Jagad i 14 år av försvarsmakten: I 14 års tid var jag jagad av försvarsmakten, polis och myndigheter

By Sonny Sjöö

Hej
Läser om att ungdomar hamnar i svårigheter eftersom de inte förstår vad som händer när de inte infinner sig till mönstring eller värnpliktstjänstgöring.
De kan få böter och fängelse upp till ett år
Nu tänker jag berätta min historia.
I 14 års tid var jag jagad av försvarsmakten, polis och myndigheter.

Mvh
Sonny Sjöö

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 26, 2020
• ISBN: 9789178512737

Sonny Sjöö

Man 62 år som bor på gård utanför Tomelilla med sambo och hund

Book preview

myndigheter.

Kapitel 1.Ung och dum

1976 fyllde jag 18 år och blev med det automatiskt kallad till mönstring. Detta skulle pågå under 2 dagar med övernattning på regementet. Datumet var fredagen den 20 februari 1976 i Kristianstad.

Vi skulle bli hämtade vid Nydala torg tidigt på morgonen.

Eftersom det var på en fredag så behövde vi inte sova över utan blev körda till Malmö efter att fredagens tester var över och sedan hämtade på måndagen igen för att fortsätta.

Jag hade mina betänkligheter redan då, men eftersom alla mina kompisar tyckte att skulle bli häftigt så var det inte läge att säga något.

Det var ovanligt att någon inte mönstrade på den här tiden. Mönstring och konfirmation var något man bara gjorde.

Men jag är inte konfirmerad. Hade en mor som inte gillade allt som de tvingade på oss i skolan om religion, bland annat så fick hon mig att slippa psalmläsning.

Vi kunde få i läxa att kunna en hel psalm utantill och sedan läsa upp den på morgonsamlingen.

Prova själva. Helt omöjligt.

Jag var den enda i klassen som slapp det och jag var också den enda på hela Söderkullaskolan som inte blev konfirmerad.

Under hela min uppväxt var jag emot krig och vapen. Hade en far och en bror som jag fick influenser ifrån.

Min åtta år äldre mellanbror gjorde inte lumpen när han blev inkallad och klarade sig på något sätt ifrån alla straff som det innebar.

Det kom inte jag att göra.

Men visst, jag hade leksakspistoler som alla andra ungar och i tonåren så beställde jag en luftpistol från Hobbex i Borås.

Delade på den direkt och sedan stod jag och min kompis Mats på balkongen och drog i fjädern som suttit i luftpistolen. Desto längre vi fick den desto kraftigare skulle den bli.

Var dock inte helt lätt av få ihop den sedan igen. Men på något sätt lyckades vi.

Snart hade alla killar på gården samma modell från Hobbex, och alla med utdragen fjäder.

Minns att den kostade 29.95 kr.

På den här tiden höll ringvägen i Malmö på att byggas och det visade sig var perfekt för oss på helgerna.

Inga arbetare var där, så vi kunde ligga och skjuta på varandra och tävla om vem som överlevde längst. Det gjorde inte särskilt ont med billiga luftpistolerna.

Men så en dag så kom en annan Mats med ett kraftigt luftgevär han hade fått av en släkting och då tog det roliga slut.

Efter att Mikael blivit träffad i armen av ett skott från geväret så att blodet forsade, så var det inte roligt längre.

Det var väl här någonstans som mitt dumma unga jag förstod vad ett vapen kan göra med en annan människa.

Hade någon av oss blivit träffade i ögat eller i halsen så hade leken snabbt tagit en väldig allvarlig vändning.

Bussen som skulle hämta oss för mönstringen kom klockan sex på morgonen och körde oss killar till