Frithiofs irrfärd: Första och andra sången

By Henrik Fred

Sant, mången man har blivit vis på vägen:
Candide, Aeneas, Marlowe och Juan,
Samt Molnets broder, minns hans egen sägen
De insåg värdet i de ting de fann.
På grund av detta är jag smått förlägen
Ty jag vet inte om jag faktiskt kan
Försäkra er, trots att det är min plikt,
Att seden följs så ock i denna dikt.

Ur Förordet.

Boken innehåller de två första sångerna av ett ännu icke avslutat versepos, diktat på ottava rima-strof, som beskriver hjälten Frithiofs stordåd och bekymmer. Det är en lättsam dikt som inte bör tas på allt för stort allvar. De publicerade sångerna innehåller tillsammans ca 250 strofer.

Därtill medföljer några korta lyriska dikter på olika versmått.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 30, 2018
• ISBN: 9789178517060

Henrik Fred

Henrik Fred är en pseudonym. Författaren heter egentligen något annat.

Book preview

Innehållsförteckning

Till de olika läsarna

Till den misstänksamme läsaren

Till den kräsne läsaren

Till den undrande läsaren

Frithiofs irrfärd

Förord

Första sången

Andra Sången

Lyriska dikter

Till de olika läsarna

Till den misstänksamme läsaren:

Die Gedanken sind frei,

Wer kann sie erraten?

Sie rauschen vorbei

Wie nächtliche Schatten.

Kein Mensch kann sie wissen,

Kein Jäger sie schießen;

Es bleibet dabei,

Die Gedanken sind frei.

- anon

Till den kräsne läsaren:

Ej utbildning, ej redaktör

Har blivit mig förärad;

Förlåt om grammatiken stör

(Den gör ock mig besvärad!).

Till den undrande läsaren:

En gång skrevs dikt på vers

Sen upfanns ångmaskinen

Och allt som var en pärs

Sköts in i kolkaminen

En gång skrevs dikt på vers

Sen uppfanns sprängranater

Och de som ej blev färs

Blev andliga kastrater.

Jag ämnar skriva vers;

Jag önskar att få spjärna

Mot plast, betong, kommers

- Det själlösa moderna.

Lik riddaren Quijote

Så ämnar jag försvara

En konst som har förgått

Men som jag vill bevara.

Frithiofs irrfärd

Förord

1

Sant, mången man har blivit vis på vägen:

Candide, Aeneas, Marlowe och Juan,

Samt Molnets broder, minns hans egen sägen

– De insåg värdet i de ting de fann.

På grund av detta är jag smått förlägen

Ty jag vet inte om jag faktiskt kan

Försäkra er – trots att det är min plikt –

Att seden följs så ock i denna dikt.

2

Jag är förvissad om att diktens värde,

Det återfinns ej främst i det behag

Den när i alla (eller som den närde,

Då, innan Brage blev senil och svag).

Nej, jag tror hellre på de gamle lärde

Som tog sig för att göra konst till lag

Och skrev att alla stordåden och kvalen

Bör ha som mål att främja sensmoralen.

3

Jag nämner detta, ty den karaktär

Åt vilken jag ska viga dessa rader,

Han har förvisso lidit visst besvär

På sina många, långa eskapader:

Ty han har slagits, lurats, blivit kär

Och därtill utfört några små bravader

- Allt detta har passerat korusluppen,

Men gud vet om han blev så vis på kuppen!

4

Minerva är och var en nyckfull kvinna

Och kanske var han blind för hennes charm.

Men alla ska vi dyrka en gudinna:

Vi föredrar som oftast Venus barm;

Ett fåtal vill se hemmet härdar brinna

- För dessa brinner Vestas låga varm -

Själv är jag, bildligt talat, polygam,

Men det är ock en sann olympisk dam.

5

I Sverige har de kristnas gode gud

För länge sedan spelat ut sin roll.

Men arvet lever än: Hans tio bud,

Dem möter svensken än på vissa håll

- Måhända ej i otidsenlig skrud;

Jag erkänner att jag har dålig koll;

Jag är från Carcassonne, jag bor i Hus

Och hör varän jag går: j’accuse, j’accuse!

6

Poeter har dock rätt till en licens

(Minns, Bellman sjöng om Herren och om Freja)

Men även diktarkonsten har en gräns

- Exakt var denna går är svårt att säga;

En kvick fransos, han kränkte dock sin väns

Och tvingades för stunden då att väja.

Han skulle lystrat till de visa orden:

Du ska ej häckla Herrens hus på jorden!

7

Förvisso är det så att varje sed,

Lag, norm och regel erfar tidens lopp.

Men Svea rikes lagboks rygg är bred

Och därför hyser jag nu alltjämt hopp

Att någon har haft nåd att skriva ned

Klausuler för Apollons ädla tropp;

Min dikt täcks kanske ej av det dekret

Vars sköna namn är yttrandefrihet.

8

Kanhända att det finns en svensk i riket

Som tillhör dagens progressiva krets;

Som måste klaga: uppgivet, besviket;

Som faktiskt måste dra allt till sin spets;

Som vädrar stanken av det bruna liket;

Som proklamerar: Detta är då hets!

Som anser att jag faktiskt borde dömas,

Min penna tömmas, ochmin dikt förglömmas.

9

Till denna är mitt svar: jag hatar ingen,

Men visst, jag kanske är en smula bitter.

Trots att jag ej är fastbunden av ringen;

Trots ungdomen som jag alltjämt besitter;

Trots att jag tillåts röstamed i tingen

- Tänk, om jag vore greve eller ritter!

Om jag var en som kungar ville dubba!

Nej, bättre än, om purpur klätt min krubba!

10

Men åter: vad är mina intentioner?

Vad lömskt och ljusskyggt döljer dessa rim?

(Jag skriver trots allt inte för miljoner;

Min hjälte har ej anställning vid krim)

Uppvigla till politiska aktioner?

Nej, snarare, som gamla duon Grimm,

Vill jag (måhända något trevande)

Behålla traditionen levande.

11

Jag kanske ska ge en och annan känga

Och peta lite retsamt med min penna.

Dock på ett smakfullt sätt: den ska ej tränga

In genom huden,den ska kittla; denna

Dikt är horatisk, och jag ska förvränga

Detaljer: de, som skulle kunna bränna

De broar som jag ämnar konstruera

- Kort sagt: jag ska ej kränka, blott genera.

12

Må det, att jag må korrumpera unga

Och fån, och galningar, ja, må så vara!

Jag tänker likväl fortsätta att sjunga,

Och bryr mig ej vad ni kan tänkas svara!

Och överfalls jag av en retad klunga

Av tigrar rustade med sten och snara,

Ja, då ska varje hot och varje slag

Berusamig med