Helig vrede: Bland kriminella muslimer

By Nicolai Sennels and Ingrid Carlqvist

År 2008 avskedades psykologen Nicolai Sennels från ungdomsfängelset Sønderbro i Köpenhamn. Under sina år hade han gjort unika och skrämmande iakttagelser i sitt arbete med de intagna, till största delen unga muslimska män dömda för olika brott.

Det var inte i första hand de v

• Language: English
• Publisher: Logik
• Release date: Aug 10, 2017
• ISBN: 9789188667113

Nicolai Sennels

Nicolai Sennels is an accredited psychologist, with a degree from Copenhagen University. In 2005-2008, he worked as a psychologist at the Danish juvenile facility Sønderbro. Thereafter Sennels worked as a military psychologist, and from 2009, as a school psychologist. Sennels has also run for office for The Danish People's Party. In 2015, he was one of the founders of the Danish chapter of Pegida, later known as For Frihed (For Freedom).

Book preview

Förord

Ingrid Carlqvist

Första gången jag läste Nicolai Sennels bok Blandt kriminelle muslimer kunde jag nästan höra polletterna trilla ner i mitt huvud. Äntligen fick jag en förklaring på varför muslimer beter sig, i vårt västerländska tycke, så illa. Äntligen förstod jag varifrån aggressiviteten kommer, äntligen kunde jag avfärda allt politiskt korrekt prat om socioekonomiska orsaker och utanförskap. Det handlar helt enkelt om att den muslimska kulturen är fullständigt väsensskild från den västerländska. Människor som växer upp i den muslimska kulturen får lära sig att anfall är bästa försvar. Medan det för oss är ett tecken på svaghet att brusa upp mot någon annan, ser muslimerna det som ett svaghetstecken att inte brusa upp.

Boken som du nu ska läsa har på svenska fått titeln Helig vrede – bland kriminella muslimer. Detta är en helt unik skildring inifrån ett danskt ungdomsfängelse där psykologen Nicolai Sennels arbetade i nästan tre år. Han beskriver chocken han drabbades av när han insåg att den stora majoriteten av de intagna var muslimska killar. I Danmark finns det, till skillnad från i Sverige, statistik över kriminellas etnicitet och Köpenhamns tidigare polischef Hanne Bech Hansen bekräftade för flera år sedan att invandrarkriminaliteten är det största och allt överskuggande problemet i den danska huvudstaden. Att så är fallet även i Sverige har allt fler svenskar nu fått klart för sig, inte minst sedan polisen Peter Springare i Örebro i början av 2017 orsakade mediestorm genom att avslöja att nästan alla misstänka för grov brottslighet i hans område hade muslimska förnamn och kom från Mellanöstern och Nordafrika.

Mindre känt är nog att majoriteten av dem som faller offer för invandrarkriminaliteten i Danmark är danskar. I den svenska debatten hör man ofta att invandrare skjuter, misshandlar och rånar andra invandrare, men dansk statistik visar att 75 procent av offren för invandrarnas våldsbrott är danskar.

Så vad gör danska myndigheter åt detta? Ingenting, visar det sig. Själv insåg Sennels snabbt att det är stor skillnad mellan de etniskt danska och de muslimska ungdomsbrottslingarna. Även om alla de intagna var tuffa och högljudda hade danskarna fortfarande kvar en känsla av skam för att de hade betett sig illa mot andra människor. Så var inte fallet med muslimerna. Medan danskarna kunde se att det var deras eget beteende som gjort att de hamnat i ungdomsfängelse, skyllde muslimerna allt som oftast på offren.

Ett vanligt svar från muslimerna i Sennels aggressionshantering var:

Varför ska jag låta bli att vara arg? Då mister ju folk respekten för mig.

Psykologen Sennels förklarar den enorma skillnaden mellan vårt sätt att hantera vrede och det muslimska sättet: I Västvärlden lär vi våra barn inre styrning, det vill säga att vi människor samspelar med varandra och att det gäller att kontrollera sina känslor för att inte skada andra. I den muslimska kulturen lärs yttre styrning ut, alltså att man försöker hitta orsakerna till brottsligheten utanför den kriminella personen i stället för inuti honom.

Men alla muslimer är inte troende, säger du kanske. Men det spelar faktiskt ingen roll om de inte följer alla islams regler, om de dricker alkohol och ligger runt före äktenskapet. Så gott som alla muslimska barn uppfostras till en kultur där respekt är detsamma som att injaga skräck i andra. Sennels listar en psykologisk modell som ligger bakom de många våldsamma överfall, rån, våldtäkter, mord och mordförsök som begås av muslimer:

Yttre styrning. Den muslimska kulturens sätt att uppfatta aggressiva känslor: Man upplever att det är andras fel när man blir känslomässigt störd.

