god du ska vara mot andra. Han var ju inte i Ärke-Mickes kaliber, men hade en tydlig öppning och direktkontakt, telepatisk alltså. Måste säga så här efteråt att jag inte uppskattade honom tillräckligt då. Var väl för att hans soffuppdrag kom så lägligt när det vankades dammsugare, men aldrig när det kom till att suga brösten.

Så det blir väl ett erkännande i efterskott att säga att jag märkte när han öppnade i soffan. Fattade inte först, men sen började jag förstå att han öppnade för vit tid. Och det stämde, det han sa, tonen i rummet, känslan på huden och så var det ljudet som ändrades där. Stilla, avstängt, ja, som att en annan tid var i rummet. Ofta hann vi med en, två timmars jobb inne i rummet på kanske fem, tio minuter utanför. Praktiskt som tusan, och det var då det hände, alla de där grejerna.

Jag, Kerstin, eller så var det Calle som råkade göra ljud av förvåning för Anna stannade upp. Hon tittade närmast oförstående på oss, som om det var det självklaraste i världen. Vi fick väl alla tre ur oss något litet, som svar. (Inget som fastnade tydligt på Olympusen). Anna fortsatte snart.

Anna: Vad då? Ja ja, jag fortsätter, ni får fråga sen.

Var var jag, jo, musslan Channie. Jag vet hur Channie störde sig på Bosse varje gång han kopplade upp sig, som det hette, och när det blev riktigt starkt började hon babbla nonsens. Jag fattade inte direkt, när hon gjorde det. Hon var inte nonsenspratare, så. Jo, då visade det sig att varje gång Bosse var på väg in och bryta igenom så gick Channie in och bröt kontakten. Hon ville ha den för sig själv. Jag vet, för Bosse hade berättat hur hon kunde ligga och gråta under kristiden att hon inte hade någonting som var något värt. Och då ville hon inte släppa till andra i sin kontakt.

Nu ser ni ut sådär igen. Ni trodde ni skulle få bli lika privilegierade som hon. Jag vet, de tror det. Hon släppte ju inte ens in sin medgrundare av VTH. Skulle hon släppt in andra skulle hon inte vara någonting. Jag vet vad ni tänker, men det skulle inte ske förrän hon säkrat sig en högre position därute. Och erkänn, försök föreställ dig Channie chef över universum. Ogin som tusan. På så vis var Bosse motsatsen, han bjöd på allt han fann. Och det gjorde väl Channie underlägsen, det med. Som jag sagt, med meridianer och sånt var Bosse självklar med energier och balanseringar. Han provade och hittade massor.

När vi pratade om vit tid och det där, i rummet, sa jag att det här är ju inte samma som er healing. Vad svarade han då? Nä, det kan man inte lära ut! Det är de inte mogna för! Tro mig, jag kunde höra när han var en upprepande papegoja efter Channie, han var ju inte sån själv, han bjöd. Hon lär visst ha sålt rymdresedrömmar efter Bosse-epoken. Men det vet väl ni.

Det var inte utan att vi skruvade på oss. Inte minst Calle. Det syntes att det besvärade även Henry, fast han annars var en klippa i alla väder. Anna fortsatte ohejdat.

Anna: Bosse var fullt medveten om vad han gjorde, efter vissa nätter. Och jag tror honom, att det var verkligt, för det hände mer än en gång att jag drömde samma saker som han gjorde. Jag förstod att det hängde ihop med vit tid för när jag vaknade fanns den där förändringen i rummet. Bosse kunde styra vit tid även när han sov. Drömde ihop gjorde även Channie och Bosse, under deras intima tid. Det var väl så Bosse lärde sig ta drömmar på allvar och även mindes sina rymdnätter. Skulle han hållit på några år, och inte kolat av kriget dem emellan, så hade han kunnat skriva en bok minst lika detaljerad som Channie, om han orkat. Mindre gullig skulle jag hoppats. Men Bosse var en startare, inte en genomförare som Ärke-Micke. Mickes lugn var av en stadighet, förstår jag. Han vilade i sig själv för han visste att han inte vek vid motstånd. Förresten var han ju häftig. Vet ni vad han kunde göra, Ärke-Micke alltså, apropå att sticka iväg på sömn-uppdrag. Jo, han kunde lägga sig på golvet, raklång som i givakt nästan, och jag kunde höra på andningen att han ändrade andning på två minuter. Han slutade andas och sen var han tillbaka efter exakt 5 minuter, som han sa att han skulle. Klev upp som ingenting. Jag tror Bosse och Channie inte vågade fråga honom, men jag gjorde det. Då hade han en lång rapport med sig tillbaka från något skepp. Han kunde tydligen också använda utbytare om han ville, men han gjorde inte det inför dem, för han visste tydligen också om hur sårbar Channie var när hon inte fick vara speciell med sin grej.

Vi inflikade med en fråga om hur det var med Bosses rymdkontakter. Hade han haft rymdmöten, som Channie?

Anna: Det mesta av rymd i deras Rymdreiki var Bosse på soffan. Jag frågade honom om han fått någon rymdresa med Channie. Hon hade ju tagit med så många, enligt hennes första bok, En Utomjordings Dagbok. Nix, det hade han inte. Varför då? Jo, då gick det inte för utomjordingarna att komma till Jorden. Jaha, tänkte jag och undrade om det inte var lite lägligt? Nej då, det var det inte, men jag gick inte in på det mer, jag kunde ju inte veta om det verkligen förhöll sig så. Men jag kunde ju fråga mer, och det gjorde jag. Bäst att passa på när han är sådär mjuk i kroppen, du vet. Hade han träffat någon som hade rest med henne och kunde bekräfta Channie och stödja henne? Jag menar, hon var ju känd som sagotanten i Stockholm, av dem som var besvikna på hennes löften. Då berättade han om alla möjliga fantastiska personer som skulle vara piloter och massa andra. Då gäller det att vara tydlig: Har du träffat någon som själv berättat att han eller hon har fått åka med Channie i rymdskepp, eller som Channie sagt har fått åka med, punkt! Nej, det hade han inte, och det fattar ju jag, för annars hade jag fått höra det tjatat, han var ju ett Channie-fan samtidigt.

