Vykort från vattenfärgade ögon

By Victor Sköld

Detta är en bok om vykort från ögon som sett mer än vad en ska behöva hantera. Texter om en tid som utmanat och vridit ur energin från skepnader i närhet och periferin. Hur prövningar känns som stenar i fickor på byxor. Otympliga och tunga i varje steg. Under ytan vandrar en person och söker skydd i fel forum. Vänder sig till ansikten som ser bort mot en annan horisont när handen modigt och högtidligt sträcks ut. Detta är en bok om att hitta sin egen väg och att det externa aldrig kommer att vara drivkraften mot ett liv. Detta är texter om att vinna sig själv och ordföljder som önskar att hjälpa, om än för en kort stund. Om ögonen fyllda med vatten tittar åt sitt egentliga håll och tar sin egen hand, vinner du som kämpar tillbaka livet. Fastän varje andetag till en början känns som isande vatten vid första beröring. Vykorten landar i din brevlåda och smilbanden reser sig förhoppningsvis igen, denna bok kan endast hoppas och finnas till.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 10, 2023
• ISBN: 9789180802499

Victor Sköld

Konstnären och författaren Victor Sköld lyfter här på sin transparens i sedvanlig ordning. En tionde bok som skildrar relationers vara eller icke vara.

Book preview

Till alla som en gång fanns.

But if it were any different he could never have found

the words that he did.

Rainer Maria Rilke.

Innehållsförteckning

Prolog

London

Madrid

Freiburg

Tekapo

Sopot

Orlando

Barcelona

Krakow

Dublin

Rom

Melbourne

Budapest

Leipzig

Örebro

Wiesbaden

Koh Samui

New York

Malmö

Wien

Paris

Luleå

Los Angeles

Lissabon

Helsingfors

München

Stöcksjö

Berlin

Gerupuk

Prag

Lerum

Hamburg

Boden

Ubud

Singapore

Sydney

Halmstad

Cairns

Umeå

Auckland

Amsterdam

Epilog

Prolog.

Jag skriver detta med min vänstra hand; i den östra delen av Europa. I min ensamhet smeker solen min bleka hud och påminner mig om att jag lever. Samma hand har genom alla mina upplevda dygn fört mig framåt genom det som är ett liv. Snart under hela 30 år. Bokstaverat anledningar till att fortsätta andas; att fortsätta le i mörker. Den tomhet och den dränerande kraft som greppar min ryggrad och kröker den flertalet gånger per vecka når inte mig just här. I solen. Framför originalverk av Matisse. Att leva är en gåva. Ovärderlig. Varje andetag en påminnelse om att se ljus. En själv, just jag, är en slump och en vinstlott. Varför just jag? Varför just mina tankar och mitt skratt? Pappa fann mamma i Stockholm 1986. En slump, en gåva. Mitt syfte med denna bok är att förklara en enkel sak. Flera av er vet redan detta. Hur skört livet är, och att bakom ett skratt eller en älskande famn finns toppar och dalar. Mina egna dalar har lett mig till att leva med tyngda tankar. Tankar som dagligen välkomnas och som sitter intill som en udda vän. I snart tre år har positiva känslor omgetts med en form av bortdomnande moln. En diffus sensation där varje topp tas ner, när greppet om ryggraden förhöjs och ryggen kröker sig tills det att livet inte känns värt att uppleva. Mitt liv har alltid präglats av skratt, oändliga upplevelser runt om i världen, skapande och kärlek. Dock har greppet om min skepnad väntat i skuggorna. Mitt syfte med dessa ord är att be er fråga och sedan lyssna. Ni vet med säkerhet någon som gömmer sin sorg bakom ett vackert leende och skratt. Som skapar för att någonstans hitta tillbaka till er värme och er uppskattning av samma person. Fråga idag eller imorgon, fråga innan det är för sent. Mitt liv ska bli bättre. Men i processen att faktiskt vilja fortsätta leva väljer jag att skriva dessa ord. Med min vänstra hand, själv i östra Europa. All kärlek till er som läser detta och kramar den i er närhet extra hårt när ni kan. Tack.

Victor Sköld, Budapest 2022.

London.

I ett andetag gör det mesta ont. Inte ont som i att slå i stortån mot ett bordsben. Men det smärtar på ett vis som berör glädjen. Den känsla som borde vara en vän med smilgropar djupa nog att fylla ett inre med värme som smälter isen som bygger sina slott inombords. Lungorna vill mer än att enbart andas. De vill fylla kroppen med energi. Sötma och smak av salt. Det som kroppen behöver. För att orka framåt. Men det gör ont. Dagarna vill väl. Varje morgon är en nyfunnen vänskap. Varje rörelse att höja persiennerna, dra gardiner åt sidan, ett sätt att visa en själv att idag är dagen som vinden väljer att putta en framåt. En mobilskärm lämnas på ett slitet avlastningsbord. På den finns endast besvikelse, inga meddelanden som egentligen kräver svar. Vissa individer skulle välja att kalla det martyrskapets djupaste tecken, eller att kroppen bär en elegant offerkofta över sina ihopsjunkna axlar. Om en stund är ljuset i lokalen det enda som spelar roll. Solen är på väg upp, den behöver bara längre tid på sig. Tankarna om de omdömen som andra lämnat efter sig för att beskriva en själv har sedan länge arkiverats. Innan de ens uppfanns hos dem själva. Plagiat av ren kvalité. Vill inte ha ont längre. Känslor gör ont. En känsla av att få andas igen tillsammans med en sansad själ. Om nu en sådan finns. Det är vad som eftersträvas. Felstegen