Upplevelsen av att vara ett offer. När man känner att det är andras fel så är man själv ett offer utan eget ansvar för sin situation. Man är ett offer som har förminskats, förtryckts eller förföljts.

Aggression och hämnd som socialt accepterade redskap. Upplevelsen av att vara offer leder till att man anser sig ha rätt till vedergällning. Detta blir den moraliska legitimeringen av vrede och aggression.

Det mest skrämmande med Helig vrede är insikten att den muslimska kulturen inte passar in i vår västerländska kultur. Sennels skriver:

Muslimer och danskar är så olika att vi aldrig kommer att kunna mötas utan att göra våld på vår egen och varandras kulturer och värderingar. Hur mycket vi än diskuterar ämnet, kommer endast fyra möjliga utfall i slutänden att vara möjliga:

Vi tvingar muslimer som bor här att bli en del av dansk kultur och samhälle. Enligt mina erfarenheter och en rad undersökningar är detta dock inte genomförbart i praktiken.

Vi kompromissar med vår egen kultur, däribland grundläggande värderingar som yttrandefrihet, jämställdhet och åtskillnad av samhälle och religion. Detta skulle förändra vårt samhälle på flera grundläggande sätt. Frågan är om vi tycker att det är värt att offra det danska samhällets frihetsrättigheter för att uppnå fred.

Muslimer får leva som de vill och danskarna lever som de vill, och samhället splittras allt mer, med mycket obehagliga konflikter som följd.

De muslimer som inte genom utbildning, arbete, laglydighet och generell acceptans och anpassning till vår europeiska kultur blir en del av det danska samhället, ska få hjälp att bygga upp ett värdigt liv i familjens ursprungsland. Där kan de förstå och acceptera kulturen, och kommer själva att känna att deras livsstil respekteras.

Sverige står naturligtvis inför exakt samma val. För mig råder det ingen tvekan om vilket alternativ vi måste välja – det sistnämnda. Svenskar, danskar och alla andra européer har givetvis rätt till sina egna länder och att där få fortsätta leva i fred och frihet – utan islamiskt våld och förtryck.

Denna bok borde läsas av alla, men framförallt av de politiker som bestämt att det är en fantastiskt bra idé att fylla våra länder med aggressiva muslimer. Om du vill att dina barn och barnbarn ska slippa bli rånade, misshandlade, våldtagna och mördade av muslimer måste du förstå att ytterst få muslimer har lust att anpassa sig till Västvärlden. Antingen hjälper vi dem att flytta hem eller så går vi själva under.

Valet är ditt.

Ingrid Carlqvist

Sønderbro

Det finns antagligen inget bättre sätt att få insikt i invandrarkriminalitet och bristande integration än att arbeta som psykolog i ett ungdomsfängelse. Invandrarnas barn och unga berättar här sitt livs historier om livet i gettona, kriminalitet, gängkrig och droger. De berättar också om uppfostran, familjemönster och könsroller i sina muslimska familjer och om livet i hemländerna och förhållandet till Danmark och danskarna.

Jag är den förste och hittills ende psykologen på Köpenhamns enda hårdbevakade institution. Mina berättelser är därför ett unikt tillfälle att kika in bakom de låsta dörrarna i ett ungdomsfängelse. Boken ger en hitintills okänd insikt i vad unga kriminella och ibland extremistiska invandrare i verkligheten berättar bakom terapirummets annars vattentäta skott. Under mina knappt tre år som psykolog på Sønderbro har jag haft omkring 250 unga kriminella i psykologsamtal, varav omkring 150 hade muslimsk bakgrund. Det är många som har åsikter om invandrarkriminalitet och integration. Det är dock ytterst få som har suttit ner och pratat med dessa människor och fått höra om deras liv och deras känslor.

Boken bygger på flera hundra personliga terapeutiska samtal med kriminella invandrare. Beskrivningarna stöttas av en lång rad fakta och statistik från forskning och undersökningar. Slutsatserna är inte alltid så behagliga, och kan säkert upplevas som stötande för vissa. Men sådan är verkligheten ibland.

Jag har skrivit boken för alla dem som är intresserade av invandrarkriminalitet, extremism och integration, till exempel studenter, journalister och politiker. Min förhoppning är att mina unika erfarenheter och de många fakta jag presenterar kan leda till en mer saklig ton i debatten. Människosyn och religion är dessvärre ting som är laddade med stora känslor och därför spårar debatten snabbt ur och börjar handla om hållningar i stället för fakta och detaljer. Vad vi som arbetar med dessa saker i praktiken upplever varje dag, är en helt annan sak.