Anna pausade kort, men man kunde se på henne att hon hade mer. Hon hade det där lite finurliga leendet. Det gick att förstå att Bosse hade fallit för henne.

Anna: Men du måste ju sett något skepp när ni var ute tillsammans? Näe, då hade de inte varit ute på sånt. Dessutom kunde de inte landa nu. Jahapp, så var det med det. Tyckte han inte det var konstigt att inte en enda av de, var det 500 hon sagt hade fått följa med, hade yppat ett enda dugg om det? Näe, då var det så hemligt och farligt så det skulle ingen göra. Men alla var ju från Stockholm ju! Så djävla stor är ju inte stan, och du menar att de som gick på Café Pan, Klubb Kamelen och Vattumannen, den där bokhandeln, inte skulle råka säga något? Så många är ju inte ställena eller andliga innegänget. Näe, det var bla bla farligt och jag kunde inte säga emot. Vi hade ju åkt vansinnesfärder med bil för att undkomma påstådda representanter från Ljusets Förbund, som ville åt ljusa delen av Ordet som Maldion eller Channie hade, eller hur det nu var. Sista frågorna jag kunde klämma honom på var om i fall det var någon som sett någonting eller varit med vid en landning. Ja, då var det ju Bosse, men vad var det då? Jo, han hade suttit kvar i bilen när Channie hade behövt akutkissa och sen kommit tillbaka med utomjordiska stenar… lägligt efter att de varit på stenmässan i Smedjebacken. Och det andra var hon, den där Sky, som var med på videon (5) och som fick se ett skepp tillsammans med Channie. Jag sa det inte, men va fan, Channie var ju tokig på henne för att hon ständigt dök upp hemma hos Channie, och på mötena höll på och mumla i tungor, nonsensspråk. Kunde fan valt någon trovärdig till videon, men det sa jag inte. Jag ville inte förstöra stunden vi haft. Jag fick veta det jag ville veta. Och tror du inte på fan så drömde vi samma dröm tillsammans igen när vi slocknade! Ny dröm och detaljer som var samma! Det går liksom annars inte att kunna beskriva exakt samma krackelering på en sten i en byggnad, och en massa annat. Och visst, det kunde ha varit en annan planet, det såg inte ut som nåt här. Men fan, jag ändrade inte åsikt för det, utan snarare stärktes jag i hur allt var drömt från början. Så visst följde jag med på Bosses rymdresa den natten. Det var nåt med vårt sex som gjorde det. (6)

Vi begärde timeout med bensträck. Vi hade fått mer än vi kunde smälta för stunden. Sett i backspegeln var det på håret att vi lade ner allt eller att vi bara skrev en sektavslöjare istället. Hade det inte varit för drömmen som startade oss, och Annas ledtrådar, hade vi inte funnit Mentorn bakom Channie. Då hade vi aldrig anat att det faktiskt fanns en verklighet bakom allt. Men först skulle vi djupare och få fler illusioner krossade. Vi satte oss redo igen efter att balkongdörren fått stå öppen.

Anna: Bosses VTH 3 var något helt annat, här snackar vi terapi på hög nivå. Han kunde ju inte få ihop ett skrivet material, men ni ser allt här. Handgrepp, energilinjer och hur man använde deras rymdreikienergi. Jag fick se Channies UVTH 3 och 4 av en före detta elev, vad hon nu hette. Det var tunt. Massa meditationer på planeter och böner och vad hade det med en healingkurs att göra. Bosse höll i alla fall deras gemensamma riktning på terapi. Vad jag vill säga är att hans frånvaro i 3:an och 4:an märktes.

Så vad bidrog han till i deras rymdreiki 2 då? Ni trodde jag hoppade över den, va?

Vi svarade enigt att vi inte ens hade nån aning om allt detta, och att det förklarade så mycket. När hon berättat var ju sammanhangen uppenbara. När vi nickat oss klara fortsatte Anna:

Anna: Nu kollar vi VTH 2. Det här är original som de kopierade upp hos honom, på hans klinik. Om ni har något annat så är det reviderat, men skulle inte tro att ni har det.

Den universella vit tids healingens källa… Det är ju inte alls så som det snackas där i texten. Ni fick ju tecknet av mig här och den representerar en energivirvel i kosmos, det är ju det som den hemliga symbolen visar.

Här: Så här gör man en ljusstav direkt i kroppen, typiskt hans. Det pratade han ofta om. Det där med att göra en ljusmur var ju hans. Han älskade alla strider med hotfulla typer som kom in, då fick han vara kustjägare igen! Och chakrabalansering hade han ju läst innan så det var ju bara att lägga till i deras egen kurs. Jag har inte hans läroböcker, men allt det där är ju allmängods.

Oj, kolla Att stänga läckande energibanor, sånt var han ju duktig på. Det ingick ju i akupunkturen, som han kunde. Det måste jag säga, att han gjorde det bra på mig. Ja, det var väl för att flörta som han gav mig den behandlingen gratis, men fan vad jag kände mig bättre. Faktiskt mindre läckande. Och totalbalansering, det var ju hans grej på hans praktik, det ingick ju i hans helhetsutbildning, fast det här var deras anpassade variant. Det där med Flödesriktningen i ett rum var ju en snabbis i Feng Shui, han var bra på snabbisar! Sen, om du kollar Att rena tarmar och mage, det var