Först berättar jag lite om Sønderbro och om mig själv och det sätt jag har arbetat på.

Sønderbro på Sundholm

Sønderbro ligger på Sundholm som är ett gammalt nedlagt sjukhus. I dag är stället uppdelat i olika institutioner för hemlösa, drogmissbrukare och ungdomsbrottslingar. Omgivningarna är råa: Höga staket runt de säkrade avdelningarna, asfalt, somalier som öppet säljer droger utanför Sundholms härbärge för hemlösa och drogmissbrukare och alkoholister som sover i besvärliga ställningar på utomhusbänkarna sommar som vinter. Inuti möts man av långa korridorer med linoleumgolv och såväl dörrar som rum är förbluffande stora eftersom det en gång har varit ett sjukhus. Som pricken över i ligger terapirummet på Sønderbro, mitt arbetsrum, enligt uppgift i det som tidigare var kapellet där man förvarade döda.

Sønderbro har tre låsta avdelningar med vardera fem platser. De unga sitter fängslade eller häktade här i genomsnitt 56 dagar vilket gör att cirka 100 ungdomar passerar dessa avdelningar varje år. Här finns dessutom en öppen avdelning, Akademiet, där personer som avtjänar ungdomstjänst befinner sig. Ungdomstjänsten är ett två år långt behandlingsstraff, där det första året ska tillbringas på en institution som Akademiet, och det andra ska ske i egen bostad med tillsyn av pedagoger.

De unga har varsitt rum på avdelningarna. Rummen är cirka tolv kvadratmeter stora och har eget badrum och toalett. Rummen fungerar inte som celler i riktiga fängelser. Ungdomarna har själv nyckel till sina rum och kan gå ut och in som det passar dem. Stor del av tiden fördrivs därför i de gemensamma utrymmena med biljard, bordtennis, småätande i köket eller stunder i trädgården. Det första man möts av när man kommer in på ungdomarnas rum är en tät dimma av cigarettrök och nattduksbord fyllda med enorma mängder godis och läsk. Teven står på, antingen med Playstation där Grand Theft Auto är favoritspelet, eller MTV på högsta volym. Väggarna är prydda med affischer med lättklädda damer och rappare med guldtänder och häftiga ringar. Den amerikanske rapparen Tupac Shakur är förebild för många ungdomar här. Tupac levde verkligen upp till sitt motto "Live by the gun. Die by the gun." Han sköts till döds, 25 år gammal, i en så kallad drive-by shooting i Las Vegas 1996. Med baktanken att få ungdomarna att överväga vilka förebilder de skulle ha, skojade jag ibland med dem genom att fråga hur Tupacs namn lyder baklänges.

Några få timmar i veckan är det skolundervisning och resten av dagen går till aktiviteter som syverkstad, läderarbeten, smyckesverkstad och träslöjd. De flesta ungdomarna lägger en stor del av sin fritid i styrketräningslokalerna och ute på fotbollsplanen. Men den allra mesta tiden går åt till att röka cigaretter och snacka om brott och vem som känner vem.

Sammansättningen av dessa ungdomar präglas av att 67 procent av all ungdomsbrottslighet i huvudstaden begås av personer med utländsk härkomst.¹

Frågar man Köpenhamnspolisen säger de att de kriminella framförallt kommer från länder som Turkiet, Marocko, Algeriet, Somalia, Irak, Libanon och Pakistan. Min egen erfarenhet är att det dessutom finns en hel del palestinier på Sønderbro. Omkring två tredjedelar av dessa ungdomar har alltså muslimsk bakgrund.

Förhållandet till ungdomarna

När man utför socialt arbete måste man hitta sin egen stil. Tjocka böcker och fina åsikter är bra, men det räcker inte. Om de unga inte kan definiera dig som person kommer de inte att ta dig på allvar. Jag upptäckte snabbt att jag måste konfrontera ungdomarna. När de befinner sig i mitt samtalsrum ska de uppföra sig ordentligt, tala ordentligt och ta terapin på allvar. Jag berättar vad jag tycker om det sätt på vilket de lever sina liv och mitt fokus är alltid att de själva är ansvariga för sina personliga problem. Jag sitter aldrig och säger det de vill höra.

Många av ungdomarna hade som utgångspunkt att de inte ville tala med mig eftersom jag är psykolog. Men ett bra inledande snack och inga andra godsaker än ett glas vatten, brukade som regel räcka för att vinna deras förtroende. Nästan alla ungdomarna valde därför efter denna introduktion att frivilligt fortsätta i behandling hos mig, såväl individuellt som i grupp.

De stränga ramarna gjorde det möjligt för mig att ge det bästa åt ungdomarna. Jag delade ut kramar och ros